Uj uj sicket mjäkigt alternativ

Tisdag 27/11: Igår måndag blev det ett 40-min pass i gymmet på lunchen. Bröst och biceps fick sig lite genomkörning.

Idag tisdag morgon var jag vid Lundbybadet vid öppningen kl 06.30 för att prova på wet-westlöpning. Det har man ju hört ska vara hälsosamt och bra. Kändes lite vilset innan man kommit i vattnet. 20 spänn extra för västen fick man betala så totalt 70 spänn sved i snåltarmen lite. Kändes lite vilset innan man kommit i vattnet. Fick bland annat leta efter badvakten som skulle plocka fram utrustningen.

Jag stod ut en halvtimme som också var min plan. Dumt att överdriva något nytt första gången tänkte jag klokt. Det visade sig att det var ohyggligt tråkigt, svårt att få någon snits på det och inte heller särskilt jobbigt. Åtminstone inte med min teknik... Drev också ständigt in i kanten av de strömmar som skapades av alla som simmade runt i bassängen. Kändes omöjligt att få någon puls att tala om.

När man väl klev upp så kändes benen emellertid stumma på ett angenämt sätt. Ungefär som att simma bröstsim en halvtimme. Typ. Skittråkigt alltså.

Tror att jag satsar på att köra lite vanlig vattengympa på egen hand nästa gång (om det blir någon). Då sparar man i alla fall 20 spänn och jag tror man kan uppnå i stort sätt samma träning utan. Körde lite olika övningar och benspark i 20 min när jag badade med ungarna i Kungsbacka senast. Tror att det skulle bli rätt bra skonsam träning om man jobbade på allt man hade i en dryg halvtimme. Inte för hjärtat kanske men för muskler som är trasiga och läker långsamt.

Imorgon får det bli lite skrotlyft på lunchen igen. Tänker mig att man kanske kunde få till en 15-minuters joggingrunda på torsdag som följs upp med en likadan på lördagen om det känns bra. Skall ut till Styrsö i helgen om vi håller oss friska och det vore ju inte fel med lite jogg ute på de västra utmarkerna ner mot Brännholmsviken. Man kunde ju ta cykeln dit för att minimera rundan och slippa springa på hårt underlag.

Söndagssummering och rehab

Söndag 25/11: Körde ett gympass i fredags och försökte mig på rehabpasset på friskis och svettis idag. Efter några dagar med Ibumetin gel har det mesta av det onda på sidan av låret lagt sig. Har sedan i fredags försökt köra lite cirkulationsträning för låren några gånger per dag och idag joggade jag sex minuter på bandet och cyklade fyra minuter. Dessutom har jag gått på skogspromenad. Humöret blir lite bättre när jag för tillfället inte har ont varje steg som i torsdags och fredags. Hoppet återvänder lite. Kanske ska det ordna sig trots allt...

Nog har jag gjort bort mig igen

Torsdag 22/11: Definitivt ett misstag att jogga så långt som jag gjorde igår. Har haft en lätt panikkänsla inombords sedan igår. Har mer ont än för fyra veckor sedan då jag fick den nya bristningen. Jag trode verkligen jag var på gång att få till något som inom den närmaste framtiden skulle likna regelbunden löpning igen. Nu känns det som att man har en tvåmånadersperiod av beklagan och rehabilietering framför sig. Fattar inte hur det kan bli på detta sätt när jag faktiskt släppt alla krav på mig själv att prestera på träning. Har inget annat i mindset än att komma tillbaka till regelbunden lätt löpning. Skit också.

No good

Onsdag 21/11: Joggade på lunchen med Magnus som skulle vila. Det kändes aldrig riktigt bra i benet under passet och nu på kvällen har den där förhatliga diffusa smärtan kommit tillbaka. Kasnke blev passet för långt drygt 7,5 km på 41.44. Farten borde ju i alla fall inte varit för hög.

Det är inte lite besvikelse man känner över sitt usla ben. Tycker ju ändå att det var åtskilligt med veckor sedan jag fick skadan och jag har verkligen ansträngt mig för att sköta den. Söndagens tur gick ju betydligt bättre... Kanske ger det med sig under natten?

Beställde ett ex av J Daniels löparbok igår under en stund av hopp och hybris. Får se om man kan ha någon nytta av den någongång...

Inspirerade lunchpass

Måndag 19/11 och tisdag 20/11: Har varit nere i gymmet på jobbet båda luncherna och kört rätt inspirerad styrketräning för överkroppen. Har också lagt in en benövning per dag. Dock försiktigt med excentriska tåhävningar. 3 gånger 8 istället för 3 gånger 15. Träningsvärken har lyst med sin frånvaro.

Passen har klarats av på 40 min styck inkl. cykling som uppvärmning.

Imorgon ser jag fram emot en joggingtur på lunchrasten!

Min onda rygg blir långsamt bättre. Att stå böjd över badkaret och skrubba smutsen av småglinen möter dock lite protester. Det brukar dock försvinna med lite vila.

Kickoff

Söndag 18/11: Idag var det kickoff för det nya löparlivet... Inte riktigt men Daniel och Magnus kom ut till Mölnlycke och vi tog tillsammans en försiktig runda runt Finnsjön. Det var härligt dimmig luft och knappt någon vind. Vi testade lite nya småstigar och deet var stundals lite irrande. Hade fått för mig att det skulle vara bra för låret med mjukt och ojämnt underlag för att hålla tempot nere. 8,6 kilometer blev turen och jag tror att den tog hela 49 minuter...

Benet känns i skrivande stund nu på kvällen rätt bra. Ett par dagars vila nu och sedan kanske man kan göra en liknande runda igen på onsdag lunch. Fast då blir det asfalt förstås.

Efter turen var det våffellunch och tv-tittande som gällde.

Utskriven från IFK-kliniken

Torsdag 15/11: Igår onsdag var jag på återbesök på IFK-kliniken igen. Har tidigare under veckan inte varit på något vidare humör på grund av en ohygglig träningsvärk i vaderna somjag ett tag trodde var något annat samt att jag nu inte har sprungit ordentligt på snart två och en halv vecka av rädla för att förvärra mitt nya onda på utsidan av vänster lår.

Fick dock en liten undersökning av sjukgymnasten och sedan lite uppmuntrande ord om att det nog bara var en mindre liten bristning som skulle var bra igen på 6-8 veckor. Jag kunde dock redan nu börja jogga och till och med springa på lite bara jag tog det försiktigt i nedförsbackar.

Min rygg var det som sjukgymnasten tyckte var det största orosmolnet för tillfället. Fast den blir ju långsamt bättre tycker jag.

Skadan jag kom dit ursprungligen för enades vi om att den var under kontrolll och jag kunde hantera den numera och springa rätt ordentligt. Alltså blev jag utskriven men fick löft att kunna ringa för lite telefonsupport om behov uppstod. Lustigt nog tittade jag på mitt frikort efter besöket och kunde konstatera att det var en dag kvar innan det skulle gå ut. Alltså precis ett år sedan mitt första läkarbesök ansåg vårdapparaten att jag var mogen att stå på egna ben. Sicket sammanträffande.

Nu ska jag alltså träna efter eget huvud. Är det något jag gjort under detta året så är det väl att tänka på hur jag skulle vilja träna. Skall återkomma med hur jag tänker mig den närmsta framtiden men helt klart kommer den gå ut på att hitta en stabil löpmängd i försiktigt tempo att laborera vidare från. Det kommer vara rätt svårt tror jag att hålla sig i skinnet och inte göra några dumma tokpass och hamna i en ny negativ spiral. Varje gång det händer får man sig dock en rejäl tankeställare. Kanske går det att lära gamla hundar att sitta.

Firade sjukgymnastens positiva prognos med att jogga 15 minuter idag. Knappt tre kilometer hann jag och löpkläderna kunde stoppas tillbaka i lådan utan att hängas på tork. Härligt mentalt dock att röra på sig och känna att jag kan lägga upp träningen tillbaka till utmattning på mitt eget sätt utan att vara styrd av önskemål och direktiv från sjukgymnaster och läkare. OBS ingen skugga över honom dock, det var ingen kritik utan bara ett konstaterande. Jag är supernöjd och tycker att jag haft fantastiskt fin utveckling där sedan starten i slutet av april. Både konditionsmässigt och att jag kunnat träna rätt bra och få goda råd vid behov.

I övrigt i veckan har jag kört ett par lunchpass i gymmet och rehabtränade försiktigt igår. På söndag blir det ett joggpass här i Mölnlycketrakten med Magnus och Daniel följt av våffellunch.

Flest fel vinner hette inte tävlingen...

Tisdag 13/11: Hmmm... De senaste fyra dagarna har präglats av en ohygglig träningsvärk i vaderna. I fredags fick jag för mig att köra tre gånger femton excentriska tåhävningar. Endast kroppen som vikt och båda fötterna upp och ena långsamt ner. Det kändes inte så farligt jobbigt och vem kunde tro att det skulle ge en sådan djävulusisk träningsvärk? Inte kan väl något gå sönder på det lilla? Eftersom jag fick ont i båda vaderna tror jag bara att det är träningsvärk. Fast jag börjar fundera lite på vänstervaden som fortfarande är rejält öm. Även för beröring. Högervadens smärta försvann under slutet av gårdagen. Börjar bli lite orolig.

Är också fortsatt bekymmrad för min nya ömhetpå utsidan av vänsterlåret. fredag för en och en halv vecka sedan testjoggade jag 10 minuter och fint ont till morgonen efter. Nu i fredags testjoggade jag 5 minuter. Det gick bra. Testjoggade 10 min på söndagen blev återigen lite sämre till måndag morgon. Inte roligt. Har kommit in i den ågren jag hade för mitt onda ben som jag hade för ett halvår sedan. Kan inte somna om på nätterna om man vaknar etc. Ligger bara och bekymmrar mig längtar efter att kunna träna mycket och länge igen.

Så, jag håller mig till lite kortare styrkepass för överkroppen nu och då. Alltid någonting.

Imorgon ska jag i alla fall till sjukgymnasten på IFK-kliniken. Får försöka få något svar till hur jag ska förhålla mig till allt som blivit dåligt på sista tiden. Ryggen tycker jag dock blir bättre sakta men säkert. Klarar numera hela jobbdagar utan att få ont. Att stå framåtböjd och pyssla med saker i golvnivå blir det emellertid sämre av. Kanske kan man rulla lite på rullskidorna så småningom.

Ryggen bättrar sig

Onsdag 7/11: Har hållt mig till försiktigt lunchgymmande av 30-minuterslängd de tre första dagarna denna vecka. Känns bra men inte får man någon tillfredsställelse av träningsbehovet inte.

Är lite orolig för mitt ben och funderar på varför det nuförtiden tar så lång tid för mina små åkommor att bli bra igen... När jag kan börja springa igen ska jag verkligen försöka hålla mig på mattan och satsa på att komma tillbaka till lite regelbundenhet i träningen istället för att maximera träningseffekten. Ska ta upp detta med sjukgymnasten nästa vecka. Detta liknar ju skit att hålla på på detta viset.

Klagomuren

Söndag 4/11: Eftersom det går så förbannat dåligt med min träning och återtåg till löpvärlden så har jag börjat måla om den här klagomuren veckovis istället. Det står bara elende här ändå.

Fick till två gympass i veckan som i och för sig var bra.

I fredags kände jag på mitt senaste låront med 20 min försiktig jogg. Det kändes fint när jag lufsade runt men på morgonen efter så fanns det onda där igen om man spände låret. Besvikelse och irritation präglade helgen.

Idag försökte jag mig på att köra ett rehabpass enligt den minimerade varianten som ska vara skonsamt mot ryggen. Har haft en favoritövning (hamstringscurl i maskin) som gett fin härlig träningsvärk på baksidan låren. Det har senaste månaden gjort lite ond i vänster vad när jag kört den. Så ock idag, fast jag la på minimal belastning. Struntade därför att köraklart den också. Kvar av rehabpasset är nu lite stretching... nästan i alla fall.

Skall till sjukgymnasten om en och en halv vecka. Måste höra om man kan lägga om taktiken helt. Kanske strunta i rehabträningen helt några månader och pröva sig fram i löpningen. Förutom misstaget att köra max på bandet för två veckor sedan har löpningen varit det som kännts bäst på alla sätt och vis senaste månaderna. Både för rygg och ben. Kanske kan det vara så att man kan treva sig fram till lite balanserad löpning kompletterat med cykling och eventuellt lite rullskidor i väntan på att ryggen läker så man kan köra vettig rehab igen. Just nu blir det ingenting av någonting.

/Mr Bister