Tillbaka Till Utmattning

Borgsjön runt i gamla barndomstrakterna

2009-07-27T08:18:00.000+02:00

http://dagbladet.se/nyheter/ange/1.1175703

Återtåg mot storform

2009-06-02T20:55:00.003+02:00

Tisdag 2/6 Fick ett återfall av bloggsurfning åsse ville jag skryta lite med att min form är på väg till den gamla goa. 1.24.07 på Göteborgsvarvet 2009 känns riktigt bra, ända in i mitten av egot. Lidingöloppet 2010 skall kanske bli något extra. Ingen stress, bara lång förberedelse... ;-)

Äntligen tillbaka till utmattning!

2008-09-28T18:10:00.003+02:00

Söndag 28/9: Nu är det läge för gratulationer! Bärgade hem åttonde silvermedaljen på Lidingöloppet igår. Marginalerna var på min sida, 2.14.26. Mitt långsammaste LL av alla löpta men ett av de goaste segrarna. Faktiskt mycket förvånad själv att det var möjligt att göra detta så som mitt senaste halvår har sett ut (och det ett och ett halva året innan dess...). Visserligen har de sista sex veckornas träning funkat relativt bra och jag har fått ihop tre pass på två timmar och ytterligare tre pass på ca 1.45 under denna tiden. Utöver detta ett snabbare pass och kanske ett försiktigt kortpass i veckan.

Öppnade försiktigt och kände att allt faktiskt funkade. Mellan 5 och 15 km hade jag världens flyt och kilometrarna rasade undan riktigt snabbt utan större ansträngning. Vid 20 km kom jag ikapp min polare och tog rygg. Insåg att det faktiskt fanns en reell chans att plocka en silvermedalj så trots att det lite smått började strama i vänster baklår kunde jag inte hejda mig utan gnetade på, fast besluten att köra så länge det gick.

Aborrbacken togs med decimeterlånga steg och väl uppe började krafterna tryta ordentligt. Hade dock fortfarande kontakt med polarens rygg. Sista kilometrarna gick som vanligt på vilja. Det som skilde denna gången från de tidigare var att det inte var många sekundrar till godo om 2.15-gränsen skulle klaras.

Sista kilometern var jag så trött att jag faktiskt var beredd att ge upp. Tursamt nog dök det upp en främling bakifrån som måste anat mina tankar (eller möjligen syntes det på den kroknade löpstilen och de vinglande stegen ?). Han gav mig några stärkande uppmuntringar och sa att det inte var några problem att klara den sista biten och medaljen skulle vara säkrad bara jag knatade på. Han påminde mig ytterligare en gång om att sista kilometern är kort och att loppet inte alls var kört. Känslan när man gör vänstersvängen in på upploppet och hör speakern säga att nu får man spurta för det är en minut kvar innan silvermedaljen är körd var blandad. Totalt slut men samtidigt inser jag att det nog faktiskt skulle gå vägen.

Väl i mål, med silvret i näven är det inga svårigheter att konstatera att jag var tillbaka till utmattning. Skönt! Tre-fyra timmar senare i alla fall!

Enda smolket i bägaren skulle väl möjligen vara att jag har nya problem på gång med vänster baklår om jag inte spelar mina kort rätt de närmaste veckorna. Just nu känns det som att detta nog kommer gå bra. Come-backen i LL på den fina tiden var en fin boost för självkänslan och löparegot och det finns inget att bevisa för mig själv närmaste tiden. Vila några veckor och sedan lite rehabgymnastik innan jag prövar mig fram med jogg och rullskidor. Det kommer gå fint!!!

Jag lägger av...

2008-08-21T19:52:00.003+02:00

Torsdag 21/8: Med bloggen alltså. Jag har helt enkelt tröttnat på att beklaga mig över ständiga motgångar och endast kunna rapportera långsamma framsteg och platta fall framåt. Min tanke när jag började med denna sida för snart två år sedan var att andra med en löparskada skulle kunna läsa om framgång och bakslag i rehabiliteringen fram till ett lopp eller träningsrunda som bekräftade att jag tagit mig tillbaka till min fornstora form.

Jag skulle helt enkelt kunna dela med mig av lite tips och erfarenheter som jag skaffade mig på vägen. Naturligtvis var tanken också att jag skulle kunna lipa ut min frustration och bekymmer ut i den svarta cyberrymden. Närmaste omgivningen skulle då kunna ta del av detta i mer självvalda portioner...

Jag hade i starten inte en tanke på att det skulle ta så lång tid att komma tillbaka och att motgångarna skulle vara så många och långa. Det blir inte mycket till framgångar att berätta om. Inspirationen har börjat ta slut och det går tomgång i rapporteringen här på sidan. Bloggen har utvecklats till att bli något som för mig själv förstorar upp mina bakslag och ständigt påminner om det som inte fungerar.

Det är finito för denna gången alltså.

Det har varit kul att få lite kommentarer till mina inlägg från några trogna motionärer det senaste halvåret. Riktigt kul. Era framgångar (och motgångar) kommer jag fortsätta läsa om och heja på. Mina får ni klara er utan, åtminstone inom överskådlig framtid.

Det känns lite tråkigt att sluta utan att ha gjort det där Lidingöloppet på silvermedaljtid igen eller i alla fall sprungit ett tremilspass och mått bra i kroppen efteråt. Lite som när Holm lovade att sluta om han tog guld också blev han bara (!) fyra. Vad gör han nu? Gnetar på en stund till kanske... Men hur länge orkar man?

För egen del ser jag dock med viss tillförsikt på motionsframtiden. Motivationen är verkligen på topp och blir bara starkare av att vara begränsad i hur mycket jag kan träna. Jag lär mig hela tiden lite av misstagen som leder till bakslag (även om förnuftet inte får råda alldeles allena...). Löparformen är nog trots allt på lite uppgång. Lite småskavanker som kommit och gått de senaste veckorna (vilka jag besparat er läsare). Just idag känns kroppen bra och jag ser fram emot några förhoppningsvis fina pass i helgen. Lidingöloppet närmar sig och det ska bli kul att starta utan några andra mål än att ta sig runt och ha kul på vägen. Om det går får vi se, hoppas gör jag i alla fall. Går det vägen kanske jag lägger upp en blänkare här så ni kan säga grattis.

Ha det bra och gneta på med storformen alla ni andra, det kommer jag göra. Kanske återupptar jag bloggandet om det kommer framgångar som är något att berätta om. Tills dess, tack och hej!

Lite sommarminnen...

2008-08-10T20:46:00.013+02:00

Söndag 10/8: Här kommer lite bilder från mina favoritrundor på Styrsö under sommaren. Förhoppningsvis blir ni lite sugna att ge er ut en sväng. Det är inte många dagar sedan bilderna togs men den senaste veckans ruskväder har gjort att det känns som en evighet sedan.

"Ingången" till lövgrottan ut mot Brännholmsviken i väster.

Djungeln tar slut och man kommer ut på sydsidan av viken i väster (Brännholmsviken).

Sedan löper man norrut i strandkanten och över mjuka strandängar med betande får.

Efter lite klippigare passager kommer man fram till civilisationen igen. Bryggan i Hallsvik är ett fint ställe för kvällsbad om man känner för det.

Sedan följer löpning på hårt men omväxlande klippunderlag ut till...

... Saltskärsudde som är öns nordvästra spets.

En fin kväll kan man göra en liknande runda men istället för att följa strandlinjen till Hallsvik så viker man av på knixiga stigar upp över fantastiska ljunghedar till öns topp för att beskåda solnedgången innan man tar vägarna ner till Hallsvik. Hoppar också över klippturen ut till Saltskärsudde. Ingen kul väg i mörker...

2008-08-08T20:49:00.002+02:00

Fredag 8/8: Nu är evighetssemestern snart slut. Kom hem till huset i onsdags kväll och sov för första gången i egna sängen på fem veckor. Skönt men tråkigt att man inte kan fly för evigt. Det är inte utan att man blir lite vemodig när man plötsligt inser att sommaren i princip är slut. Det är som alltid att det tar ett par veckor att processa faktumet och börja se framåt mot mörkare septemberkvällar, klarare luft, första ordentliga äppelskörden, Lidingöloppet och kurande framför den nya brasan regniga novemberkvällar.

Träningsmässigt går det framåt även om det inte är problemfritt. Vaden trilskas konstigt nog lite grann fortfarande. Fast det verkar inte förvärras av löpningen i alla fall. Gjorde ett riktigt genombrott för en dryg vecka sedan med löpningen då jag joggade 20 km utan att dra på mig nya krämpor! Riktigt kul! (visserligen tog det 1.46, fast det var inte orken som var begränsningen utan min fasta beslutsamhet att vara försiktig...)

Har också smugit in ett par försiktiga intervall/fartlekspass. Var mycket nöjd i måndags till exempel då jag körde växelvis 1 km i 3.45-tempo med 1 km i ~5.00-tempo. Fyra sådana kombinationer blev det, plus uppvärmning och nedjogg. Kändes fint att jag i alla fall kan hålla tempo i enstaka kilometrar.

Rullandet har det varit lite försiktigare med de sista tre veckorna. Kände lite i en ryggmuskel efter två pass och har inte sett någon anledning att forcera på den fronten då löpningen har fungerat hyfsat. Nu känns det dock rätt att fasa in skidorna igen.

Så, just idag ser jag med visst hopp framåt mot Lidingöloppet. Mitt mål är ju bara att ta mig runt så det finns ingen anledning till att stressa. Känns också riktigt bra att ha Vasaloppet som en morot för att köra rullskidor och inte låta dessa ligga och skräpa i ett hörn av förrådet.

(Tänkte att jag skulle delat med mig av sommarens semesterträning med lite bilder men kamerasladden blev kvar i sommarhuset på Styrsö. Det kommer...)

Ett litet livstecken...

2008-07-15T20:14:00.002+02:00

Tisdag 15/7: Huj vad semesterveckorna flyger... Har undvikit datorn i stort sett fullständigt under några veckor. Rätt skönt faktiskt.

Träningsmässigt har jag dock gnetat på så bra det gått. Har välan i princip hållt varannandagsträning trots att vaden protesterar lite under själva träningen. Det verkar inte bli värre i alla fall. Jag kör vidare med min egen förhållningsregel att inte köra samma motionsform två dagar i rad och aldrig träna mer än två dagar i sträck. Det verkar funka.

Det har varit en hel del fina rundor på klipporna på Styrsö där jag nu stationerat mig för sommaren. Jag har lovat mig själv att ta med kameran och dokumentera favoritslingorna på bloggen. Det är verkligen fantastiska turer.

Har faktiskt också släpat med rullskidorna hit ut i skärgården och hittat en slinga över till grannön Donsö utan allt för halsbrytande backar och livsfarliga korsningar (öarna sitter ihop med en bro...) . Rekade med joggingskorna på och testade av den en morgon kl 04.45 innan flakmopparna kommit igång (öarna är bilfria men fulla av trimmade mopeder och tysta smygande eldrivna "golfbilar"). Mig veterligen är jag den ende som prktiserar rullskidsåkning på dessa öar i juli.

Förra veckan var det segling. Magnus var med och naturligtvis hade han smugit med löparskorna. Han lyckades lura med mig på en fantastisk tur på en kuperad naturstig runt Dyrön. Eftersom jag inte planerat för träning utan snarare antiträning löptes rundan i ett par 9 år gamla remsandaler med kass kardborreknäppning iförd endas badbrallor. Man tager vad man haver. Rundan kommer nog i alla fall höra till en av sommarens roligaste löparupplevelser.

För övrigt bestämde jag mig igår också att överge min strikta Maffetoneträning. Jag längtar verkligen efter att kunna sträcka ut lite på stegen och praktisera det enkla löparlivet när man springer vad man känner för. Just nu känns det inte som den låga farten hållt mig skadefri så jag byter taktik ett tag för att hitta lite exta träningsglädje igen. Tror stenhårt på min egenuppsatta regel enligt ovan istället. Lite synd bara att jag inte kört några MAF-test så som jag föresatt mig.

Gårdagens pass blev därför exakt 10 km under stegrande tempo och ganska hård ansträngning. Ville på någotvis få en känsla för hur man står konditionsmässigt och få trycka på ordenligt. Vaden kändes stum hela tiden men den kändes bra både efter och idag. Hoppas det ger med sig under löpningen också. De 10 kilometrarna avverkades på 42.40. Jag hade nog innerst inne hoppats att jag skulle gjort det lite snabbare men det var å andra sidan ingen full satsning från start och en bit i mitten var riktigt kuperad.

Blir det sparsamt här på bloggen närmaste tiden så hoppas jag kunna rapportera desto mer från andra halvan av augusti och fram till dess Lidigöloppet är avklarat (skadefritt...)

Fortsatt god sommar!

Orienteringspremiär

2008-06-26T21:39:00.003+02:00

Torsdag 26/6: Stötte på en av sjövallagubbsen vid ICA idag. Torsdagar är ju träningsdag normalt sett för mina äldre löparvänner så jag fiskade lite efter om de fortfarande höll på. Stugan var visst uthyrd så han hade tänkt sig orienteringsträning bortåt Mölndal till. Jag fick gärna hänga på och läsa lite karta.

Lät perfekt! Har ju tänkt att jag skulle försöka mig på detta med orientering vad tiden lider. Sagt och gjort. Så fick det bli. Väl på plats köpte man sig en karta och ritade själv in kontrollerna. Sedan bar det av. Tempot var mycket måttligt och vi tog det extra lugnt för att jag skulle ha tid att snappa upp ett och annat trick. Det blev mycket krypande i snåren, klafsande över kärr och vadande i midjehögt gräs. Fick ett tag för mig att eventuella stiga medvetet undveks för att nybörjaren skulle få prova på på riktigt... Riktigt svårt att hänga med på kartan var det också.

Rätt kul var det i alla fall även om man kom hem med dyngsura skor och flertalet fästingar krypandes på kroppen. Långsamt gick det också men eftersom vi var ute hela 1 timme och 42 minuter så kändes det fint efteråt ändå! Snittpulsen låg på 117 så det var långt under MAF-puls men jag tror inte det gjorde så mycket. Nog bara bra för mina ben att ta det vackert.

(Som en parentes för intresserade av tekniska prylar kan jag nämna att min Suunto t3 värderade detta lågintensiva pass som 1.9 i träningseffekt på en 5-gradig skala. Det verkar somom man måste upp puls för att klockan ska ge någon utdelning över huvud taget.)

Igår hade jag också ett fint rullskidspass på 18,5 km. Nya vassa stavspetsar och solsken gjorde turen till ett riktigt nöje! Härligt flyt hela tiden.

Semestern börjar ansträngt

2008-06-24T20:32:00.002+02:00

Tisdag 24/6: Midsommar blev inledningen på en åtta veckor lång sommarvila från arbetet. Ska bli skönt men de senaste dagarna har dock varit lite kämpiga. Frun jobbar ytterligare ett par veckor och barnen har hamnat i en stollig dålig spiral av kivandes och tråkning av varandra. Vet inte riktigt vad det är frågan om men någon harmoni hos dem har inte infunnit sig i frånvaron av dagis. De har någon vilsen föreställning om att lediga dagar innebär ständiga nya roligheter med sina föräldrar... Rimmar rätt dåligt med mitt eget uppdämda behov av att vila, ta det lugnt och ordna med praktiska göromål på hem och hushåll.

Inte heller min kropp ger mig någon riktig ro. Höger vad och baksida på låret känns spänd och "pirrig". Inte så att det gör ont eller känns inflammerat men känslan är att de är nära kramptillstånd dygnet runt. Fattar inte riktigt vad detta kan vara för något lurt. En trött och spänd känsla hela tiden.

Detta gör att jag inte riktigt vågar öka på längderna på löp- och rull-passen. Jag hade ju en liten önskan om att jag under sommaren skulle kunna ta en hel del lite längre MAF-pass, både på skidor och i skor. Skam den som ger sig dock.

Som en parentes kan nämnas att jag på midsommarafton skidade för att det skulle bli jämnvikt med löppasset på nyårsafton. Det gäller att förbereda sig för vad kommande klimatförändringar medför. Ny istid eller olivträd på gräsmattan, jag är förberedd på allt.

Passar också på att nämna att uppdateringsfrekvensen på bloggen nog kommer att vara aningen mer sporadisk. Kanske blir det rent av ett uppehåll under sommaren. Fast det kan också vara en tillfällg svacka och något post-jobb-fenomen som fullständigt tömt mig på mental ork de senaste dagarna. Det kanske går över...

...?

2008-06-14T20:47:00.002+02:00

Lördag 14/6: Planen var att köra ett ordentligt test. En timme om allt känndes bra. Vaden var dock sådär. Det gör inte ont men den känns trött och stum. Tog det dock varckert enligt plan. Lite mot slutet fegade jag dock ur och spelade safe. 55 minuter terränglöpning blev i alla fall dagens träning. Rätt nöjd ändå just nu. Vaden känns bra just nu och jag tror faran är över för denna gången...

Annorlunda jogg med åldermännen

2008-06-13T21:33:00.003+02:00

Torsdag 12/6: Igår gjorde jag en riktigt trevlig löparutflykt med mina äldre kompisar i Sjövalla! Arnes snipo tog oss på en timslång tripp ut till Vrångö där vi rundade ön i löparskor på drygt 50 minuter i socialt tempo. Därefter följde bad från klipporna och korvmiddag ombord! Den turen satt som en smäck!

Skeppet!

Kompisarna.

Spejandes ut mot Kungsö.

Sörskilt nöjd med denna bilden. Löpglädje!

Katenen själv.

Tiden går

2008-06-11T20:04:00.002+02:00

Onsdag 11/6:
Kommer inte ihåg...
Sommarträning i svärföräldrarnas stuga,
rullskidor mot Forsvik,
jättekort löpträning på het grusväg.
Staplat ved.
Supervarm skogsjogg,
ännu mera rullskidor?
Otroligt trevlig jogg med pensjonärs-
kompisarna i Sjövalla med bastu och
bad i sjön.
Staplat ved igen.
Badat med barnen.
Badat med barnen, igen.
Köpt nytt fiskespö.
Åkt rullskidor,
Morgonjoggat och käkat frukost på altanen.
Segeltur med familjen till Rävholmen,
testat nya spöt och fått makrill!
Övernattat med familjen i båten.
Sommarliv på Styrsö, utan båt.
Kvällsjoggat,
Rullat med skidorna i motvind och uppför i medvind.
Svindyr service på bilen idag...
Ser fram emot båttur och skärgårdsjogg med sjövallagubbarna imorgon.

Larmig lunch...

2008-05-27T21:25:00.002+02:00

Tisdag 27/5: Dagens plan var att hinna med en kort testjogg på lunchen innan det var dags för återbesök hos den hårknådande massören. SOS Larmcentral ringde dock just när löplunchen skulle inledas och meddelade att inbrottslarmet gått igång där hemma. Hmmm, lite stressad blev man ju och jag fann det bäst att trots allt avvakta med löpningen och ta bilen hem istället. Visserligen skulle det skickas en väktarbil dit för att kolla läget men jag tror inte jag hade fått någon ro i huvet på eftermiddagen ändå.

Väl hemma visade sig allt vara i sin ordning och alla dörrar låsta. Givetvis hann jag också före väktaren med god marginal. Den gubben tog faktiskt närmare en timme på sig. Ska nog klaga lite imorgon.

Pressade trots allt in en 27 minuters skogstur på hemmaplan innan jag mosade in en macka och stack tillbaka till stan för massage. Det gjorde rätt ont denna gången också fast jag känner mig nog inte riktigt lika stel och mörbultat som efter förra gången. Löpturen gick nog också bra. Ingen allvarligare känningar i vaden i alla fall.

Vila imorgon och förhoppningsvis en fin skadefri löptur med sjövallagubbsen på torsdag.

Söndagsutflykt till Hällsnäs

2008-05-25T19:58:00.002+02:00

Söndag 25/5: Det blev ett rullskidspass i försommaren. Vaden känns ganska ok idag. Ömheten från massagen är så gott som borta. Tar det lite försiktigt och tar rullskidorna istället för att jogga.

Öppnar upp med ett par uppvärmningsvarv och stakar sedan så sakteliga iväg förbi Mölnlycke fabriker utefter Landvettersjön bort till Hällsnäs. Det känns verkligen som sommar. Bitvis består vägen av någon slags packat oljegrus. Slätt som ett dansgolv men perfekt fäste för stavarna. Vägbanan är varm och mjuk. En cykel som kör om mig gör tydliga spår på min dansbana.

Man får se upp med ett par järnvägsövergångar, särskilt den andra som ligger precis nedanför en utförsbacke. Där tar jag av mig skidorna och går ner. Inget vidare att bli liggande med brutna ben på en järnvägsövergång...

Tillbaka till Massetjärn tar jag ett extra varv innan jag varvar ner med två lugna varv till.

Lite kort för att kalla det för rullskidsutflykt men känslan var den jag tidigare i vår sett framför mig. Utflyktskänsla, att testa en ny väg och njuta av turen. Trodde då att jag skulle vara starkare och rustad för längre turer vid det här laget.

Totalt 50 min (27 inom zonen, 4 över och 18 under), 13 km.

Tvivel

2008-05-24T20:44:00.002+02:00

Lördag 24/5: Igår var en dag av verkliga tvivel på detta med Maffetone-träning. Kände mig rätt bedrövad av att inte vara löpbar på grund av senaste lilla vadproblemet. Kan det vara någon särkild vits att träna på det viset om man ändå blir skadad? Har fått för mig att den låga intensiteten skulle innebära att man kunde träna mer mängd. Träna oftare helt enkelt. Har inte orkat följa upp hur mycket jag egentligen ökat på träningsmängden veckorna som föregick mitt senaste lilla bekymmer men jag tycker inte den var så farligt stor med tanke att jag har hållit på att trappa upp sedan mars nu.

Kanske bättre att bara springa på känsla och ändå vara noga med vila och återhämtning, hoppa över de värsta "dumpassen" som bryter mot sans och vett. Kan det vara så att mitt löpsteg inte passar mig när jag sänker farten till MAF-fart? Det bästa kanske trots allt är att bara springa så det känns naturligt och bra?

Samtidigt vore det ju kul att göra ett sådant här Maffetoneupplägg. Fast då skulle ju själva vitsen vara att det funkade att träna. I annat fall blir det ju inte särskilt roligt eller ens intressant...

Idag har tankarna emellertid varit aningen mer positiva allt eftersom ömheten efter torsdagens massage lagt sig och vaden börjar närma sig sitt normala. Massören var ju tvärsäker på att han skulle fixa problemet. Jag tvivlar nog fortfarande på att det kan gå så lätt men han har ju en gång till på sig på tisdag.

Kanske tar jag en liten skogsjogg eller rullar ett pass imorgon. Han sa ju att det gick att träna men att jag inte skulle dra på om det inte känndes bra. Får se hur det blir.

Hursomhelst har jag funderat ut en ny regel jag skall försöka följa. Åtminstone ett par månader...

- Träna aldrig samma motionsform två dagar i följd.

Massage

2008-05-22T20:27:00.002+02:00

Torsdag 22/5: Igår var min vad sämre igen. Försämringen kom gradvis under dagen. Man blir ju klart stressad av allt elende. Förra onsdagen fick jag nummret till en massör av en sjövallagubbe när jag kom gående på min avbrutna runda. Honom skulle jag ringa...

Så gjorde jag igår och idag var det dags. Hade jag inte ont i benet innan så har jag det nu.... Han var duktigt stark i nyporna, det var så man kippade efter luft när han knådade. Han varnade mig innan att det kunde göra ont så jag härdade ut. Han verkade dock kunnig och förklarade någonting i stil med att en liten överbelastning lett till smärta som spände muskeln och blodtillförseln stoppades. Något spiralliknande som bara blev värre fattade jag det som. Han var dock säker på att kunna få bort det. Hmm, återstår att se... Ska dit en andra gång nästa onsdag. Den som gett sig in i leken får leken tåla och det är väl lika bra att löpa linan ut nu när man testar.

Just nu är vaden ordentligt öm. Ungefär som om man rappat till den med ett järnrör. Eller möjligen kan känslan liknas vid träningsvärken som blir om man alldeles ovan kör en ruskig massa excentriska tåhävningar.

Laddat för snö

2008-05-20T20:07:00.005+02:00

Tisdag 20/5: Sådär ja. Då var den på plats! Det var ju i julas jag började med pappslöjd en dag. Här kan man skåda verkligheten efter att prototypen skrotats.

Ser framför mig en riktig skidsäsong. Tidiga och gnistrande lördagmornar i tidig februari. 25 km skidor på Landvetter golfbana avverkade. Kommer hem och tar en förmiddagskaffe och tinar upp framför värmen från lågorna. Eller var det kanske efter 15 varv av stenhårt stakande på Ötjärns is en torsdagkväll?

För att fira det kommande gjorde jag idag en repris på söndagens försiktiga rullskidspass. Mina armar är väl lika sköra som mina ben så även här gäller nog att prioritera regelbundenhet och försiktighet framför intensitet och snabb träningsutdelning. Det är långt till Vasaloppet och det borde finnas alla förutsättningar att inte stressa och låta tiden göra jobbet.

43 minuter och 10,2 km totalt. 24 min i MAF-puls, 5 över och 14 under. Fortfarande hel i armar och ben tror jag.

Försiktigt rullande

2008-05-18T21:32:00.002+02:00

Söndag 18/5: Tog och rullade med skidorna lite försiktigt runt Massetjärn nyss. Ville ta det extra försiktigt pga av vaden. (Dessutom hade jag lite känningar av tennisarmbåga efter valborgshelgen. Vet inte varför jag hade det då men jag misstänker lite husmålning och vedhuggning i kombination med ett par något längre rullskidsrundor. Hypokondriker som man verkar vara...).

Med vaden och det andra känns det just nu ok. Fint.

Totalt 10,5 km blev mitt tolfte rullskidspass för året. 47 minuter varav 27 i MAF-puls. 2 över och 8 under. Rätt nöjd just nu trots en elendig vecka rent träningsmässigt.

Obra...

2008-05-14T19:48:00.002+02:00

Onsdag 14/5: Hade egentligen planerat ett litet cykelpass i gymmet på jobbet. Det blev externlunch istället med gamla kollegor från förr. Fick istället för mig att ta en löptur runt Finnsjön. Det där med rullskidspass jag tänkte tidigare i veckan glömde jag bort...

Första knappa fyra kilometrarna gick fint, sedan började känslan i vaden jag klagade på efter helgens två löppass göra sig påmind. Inget bra! Jag fattade dock ett rätt moget beslut och började genast promenera hemåt istället. Tyvärr var jag som allra längst bort, på andra sidan sjön och det blev drygt tre kilometers promenix hem. Vill inte påstå att det gjorde ont men det känndes heller inte bra. Man blir ju stressad av all skit som rammlar över en.

Får se det som en försiktigare vecka och kanske rulla ett litet pass i helgen för att spara vaden. Tror egentligen inte att det är någon större fara, bara det att man blir SÅ trött på att ständigt behöva varva in dessa viloperioder på 7-10 dagar på grund av småskavanker. Kan inte få in i min skalle att mina ben verkar vara så nedrans bräckliga. Tycker ändå jag joggat en del, helt otränad är jag ju inte.

Mönstret för när det går åt pipan verkar dock vara att jag börjar dra ner på vilodagarna mellan passen. Fast jag trodde att behovet inte skulle vara lika stort nu när jag kör lågintensiv träning.

Sagolik helg i nya skor

2008-05-12T19:56:00.004+02:00

Måndag 12/5: I torsdags skippade jag lunchgymmandet för att istället ta Älvsnabben bort till Rosenlund och en promenad till Löp & Skokliniken. Tyckte jag var värd ett par utprovade skor nu när jag löper lite regelbundet igen. Var säker på att jag skulle komma därifrån med ett par Adidas Adistar Cushion. Så blev det inte. De menade att ett par NB 1223 tog upp lite sidorörelser som jag inte trodde att jag hade. De satt gött på foten i alla fall och jag slog till. 1500 pix fattigare men nöjd käkade jag lunchmackorna tillbaka vid datorn.

Det var fruns tur att ha ledig fredag i fredags och jag passade på att ta cykeln tur och retur till jobbet. Lite kylslaget när jag trampade iväg strax efter fem på morgonen. Hemfärden var desto goare. En enkelresa visade sig vara 20 km med fredagens vägval. Ditresan tog 47 minuter (13 min i MAF-puls, 2 över och 30 under) och hemresan 56 minuter (30 min i MAF-puls, 7 över och 19 under). Ni kan nog gissa vilket håll det lutar...

På lördag morgon var ju vädret bara för gött! Hela familjen blev lite rastlös och mitt på dagen bestämde vi lite hastigt att åka och besöka svärföräldrar i deras stuga i närheten av Karlsborg. Det gäller att utnyttja vädret till bad och bryggsolande mens det finns. VÄl där hade jag två riktigt fina löpturer i mina nya skor. Sommarheta grusvägar, doften av solvarmt hygge och en cirklande rovfågel i blickfånget. Riktigt bra!

Lördagens runda blev 59 minuter varav själva träningspasset var 41 minuter (2 min av dessa över MAF-puls) och 8,26 km. Enligt klockan en snittfart på 4,58 min/km. Söndagens runda blev 1,02 varav själva passet 46,47 min (4 min över MAF-puls) och 9,21 km. Enligt klockan en snittfart på 5,05 min/km.

Såhär i efterhand kanske det kan tyckas lite väl djärvt att köra tre pass på raken... Längst upp på höger vad känns ungefär som om man kört excentriska tåhävningar. Intalar mig att det är de nya skorna som stoppade den där sidorörelsen med foten och gav lite träningsvärk. Ska passa på att ta det lite lugnt några dagar och kanske starta igen med ett rullskidspass. Det är svårt att stå emot lusten att träna när de yttre förhållande är så in i bänken på topp...

Korkat pass

2008-05-07T20:02:00.002+02:00

Onsdag 7/5: Igår skulle jag ta mig en runda på lunchen i försommarvärmen. Omgivningarna kring jobbet är rätt trista och för att få lite variation fick jag för mig att fortsätta västerut bortanför Älvsborgsbron. Vet inte vad jag egentligen tänkte på. Det stod Skandiahamnen på cykelvägsskyltarna och jag fick väl för mig att jag skulle komma ut till vattnet efter ett tag och någon form av hamnanläggning. Istället blev det en vändslinga kantad av oljecisternerer, diesellok och långtradare... Solen lyste och det gick snabbt att löpa så ingen större skada var skedd. Inte riktigt som jag tänkt mig bara.

Totalt blev rundan 1.11 inklusive uppvärmning och nedvarvning. 13,5 km.
Intressant att notera var att själva träningsdelen av passet mätte 59,13 min och 11,77 km vilket ger en snittfart på 5,02 min/km! Snittpulsen var 142. Jag tror visserligen att 5 min av de 59 hade puls över de 145 jag satt som max. Hursomhelst, 5,02 min/km. Tänk vad solen i ryggen kan göra!

Följde idag upp med en skogstur. Av dagens pass på 49,36 var 34,46 min själva träningspasset i maffe-fart. Snittpuls på 141. 6,18km ger en snittfart på 5,38 min/km. Har för mig att det var farten jag hade på mitt MAF-test på slät asfalt... Kan det vara möjligt? Dagens runda gick mestadels på smala skogsstigar.

De senaste två rundorna indikerar således att det kanske snart är dags för att göra ett nytt MAF-test. Tänk om man faktiskt har uppnått något?

Tiden flyger...

2008-05-05T20:17:00.002+02:00

Måndag 5/5: Tjoho vad tiden flyger iväg... Våren är snart sommar och fastän kvällarna är ljusa och långa så blir det inte mycket tid över till att föra bok över träningen. Trädgård, båt, målning av hus, helgutflykter till föräldrarnas sommarhus och en hel del träning(!) har minimerat datorns driftstimmar.

Hade en riktigt fin träningsvecka förra veckan. Kan bland annat räkna in två rullskidspass, cykling till och från jobbet på valborg (5 mil t.o.r.) och två löppass. Löppassen gick visserligen långsamt men de var av det sällskapliga slaget. Ett med frun som slet ont med mig trippandes i bakhasorna och ett med lillebrorsan. Även det i behagligt prattempo långt under maffefart.

Särskilt glädjer jag mig åt passet med brorsan som jag utökade till hela 15 km efter att han vikt ner sig efter knappt 10 km. Avslutet gick ut till Styrsös västsida och de alldeles underbara strandängar som finns där och sedan upp över klippor och ljunghedar till toppen av utsiktsberget. 15 km får nog ses som rekordnotering sedan oktober eller så. Dessutom känns allt rätt så bra i kroppen! Inga illavarslande tecken på kommande elende, bara sug efter mer löpsightseeing!

Också mycket nöjd över två rätt ok rullskidspass. Särskilt som jag till familjens (läs fruns) stora tveksamhet om mina kompisars stora jubel hänger på till Vasaloppet nästa år. Anmäld och betald! Måste ju vara som gjort att kombinera maffetoneträning med vasaloppsstart.

Reklam...!

2008-04-28T20:10:00.002+02:00

Måndag 28/4: Måste bara passa på att såhär i offentlighet berömma Suuntos garantihantering. Min t3 har trilskats ett tag och i måndags för en vecka sedan reklamerade jag via deras webbsida. Det kom ett DHL-bud till jobbet och hämtade klockan och bröstbandet samma eftermiddag. Alla blanketter mm. fixades via webbsidan och DHL-budet hade emballage med sig.

Idag en vecka senare kom en sprillans t3 tillbaka till jobbet med DHL-bud! Rätt förnämligt om jag får säga det själv. Sådant blir man på bra humör av!

Dagens lust till rullskidande rann ut i vedhögen...

Det knallar på

2008-04-27T19:50:00.004+02:00

Söndag 27/4: Det blir lite si och så med rapporteringen här på bloggen nu när våren är här märker jag. Riktigt svårt att hinna med allt som ska göras i trädgården, fixande av segelbåt, hugga all ved inför kommande skid- och brassäsong och amtidigt både träna och blogga. Blir lite sporadiskt och kortfattat en tid nu kanske...

I fredags på lunchen gjorde jag Magnus sällskap till Rambergsvallen. Han kör 400-ingar med sina nya spikskor och jag joggar runt runt i MAF-fart. Lite kontrast ska det vara. Många undrar kanske över nöjet i att jogga på en 400-metersbana... Det var rätt ok, mjukt och skönt och sällskap i en värmande sol. Lite intressant också attt kolla vad farten landade på. Det jag sprang på banan blev 31,19 min, 5,60 km vilket ger en fart på 5,36 min/km. Ungefär som mitt tidigare MAF-test alltså.

Totalt blev rundan 1 timme och 4 min. 11,3 km varav 49 min i pulsintervallet 135-145.

Kvällen viktes åt båtfix...

Nyvaxad och lite underifrån i kvällsljus ser Stumpan rätt fin ut!

Idag söndag blev det en tur i skogen runt Finnsjön. Hade lite idéer om ett rullskidspass men jag sågade en hel del ved mitt på dagen så det blev löpning. Kanske tar jag ett rullpass imorgon. Jag har ju tidigare hädat att det är lite korkat att köra alternativträning på vilodagar men med den låga intesitet som blir i MAF-träning tror jag det är annorlunda. Återstår att se.

Rundan idag blev 1,03. På den tiden hann jag 10,6 km varav 43 minuter i pulsintervallet 135-145.

Försiktig ökning av längden

2008-04-23T20:10:00.002+02:00

Onsdag 23/4: Igår blev det ännu en skogstur i vårkvällen. Försökte mig på en försiktig ökning av längden på passet. Fem minuters uppvärmning, följde hela 1 timme och 7 minuters jogg. Avslutade med knappt 10 min promenad. Av denna tid så låg jag inom MAF-pulssonen på 135-145 i 55 minuter och råkade ligga över i 7 minuter. Hade lite svårigheter hela passet att hålla pulsen stabil under 145. Fast det är klart på smala knixiga stigar med bitvis rätt långa och branta partier så blir det lite knepigt.

Totalt förflyttade jag mig 12,9 km varav ganska precis 12 löpandes.
Härligt nöjd med att ha ökat på längden i tid i alla fall.

Funderade på två vilodagar och ta ett ordentligt gympass imorgon istället för att springa. Egentligen skulle väl rullskidorna varit det perfekta valet men jag ska ut och träffa några gamla kollegor direkt efter jobbet så det blir lite knepigt att få till det.

Morgondagen får utvisa vad det blir.

Suunton på reparation

2008-04-21T19:56:00.002+02:00

Måndag 21/4: Igår blev det en alldeles underbar skogstur på totalt 53 minuter. Nästan som att gå på bal... Hade tänkt att ta "gula stigen" bakvägen från Finnsjöns dagis och bort runt Finnsjön. Fick istället korn på vita markeringar som jag aldrig följt förut. Det blev en för mig ny väg och efter lite planändringar hamnade jag borta vid Pottebo och kunde ta gula stigen på tillbakavägen istället.

Vårvärmen har väl inte undgått någon. Knappt man kan sätta ord på hur nöjd man är att det funkar att springa igen, om än långsamt. Har ju kört konditionsträning varannan dag i stort sett hela april. Njuter varje runda och längtar alltid till nästa. Funderar på hur djärv man kan vara när det gäller att öka på mängden. Det känns som att det senaste halvåret i ungefär just det här läget ligger en ny skada på lur. Ska försöka passa mig... fast man vill ju så gärna komma upp i lite längd.

Idag skickade jag pulsklockan på garantireparation. Reklamationsrutinerna verkar rätt smidiga. MAn fyllde i lite formulär på internet och skrev ut en bunt färdiga papper. Sedan ringde man DHL och de kom och hämtade klockan på jobbet. Återstår att se om resten av det hela går lika smidigt. Sju dagar skulle en garantireparation ta. Om de nu hittar något fel. Kanske bara skit bakom spakarna...

MAF-test

2008-04-19T10:13:00.004+02:00

Lördag 19/4: Igår fick jag äntligen till ett första MAF-test. Har varit i kontakt med Suunto för att reklamera pulsklockan. De bad mig skicka in bröstbandet för koll. Är ganska säker på att det är det som är felet för igår lånade jag fruns och det fungerade kanonbra. Reklamationen blir väl en historia för sig här...

Hursomhelst, värmde upp i knappt tre kilometer ner till Massetjärn via några smärre kringelkrokar. Körde sedan sju varv och försökte hålla pulsen mellan 140-145 och i möjligaste mån inte gå över 145. Alltså hålla mig i underkant på MAF-pulsen. Det var lite svårt men de sista varven kom jag in i en lunk som höll pulsen smått otroligt stabilt på 144-145. Det kräver lite koncentration. Att hålla pulsen blev lite som en sport i sig. Ungefär som att köra det gamla tv-spelet "månlandaren". Hemligheten verkar vara att synka andningen med stegen.

Varvtid Snittpuls Varvlängd enl. GPS Snittfart
5.24.6 142 0,98 5,31
5.26.3 142 0,97 5,36
5.25.0 143 1,02 5,19
5.38.3 143 0,98 5,45
5.34.6 143 0,98 5,41
5.38.1 144 0,98 5,45
5.41.7 144 0,96 5,56

Hmm, detta ger ju också en hint om hur noggrann GPS-en är. Lite intressant i sig.

Alltså, 6.87 km på 38.49 ger 5,39 min/km. Lite långsammare än vad jag hade trott att det skulle gå. Tycker mina tidigare pass har indikerat en något snabbare kilomtertid med MAF-puls. Fast då finns ju utrymme för förbättringar.

Totalt blev mitt pass 1 timme och 15 min. 12,8 km.
Av denna tiden låg jag 54 min på MAF-puls (135-145), 15 min under och 5 min över.

Uppskjutet MAF-test men ett bra besked om rätt väg

2008-04-16T20:14:00.002+02:00

Onsdag 16/4: Har kört två pass sedan sist. Vårvädret har gjort att inomhustiden på kvällarna har krympt lite och bloggrapporterandet fick stå tillbaka lite för några provsving med min nyinförskaffade Fiskars klyvyxa. Att klyva de allra fetaste kubbarna var lite som tricket att knäcka en blyertspenna över mellan fingrarna genom att slå näven mot knät. Fegar man så händer inget (fast man får ont i knogarna av pennan), tar man i för kung och fosterland så tjoffar det till och man har två delar.

I måndags i alla fall tog jag en alldeles underbar skogstur runt Finnsjön och gula spåret borta vid pottebo vid halvåttatiden. Massor med fågelsång, vindstilla och ett vårkvällsljus som var helt super. Hade tagit med kartan men insåg snart att det började skymma och det var riktigt svårt att orientera med en någorlunda jämn puls. (Ärligt talat är det skitsvårt att hitta något utan att göra allt för långa pauser!). Totalt blev måndagens pass 1.01 (9,3 km).

Idag onsdag hade jag ju planerat MAF-test. Frun är dock borta på tjänsteresa så jag är bunden till hemmets trygga vrå på kvällstid. Vill köra testet på banan runt Massetjärn som jag planerat för att få så likvärdiga test som möjligt från gång till gång. Det blev därför istället ett löppasss på lunchen. Mestadels på asfalt. Lite ängslig att något skulle gå åt pipan igen på det hårda underlaget men det verkar ha gått fint. Totalt knappt 57 minuter varav 5 minuters uppvärmning och ungefär lika lång promenad på slutet som nedvarvning. Totalt 10.05 km.

Tyvärr trilskas min pulsklocka, trots kontaktgel och allehanda trixande. Tro det eller ej men plötsligt efter 30 min ungefär så sjunker pulsen till 109 där den i princip fastnar enligt klockan. Omväxlande visar klockan -- eller en puls på antingen 109, 110 eller 111, vad jag än gör. Det var inte så länge sedan jag bytte batterier i både klocka och sändare. Rätt retligt det hela! Således inga bra siffror från dagens pass. Fast när jag insåg vad som hände så knäppte jag i alla fall en mellantid. Fick för de drygt 24 min uter som följde på uppvärmningen en snittpuls på 139 och en medelfart på 5,18 min/km. Pulssiffran bör nog vara lite högre eftersom klockan fastnade på 109 i några minuter på slutet...

Kanske kan jag prova att låna fruns pulsband om jag ska göra ett MAF-test i helgen... Sedan är det nog till att pröva garantin hos Suunto som gäller.

Igår kom också två nya Maffetone-böcker neddimpande i brevlådan. Känns kul och inspirerande igen att läsa om träning. Tror att jag trots lite problem på vägen håller på att jobba mig tillbaka till något som kan liknas vid regelbunden konditionsträning. Maffetones metod känns som någonting konkret att förhålla sig till och som i någon mening utgör en säkerhetsventil för att jobba upp för mycket intensitet i träningen. Visserligen bygger den nog på rätt mycket mängd i träningen och jag hoppas relativt snart kunna öka på detta genom att köra så mycket som möjligt i terräng och att aldrig springa fort.

Hygglig kille!

2008-04-13T19:48:00.002+02:00

Söndag 13/4: Idag stötte jag på en hygglig prick! Har tagit beslutet att skaffa kamin till kommande vintersäsong. Snål som man är och gillar att slita så har jag börjat leta ved överallt också. Det skulle bära emot att köpa i påse och jag tycker det är kanonkul att klyva med yxa! (Min själ har nog varit smålänning i sitt förra liv...)

Hursomhelt på en tomt som röjdes för ett tag sedan några hundra meter bort så har det legat högar med kubbar länge nu och frestat. Idag var där folk som förberedde sprängning och markberedde och jag tog modet till mig att fråga om inte de visste vems tomten var och om man skulle kunna köpa lite ved för en billig penning. Det visade sig att det var tomtägaren själv som var där och visst kunde jag ta så mycket ved jag ville. Det skulle ändå bara bli till flis. Kostade något gjorde det inte heller. Och hade jag släpvagn? Nähä, då kan du ju låna min som står här. Ös på bara!

Det blev ett par vändor med vagnen och svetten lackade under ett par timmar när jag kånkade kubbar från den sluttande tomten ner till vägen och bilen. Lite alternativ träning kan man kanske klassa det som...

Tog med en halvpanna konjak från gömmorna till den sista rundan som tack för lånet av kärran och kubbarna. Även han såg glad ut när jag vinkade adjö. Härligt med en go gubbe som oväntat gjorde min söndag! Nu behövs bara en riktig yxa.

(Vänsterknät känns bara bra idag med så imorgon blir det nog en skogslöpartur och sedan kan man kanske ta och göra ett MAF-test på onsdag.)

Blindorientering

2008-04-12T17:59:00.003+02:00

Lördag 12/4: Skam den som ger sig! Var för ovanlighetens skull inte riktigt sugen på att ge mig ut nyss. Efter att ha skurat carportfasad inför senare målning på förmiddagen hade jag duschat och myst till det inomhus. Det såg klart ruggigt ut utomhus och helst hade jag velat ta en slummer.

Hursomhelst, idag skulle jag testa att löpa lite igen och jag tänkte göra det i skogen på mjukt underlag. Hade köpt några orienteringskartor i tisdags när jag var och bastade i Sjövallastugan. Gluttade lite på dem och funderade på om jag skulle ta med en och pova något nytt men hade ingen riktig gnista och kartan blev kvar hemma.

Kom mig i alla fall iväg och värmde upp en kilometer ner till Finnsjön. Tänkte ta en sväng bort mot Pottebo och sedan "gula" stigen bort till Finnsjöns dagis och hem. Naturligtvis var jag lite orolig för knät och sprang och kände efter en bra stund men allt känndes fint. När jag väl kommit igång med löpandet var det kanonfint att vara ute och löpa lite!

Borta på sfaltsvägen fick jag för mig att springa vid sidan om inne i skogen. Det känns ju som att springa på en skumgummimadrass ute i blåbärsriset och det bara inte kan vara skadligt för knät. Följde lite små knappt synliga stigar upptrampade av rådjur eller orienterare, vad vet jag. Rätt snabbt hade jag vikit av längre in i skogen bort från asfaltsvägen och kännd terräng. Plötsligt kommer jag upp på en större stig som jag följer. Den måste ju leda någonstans. Kommer fram till en lite tjärn och jag tror mig komma ihåg den från kartitten innan turen (Råtjärn visar en koll nu efter rundan).

Där tar stigen slut i en mosse och jag vet som inte vad jag ska ta mig till. Irrar runt en stund och sedan flyger en ny idé in i huvudet och jag löper rakt ut i kärret, tror att jag kommer komma till den gula stigen på andra sidan. Sjunker till halva smalbenen och jag börjar undra om det var en riktigt bra idé det här. Vattnet var dock rätt kallt och utan att ha en tanke på maffetonepuls och skadade knän var farten uppe i max och vips flög jag över till andra sidan där jag rätt nöjd kunde konstatera att jag hamnade rakt på den gula stigen som jag hoppats! Man är nog hittils i alla fall ingen riktig skogslöpare. Har aldrig riktigt sett tjusningen med detta att vada genom lerpölar och ha skummande dyngvatten mellan tårna. Fast, man är vaä kanske nte sämmre än att man kan ändra sig.

Resten av rundan var som en barnlek i jämförelse och jag drog mig inte längre för att klafsa genom småpölarna. Väl hemma varvade jag ner med en promenad runt kvarteret. Det kan nog bli rätt kul att ta med kartan och försöka hitta rundor framöver.

Totalt sett blev det 7,3 km på knappt 51 minuter (varav 15 min var uppvärmning/nedvarvning). 10 min över 145, 23 min 135-145, 17 min under 135.

Knät verkar fortfarande vara ok såhär ett par timmar efteråt!

Rullskidor Vällsjön runt

2008-04-11T17:16:00.003+02:00

Torsdag 10/4: Rullade runt Vällsjön i maklig fart och tog en lite promenad efteråt. Ansträngningsmässigt känndes det ungefär som det låter. Måttligt. Fast det är skönt att göra något i alla fall. Kände mig också duktig när jag motstod impulserna att ta några extra varv runt Massetjärn när denna passerades. Kanske inte så myckat av rädsla för att få tillbaka knäproblemet som för att få något skit i armarna. Det är ju ändå dessa som gör det största jobbet i denna försiktiga fart. Man har blivit en försiktig general...

Drömde under rundan om fina ljumma långrunder på rullskidorna i längre fram i vår och sommar. Kan man klara backarna från Benareby ner mot Mölnlycke borde man kanske kunna hitta rundor bort mot Landvetter och Hällesåker. Längtar efter längre pass av alla former, börjar få abstinens.

10,5 km på 43 minuter. Snittpuls 139 (13 min över 145, 20 min med maffepuls och 10 min under 135). Inga problem med knät!

Stakåkning i vårsolen

2008-04-09T20:11:00.003+02:00

Tisdag 8/4: Det var ju joggdags med pensinärskompisarna i Sjövalla. Ville gärna hänga på dem i Finnsjötärrengen i den alldeles stilla soliga vårkvällen men vågade inte fresta knät ännu. Bättre att vänta. Istället blev det några varv stakåkning på rullskidorna runt Massetjärn istället. Gångvägen runt tjärnen är i princip helt plan och ganska precis en knapp kilometer lång. (Det är här jag planerar att göra mina maffetest när jag vågar löpa igen.)

Det visade sig vara lite lurigt att hålla Maffetonepulsen på max 145 när man rullade skidor. Borde gått rätt bra egentligen tycker jag att hålla en jämn belastning eftersom det gick fint att staka hela vägen runt med bara armkraft utan större ansträngning. Lite lurigt förstås att kolla klockan hela tiden när armarna är upptagna.

Gav mig efter försiktiga 35 minuter. Snittpuls 135, max 159. (8 min under maffepuls, 17 med rätt puls och 8 min över tänkta maxpulsen).

Tycker min pulsklocka har trilskats lite senaste tiden. Ibland vill inte pulsen uppdateras ordentligt. Det är som om den fastnar på en för låg eller för hög puls under flera minuter ibland. Särskilt i början av ett pass innan börjar svettas lite. Ändå blöter jag givaren... Surfade lite på Suuntos diskussionsforum och det verkar vara fler som har liknande problem ibland.

Ringde apoteket och de hade faktiskt en tub kvar av någon slags kontaktgel. Inhandlade den på hemvägen. Ska bli intressant att se om den kan fixa pålitliga pulsvärden ända från början av passet... När man gör så korta rundor som man gör vill man ju att de ska vara riktigt mätta från början. Kanske visar sig min maffefart vara helt felaktigt mätt (fast jag tror inte det).

Hoppet återvänder (lite i alla fall)

2008-04-05T19:46:00.002+02:00

Lördag 5/4: Vaknade klockan två i natt av att det gjorde ont när jag böjde benet. Liggande alltså, ingen belastning. Sedan kunde ju inte jag somna igen på en timme. Upp och knapra Ibumetin och smörja på knät en extra gång. I morse gjorde det fortfarande ont när jag gick, särskilt upp och ner för trappan. Har knaprat vidare på Ibumetinen under dagen och smörjt knät med dito kräm. Under eftermiddagen har jag faktiskt varit bra i knät. Om man inte klämmer på en av benknotorna där det onda sitter eller provar att ta några joggingsteg.

Kanske blir det inte värre än det där konstiga som jag fick i höften för några veckor sedan. Det blev ju faktiskt bra på ett par veckor. Antagligen har jag blivit vek i senor och ligament så att två lite längre men långsamma rundor var för mycket. Fast det är ju rätt svårt att förstå, jobbigt var det ju inte. Hade i mitt stilla sinne tänkt att skadorna skulle hålla sig borta om jag körde långsamt enligt Maffetones principer. Verkar inte vara så enkelt.

Min plan för helgen var att köra ett första Maffetonetest imorgon söndag. Skulle varit kul att få till ett i början av april och sedan köra Maffetoneprojektet till och med juli. Nu känns det som att jag tvingas skjuta på testet ett par veckor. Tänker mig en veckas vila och sedan testa lite med rullskidorna efter det. Inte samma stötvisa belastning på knäregionen. Kanske kan man köra maffetestet om drygt två veckor istället.

Fortsätter elendet på detta sättet kommer jag snart att ruttna ur ordentligt!

Hursomhelst, gårdagens runda:
drygt 5 min uppvärmning med snittpuls 106 (0,9 km, 5,47 min/km), sedan följde 53 minuter då jag försökte hålla mtt maffetonepulsintervall på 135-145 (9,1 km, 5,15 min/km, snittpuls 140), slutligen 7 minuters nedvarvning (0,8 km, 9,13 min/km, snittpuls 111).

Totalt sett tydligen för tufft alltså med onsdagens liknande runda i bagaget.

Parodin urartar...

2008-04-04T21:32:00.002+02:00

Fredag 4/4: Vad gör man om man två timmar efter en långsam runda på 1 timme inklusive 15 minuters uppvärmning/nedvarvning i promenadtakt får en distinkt smärta på utsidan, nedanför vänster knä?

Lägger av?

Åker rullskidor i övermorgon och låtsas att det regnar?

Tillbaka från semestern

2008-04-02T20:09:00.004+02:00

Onsdag 2/4: Jaha, det var det det. En nio-tio dagar i en 18-mijonersstad blir en rätt rejäl urblåsare av huvudet i alla fall. Mycket intryck och ett ständigt stadsbrus gjorde att tankar på vardag, jobb och vardagsstress var helt frånvarande. Rätt bra faktiskt. Semestervistelsen gick fort men känndes ändå lång på något vis när man ser tillbaka på den.

Resan har som helhet gått kanonbra. Turistandet har dock rätt mycket styrts av barnen och vad de orkat med. Tyvärr orkar de lite mindre än vad man ibland hoppas på och önskar. Tur de hade tillgång till lägenhet och en farmor som steker pannkakor och rullar köttbullar!

Såg inte en endaste baklängeslöpare denna gången. För sex år sedan såg jag flera stycken. Antingen var det en övergående trend eller också har jag rört mig för lite i parker där det går att utöva motion. Fast förra gången såg jag faktiskt en som kutade baklänges på en gata. Fast kanske har den gubben strukit med under de år som gått... Projektet verkade rätt riskfyllt!

Träningen har det också blivit lite si och så med. Turistandet tog på krafterna. Nu är det i alla fall tänkt att maffetoneträningen ska köras på riktigt. Tog mitt första riktiga pass idag. Totalt en dryg timme varav ca 45 minuter i mitten låg inom pulszonen på 135-145 slag i minuten. Det var faktiskt inte alls lätt att hålla pulsen där. Minsta uppförsbacke så ville den pipa iväg lite högt och sluttade det utför fick man dra upp farten en hel del för att inte trilla utanför i underkant. Känner mig mycket nöjd med att det blev en hel timme (inkl uppvärmning och nedvarvning) och att allt känns bra nu efteråt. Läste ut min Maffetonebok under semestern och Mr Maffetone hävdade att stretching inte var något självklart. Han menade snarare att en ordentlig nedvarvning var nog så bra. Jag tänkte testa detta också, att dra ner på stretchandet till ett minimum. Tycker att stretchandet bara lett till elende sista tiden.

Fast ska man köra Maffetoneträning så kommer det nog ta mycket tid i anspråk. Eftersom det inte känns särskilt ansträngande så antar jag att man får lägga många timmar på löpningen om det ska bli något. Vi får väl se hur det går.

Hoppas det går riktigt bra för nu är jag anmäld till Lidingö...

Det vanliga

2008-03-20T21:17:00.002+01:00

Skärtorsdag: Var nere en sväng och gymnastiserade lite försiktigt på lunchen. En 35 minuter blev det väl ungefär. Om jag inte kommer ihåg fel var detta det andra gympasset denna vecka.

Gårdagens lilla testjogg verkar inte ha gjort höften och ljumsken sämre. Nu har det vänt uppåt för sista gången. Det ska jag ge mig tusan på. Långsamhetens lov ska gälla och jag kommer vara en jäkel på att springa långt när semestern närmar sig!

Just nu bekymmrar jag mig lite för att den utlovade snöstormen ska krångla till det för familjen tripp till Kina imorgon. Har ingen vidare lust att bli sittande med två barn och en fru på Landvetter och missa bytet i Helsinki osv... Om man nu tar sig till flygplatsen över huvud taget. SMHI verkar ju ha slagit på stora trumman.

Hade en liten idé om att ta en morgonjogg imorgon men det blir nog till att testa löpbandet i källaren i parantesernas hus på plats istället. Benen kan behövas skakas loss lite efter flygturen.

Testjogg

2008-03-19T18:39:00.002+01:00

Onsdag 19/3: Har haft riktigt kämpiga dagar på jobbet senaste tiden. Känns inte riktigt komfortabelt att man dragits in i ett riktigt ekorrhjul. Känndes därför extra bra att ta en liten kort testtur i solen och snösmältan på lunchen. Känns rätt osäkert hur långt man ska våga prova. Kommer fram till att 20 minuter kan vara en lagom start. Problemet med mina skador har ju ofta varit att jag inte kännt av dem förrän ett antal timmar efter passet. Alltså rätt svårt ibland att begränsa sig under själva turen.

Eftersom jag tänkt mig en lång återtågsperiod från skadeträsket enligt Maffetones träningsprinciper så har jag stt pulsklockans övre larmgräns på 180-35=145 slag per minut. Kan konstatera att den farten känns riktigt trivsam att springa i. Inte särskilt jobbigt i 20 minuter i alla fall. Inser dock att om det skall ge något får man köra rejäla rundor...

Men, eftersom jag har tiden med mig och inte har någon press att komma i form snabbt så ska jag än en gång satsa på rätt så försiktig upptrappning. Har ju läst en del olika riktlinjer om 10 procent i veckan men också 10-15 procent per treveckorsperiod. Hmm, procent från vadå? Ska jag börja på 30 minuter varannan dag kanske? Eller öka lite snabbare första veckorna här för att sedan tillämpa 15 procent per treveckorsperiod. Blir nog bäst att gå på känsla och kroppens signaler och se Maffetonefarten som en liten "säkring" mot onödiga skador. Senaste året känns det som att i alla fall två av mina problem varit relaterade till pass med hög fart.

Dagens runda 22 minuter, snittpuls 136, topp 147, 4,4 km.
Det ger ju faktiskt en snittfart på 5 min/km. Rätt acceptabelt och helt ok tempo att förflytta sig framåt med. Fast å andra sidan saknade rundan helt och hållet backar.

Nu är jag riktigt sugen att komma igång igen och Maffetoneboken låg i brevlådan idag! Blir fin läsning på planet till Shanghai på fredag. Får se om det blir tillfälle att rapportera något om baklängeslöpning under nästa vecka...

BK

2008-03-14T21:26:00.002+01:00

Fredag 14/3: Hade tänkt köra ett gympass på lunchen men gamla bekanta hörde av sig och det blev till att byta ut träning och mackor mot burgarkungens pommes. Gott.

Har ikväll drabbats av en ordentlig släng av löpabstinens och surfat Maffetone hela kvällen.
http://www.rrca.org/resources/articles/slowdown.html
http://www.dietist.se/fraagor/forbattra-amnesomsattningen-och-fettforbranningen-med-maffetone-metoden/
http://formationflier.spaces.live.com/

Kunde inte heller hålla mig från att beställa en svensk version av en Maffetone-bok. Kanske skulle man valt det engelskspråkiga orginalet men jag somnar snabbt nog som det är på kvällarna (när jag har lite tid att läsa...).

Undrar hur länge jag kan hålla mig från att börja löpa igen?

Två gånger gym

2008-03-12T20:01:00.002+01:00

Onsdag 12/3: Det har varit vila sedan i söndags. Bara ett par försiktiga lunchgympass i måndags och idag.

Inledde en Ibumetin-kur i söndags. Piller och kräm tre ggr dagligen och vila för benen. Smärtan har succesivt lagt sig i vänsterhöften under gårdagen och idag. Nu kan jag gå utan att det gör ont. Vissa vridande obetänkta rörelser med belastning på benet gör fortfarande ont. Lustigt hur kroppen fungerar. De senaste dagarna har min onda högerljumske inte alls kännts. Det onda har liksom dränkts i känslorna i vänsterhöften. Idag var de emellertid tillbaka.

Tänker mig att det blir vila i alla fall någon vecka till, sedan kanske man kan börja jogga lite. Egentligen hade jag velat ta en liten tur med gubbarna i Sjövalla på tisdag. Får se hur det blir.

Långfredagen sedan drar jag med familjen till Shanghai så då blir det väl lite si och så med löptillfällena. Det finns löpband i källaren i huset där vi ska bo så det är ju inte helkört om benen är bra. Man kanske skulle prova på baklängeslöpning när man är där. Jag var där för ganska precis sex år sedan och då såg jag flera exempel på människor som var ute och joggade, baklänges! Fattar inte riktigt hur det funkar i den trafiksituationen. Såg i alla fall lite lustigt ut.

Maffetone

2008-03-09T20:19:00.003+01:00

Söndag 9/3: Bara jag blir bra så ska jag.... Hur många gånger har jag inte tänkt det? Rätt många!

Har nu fått en ny idé tack vare Benet . Maffetone! Det låter ju som någonting enkelt och rättfram att följa. Att springa långsamt måste ju rimma bra med att minska belastning på senor och muskler och kanske leda till mindre skador.

Jag var ju helt klart på gång att komma tillbaka ännu en gång i ordningen för bara någon vecka sedan. För mycket och för fort fällde mig dock återigen när klockan ringde för sista varvet.

Tänker mig att jag vilar ett tag nu tills det onda i ljumskar/höfter lagt sig. Sedan blir det upptrappning i Maffetone-fart. Se här. Kanske ska jag köra hela kitet med kontrollturer på mätta sträckor och uppföljning. Möjligen blir det intressantare och kanske lättare att hålla sig från att rusa på så fort det känns bra.

Pulsen borde alltså ligga under 180-35-5=140 slag/min. Det är inte mycket det men rätt bekvämt skulle jag tro. Lite fundersam på om jag ska dra bort de där sista fem slagen. Jag har ju varit skadad så enligt formen borde jag ju det. Ska fundera på det, man kanske kan ta ett par rundor och känna på det? 140 borde ju innebära att man så gott som stannar om det lutar lite uppför...

Långsamt och lite

2008-03-09T14:38:00.002+01:00

Söndag 9/3: Jag har skrivit tidigare om hur min motivation saknar gränser. Fast när jag vaknade kl sex och regnet hammrade på rutorna fegade jag faktiskt ur och vände på kudden och slummrade en timme till. Fast efter detta tog jag faktiskt en kort, långsam och blöt tur. Höger ljumske känndes sådär men jag tror det gick bra.

Något som däremot irriterar mig är att det nu gör ont på vänster sida också, fast lite mer på utsidan. Man skulle kunna tro att jag inbillar mig och känner efter för mycket. Fast jag tror inte det. Kanske bara något som hoppat snett och legat och gnagit lite mot någon benknöl under de 26 minutrarna som turen varade. Jo så måste det förstås vara. Säkerligen som bortblåst imorgon...

Har fattat ett beslut idag om att låta dumdristigheter som intervallpass och snabbdistans vara för överskådlig tid framåt. Det blir bara elende om farten skruvas upp. Även om det känns aldrig så bra under själva passet. Årets två mål har ju ingenting med fart att göra så varför skulle jag pressa mina små och sköra leder med tempoökningar? Kanske lite lättare fartlek någon gång ibland när sommaren närmar sig..

Aldrig får man vara nöjd...

2008-03-07T18:48:00.002+01:00

Fredag 7/3: Tro det eller ej men tamejsjutton om jag inte fått ont på ett nytt ställe... Höger ljumske. Kände i slutet på måndagen att det gjorde ont när jag gick. Inte super men fullt tillräckligt för att ana oråd. Försöker dra mig till minnes vad det kan bero på. Förra torsdagens intervall pass gjorde ju lite ont där och kanske slant jag bakåt med rullskidan i det lilla slasklagret i söndags morse men det onda var inget jag tänkte på i söndags i alla fall.

Det skulle ju också kunna vara en följd av alltför snabb upptrappning och ett konditionspass för mycket förra veckan. Lördag för två veckor sedan tog jag ju mitt första timslånga pass på länge. Därefter följde cykling på måndag, ett nytt pass på knappt en timme långsam löpning på tisdagen, snabba intervaller och totalt en timmes löpning på torsdagen. Nytt cykelpass på fredagen och ett avslutande rullskidspass på söndagen. Kanske lite i överkant men man vill ju så mycket.

Har därför tagit det lugnt denna veckan. Lunchgympass på tisdag och torsdag. Igår tog jag också en liten testjogg på 27 minuter. Väldigt långsamt, knappt pulsen steg under de 5,2 kilometer som passet varade. Ljumsken kändes men inte jättemycket. Tror inte den blivit värre till idag i alla fall.

Mycket funderingar just nu på hur jag ska tackla detta. Tycker ju inte att man kan kalla det en skada ännu. Det lutar åt att jag drar ner på träningen ett tag och ser vartåt det bär. Tänker mig 20-30 minuters jogg varannan-vartredje dag. Givetvis vara vaksam på om det blir värre.

Är extremt less på denna eviga kedja av elende. Läste på Benets blog om Miffasola eller vad en snubbe nu hette. Man skullebara löpa lågintensivt i månadsvis och farten skulle komma på köpet. Efter ett tag skulle lite intervaller läggas in. Upplägget lät tilltalande men jag tror att jag skulle få svårt att inte frestas att öka farten när det känns bra.

Det jag emellertid dragit som slutsats de senaste dagarna är att det är alltför lätt att åka på skador om man hoppar över vilodagar eller kör alternativ träning istället för vila. Måste lära mig detta...

Rullskidor i snöfall

2008-03-03T20:10:00.002+01:00

Måndag 3/3: Det blir en dag försent med träningsrapporten. Vaknade igår söndag kl 06.00, rätt trött men masade mig trots allt upp innan resten av huset vaknade. Hade bestämt mig för att köra rullskidor någon gång under dagen och det var på något vis bäst att bränna av passset innan det kom något annat i mellan. Fick också för mig att vasaloppet skulle göra sig bra med passet avklarat.

Det var nästan mörkt när jag bytte om och under de tio minutrarna det tog runt halv sju så föll termometern en och en halv grad till drygt nollan bara. Dessutom började det regna. Rullskidor i regn är obra... Satte ett par femliters plastpåsar över pjäxorna för att undvika den mesta sörjan. Det blir ohyggligt geggigt och blött att rulla på blöta vägar. Inte roligt alls.

Väl utanför dörren hade regnet övergått till snö och jag tvekade en aning. Det funkar inget vidare om snön lägger sig på backen. Bakhalt och allmänt sladdigt och rent livsfarligt. Stakade i alla fall iväg. Kände mig trots allt rätt full i jävlar anamma. Tog Vällsjörundan i ett makligt tempo.

Det var bara de sista trehundra metrarna ungefär som vädret orsakade problem. Slasken började lägga sig på asfalten när jag kom upp på höjden nästan hemma. Högerskidan släppte helt bakåt nästan varje kick. Antagligen var det snön eller också har den börjat ge sig. Kanske dags att försöka serva den lite. De sköts rätt dåligt av mig...

Rundan tog totalt drygt 40 minuter och det var rätt blöt och kall jag kom in efter lite stretch. En skvätt mikrad kaffe från lördagskvällen satt som en smäck efter duschen till startskottet!

Idag måndag har det blivit vila från lunchgymmet på grund av vabbande. Hoppas kunna ta ett litet gymnastikpass imorgon lunch och eventuellt jogga med sjövallagubbarna på kvällen.

Ny milsten

2008-03-01T20:28:00.002+01:00

Lördag 1/3: Igår fredag blev det i alla fall en tur på lunchen med Magnus till Rambergsvallen för mitt första intervallpass på ca ett och ett halvt år. I somras körde jag visserligen en hel del tempopass men eftersom jag var styrd av sjukgymnastens direktiv blev det aldrig några intervaller. Igår var det emellertid dags, trots att jag var lite orolig för lite ont runt höger utsidas fotknöl.

Vi värmde med jogg dit vilket tog oss knappt en kvart. Därefter föresatte jag mig att köra fem åttahundringar. Tempot fick bli vad det ville och jag körde 90 sekunders gåvila emellan. Det visade sig bli överraskande bra, 2.51, 2.45, 2.43, 2.44, 2.45. Efter femte intervallen gick det inte att motivera sig att göra fler. Det var ju fem jag tänkt mig och fem jag gjorde.

Försökte ta rygg på Magnus som körde tusenmetersintervaller i samma fart som jag körde mina. Det gick inget vidare och jag lade ner tempoträningen för dagen och joggade runt lite medan han körde klart sina. Högerfotens vrist och hälsena känndes bara bra på det mjuka plana underlaget och jag var nöjd med min insats.

Väl tillbaka vid jobbet kunde jag summera 12,4 km på 1,03. Super att inte hälen/vristen verkar ha farit illa av det hela heller. Den senaste skadan i raden "toppen-på-vaden-skadan" känns som att jag kan avskriva som läkt. De senaste rundorna har inte gjort den värre. Ska visserligen fortsätta att trappa upp försiktigt för att vara på säkra sidan och verkligen försöka undvika nytt skit. Tycker mig fått min beskärda del nu. Tror mig dock vara på gång igen.

Kommande veckan tänkte jag försöka prioritera rullskidor och cykling. Något eller ett par försiktigare löppass bara.

Cykeltur i källaren

2008-02-28T18:05:00.002+01:00

Torsdag 28/2: Hade tänkt ett lätt rullskidspass idag men frun skulle med jobbet till Norge över dagen så kvällstillfället frös inne. Blir till att lägga barn och kolla på Bolibompa istället.

Körde därför ett cykelpass istället. Trampade på i 30 minuter och det känndes rätt ok. Lite bekymmrad bara över ett litet ömmande strax bakom höger fotknöl på utsidan åt hälsenan till. Har kännt det lite i slutet på de senaste timslånga passen jag provat på. Hade ont där under vårvintern 2006 minns jag. Då gick det över av sig själv och maran i stockholm den gången var helt besvärsfri.

Har planerat intervaller (mycket försiktiga sådana) på Rambergsvallen imorgon. Ska ta det mycket försiktigt och ha det hela under nogsam observation. Tror jag ska satsa på rullskidorna under nästa vecka. Endast köra ett eller två kortare löppass och se om det släpper. Sällan kan man vara helt nöjd...

Gubbarna överraskar...

2008-02-27T18:25:00.002+01:00

Onsdag 27/2: Tog ett pass på motionscykeln på lunchen i gymmet på jobbet. Det gick riktigt bra att trampa på och jag fick till ett rätt hyggligt pass.

Igår kväll var det så dags att ta en tisdagsjogg med gubbarna i Sjövalla. Det var den vanliga kärntruppen med de tre åldermännen som just såpass ligger runt pensionsåldern också jag. Jag hade väntat mig ett kort litet försiktigt pass med tanke på hur det sett ut senaste gångerna och att Arne ska köra vasaloppet i vanlig ordning nu på söndag. Blev dock överraskad när Jukka tog täten bort mot Mölnlycke gammla fabriker och ledde sällskapet vidare genom Wendelsbergsparken och bort mot Säteriet. Det gick inte fort och vi hade en hel del pauser. På hemvägen gjorde jag några småspurter i några lite längre uppförsbackar för att höja pulsen lite (och visa vem som var yngst...). Under turen lyckades de nästan övertyga mig om att prova på lite orientering när det blir lite ljusare på kvällarna. Tror jag är rätt lättövertalad...

Väl tillbaka vid stugan efter hela 58 minuter väntade en välförtjänt bastu. Jag var faktiskt rätt sliten trots att min Suuntopulsklocka bara visade träningseffekten 2.6 på den femgradiga skalan. Inte van att ta så många långa turer (i tid långa i alla fall). Hade ju förväntat mig en dryg halvtimme bara och laddat med en cykeltur dagen innan.

Ganska precis 10 km fick vi ihop på de 58 minutrarna. Fint.

Idag stack jag ner till gymmet på lunchen för ett vanligt litet gympass på 35 minuter.

En milsten på omvägen tillbaka till utmattning!

2008-02-23T14:36:00.002+01:00

Lördag 23/1: Sitter och slökollar på Södergren i täten strax efter skidbytet i Falun. Känns behagligt i sinnet (och kroppen!) efter att äntligen sedan oktober någongång ha löptränat en timme i sträck. Dessutom är resten av familjen ute på vift och man har en av de där få stunderna för sig själv i huset.

I torsdags var jag ute på en 42-minutersrunda på lunchen i sällskap med Magnus. Då värkte toppen på vaden lite mest hela rundan. Hade därför planerat in vila i två dagar för att avsluta löparveckan imorgon. Idag var emellertid vårljuset alltför lockande för att hålla sig i skinnet. Har en längre tid nu varit sugen på att prova att stretcha löptiden lite längre för att testa hur benet känns. Någongång måste man ju våga prova och det blev inga eftersviter på torsdagens aningen oroande runda.

Öppnade med ett vänstervarv runt Finnsjön. Tog den lilla stigen som går precis utmed vattnet för att tvingas hålla lågt tempo. Det ingick i dagens plan, att hålla lågt tempo och köra så mycket terräng som möjligt. Borta vid Pottebo löper jag vidare en bit på asfaltsvägen för att sedan vika av på den gula stigen bort till Finnsjöns dagis. Allt känns riktigt bra och jag börjar tro på ett det faktiskt ska bli en timme idag. Ungefär här kommer jag dock på att lillebrorsan skulle komma med bussen för att hämta en erättningstelefon till sin trasiga... Vill dock inte sabba min timme och chansar på att han tagit en senare buss och ligger kvar på mitt långsamma tempo.

Väl hemma vid huset syns han inte till och det fattas en tio minuter till timmen. Tar lite kringelkrokar runt kvarteret för att få till det sista som fattas. Det blev en timme och 40 sekunder (11,9 km enligt GPS:en).

Känns som en bra vecka där jag nöjt mig med tre konditionspass varav ett riktigt försiktigt. Räknar veckan som en lite lugnare trots dagens långtest. Hoppas kunna stegra ansträngningsnivån något nästa vecka med ett kompletterande cykelpass och eventuellt ett första försiktigt intervallpass. Ser fram emot detta.

Aktiv vila med gubbsen

2008-02-20T19:44:00.003+01:00

Tisdag 20/2: Igår var det en vanlig liten sväng på lunchen till gymmet. Ovanan vid rullskidsåkningen kändes fortfarande på baksidan axlarna och det blev snarare lite gymnastik än gym. Fast det är bra det med på något vis.

På kvällen blev det till att ta en sällskapstur med Jukka och Arne och höra lite historier om förr i tiden. Det är sega gamla gubbar. Lite långsamma men det passar mig nuförtiden. Särskilt när jag planerat lite försiktigare vecka, åtminstone inledningsvis. Förra veckan körde den ena av dem 6 mil skidor om dagen under en semestervecka i Lövåsen. Det går inte fort men det går enligt honom själv. Fick också veta att man sover bra efter en sådan vecka. Ska tänka på det om det blir allvarliga problem med sömnen någon gång...

Vår lilla jogg som inkluderade ett par små promenadsträckorblev 6 km lång och 34 minuter.

Idag blev det ytterligare en sväng till gymmet på lunchen. Lite situps och stakmuskelträning kan väl inte skada.

Nu ska jag klämma några semlor innan det förhoppningsvis blir en tidig sänggång. Imorgon står lunchlöpning på schemat. Är lite sugen på att prova den gamla standardrundan bort mot Elfsborgsbron. Kanske till och med runda Semconhuset på slutet om det känns bra. Givetvis med måttlig fart, det var ju ett litet steg tillbaka som stod på schemat för återtåget tillbaka till utmattning denna veckan.

En bra vecka!

2008-02-17T19:54:00.002+01:00

Söndag 17/2: Ett rullskidspass fick avsluta en klart godkänd träningsvecka. Ingen optimal dag för rullskidor men det går. Bort mot Pixbo var motvinden tung och man fick staka på ordentligt i nedförsbackarna till och med. Efter vändningen borta vid tennishallen utmed den annars rätt tröga biten utmed Vällsjön gick det emellertid desto bättre. I vanliga fall slinter stavarna i den släta och hårda gamla asfalten som är här. Idag flög man dock fram och det var så man fick associationer till att åka långfärdsskridskor i medvind. Nej, så väl var det inte men det gick i alla fall undan en bit.

Har kännt att toppen på vadenskadan har fått rätt mycket träning senaste dagarna och jag oroar mig lite för att jag kanske tagit i lite för mycket. Berömde därför mig själv för att jag bara tog ett enkelt varv på Vällsjörundan. Hade lite planer i bakhuvudet på att köra lite extra men lyckades övertala mig själv om att jag inte har något att vinna på att forcera för mycket. Har kommit på mig att jag numera känner en viss nöjdhet om jag inte kör för hårda pass. Förr i tiden var man nöjd när man kämpat till sig de sista milen i veckan. Numera känns det bra om jag klarat ännu en vecka utan att köra på för mycket så jag åkt på bakslag i läkningen. Var sak har sin tid...

Kanske känns denna vecka som ett gränsfall när det gäller bakslag. Planerar in att backa hem och ta extra försiktiga pass denna vecka för att få en återhämtningsvecka.

Cykling

2008-02-15T19:15:00.002+01:00

Fredag 15/2: Kunde bara inte hålla mig från ett bonuspass på motionscykeln på lunchen. Kanske dumt att köra träning två dagar i rad nu när bättringskurvan pekar så fint uppåt. Planerar dock vila imorgon för att kanske ta ett rullskidspass på söndag. På så sätt skulle det ju passa in med en jogg och bastu med åldermännen i Sjövalla på tisdag kväll...

28 minuter blev passet. Hade planerat 30 min men en stelhet och lite ont i höger ljumske fick dock hypokondrikern att korta passet de sista minutrarna. Nu känns allt ok. Kanske var det bara klokt, det var ju ändå ett bonuspass idag...

Rambergsvallen

2008-02-14T20:10:00.002+01:00

Torsdag 14/2: Fick med mig MAgnus upp till Rambergsvallen. Visserligen knaprar han pencillin för ett inflammerat skavsår men han har svårt att stå emot några lockande intervaller på bana. Inte för att jag skulle springa intervaller utan hade istället tänkt att kalibrera footpoden till de nya skorna jag köpte för några veckor sedan.

Det var ju kanonväder så det gjorde ju inte ont precis att pipa iväg ut från jobbet på en tidig lunchrast. Vi lufsade över Ramberget upp till Rambergsvallen. Medan Magnus körde tvåtusenmetersintervaller i 3.30-fart lufsade jag runt och knappade på klockan. Efter kalibrering mot ca 4.30 testade jag vad som hände med distansmätningen om man skruvade upp tempot en bra bit genom att ta rygg på den halte från Anneberg i hans 3.30-tempo. Flåsade med i två 400-metersvarv och lämnade sedan walk over...

Klockan mätte då 790 meter istället för 800. Rätt bra tycker jag. Den mätte pulsen rätt bra också... Undrar hur mycket underlaget spelar roll för distansmätningen? Man skulle vilja hitta en grusbana eller exakt asfaltssträcka att kolla av mot.

Totalt blev turen drygt 43 minuter och en knapp mil.

Fartlek

2008-02-12T20:11:00.000+01:00

Tisdag 12/2: Det var dags för fyraårskontroll för dottern på BVC på förmiddagen. Dessutom är jag ensam med barnen några dagar vilket innebär både lämning och hämtning på dagis = korta dagar på jobbet. Provade därför att arbeta hemmifrån för första gången, bakåtsträvare och framstegsfientlig som man är. Det visade sig ju vara skitbra. Kändes som rena vilan att kunna sitta hemma i köket och pula med jobbet. Egentligen är det ju rätt roligt bara man får sitta ifred och lugn och ro! Nära till kaffebryggaren och kylskåp också.

Stolarna är emellertid inte lika bekväma som på arbetsplatsen så därför kändes ett löppasss på lunchrasten som ett riktigt bra avbrott.

Har tänkt mig att se om det går att få upp farten lite emellanåt framöver. Det känns som att man är på bättring tillräckligt mycket för att experimentera lite med längd och fart nu. Inga överilade saker, bara lite...

Upprepade fredagens fartlekspass. Efter ca 10 min jogg som uppvärmning kör jag lite korta tempoökningar i små uppförsbackar som verkar lämpliga. Därefter följer fyra längre tempoökningar, dryga 300 metrar styck, på plan asfalt. Blandade löpfarter däremellan, allt efter vad som känns bra. Totalt tog rundan 29 minuter inklusive några minuters nedjogg. En knapp minut snabbare än i fredags.

Lite ont gjorde det i toppen på vänstervaden de första kilometrarna men det försvann när jag blivit varm. Tror inte det var någon större fara, nu känns allt bra igen.

Känner mig nöjd med rundan och att benet verkar bli så mycket bättre för varje vecka. Hoppas verkligen jag inte åker på bakslag nu när årets bästa löpsäsong börjar! Solen börjar kunna värma på dagarna och skymmningen kommer allt senare samtidigt som fåglarna börjar sjunga vid femtiden på morgonen. Ska bli fint.

Fast lite sörjer jag att inte kunna springa hem från jobbet då och då. Att springa en bestämd runda vid en bestämd tid är ett härligt sätt att märka våren på. Ena veckan hinner man knappt starta innan det är svart och kallt, några veckor senare kan man springa hela vägen hem. Årstiderna blir så påtagliga när man samtidigt som man upplever dem kan fundera över dem och studera hur de ändras.

Vintersemester och februarisummering hittils

2008-02-10T20:49:00.000+01:00

Söndag 10/2: Har varit i Långberget på vintersemester med familjen under första delen av veckan. Haft några riktigt härliga dagar med barnen i skidskola, snöhögarna och pulkaåkning. På lördag morgon för en vecka sedan, dagen för avfärd, vaknade jag tidigt och masade mig ut på ett med mina nuvarande mått mätt längre pass. En knapp mil. Lite ont i toppen på vaden de sista kilometrarna men det gick och inga men efteråt. Kändes som ett genmbrott att spinga mer än 40 min i sträck.

Efter en rätt kämpig resa upp i rejäl snöyra kändes det fint att installera sig i stugan och dra igång pulkaåkningen på stört. Det var nästan en meter snö. Minstingarna sjönk rejält när de gav sig ut i obanad terräng...

Dagarna gick dock snabbt och själv hann man som vanligt inte mer än ett milpass på skidorna om dagen. Fast det räckte rätt väl. Träningsvärken satt där den skulle redan efter första passet.

Sista dagen hade jag en hård duell mot en annan okänd åkare i de elupplysta kvällsspåret. Han var tyvärr dock bättre tränad och hängde av mig i en ruskig spurt de sista femhundra metrarna efteråt. Kommer dock lägga på minnet hans små visdomsord när vi stog och artighetspratade efter målgången och jag ursäktade mig med att jag var där med familjen och åkte några kortare turer på lediga stunder.

- Var sak har sin tid!

Klokt sagt. Jag kommer igen och tillbaka.

Väl hemma i Mölnlycke så har jag kört två fina löppass som stärkt mig lite. Ett halvtimmes fartlekspass och ett stavlöppass runt Finnsjön. Båda passen har kännts riktigt bra i mitt onda ben. Man är på G.

Jogg med åldermännen

2008-01-30T20:16:00.000+01:00

Onsdag 30/1: Igår var i alla fall kärntruppen i sjövallastugan för att basta. Det var en liten och stukad skara som hade kommit dit. En med förkylning och en med knäont. Så det blev bara jag och Arne som tog en joggingtur. Långsamt tempo i 37 minuter. Precis lagom för mig. Arne hade slitit av hälsenan i sommras och gått gipsad i 8 veckor. Han är 64 bast. Hmmm, känns lite bistert att man drar jämnt i sådant sällskap... Fast eftersom jag hade tagit ett bonuspass på cykel i måndags så gjorde det nog bara gott att farten var extra måttlig.

Idag blev det en halvtimme i gymmet på lunchen. Försiktig bänkpress, situps och lite vadträning. Har haft lite småont i vänster axel sedan senaste rullskidsturen och nästa vecka bär det av med familjen till Långberget för lite vintersemester. Vill inte dra på mig något onödigt skit så de små snöturer jag hoppas på går om intet. Kul med snö ska det bli i alla fall.

Avsteg från planen och inspiration till bokhyllan

2008-01-28T20:01:00.000+01:00

Måndag 28/1: Det skulle ju bli en extra vilodag idag men jag fick ett sådant sug efter att jobba lite så jag kunde inte hålla mig på lunchen. Satte mig på motionscykeln och tänkte köra en förlängd uppvärmning. Det kändes bättre i vänsterbenet än på mycket länge och minutrarna flöt på. Jag stoppar vid 20 tänkte jag. Vid 20 minuter var allt fortfarande bra och svetten flöt. Det blev 30 minuter till slut. Lite oroande känsla i "toppen på vaden"-ontet de sista tre minutrarna men allt har kännts toppen efter passet så det oroar mig. Inte idag i alla fall...

På vägen till dagis passade jag på att hämta ut mina senaste beställningar till bokhyllan. Vet inte riktigt vad det var men förhoppningsvis ska två av dem ge inspiration när jag kan träna lite mer och den tredje tänkte jag läsa på direkten.

"Chi Running" tänkte jag kunde passa nu på direkten, även i mitt något skadeskjutna tillstånd. Den verkar lite amerikansk och hallelujig av sig det lilla jag bläddrat i den men kan kanske kan vara något ändå. Det var väl framförallt det där med skadefrihet som baksidan nämner som lockade. Sedan var jag sugen på att läsa om träning men ändå inte bli så vansinnigt motiverad så jag gör något överilat av ren övermotiviation... I dagsläget får kämpa varje dag för att hålla emot träningsimpulserna, även utan extra inspiration.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

2008-01-27T19:52:00.000+01:00

Söndag 27/1: Igår var det dags för en joggingtur igen. Hela dagen gick innan det blev tillfälle att ge sig ut. Fördelen med detta var att regnet hade slutat men dagsljuset var ett minne blott.

När jag skulle ge mig ut så ville absolut dottern med och springa. Så på uppvärmningen fick jag sällskap. Hon kämpade på toppenduktigt. Det blev en hel kilometer utan paus på tio minuter. Den tjejen vet i alla fall vad prattempo är. Det snattrades precis hela vägen...

Väl hemma igen stack jag ut på min egen lilla tur. Kändes fint om än lite nära inpå den nyss ätna middagen. Lade mig på beskedliga fem minuter per kilometer. Lite bekymmersamt är att det även denna gång började kännas lite på utsidan av låret efter drygt 20 minuter. Det gör ju inte direkt ont men man blir lite orolig över att det är något som håller på att bli sämre igen. Jag trodde att jag var helt bra i den skadan. Idag söndag känns det bra igen så kanske ska man inte lägga för mycket vikt vid det utan bara vara lite extra observant framöver.

I alla fall så fick mig dessa känningar att ta raka spåret hem igen. Inte heller denna gång blev det alltså en 40-minutersrunda som jag önskat. Istället stannade klockan på 33.32 och 6,5 km.

Nu blir det en extra vilodag innan jag på tisdag ska göra ett nytt försök att köra ett pass med gubbarna i Sjövalla.

Löpningen funkar allt bättre

2008-01-25T16:00:00.001+01:00

Fredag 25/1: Igår körde tog jag en fin runda på lunchen. Hade tänkt mig en runda på 40 minuter ungefär. Löpningen flöt på och alltför många andra lunchjoggare var ute på cykelbanorna runt Lindholmen för att jag skulle kunna hålla mig från att släppa upp farten något. Den nykalibrerade footpoden verkar numera i alla fall inte visa så mycket glädjesiffror. Tyckte jag sprang på bra men farten blev ändå inte högre än runt 4,50 per kilometer.

Hursomhelst, just som jag skulle till att inleda upploppet runt Semconhuset så fick jag lite ont på utsidan låret. Kanske bara inbillning men jag såg ingen anledning att dra ut på rundan. Tog det försiktigt raka vägen till duschen istället. Ingen skada skedd tror jag. Idag känns det finemang.

Toppen på vadenskadan känns också bättre för var dag. Hurra!

Totalt blev rundan 37 minuter istället för de tänkta 40. Inget att sörja över. På den tiden hann jag 7,8 km.

Excentrisk vadträning i gymmet

2008-01-23T19:53:00.000+01:00

Onsdag 23/1: Mest för att hålla på träningsdisciplinen gick jag ner i gymmet på lunchen. Det blir en liten stund av avslappning och kaffet smakar godare efteråt.

Efter rullpasset igår kan jag känna lite svagt obehag i vänsteraxeln. Man ska väl kanske inte känna efter så mycket men jag bestämde mig för att strunta i viktlyftandet. Körde istället lite excentriska tåhävningar följt av situps. Vis av ett enstakapass av excentriska tåhävningar i höstas som följdes av en djävulsk träningsvärk som satt i en vecka så drog jag ner på antalet. Trots detta känner jag redan nu ikväll hur träningsvärken kommer krypande. Bra i och för sig men märkligt att fenomenet är så tydligt.

I övrigt känns benen rätt ok efter gårdagens pass. Det känns som att min strategi med varannandagslöpning och ytterst försiktig ökning är rätta vägen tillbaka till utmattning. Det verkar dock vara en rätt lång väg. Kanske krokig också. Ser verkligen fram mot ett löppass imorgon. Helst på lunchrasten.

Rullpass

2008-01-22T20:48:00.000+01:00

Tisdag 22/1: Egentligen skulle man väl ha utnyttjat solen mitt på dagen och tagit en löprunda på lunchen. Nu var jag dock inställd på rullskidor och bastu i Sjövallastugan på kvällen. Så fick det också bli. Körde en något modifierad Vällsjörunda. Tog en bit rygg på en annan rullskidåkare men min form var inte riktigt somman skulle önska och luckan växte stadigt. Jag hade inte heller gnistan att ta i lite extra. Förkylningen sitter fortfarande i.

Tyvärr blev det ingen bastu efteråt. När jag kom till parkeringen slog det mig att hela gänget varit på träningsläger i värmländska Mattila. Inte en bil var där och jag tog duschen hemma istället. Får göra ett nytt försök nästa vecka.

Nu efteråt, med Södergren i täten på riktiga lagg så känns det rätt bra. Hoppas benet känns fint imorgon också.

Totalt 42 minuter vilket blev 9,75 km. Två rullrundor avklarade.

Ohyggligt sjuk lördag

2008-01-21T18:53:00.000+01:00

Måndag 21/1: Början av helgen gick åt till att försöka överleva ett av de där riktigt kämpiga förkylningsdygnen som man kan drabbas av då och då. Kanske var det en släng av någon slags magåkomma också. På fredagen efetr sänggående slog febern till. microfleeceställ, sockor och dubbla täcken hjälpte föga mot frossan som höll i sig första halvan av natten. Dessutom fick jag rätt ordentlig magknip.

På lördagen skulle frun till Hagabadet, något som var planerat sedan länge. Jag beslöt mig för att härda ut. Det var med nöd och näppe jag klarade av påfrestningen av att resa mig från soffan för att hälla upp den tallrik fil som fick bli barnens lunch. Hela dagen tillbringades i liggläge.

Barnen skötte sig dock smått exemplariskt och jag överlevde till eftermiddagen då avlösningen kom hem...

Hoppade därför löpningen både på söndagen och idag. Kunde dock inte hålla mig från att gå ner i gymmet och köra några situps och ryggövninger.

Insåg idag att det inte är många veckor kvar innan resan till Långberget. Planerar därför att ta en lite tur på rullskidorna imorgon igen. Ska bli riktigt fint! Kanske kolla om det finns några sjövallagubbar att tjöta lite med på tisdagsträningen i sjövallastugan efteråt.

Fortsatt förkylt

2008-01-18T19:46:00.000+01:00

Fredag 18/1: I morse såg jag fram emot ett lite längre pass än vanligt i gymmet. Hade somnat i tid igår och var på jobbet redan 05.30. Låg i fas med arbetsuppgifterna och tillvaron känndes rätt kontrollerad. Förutom förkylningen då som fortfarande härjar. Kom dock inte riktigt iväg på tid som, tänkt och hungern satte in. Väl ombytt hade lusten försvunnit helt och jag gjorde lite försiktiga spridda övningar mest av plikt. Kanske skulle man vilat istället.

Glädjande istället har varit att "topppen på vadenskadan" har kännts rätt hyfsad trots den lite längre rundan. Den känns ju där och jag undviker att göra rörelser som gör ont så det kan ju vara så också att man börjar vänja sig.

Kalibrering till de nya låga farterna

2008-01-17T19:54:00.000+01:00

Torsdag 17/1: Förkylningsläget är fortsatt bistert. Det var emellertid så upplyftande med lite solsken lagom till lunchrasten att jag stack ut på en joggingtur i alla fall. Fick för mig att pipa iväg upp till Rambergsvallen för att kalibrera footpoden till de väsentligt lägre farter jag numera lufsar fram i. Det har visat sig att man nog får lite glädjevärden när man är ute och joggar. Kan i och för sig behövas...

Efter de dryga tre kilometrarna dit tog jag och klockade två fyrahundrametersvarv. Hmm, vart och ett av dem mättes till 420 meter. Nollade därefter klockan och tog två nya varv, 850 meter på 3,52 enligt klockan. Satte om kalibreringsfaktorn och kontrolljoggade två nya varv på 3,51. 800 meter prick visade klockan (visningen är inte bättre än på 10 meter när). Nu borde den alltså vara hyfsat på ferter runt 4,50 min/km. Fast kanske bara på gummibana och med mina gammla Adidas-skor.

Joggade sedan hem och summan av alla små delar på passet blev knappt 43 minuter och knappt 9 km. Lite längre än planerat. Får se hur toppen av vaden tar det de kommande dagarna.

Vila

2008-01-16T19:31:00.001+01:00

Onsdag 16/1: Kroppen känns riktigt vissen idag. Denna förkylningen var svår på något vis. Musklerna har som fastnat i något slags segmode och jag hostar som en lungsjuk. Dessutom har jag ont i större delen av kroppen. Kanske var det rullskidsturen, kanske var det att jag försökte köra excentrisk träning av ryggen i måndags.

"Toppen på vaden"-skadan har också kännts lite sämre igår och idag. Kanske var inte rullskidor optimalt ännu trots allt. Hursomhelst så passar det att vila. Tar och joggar lite imorgon istället. En extra kort tur om det fortfarande känns kass i vaden.

Rullat och kraschat!

2008-01-15T18:30:00.000+01:00

Tisdag 15/1: Igår och idag körde jag en vanlig halvtimme i gymmet på luncherna. Det har känts ok men jag har en förkylning i kroppen och det märks. Segt och inget klipp i musklerna. Allt går i slowmotion.

Förkylning till trots tog jag en premiärtur på rullskidorna. Det var ju ett år sedan sist men större delen av rundan gick rätt bra. Trött i ryggen mot slutet men det kändes som att det funkade med benet. Det blir nog fler försök.

Enda missödet var ett möte med en tonårscyklist i en utförssluttande nittiograderskrök in i en gångtunnel 150 meter hemmifrån. Jag ryggade reflexmässigt och vips hade rumpan bytt plats med fötterna. När det händer får man såna goa flashbacks från hur det var att vara fem år och trilla med cykeln. Det gör ont att sätta skinkan och armbågen i den blöta asfalten då man har lite fart. Klarade mig dock rätt bra. Blödande skrubbsår på höger armbåge och ett fett blåmärke av kvadratdecimeters storlek på höger skinka . Tur man har Findus ärtor i frysen... Glädjande nog höll alla kläder denna gången (och ben!).

Rundan blev i alla fall 8,3 km på knappa 35 minuter.

Har också tänkt ut att ett av 2008 års motionsmål ska vara att åka minst 40 rundor med rullskidor eller ännu hellre skidor. Tänkte mig att detta skulle etablera skidåkningen som ett naturligt komplement till löpningen. En gjord.

Ökning och vila

2008-01-13T14:27:00.000+01:00

Söndag 13/1: Ökade på löprundelägnden med fem minuter igår till 35. Det känndes rätt ok, bara lite ont i toppen på vaden i uppförsbackar. Kan det vara så att man är på gång igen? 35 minuter är ju inte så illa pinkat.

Idag söndag hade jag en innre brottningskamp med mig huruvida jag skulle ta en tur med rullskidorna. Vill så gärna få några rundor innan vecka 6 då jag ska med familjen till Långberget på lite vintersemester. Hade varit så gött att kunna köra en mil eller två om dagen för att förtjäna bastun... Utan träning och med min historia så kommer väl en futtig mil om dagen leda till nya skador.

Den inre kampen vanns idag av förnuftet. Efter en koll på väderleksrapporten bestämde jag mig för att byta ut morgondagens löpning mot rullskidor imorgon kväll (tror jag idag i alla fall). Att jogga varannan dag och långsamt öka längden på rundorna verkar ju vara ett framgångsrecept för att bli bra från nuvarande skador. Skulle ju vara synd att rasera de senaste veckornas framgångar med att hoppa över vilodagen. Känns frustrerande men klokt. Kan jag bara bli bra nu så ska jag snart kunna ta igen förlorad mark! Käkade ett fat bullar istället.

Surväder

2008-01-10T20:15:00.000+01:00

Torsdag 10/1: Här ska fasen inte kutas på löpband tänkte jag och stack ut. Det var faktiskt inte dumt alls att ta sig en runda fast det iskalla regnet piskade i pannan så man nästan fick glasshuvudvärk. Valde rundan så att jag sprang i lä bakom husen ut mot Eriksberg och tog kajkanten tillbaka till Lindholmen. Man fick passa så man inte lade krokben för sig själv om man sprang tvärs vinden.

Mot slutet av den 29 minuter långa rundan gick det tungt. Kände att det var en liten frukost jag fått i mig. Väl tillbaka till den varma duschen kändes allt toppen och det var gott att mumsa mackor framför skärmen medan man brottades med den senaste felrapporten.

"Toppen på vadenskadan" känns allt bättre för var dag som går även om det gör ont vid minsta felaktig belastning. Utsidan på låret betraktar jag som så gott som läkt och min första skada vid hamstringsfästet i rumpan märks knappt vid sådana försiktiga rundor som dagens.

Kvällens orosmoln består av att äldsta sonen klagar på yrsel, svaghet och minst två andra ungar på dagisavdelningen hade spytt under dagen. Hmm... Dessutom är frun på tjänsteresa. Fifty-fifty med andra ord att det går åt pipan...

Hamnjogg

2008-01-08T19:52:00.001+01:00

Tisdag 8/1: Stack för första gången på länge ut på en lunchtur med löparskorna. Det kändes som en evighet sedan. Extremt mycket skönare med en halvtimme i dagsljus utmed Eriksbergskajen än en halvtimme armhävningar i det fönsterlösa gymmet. En sak är säker, man lär sig uppskatta löpturerna under en längre skadeperiod. Kan inte komma ihåg att jag faktiskt längtade till löpturerna på det sätt jag gör nu innan jag blev skadad. När jag nu tillfälligtvis lagt restriktioner på mig själv för hur ofta jag får springa ser man verkligen fram emot dem. Motivationen är det verkligen inte fel på.

Idag kände jag mig rätt stark och hade riktig lust att pröva att dra på ett par kilometer efter sådär 10 minuter in på rundan. Höll mig dock med ett stadigt tag i nackskinnet och lät farten stanna ligga på mellan 4.40 och 5 min per kilometer. Märkte dock att ett aningen högre tempo gör sig märkbart på ett sätt som antyder att jag nog tappat en hel del form. Försöker dock intala mig att man rät snabbt kommer tillbaka till en rätt ok grundform när man väl kommer öka längd och intensitet på rundorna vad tiden lider.

Toppen på vaden känns under löpningen men gör inte direkt ont. Ont gör den bara när man gör andra rörelser i vardagen, typ sitter på huk, drar kontorsstolen framåt med hjälp av vänsterbenet mm. Däremot känns det på ett väldigt tydligt sätt att den är svag på något vis. Jag blir mycket tröttare i vänstervadens utsida än höger. Hoppas det ger med sig snart.

Dagens runda blev knappt 30 min och drygt 6 kilometer. Mycket bra...

Slaskigt och söndagsångest

2008-01-06T19:59:00.000+01:00

Söndag 6/1: Härligt med snö! Tänkte nästan en liten stund att det skulle bli en tur till golfbanan i Landvetter för att ta ett par stavtag med skidor på fötterna. Efter lite snölek med barnen efter frukost kom dock regnet. Lade tankarna på skidåkning på hyllan. Det skulle inte bli något vidare före att valla för och dessutom är "vallabänken" i mitt lilla förråt belamrat med pelagoner. Kanske lika bra att vallaplanerna regnade bort...

Tog istället en joggingtur. 30 långsamma minutrar i snöslask och duggregn. Slask är inget vidare underlag att springa i. Snö är mjukt och fint för långsam löpning men slask har en förmåga att stänka alldeles kopiöst åt sidorna vid varje fotisättning och den andra foten lyckas varje gång fånga upp slasksprättet på det där tunna nätet ovanför tårna. Inte skönt.

Som vanligt gjorde sig toppen på vaden påmind under slutet av rundan men jag tycker nog ändå att det inte blivit värre senare under dagen i alla fall. Yttersidan på låret känns allt bättre och den gamla skadan i hamstringsfästet i rumpan har jag numera helt slutat att bry mig om på rundorna med denna låga intesitet och längd.

Planen den närmaste tiden blir varannandagslöpning av 30 minuters längd. Om allt fortfarande känns bra om några rundor tänkte jag öka på längden med fem minuter ungefär några gånger. Sedan får vi se.

Pyssel och papp!

2008-01-05T11:42:00.000+01:00

Lördagsbonus 5/1: Träningstankarna och den envisa irritationen över mina skador har de senaste dagarna kanaliserats på drömmar om en kamin. Problemet har varit att hitta en plats för skorstenen genom den lilla andra våningen i vårt hus. Tror mig dock ha hittat en kompromiss som kan duga. Inte optimalt men bättre än förväntat.

Gjorde en fullskaleprototyp som jag bara blev så nöjd med!

Nya grejer

2008-01-05T11:17:00.000+01:00

Lördag 5/1: Nu har hoppet kommit tillbaka ytterligare lite. Testade asfaltslöpning de senaste två rundorna och det har gått rätt skapligt. Visserligen rätt blygsamma sträckor men i alla fall utan större men efteråt.

Joggade 20 min i onsdags och 30 min igår. Låret kändes ok och "toppen på vaden" har kännts bättre de senaste dagarna än på länge.

Firade framgången med att köpa två par nya dojjor på rea igår! Brukar normalt sett handla mina skor på Löp & Skokliniken men med de stäckor jag lufsar nuförtiden borde det ju inte bli helkass med skor köpta utan experthjälp. Ett par NB 1061 (har jag aldrig provat tidigare vad jag kommer ihåg) och ett par Adidas Supernova Cushion. Mitt senaste par skor har varit ett par Adidas Adistar Cushin som jag varit kanonnöjd med. Förutom att jag fått diverse skador under resans gång fast jag tror inte att det beror på skorna (eller hopppas inte i alla fall...). Tänker investera i ett par utprovade skor när benet börjar hålla och jag fått till lite regelbunden löpning med längder på passen som räknas. Tills dess duger säkert dessa.

Nytt år och nytt hopp

2008-01-01T20:25:00.000+01:00

Nyårsdagen 1/1-2008: Egentligen skulle man väl haft en summering av året som gick här. Vad man gjorde bra och dåligt, hur många kilo man lyft med sina hamstrings under rehabpasssen och hur många onda ställen på mitt ben som kommit och gått. Nu blev det aldrig någon sådan skriven. Tror jag tar och skiter i det. Det är nog bättre att blicka framåt och drömma vidare om vad som komma skall.

Igår nyårsafton lämnade jag stavarna hemma och joggade runt på småstigarna runt Finnsjön i hela 35 minuter (läs med ironi). Det var inte tänkt att det skulle bli mer än knappt 30 minuter men det är svårt att gissa hur lång tid det tar hem när man testar lite nya krokar runt stammarna. Sista biten gjorde det tyvärr också lite ont i toppen på vaden. Låret var emellertid fortfarande rätt ok. Det var i alla fall skönt med ett pass som liknade ett ordinärt träningspass.

Idag har vaden konstigt nog varit märkligt besvärsfri ända fram till för en stund sedan då den började göra sig tillkänna. Tror jag gjorde någon tokig rörelse. Jag märkte igår också att vaden känns när man springer i branta uppförsbackar och när man måste lyfta på benen mycket. Kanske är det bättre att hålla sig till slät mark. Synd bara att det är så hårt underlag där det är plant.

Förhoppningsvis kommer vändningen snart och jag kan blogga min upptrappningsträning under vägen tillbaka till utmattning. Har inte gett upp drömmen om att ta mig runt Lidingö till hösten med hedern i behåll. Avstår dock från att anmäla mig tillsvidare.

I bloggplanerna ingår också att summera ihop hela skadeperioden på en tidsaxel och pricka in lite ups and downs... Mina få trogna läsare skulle kunna ta den som ett varnande exempel och hålla sig friska genom att värdera vilan mellan passen lika mycket som träningen i sig. Vilket år som helst nu. Vad tiden lider skall jag också summera ihop mina personliga erfarenheter och empiriska studier när det gäller olika metoder att skaffa idrottsskador. Hur man blir frisk från dem har jag inte räknat ut ännu. Uppenbarligen inte alls.

Man gnetar på...

2007-12-29T18:11:00.001+01:00

Lördag 29/12: Var uppe med tuppen på annandagen och tog ett joggingpass med stavarna i Törebodaspåren innan det ljusnade. Klockan var innan åtta och det var rätt mörkt. Trodde det skulle vara lite mer ledljus men det funkade om man höll sig på spåret (förutom en kullerbytta när jag skulle kolla klockan och lyckades prångla staven mellan benen...). Stannade på 17 minuter. Tänkte inte ivra iväg med benet. Det gjorde lite ont i toppen på vaden den sista biten.

Senare samma dag bar det av med familjen i bilen ner till Göteborg igen för ett par dagar ute på Styrsö. Planerade in en extra vilodag där men det blev ändå två 40-minuters promenader i förrgår. Benet är sådär.

Idag var det dags att kubba ut i skogen med stavarna igen här hemma i Mölnlycke. Det var enormt blött både i luften och på backen. Varje svacka var fylld med en knapp decimeter vatten och jag fegade och höll mig till det stora spåret. Inte för att skorna blev torrare på det sättet men det bar på något sätt emot att plaska fram. Bitvis tog jag dock de minsta stigarna ändå. Klockan stannade på 23 minuter. Då gjorde det faktiskt lite ont i toppen på vaden igen de sista 10 minutrarna. Kanske var det för att jag körde kuperad löpning på de minsta stigarna.

Benet är sådär. Det har inte blivit bättre den senaste veckan då jag börjat träna försiktigt igen. Åtminstone inte i toppen på vaden. Utsidan låret har funkat rätt bra. De två promenaderna på Styrse satte sig dock lite där men idag känns det ok igen. Så, om min teori om att "toppen på vaden"-skadan kommer sig av rehabiliteringsträningen för hamstringsfästet och inte blir värre av löpningen så kanske man skulle kunna hävda att det faktiskt blivit bättre...

Julaftonsjogg och tips på fint löpområde

2007-12-25T18:58:00.000+01:00

Juldagen: Igår julafton tog jag en efterlängtad tur med stavarna i Haboskogen utanför Töreboda.

Detta motionsspårsområde är helt klart ett av mina topp tre löparområden. Rekommenderar alla med som har ärende till Töreboda att ta en tur här. Spårområdet är också stället jag sprang till mig min första eländiga skada som är själva upprinnelsen till denna bloggs existens. Tillbaka till brottsplatsen alltså.

Området är en sådan där luftig tallskog där det är glest mellan långa raka furor och marken är som ett mossklätt dansgolv. Inga tvärbranta backar utan mer långa böljande sluttningar. Spåren består av sågspån och naturlig sand täckta av ett tjockt barrlager. Riktigt mjukt att löpa på. Fast här behövs nästan inte spår. Det funkar fint att bara sätta av ut mellan tallarna om man är lagd åt det hållet.

Själv tog jag ett inledande varv på tvåkilometers elljusslingan. Det är nog den mest kuperade slingan men också den med mjukast underlag. Jagade på med stavarna i uppförsbackarna och joggade vid sidan av spåret nedför. Första varvet gick på knappt elva minuter så jag tog ett förkortat andra varv där jag uteslutande sprang i naturen bredvid spåret. Ungefär samma känsla som att springa på en skumgummimadrass. Får man någon gång permanenta problem med att springa på hårt underlag är det hit man ska flytta.Avslutade passet efter drygt knappt 21 minuter. Löparlyckan var total och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte fortsätta. Benet kändes rätt okej både under turen och efter. Måtte det nu ha vänt och att jag är på bättringsvägen ordentligt. Det vore den bästa av julklappar.

Mörker

2007-12-23T10:20:00.000+01:00

Dagen före dopparedagen: Körde lite oinsperared styrka för överkroppen i torsdags och fredags. Mest för att hålla planen och disciplinen. Inga höjdarpass men ändå envetet.

Igår lördag var det resdag till julfirandet hos svärföräldrar och mitt efterlängtade första joggingpass efter de senaste två dagarnas vila fick vänta till skymmningen i Töreboda. DÅ det var grådis och midvintersolstånd var hela dagen en enda lång skymmning och kl 15.45 var det mer natt än dag. Skulle försöka ta en tur med mina stavar i den mjuka skogsterrängen. Det var mörkt kan man väl sammanfatta det som. Men eftersom farten var mycket försiktig och jag hade stavar till min hjälp fungerade det hyfsat. Bitvis gick det att ana små stigar och eftersom turen var kort och kringelkrokarna gick nära utgångspunkten var vilsegångsrisken aldrig stor ;-)

Det onda i låret känndes fint och "toppen på vaden nedanför knävecket" kändes lite, fast inte mer än innan. Hoppas att detta onda kommer att ge sig med tiden om jaag bara skiter i rehabträning för hamstring ett bra tag framöver. Vill intala mig att ett och annat smärtande steg under löpningen inte är någon fara...

Turen blev 17 minuter lång. Tänker mig något liknande imorgon på julafton. Då förhoppningsvis i dagsljus.

Det vanliga

2007-12-19T20:06:00.000+01:00

Onsdag 19/12: Har kört ett par hyfsade styrkepass i måndags och tisdags på luncherna. Idag har jag vilat och siktar på att avsluta veckan med två lunchgympass på torsdag och fredag också.

Har testat att köra fem min jogg som uppvärmning på gympassen och det har fungerat. Toppen på vadmuskeln känns egentligen inte bättre efter dessa två viloveckor och pillerknaprande. Hoppas i alla fall kunna ta en 20 min jogg på julafton...

Har haft extremt körigt på jobbet med ständigt inflöde av felrapporter med mer eller mindre kluriga fel. Detta har direkt gett återverkningar på mitt ryggont. I skrivande stund känns det som att ryggskottet är nära. Måste försöka tagga ner inför jollovet.

Vila

2007-12-16T11:56:00.000+01:00

3:e advent: Vilan är total. Körde ett oinspererat och kort gympass på lunchen i torsdags. Därefter har jag fortsatt att vila, knapra piller och smörja gel på toppen av vaden. Har kört Ibumetin en vecka men tycker inte att det ger någon vidare effekt. Påbörjat en andra kur med receptfri Voltaren idag. Tar några dagar med sådan så får jag fundera igen sedan.

Som den trogne läsaren märker så flyttar ständigt mina onda ställen på sig. Är det inte det ena så är det det andra... Jag verkar helt klart ha blivit känslig på senare tid.

Kanske skulle man försöka få en tid hos någon privatortoped. Fast jag vet inte vad de skulle kunna gör. Skriva ut starkare piller men jag tror inte det hjälper. Försöker intala mig själv att en lång vila behövs men det är svårt.

Eventuellt blir det lite armhävningar i eftermiddag för att göra någonting och hålla psyket i schack.

Tvivel

2007-12-12T20:23:00.000+01:00

Onsdag 12/12: Har haft rejält med tvivel på min metod att komma tillbaka efter senaste skadan. Har kommit fram till att jag nog har två problem för tillfället. Dem verkar dela sig likt celler och inte försvinna med någon bestämd halveringstid...

Har senaste dagarna (eller egentligen senaste en och en halv veckan) haft ont på en punkt på utsidan/baksidan av vänster knäveck. Tror att den här smärtan kommer sig av att jag under höften kört för tuff excentrisk rehabträning för hamstring. Den tunga träningen gjorde ju gott för den ursprungliga skadan i fästet i rumpan. Därför förträngde jag nog att det gjorde mer och mer ont nedanför knät. Antar att andra änden fäster där...

Senaste dagarna har denna smärta varit det som oroar mig mest. Börjar luta åt följande plan:
Fortsätta på den egenhändigt preskriberade Ibuprofenkur och hoppas att smärtan försvinner. Vila ytterligare en tid (hur länge är frågan...) och sedan återuppta den ytterst försiktiga joggningen och varva med försiktigt rullskidande. Tror ländryggen håller för detta nu. Helt enkelt strunta i rehabträning för baksida av lår.

Det måste funka...

Körde som vanligt ett gympass på lunchen. Ska börja träna stakmusklerna lite mer.

Julpyssel för motionären

2007-12-09T14:27:00.000+01:00

2:a advent: Har varit rätt bekummrad för mitt ben hela helgen. Tycker det är märkligt att det inte blir något bättre när jag ändå försöker ta hand om det efter konstens alla regler. Grubblade länge på om jag skulle skogsjogga eller pröva rullskidorna men fastnade slutligen för en mix. Jag skogsjoggade med skidstavarna... Tänkte att med ett par stavar i nävarna skulle kanske hjärtat få jobba lite mer.

Det var lerigt och blött och jag tog omväxlande de minsta stigarna och obanat terräng. Konceptet med stavarna verkade dock fungera bra. De drygt 19 minuter som joggen varade hade jag en medelpuls på 160 och toppade upp 183 i maximal puls under turen. Kändes fint. Försökte trycka på ordentligt med stavarna i framför allt uppförbackarna och det bet lite i armarna också. Känns helt klart att man gjort något när man skriver på tangentbordet.

Eller också beror det på att jag efter joggningen ägnade 20 min åt armhävningar i stång och vanliga armhävningar i carporten. Hoppas inga grannar såg mig...

Just nu känns benet inte sämmre än innan turen, snarare nästan bättre. Fast det konstiga är att det tycker jag nästan varje gång och sedan kommer den en reaktion till morgonen efter. Lite märkligt är det. Hoppas dock att dagens mjuka underlag ska göra skillnad.

Insåg dock att stavarna var lite för långa och därför har jag nyss ägnat 20 minuter åt julpyssel! Eftersom jag är snål och har lite för många gammla stavpar liggande letade jag fram de sämsta.

Sedan slet jag av handtagen, bågfilade av stavparet en dryg decimeter.

Hottade trugorna till en för skogslöpning bättre storlek med hjälp av en avbitare och satte slutligen tillbaka handtagen med en limklutt i varje.

Jag ser definitivt fram emot nästa skogstur om en vecka! Då med för ändamålet optimerad utrustning och ett ben på bättringsvägen...

Veckan som gått

2007-12-08T18:42:00.000+01:00

Lördag 8/12: Körde lite styrkeövningar för benen i måndags. Var tämligen säker på att jag skrivit om detta här men tydligen inte...? Lite enbenta benböj på balansplatta, försiktiga rehabövningar och andra blandade benstärkare.

Tisdag var det vanligt gymmande för bröstmusklerna på lunchen och ett litet joggpass på kvällen. Tog minirundan runt garagen nere i Djupedalsäng. Drygt 3000 meter på drygt 16 minuter. Farten var alltså mycket måttlig.

Onsdag körde jag styrka för axlarna och armarna i 30 min på lunchen.

Torsdag var det återigen dags för min varannandagsjogg. Samma garagerunda som förra gången. Återigen drygt 16 minuter.

På fredagen körde jag rehabstyrka för låret.

Idag lördag var det tänkt att jag skulle ta ett joggpass igen men redan igår kändes joggingturerna klart i låret. Vet inte hur jag ska förhålla mig till smärtan som kommer. Det gör inte superont men det känns om man lägger vikten på vänsterbenet när man har det lite böjt. Min tanke var att det så småningom skulle ge med sig om jag var försiktig och att joggingturerna skulle tjäna som lite försiktig styrketräning för skadan.

Kanske skulle jag omvärdera joggningen och bara köra rehabstyrketräning. Hur ska man kunna veta... Nästan alla man pratar med tycker ju att det bästa verkar vara att försiktigt träna sig igenom skadeperioder. Ingen rekommenderar ju total vila.

Ska testa att utöka antalet dagar mellan joggingturerna. Kanske ngt i stil med jogg, vila, rehab, vila, jogg/alternativ, vila, rehab osv...

Dessutom håller jag på att få tandvärk....

Styrsöjogg

2007-12-02T20:27:00.000+01:00

1:a advent: I torsdags fick jag till en 16-minutersjogg i mycket varligt tempo. Följde upp med lite situps och stretch i gymmet.

Igår lördag trotsade jag vädret (det hade faktiskt slutat regna) och tog min planerade kortjoggingtur. Trots att jag bara hade en drygt 15 minuter till mitt förfogande lufsade jag iväg upp mot toppen på Styrsö. Ville känna på vinden och se på utsikten. Det kändes fint men för att det skulle bli extra mjukt körde jag genom tärrengen och blev rejält blöt om fötterna.

Utsikten från toppen var rätt grå.

Eftersom jag inte tog vägen gick toppturen över slipprig mossa.

Väl tillbaka till huset efter knappt 19 minuter inklusive fotostopp och filosoferande utförde jag enligt sjukgymnastens instruktioner 3 gånger tio höga benspark för att tänja på den "gammla" lårskaden. Idag söndag känns den nya skadan lite mer. Tror jag skall styrketräna låret imorgon lite istället för jogg. Kan ta en ny kvart jogg på tisdag istället.

De höga sparkaran höll på att sluta i en dubbel baklängessalto i pikstil då det visade sig att trädäcket var rätt slipprigt... Hade varit något att tajma på bild!

Uj uj sicket mjäkigt alternativ

2007-11-27T18:37:00.000+01:00

Tisdag 27/11: Igår måndag blev det ett 40-min pass i gymmet på lunchen. Bröst och biceps fick sig lite genomkörning.

Idag tisdag morgon var jag vid Lundbybadet vid öppningen kl 06.30 för att prova på wet-westlöpning. Det har man ju hört ska vara hälsosamt och bra. Kändes lite vilset innan man kommit i vattnet. 20 spänn extra för västen fick man betala så totalt 70 spänn sved i snåltarmen lite. Kändes lite vilset innan man kommit i vattnet. Fick bland annat leta efter badvakten som skulle plocka fram utrustningen.

Jag stod ut en halvtimme som också var min plan. Dumt att överdriva något nytt första gången tänkte jag klokt. Det visade sig att det var ohyggligt tråkigt, svårt att få någon snits på det och inte heller särskilt jobbigt. Åtminstone inte med min teknik... Drev också ständigt in i kanten av de strömmar som skapades av alla som simmade runt i bassängen. Kändes omöjligt att få någon puls att tala om.

När man väl klev upp så kändes benen emellertid stumma på ett angenämt sätt. Ungefär som att simma bröstsim en halvtimme. Typ. Skittråkigt alltså.

Tror att jag satsar på att köra lite vanlig vattengympa på egen hand nästa gång (om det blir någon). Då sparar man i alla fall 20 spänn och jag tror man kan uppnå i stort sätt samma träning utan. Körde lite olika övningar och benspark i 20 min när jag badade med ungarna i Kungsbacka senast. Tror att det skulle bli rätt bra skonsam träning om man jobbade på allt man hade i en dryg halvtimme. Inte för hjärtat kanske men för muskler som är trasiga och läker långsamt.

Imorgon får det bli lite skrotlyft på lunchen igen. Tänker mig att man kanske kunde få till en 15-minuters joggingrunda på torsdag som följs upp med en likadan på lördagen om det känns bra. Skall ut till Styrsö i helgen om vi håller oss friska och det vore ju inte fel med lite jogg ute på de västra utmarkerna ner mot Brännholmsviken. Man kunde ju ta cykeln dit för att minimera rundan och slippa springa på hårt underlag.

Söndagssummering och rehab

2007-11-25T16:24:00.000+01:00

Söndag 25/11: Körde ett gympass i fredags och försökte mig på rehabpasset på friskis och svettis idag. Efter några dagar med Ibumetin gel har det mesta av det onda på sidan av låret lagt sig. Har sedan i fredags försökt köra lite cirkulationsträning för låren några gånger per dag och idag joggade jag sex minuter på bandet och cyklade fyra minuter. Dessutom har jag gått på skogspromenad. Humöret blir lite bättre när jag för tillfället inte har ont varje steg som i torsdags och fredags. Hoppet återvänder lite. Kanske ska det ordna sig trots allt...

Nog har jag gjort bort mig igen

2007-11-22T20:06:00.000+01:00

Torsdag 22/11: Definitivt ett misstag att jogga så långt som jag gjorde igår. Har haft en lätt panikkänsla inombords sedan igår. Har mer ont än för fyra veckor sedan då jag fick den nya bristningen. Jag trode verkligen jag var på gång att få till något som inom den närmaste framtiden skulle likna regelbunden löpning igen. Nu känns det som att man har en tvåmånadersperiod av beklagan och rehabilietering framför sig. Fattar inte hur det kan bli på detta sätt när jag faktiskt släppt alla krav på mig själv att prestera på träning. Har inget annat i mindset än att komma tillbaka till regelbunden lätt löpning. Skit också.

No good

2007-11-21T18:40:00.000+01:00

Onsdag 21/11: Joggade på lunchen med Magnus som skulle vila. Det kändes aldrig riktigt bra i benet under passet och nu på kvällen har den där förhatliga diffusa smärtan kommit tillbaka. Kasnke blev passet för långt drygt 7,5 km på 41.44. Farten borde ju i alla fall inte varit för hög.

Det är inte lite besvikelse man känner över sitt usla ben. Tycker ju ändå att det var åtskilligt med veckor sedan jag fick skadan och jag har verkligen ansträngt mig för att sköta den. Söndagens tur gick ju betydligt bättre... Kanske ger det med sig under natten?

Beställde ett ex av J Daniels löparbok igår under en stund av hopp och hybris. Får se om man kan ha någon nytta av den någongång...

Inspirerade lunchpass

2007-11-20T18:32:00.000+01:00

Måndag 19/11 och tisdag 20/11: Har varit nere i gymmet på jobbet båda luncherna och kört rätt inspirerad styrketräning för överkroppen. Har också lagt in en benövning per dag. Dock försiktigt med excentriska tåhävningar. 3 gånger 8 istället för 3 gånger 15. Träningsvärken har lyst med sin frånvaro.

Passen har klarats av på 40 min styck inkl. cykling som uppvärmning.

Imorgon ser jag fram emot en joggingtur på lunchrasten!

Min onda rygg blir långsamt bättre. Att stå böjd över badkaret och skrubba smutsen av småglinen möter dock lite protester. Det brukar dock försvinna med lite vila.

Kickoff

2007-11-18T18:04:00.000+01:00

Söndag 18/11: Idag var det kickoff för det nya löparlivet... Inte riktigt men Daniel och Magnus kom ut till Mölnlycke och vi tog tillsammans en försiktig runda runt Finnsjön. Det var härligt dimmig luft och knappt någon vind. Vi testade lite nya småstigar och deet var stundals lite irrande. Hade fått för mig att det skulle vara bra för låret med mjukt och ojämnt underlag för att hålla tempot nere. 8,6 kilometer blev turen och jag tror att den tog hela 49 minuter...

Benet känns i skrivande stund nu på kvällen rätt bra. Ett par dagars vila nu och sedan kanske man kan göra en liknande runda igen på onsdag lunch. Fast då blir det asfalt förstås.

Efter turen var det våffellunch och tv-tittande som gällde.

Utskriven från IFK-kliniken

2007-11-15T19:56:00.000+01:00

Torsdag 15/11: Igår onsdag var jag på återbesök på IFK-kliniken igen. Har tidigare under veckan inte varit på något vidare humör på grund av en ohygglig träningsvärk i vaderna somjag ett tag trodde var något annat samt att jag nu inte har sprungit ordentligt på snart två och en halv vecka av rädla för att förvärra mitt nya onda på utsidan av vänster lår.

Fick dock en liten undersökning av sjukgymnasten och sedan lite uppmuntrande ord om att det nog bara var en mindre liten bristning som skulle var bra igen på 6-8 veckor. Jag kunde dock redan nu börja jogga och till och med springa på lite bara jag tog det försiktigt i nedförsbackar.

Min rygg var det som sjukgymnasten tyckte var det största orosmolnet för tillfället. Fast den blir ju långsamt bättre tycker jag.

Skadan jag kom dit ursprungligen för enades vi om att den var under kontrolll och jag kunde hantera den numera och springa rätt ordentligt. Alltså blev jag utskriven men fick löft att kunna ringa för lite telefonsupport om behov uppstod. Lustigt nog tittade jag på mitt frikort efter besöket och kunde konstatera att det var en dag kvar innan det skulle gå ut. Alltså precis ett år sedan mitt första läkarbesök ansåg vårdapparaten att jag var mogen att stå på egna ben. Sicket sammanträffande.

Nu ska jag alltså träna efter eget huvud. Är det något jag gjort under detta året så är det väl att tänka på hur jag skulle vilja träna. Skall återkomma med hur jag tänker mig den närmsta framtiden men helt klart kommer den gå ut på att hitta en stabil löpmängd i försiktigt tempo att laborera vidare från. Det kommer vara rätt svårt tror jag att hålla sig i skinnet och inte göra några dumma tokpass och hamna i en ny negativ spiral. Varje gång det händer får man sig dock en rejäl tankeställare. Kanske går det att lära gamla hundar att sitta.

Firade sjukgymnastens positiva prognos med att jogga 15 minuter idag. Knappt tre kilometer hann jag och löpkläderna kunde stoppas tillbaka i lådan utan att hängas på tork. Härligt mentalt dock att röra på sig och känna att jag kan lägga upp träningen tillbaka till utmattning på mitt eget sätt utan att vara styrd av önskemål och direktiv från sjukgymnaster och läkare. OBS ingen skugga över honom dock, det var ingen kritik utan bara ett konstaterande. Jag är supernöjd och tycker att jag haft fantastiskt fin utveckling där sedan starten i slutet av april. Både konditionsmässigt och att jag kunnat träna rätt bra och få goda råd vid behov.

I övrigt i veckan har jag kört ett par lunchpass i gymmet och rehabtränade försiktigt igår. På söndag blir det ett joggpass här i Mölnlycketrakten med Magnus och Daniel följt av våffellunch.

Flest fel vinner hette inte tävlingen...

2007-11-13T18:23:00.000+01:00

Tisdag 13/11: Hmmm... De senaste fyra dagarna har präglats av en ohygglig träningsvärk i vaderna. I fredags fick jag för mig att köra tre gånger femton excentriska tåhävningar. Endast kroppen som vikt och båda fötterna upp och ena långsamt ner. Det kändes inte så farligt jobbigt och vem kunde tro att det skulle ge en sådan djävulusisk träningsvärk? Inte kan väl något gå sönder på det lilla? Eftersom jag fick ont i båda vaderna tror jag bara att det är träningsvärk. Fast jag börjar fundera lite på vänstervaden som fortfarande är rejält öm. Även för beröring. Högervadens smärta försvann under slutet av gårdagen. Börjar bli lite orolig.

Är också fortsatt bekymmrad för min nya ömhetpå utsidan av vänsterlåret. fredag för en och en halv vecka sedan testjoggade jag 10 minuter och fint ont till morgonen efter. Nu i fredags testjoggade jag 5 minuter. Det gick bra. Testjoggade 10 min på söndagen blev återigen lite sämre till måndag morgon. Inte roligt. Har kommit in i den ågren jag hade för mitt onda ben som jag hade för ett halvår sedan. Kan inte somna om på nätterna om man vaknar etc. Ligger bara och bekymmrar mig längtar efter att kunna träna mycket och länge igen.

Så, jag håller mig till lite kortare styrkepass för överkroppen nu och då. Alltid någonting.

Imorgon ska jag i alla fall till sjukgymnasten på IFK-kliniken. Får försöka få något svar till hur jag ska förhålla mig till allt som blivit dåligt på sista tiden. Ryggen tycker jag dock blir bättre sakta men säkert. Klarar numera hela jobbdagar utan att få ont. Att stå framåtböjd och pyssla med saker i golvnivå blir det emellertid sämre av. Kanske kan man rulla lite på rullskidorna så småningom.

Ryggen bättrar sig

2007-11-07T17:57:00.000+01:00

Onsdag 7/11: Har hållt mig till försiktigt lunchgymmande av 30-minuterslängd de tre första dagarna denna vecka. Känns bra men inte får man någon tillfredsställelse av träningsbehovet inte.

Är lite orolig för mitt ben och funderar på varför det nuförtiden tar så lång tid för mina små åkommor att bli bra igen... När jag kan börja springa igen ska jag verkligen försöka hålla mig på mattan och satsa på att komma tillbaka till lite regelbundenhet i träningen istället för att maximera träningseffekten. Ska ta upp detta med sjukgymnasten nästa vecka. Detta liknar ju skit att hålla på på detta viset.

Klagomuren

2007-11-04T19:49:00.000+01:00

Söndag 4/11: Eftersom det går så förbannat dåligt med min träning och återtåg till löpvärlden så har jag börjat måla om den här klagomuren veckovis istället. Det står bara elende här ändå.

Fick till två gympass i veckan som i och för sig var bra.

I fredags kände jag på mitt senaste låront med 20 min försiktig jogg. Det kändes fint när jag lufsade runt men på morgonen efter så fanns det onda där igen om man spände låret. Besvikelse och irritation präglade helgen.

Idag försökte jag mig på att köra ett rehabpass enligt den minimerade varianten som ska vara skonsamt mot ryggen. Har haft en favoritövning (hamstringscurl i maskin) som gett fin härlig träningsvärk på baksidan låren. Det har senaste månaden gjort lite ond i vänster vad när jag kört den. Så ock idag, fast jag la på minimal belastning. Struntade därför att köraklart den också. Kvar av rehabpasset är nu lite stretching... nästan i alla fall.

Skall till sjukgymnasten om en och en halv vecka. Måste höra om man kan lägga om taktiken helt. Kanske strunta i rehabträningen helt några månader och pröva sig fram i löpningen. Förutom misstaget att köra max på bandet för två veckor sedan har löpningen varit det som kännts bäst på alla sätt och vis senaste månaderna. Både för rygg och ben. Kanske kan det vara så att man kan treva sig fram till lite balanserad löpning kompletterat med cykling och eventuellt lite rullskidor i väntan på att ryggen läker så man kan köra vettig rehab igen. Just nu blir det ingenting av någonting.

/Mr Bister

Idel elende

2007-10-28T19:05:00.000+01:00

Söndag 28/10: Det har varit en vecka med både bra och dåligt. Det bra var att jag sprang som aldrig förr på löpbandet i måndags och det dåliga var att jag fick ont på utsidan av vänster lår av det... (och att min rygg har varit rätt kass större delen av veckan).

Fick för mig att jag skulle testa vad man pallade på bandet på Friskis & Svettis i måndags. Värmde upp i två kilometer och körde sedan 1 km i 17 km/h, 2 km i 18,6 km/h och 2 km i 19,2 km/h följt av en kilometers nedjogg. Det kändes kanon under hela sträckan och just detta band gick inte att skruva upp i högre hastighet än 19,2 km/h. Hastigheten stämde nog hyfsat för min footpod till pulsklockan klockade följande kilometertider (3.30, 3,20, 3,20, 3,11 & 3,11). Kan också konstatera att det måste vara lättare att springa på löpband än ute. Har svårt att se mig själv hålla en sådan fantomfart utomhus.

På tisdag morgon kom emellertid bakslaget då jag hade en smärta på utsidan av vänster lår ner mot knät. Hmm... Denna höll i sig och jag kortade ner rundan på torsdagen till drygt 8 km i ca 4,30-fart. Under denna rundan kändes benet sämre ju längre löpningen pågick.

Eftersom också ryggen varit rätt dålig under första halvan av veckan bestämde jag mig efter torsdagsrundan att ta en liten timeout för att inte dra på mig någon ny långvarig åkomma.

Ska ta det vackert med både löpning och rehab närmaste veckorna.

Nu i skrivande stund känns dock både rygg och ben rätt ok. Dagens planerade löpning är dock inställd. Tänkte försöka mig på ett litet kort cykelpass följt av lätt styrketräning i morgon. Tror att benet kommer att fixa sig bara jag drar ner på löpningen ett tag och i fortsättningen hoppar över tokpass a la måndagens.

I övrigt i veckan kan jag notera tre halvtimmes lunchgympass.

Veckans träning

2007-10-21T20:57:00.000+02:00

Torsdag 18/10 till söndag 21/10: Lunchgym på torsdagen 30 min.

Fredag blev det ett 12,6 km distanspass i Finnsjöterrängen. Kändes fint och farten pendlade mellan strax under 4 min/km till 4.30 min/km. Dessa pass på strax under en timme känns numera som veckans höjdpunkt. Denna gång förstörde dock en rätt risig kista löpupplevelsen något...

Idag söndag var det ett något bantat rehabprogram på F&S som gällde. Ryggen bättrar sig långsamt precis som benet.

Ovan var det tänkt att man skulle kunna se veckanss träning fint summerad i fyrfärg. Det verkar dock finnas vissa begränsningar när det gäller bildstorlekarna...

IFK-kliniken

2007-10-17T19:38:00.000+02:00

Onsdag 17/10: Återbesök med rehabträning på IFK-kliniken idag. Vi kör på med ytterligare ett försiktigare pass för att skona ryggen. Ryggen känns bättre idag men det är bäst att spela med stora marginaler.

Vi bestämde att vi kör vidare med var tredjedagslöpningen tre veckor till (varannat pass distans upp till 60 min och varannat snabbdistans i 3.30-fart). Det var fortfarande ok att lägga in cykelpass om jag var aktsam om ryggen.

Förhörde mig också lite om skidåkning/rullskidor. Blir jag bara helt bra i ryggen så kunde man komplettera med det också. Det kunde nog snarare vara den typen av belastning på muskelfästet vi ville åt. Kanske kan man alltså få några skidmil i vinter...!

Frågade också lite om allmän styrketräning i gym för lår, vader etc. Han tyckte dock att detta var onödigt och kanske snarare skulle påverka löpningen negativt. Löpningen i sig gav tillräckligt med träning för benen.

Imorgon blir det vila. Kanske ett litet överkroppspass i gymmet.

Snabbdistans på bandet

2007-10-16T19:47:00.000+02:00

Tisdag 16/10: Gick ner på lunchen och brände av ett av de snabba passen. Värmde upp i två kilometer och satte sedan bandhastigheten på 3.30 min/km. Gnetade på i konstant fart i fyra kilometer och joggade sedan ned. Totalt 30 minuter.

Tycker det går rätt bra att hålla fart på bandet. Det känns klart tyngre att köra motsvarande pass ute i det fria. Både ryggen och benet kändes bra under passet.

Tror att mina ryggbekummer har vänt. Tycker jag varit bättre både igår och idag än arbetsdagarna förra veckan. Hoppas det har vänt. Tänker att det kasnke är som ett skärsår på ett finger. Det går upp hela tiden varje gång man böjer på fingret. Men så plötsligt en dag så är det på gång att läkas...

Imorgon ska jag till IFK-kliniken igen (för benet). Rapport kommer.

Löpning är bra för ryggen

2007-10-15T18:26:00.000+02:00

Lördag 13/10- måndag 15/10: I lördags tog jag en skön runda på diverse vägar öster om Mölnlycke åt Benarebyhållet. Tog först en sväng mot Långenäs, följde upp med att löpa genom alla vägar i det nya Nysäterområdet och avslutade med en tur bort mot Benareby och Abborrtjärnsvägen. Totalt loggade jag 13,92 kilometer på 59,53 min. Det var bara i de brantaste nedförsbackarna det gjorde lite ont. Humöret blev mycket bättre av turen. Skadan i benet känns efetr en sådan tur, helt klart. Fast nu ett par dagar efteråt känns det rätt ok igen.

Igår söndag körde jag en lightvariant av rehabpasset på F&S. Totalt 1.20.

Idag lunch spenderade jag en halvtimme i jobbets gym och fick lite träning för bröst och axlar.

Vad sa de på IFK-kliniken om ryggen?

2007-10-12T20:27:00.000+02:00

Fredag 12/10: Har på min ordinarie sjukgymnasts inrådan vilat under veckan. Dock inte så mycket i liggande ställning på soffan som han förordade. Den allra mest intensiva smärtan som kom i lördags började klinga av ordentligt redan under tisdagen för att ersättas av en molande värk som växlar i intensitet. Mot efttermiddagarna och kvällarna är det stundtals riktigt påfrestande. På jobbet försöker man variera stå och sittställning så goot det går och tänka på hållningen. Bättre har det dock inte blivit de senaste dagarna, tyvärr.

Det var därför med visst hopp jag begav mig till IFK-kliniken och träffen med en sjukgymnast som hade lite mer ryggspecialitet. Han hörde sig nogsamt för om utvecklingen och kollade, klämde och bände. Kraftfulla bakåtböjningar följt av framåtböjningar och kontrollfrågor.

Resultatet blev att han nog trodde att det rörde sig om en smärta som är relaterad till en disk (eller flera?). Skulle försöka med bakåtböjningar på golvet var tredje timme samtidigt som frun pressade ner svanken uppifrån för att få tillräcklig kraft i bakåtböjningarna. Han ingöt också visst hopp genom att säga att de flesta åkommor av den här typen rättar till sig så småningom. Tyvärr är det inte alltför sällsynt med återfall...

I vilket fall var det ok att springa och köra rehabträning (med viss modifikation och försiktighet på vissa övningar). Imorgon blir det nog en löptur. Kanske kan jag av hänsyn till ryggen motivera att ta en av de härliga lagomfartsturerna istället för de kämpiga korta snabba i 3.30-fart...

Rapport från naprapaten

2007-10-09T17:55:00.000+02:00

Tisdag 9/10: Naprapatbesök idag. Lyckligt nog så har den värsta ryggvärken avtagit under dagen idag. Även innan naprapatbesöket märkte jag en förbättring. Detta tyder väl på att det riktigt onda bara var ett vanligt ryggskott i alla fall.

Naprapaten trodde absolut inte att det rörde sig om ett diskbråck i alla fall. Känns ju lugnande. Han menade på att allt har sin rot i dålig hållning. Visade lite att jag stod ju med en alldeles för stor bakåtsvank och satt fel. Låter ju bra. Bara att ändra ett beteende och börja sitta och stå bättre så kommer det bli bra. Ok, låter ju bra i alla fall.

Han passade också på att knäcka ryggen både hit och dit samt massera lite. Kanske snabbar det på förbättringen. Nu på kvällen känns det rätt ok faktiskt. Inte bra men bättre. Det ska nog gå att komma tillrätta med detta. Förhoppningsvis kan man få lite mer specifika tips och stärkande övningar på fredag på IFK-kliniken.

Max oflyt!!!

2007-10-08T19:52:00.000+02:00

Måndag 10/8: Jag skrev ju i fredags lite hoppfullt att mina ryggproblem tycktes ha blivit lite bättre. Ta i trä..., glömde jag. I lördags skulle jag ha en go vilodag i den strålande höstsolen och fixa lite lätt höstplock i trädgården. Satt på huk och pysslade med landet och plötsligt högg det till med en intensiv smärta precis där jag haft ont den senaste månaden. Bara det att denna gången var det tiofaldigt värre. Finns inte en rörelse sedan dess som inte gör ont. Varje steg jag tar gör ont. Har försökt med diverse ryggböjningar etc. men ont gör det hur man än bär sig åt. Att få på sig strumporna i morse var rent besvärligt.

Som ryggåkomman yttrar sig just nu finns inga planer på rehabiliteringsträning. Testade faktiskt att jogga 20 minuter på lunchen. Har ju en inbiten tro på att bristen på löpning är roten till mycket ont under senaste året. Det gick rätt bra faktiskt och jag sprang och funderade på att om jag skulle förflytta mig en viss sträcka i mitt nuvarande tillstånd så skulle löpandes vara det som orsakade den minsta totala smärtan.

På förmiddagen bokade jag också en tid imorgon hos den naprapat jag var till i våras. Tror inte att han kan göra något egentligen men nu är jag beredd att pröva det mesta för att kunna komma tillbaka till löpningen igen. Den som funkade så bra nyss.

På eftermiddagen fick jag tag på sjukgymnasten jag går hos på IFK-kliniken för lite rådgivning. Han trodde nog att mina besvär var diskrelaterade (eller vad han nu sa). Alltså de hade att göra med en rubbning eller skada på en av diskarna i ryggen. Kanske är det jag fick i lördags ett vanligt ryggskott. Någon form av skyddsmekanism i kroppen när musklerna krampar fattade jag det som. Kanske hade det att göra med min upptrappning av löpningen. Fast det vägrar jag att tro på själv. Åtminstone än så länge. Det känns som om jag ligger på sparlåga när det gäller löpträningen. Distanspassen skulle hur lätt som helst kunna ökas i längd eller fart utan att jag skulle behöva jobba ihjäl mig. Känns det som i stunder av lite hybris i alla fall...

I alla fall så tyckte han att det var bra jag gick till naprapaten. Det var inget som skadade i alla fall. Sedan var det vila för ryggen så mycket som möjligt i 7-10 dagar. Gärna liggande. Inte så lätt när man är på jobbet hela dagarna och har två småglin att ta hand om. Löpning och träning får vara under denna tiden.

Sedan bokade han in mig hos en av de andra sjukgymnasterna på kliniken som var mer rygginriktad för en genomgång. Det var ju riktigt bra faktiskt. Uppföljning på detta kommer givetvis här.

Hur är det möjligt att såpass mycket elende drabbar mig? Händer detta alla som fyllt 35 eller? Tycker faktiskt att jag skött om min kropp rätt varsamt senaste halvåret och inte gjort en enda fysisk dumdristighet.

Flitaga dagar samt möjlig bugg i Suunto T3 klockan?

2007-10-05T20:07:00.000+02:00

Onsdag 3/10 - fredag 5/10: Onsdag dubblade jag. Ett kort bonuspass styrketräning för rygg och armar på lunchen. Totalt 30 minuter.

På onsdagskvällen fick jag till ett komprmerat rehabpass på Friskis & Svettis. Frun hade fika för sina kompisar och ansvaret för barnen låg helt och hållet på mig. Hade i planen att jag kanske skulle kunna få en timme efter att de somnat vid strax innan åtta.

Ilade ner till F&S och hann köra de viktigaste övningarna. En tidskrävande övning där man ligger med fötterna på en gymboll och axlarna i golvet har redan tillfälligt strukits ur programmet närmaste tiden på grund av mina ländryggsbekymmer (som för övrigt har blivit bättre senaste veckan även om de inte är bra). Sedan strök jag också de båda ävningarna för mage och rygg. Kvar blev tio minuter uppvärmning, tre övningar för benens baksida samt höga benspark och stretching. Klarade detta på precis den timme som fanns till förfogande.

På torsdag var kvällen redan bokad för födelsedagsfirande av min bror. Passade därför på att klara av veckans andra bonuspass i gymmet på jobbet. 30 minuter totalt för bröst och axlar samt den magövning som jag strök från rehabpasset kvällen innan.

Idag fredag var det äntligen dags för veckans höjdpunkt. Distanspass i lagom fart. Härlig höstkväll som visade sig bli lite för kall mot andra halvan av passet för mina känsliga ben. Gillar att ha varmt på mig när jag springer. Öppnade med ett pass runt Finnsjön och följde upp med ett varv ner runt Båtsmanstorpet-Centrum och Benarebyvägen hem. Det gick faktiskt lite småtungt. Hade träningsvärk sedan rehabpasset i onsdags och magknip på grund av pannkaksmellanmål med ungarna alltför tätt inpå.

Totalt blev rundan 55.09. TE 4.4.
Kilometertider: 4.36 (132), 4.28 (154), 4,14 (157), 4,25 (160), 4.14 (158), 4.22 (157), 4.15 (159), 4.19 (160), 4.15 (157), 4.19 (161), 4.07 (160), 4.13 (168), 3.21 (169). Totalt mätte jag ~12,8km med footpoden.

Kan just meddela en lustig notering beträffande min Suunto T3 pulsklocka. Hade på rundan idag autolap på. Vanligtvis om man kollar tillbaka i klockans logg över träningsrundor får man en display med totala distansen och flera displayer visade för varje varv. Idag blev det inte så av någon anledning. Kollar jag på dagens runda i klockans logg så finns ingen display för den totala sträckan och den totala medelhastigheten samt för varje varv saknas displayen för "Dist" och "Speed". Jag kan alltså ingenstans avläsa passets totala längd. Hmm, märkligt. Kan det ha att göra med att jag hela passet sprang med klockan i det läge som visar momentanhastighet och inte puls? Det osar bugg i programvaran...

Snabba fyra

2007-10-02T17:53:00.000+02:00

Tisdag 2/10: Kanonväder ute men jag hade snöat in mentalt på att köra mitt snabbhetspass på bandet i jobbets gym. Ganska korkat men har man snöat in på något så gäller det att passa på medan andan faller på. Hade inte heller grejor för utomhusbruk med mig.

Värmde upp i tre kilometer i en allt högre fart från 5.30/km till 4.10/km. Ställde sedan bandhastigheten på 3.28-fart och brände iväg på den första kilometern av fyra. Kilometrarna blev enligt detta:
3.30 (puls 176), 3.26 (puls 178), 3.26 (puls 179), 3.11 (puls 181).
Avslutade sedan med 5 minuters nedjogg. Totalt 35 min och 4.0 på TE-skalan.

Nu på eftermiddagen känns det en del i benet faktiskt. Inte supermycket men det känns att det har ansträngts.

Passade också på att fortsätta mina experiment med foot-poden. Idag hade jag ett par andra skor än de jag kalibrerat med. Hursomhelst så visades momentanfarten ganska bra mot det som bandet visade om man löpte på ett tag så att den fick svänga in sig lite. +- ett par sekunder mot bandets visade hastighet. Åtminstone i de högre farterna. Fast det är ju inget som säger att bandet visar rätt...