Ny milsten

Lördag 1/3: Igår fredag blev det i alla fall en tur på lunchen med Magnus till Rambergsvallen för mitt första intervallpass på ca ett och ett halvt år. I somras körde jag visserligen en hel del tempopass men eftersom jag var styrd av sjukgymnastens direktiv blev det aldrig några intervaller. Igår var det emellertid dags, trots att jag var lite orolig för lite ont runt höger utsidas fotknöl.

Vi värmde med jogg dit vilket tog oss knappt en kvart. Därefter föresatte jag mig att köra fem åttahundringar. Tempot fick bli vad det ville och jag körde 90 sekunders gåvila emellan. Det visade sig bli överraskande bra, 2.51, 2.45, 2.43, 2.44, 2.45. Efter femte intervallen gick det inte att motivera sig att göra fler. Det var ju fem jag tänkt mig och fem jag gjorde.

Försökte ta rygg på Magnus som körde tusenmetersintervaller i samma fart som jag körde mina. Det gick inget vidare och jag lade ner tempoträningen för dagen och joggade runt lite medan han körde klart sina. Högerfotens vrist och hälsena känndes bara bra på det mjuka plana underlaget och jag var nöjd med min insats.

Väl tillbaka vid jobbet kunde jag summera 12,4 km på 1,03. Super att inte hälen/vristen verkar ha farit illa av det hela heller. Den senaste skadan i raden "toppen-på-vaden-skadan" känns som att jag kan avskriva som läkt. De senaste rundorna har inte gjort den värre. Ska visserligen fortsätta att trappa upp försiktigt för att vara på säkra sidan och verkligen försöka undvika nytt skit. Tycker mig fått min beskärda del nu. Tror mig dock vara på gång igen.

Kommande veckan tänkte jag försöka prioritera rullskidor och cykling. Något eller ett par försiktigare löppass bara.

Cykeltur i källaren

Torsdag 28/2: Hade tänkt ett lätt rullskidspass idag men frun skulle med jobbet till Norge över dagen så kvällstillfället frös inne. Blir till att lägga barn och kolla på Bolibompa istället.

Körde därför ett cykelpass istället. Trampade på i 30 minuter och det känndes rätt ok. Lite bekymmrad bara över ett litet ömmande strax bakom höger fotknöl på utsidan åt hälsenan till. Har kännt det lite i slutet på de senaste timslånga passen jag provat på. Hade ont där under vårvintern 2006 minns jag. Då gick det över av sig själv och maran i stockholm den gången var helt besvärsfri.

Har planerat intervaller (mycket försiktiga sådana) på Rambergsvallen imorgon. Ska ta det mycket försiktigt och ha det hela under nogsam observation. Tror jag ska satsa på rullskidorna under nästa vecka. Endast köra ett eller två kortare löppass och se om det släpper. Sällan kan man vara helt nöjd...

Gubbarna överraskar...

Onsdag 27/2: Tog ett pass på motionscykeln på lunchen i gymmet på jobbet. Det gick riktigt bra att trampa på och jag fick till ett rätt hyggligt pass.

Igår kväll var det så dags att ta en tisdagsjogg med gubbarna i Sjövalla. Det var den vanliga kärntruppen med de tre åldermännen som just såpass ligger runt pensionsåldern också jag. Jag hade väntat mig ett kort litet försiktigt pass med tanke på hur det sett ut senaste gångerna och att Arne ska köra vasaloppet i vanlig ordning nu på söndag. Blev dock överraskad när Jukka tog täten bort mot Mölnlycke gammla fabriker och ledde sällskapet vidare genom Wendelsbergsparken och bort mot Säteriet. Det gick inte fort och vi hade en hel del pauser. På hemvägen gjorde jag några småspurter i några lite längre uppförsbackar för att höja pulsen lite (och visa vem som var yngst...). Under turen lyckades de nästan övertyga mig om att prova på lite orientering när det blir lite ljusare på kvällarna. Tror jag är rätt lättövertalad...

Väl tillbaka vid stugan efter hela 58 minuter väntade en välförtjänt bastu. Jag var faktiskt rätt sliten trots att min Suuntopulsklocka bara visade träningseffekten 2.6 på den femgradiga skalan. Inte van att ta så många långa turer (i tid långa i alla fall). Hade ju förväntat mig en dryg halvtimme bara och laddat med en cykeltur dagen innan.

Ganska precis 10 km fick vi ihop på de 58 minutrarna. Fint.

Idag stack jag ner till gymmet på lunchen för ett vanligt litet gympass på 35 minuter.

En milsten på omvägen tillbaka till utmattning!

Lördag 23/1: Sitter och slökollar på Södergren i täten strax efter skidbytet i Falun. Känns behagligt i sinnet (och kroppen!) efter att äntligen sedan oktober någongång ha löptränat en timme i sträck. Dessutom är resten av familjen ute på vift och man har en av de där få stunderna för sig själv i huset.

I torsdags var jag ute på en 42-minutersrunda på lunchen i sällskap med Magnus. Då värkte toppen på vaden lite mest hela rundan. Hade därför planerat in vila i två dagar för att avsluta löparveckan imorgon. Idag var emellertid vårljuset alltför lockande för att hålla sig i skinnet. Har en längre tid nu varit sugen på att prova att stretcha löptiden lite längre för att testa hur benet känns. Någongång måste man ju våga prova och det blev inga eftersviter på torsdagens aningen oroande runda.

Öppnade med ett vänstervarv runt Finnsjön. Tog den lilla stigen som går precis utmed vattnet för att tvingas hålla lågt tempo. Det ingick i dagens plan, att hålla lågt tempo och köra så mycket terräng som möjligt. Borta vid Pottebo löper jag vidare en bit på asfaltsvägen för att sedan vika av på den gula stigen bort till Finnsjöns dagis. Allt känns riktigt bra och jag börjar tro på ett det faktiskt ska bli en timme idag. Ungefär här kommer jag dock på att lillebrorsan skulle komma med bussen för att hämta en erättningstelefon till sin trasiga... Vill dock inte sabba min timme och chansar på att han tagit en senare buss och ligger kvar på mitt långsamma tempo.

Väl hemma vid huset syns han inte till och det fattas en tio minuter till timmen. Tar lite kringelkrokar runt kvarteret för att få till det sista som fattas. Det blev en timme och 40 sekunder (11,9 km enligt GPS:en).

Känns som en bra vecka där jag nöjt mig med tre konditionspass varav ett riktigt försiktigt. Räknar veckan som en lite lugnare trots dagens långtest. Hoppas kunna stegra ansträngningsnivån något nästa vecka med ett kompletterande cykelpass och eventuellt ett första försiktigt intervallpass. Ser fram emot detta.

Aktiv vila med gubbsen

Tisdag 20/2: Igår var det en vanlig liten sväng på lunchen till gymmet. Ovanan vid rullskidsåkningen kändes fortfarande på baksidan axlarna och det blev snarare lite gymnastik än gym. Fast det är bra det med på något vis.

På kvällen blev det till att ta en sällskapstur med Jukka och Arne och höra lite historier om förr i tiden. Det är sega gamla gubbar. Lite långsamma men det passar mig nuförtiden. Särskilt när jag planerat lite försiktigare vecka, åtminstone inledningsvis. Förra veckan körde den ena av dem 6 mil skidor om dagen under en semestervecka i Lövåsen. Det går inte fort men det går enligt honom själv. Fick också veta att man sover bra efter en sådan vecka. Ska tänka på det om det blir allvarliga problem med sömnen någon gång...

Vår lilla jogg som inkluderade ett par små promenadsträckorblev 6 km lång och 34 minuter.

Idag blev det ytterligare en sväng till gymmet på lunchen. Lite situps och stakmuskelträning kan väl inte skada.

Nu ska jag klämma några semlor innan det förhoppningsvis blir en tidig sänggång. Imorgon står lunchlöpning på schemat. Är lite sugen på att prova den gamla standardrundan bort mot Elfsborgsbron. Kanske till och med runda Semconhuset på slutet om det känns bra. Givetvis med måttlig fart, det var ju ett litet steg tillbaka som stod på schemat för återtåget tillbaka till utmattning denna veckan.

En bra vecka!

Söndag 17/2: Ett rullskidspass fick avsluta en klart godkänd träningsvecka. Ingen optimal dag för rullskidor men det går. Bort mot Pixbo var motvinden tung och man fick staka på ordentligt i nedförsbackarna till och med. Efter vändningen borta vid tennishallen utmed den annars rätt tröga biten utmed Vällsjön gick det emellertid desto bättre. I vanliga fall slinter stavarna i den släta och hårda gamla asfalten som är här. Idag flög man dock fram och det var så man fick associationer till att åka långfärdsskridskor i medvind. Nej, så väl var det inte men det gick i alla fall undan en bit.

Har kännt att toppen på vadenskadan har fått rätt mycket träning senaste dagarna och jag oroar mig lite för att jag kanske tagit i lite för mycket. Berömde därför mig själv för att jag bara tog ett enkelt varv på Vällsjörundan. Hade lite planer i bakhuvudet på att köra lite extra men lyckades övertala mig själv om att jag inte har något att vinna på att forcera för mycket. Har kommit på mig att jag numera känner en viss nöjdhet om jag inte kör för hårda pass. Förr i tiden var man nöjd när man kämpat till sig de sista milen i veckan. Numera känns det bra om jag klarat ännu en vecka utan att köra på för mycket så jag åkt på bakslag i läkningen. Var sak har sin tid...

Kanske känns denna vecka som ett gränsfall när det gäller bakslag. Planerar in att backa hem och ta extra försiktiga pass denna vecka för att få en återhämtningsvecka.

Cykling

Fredag 15/2: Kunde bara inte hålla mig från ett bonuspass på motionscykeln på lunchen. Kanske dumt att köra träning två dagar i rad nu när bättringskurvan pekar så fint uppåt. Planerar dock vila imorgon för att kanske ta ett rullskidspass på söndag. På så sätt skulle det ju passa in med en jogg och bastu med åldermännen i Sjövalla på tisdag kväll...

28 minuter blev passet. Hade planerat 30 min men en stelhet och lite ont i höger ljumske fick dock hypokondrikern att korta passet de sista minutrarna. Nu känns allt ok. Kanske var det bara klokt, det var ju ändå ett bonuspass idag...