söndag 28 oktober 2007

Idel elende

Söndag 28/10: Det har varit en vecka med både bra och dåligt. Det bra var att jag sprang som aldrig förr på löpbandet i måndags och det dåliga var att jag fick ont på utsidan av vänster lår av det... (och att min rygg har varit rätt kass större delen av veckan).

Fick för mig att jag skulle testa vad man pallade på bandet på Friskis & Svettis i måndags. Värmde upp i två kilometer och körde sedan 1 km i 17 km/h, 2 km i 18,6 km/h och 2 km i 19,2 km/h följt av en kilometers nedjogg. Det kändes kanon under hela sträckan och just detta band gick inte att skruva upp i högre hastighet än 19,2 km/h. Hastigheten stämde nog hyfsat för min footpod till pulsklockan klockade följande kilometertider (3.30, 3,20, 3,20, 3,11 & 3,11). Kan också konstatera att det måste vara lättare att springa på löpband än ute. Har svårt att se mig själv hålla en sådan fantomfart utomhus.

På tisdag morgon kom emellertid bakslaget då jag hade en smärta på utsidan av vänster lår ner mot knät. Hmm... Denna höll i sig och jag kortade ner rundan på torsdagen till drygt 8 km i ca 4,30-fart. Under denna rundan kändes benet sämre ju längre löpningen pågick.

Eftersom också ryggen varit rätt dålig under första halvan av veckan bestämde jag mig efter torsdagsrundan att ta en liten timeout för att inte dra på mig någon ny långvarig åkomma.

Ska ta det vackert med både löpning och rehab närmaste veckorna.

Nu i skrivande stund känns dock både rygg och ben rätt ok. Dagens planerade löpning är dock inställd. Tänkte försöka mig på ett litet kort cykelpass följt av lätt styrketräning i morgon. Tror att benet kommer att fixa sig bara jag drar ner på löpningen ett tag och i fortsättningen hoppar över tokpass a la måndagens.

I övrigt i veckan kan jag notera tre halvtimmes lunchgympass.

söndag 21 oktober 2007

Veckans träning

Torsdag 18/10 till söndag 21/10: Lunchgym på torsdagen 30 min.


Fredag blev det ett 12,6 km distanspass i Finnsjöterrängen. Kändes fint och farten pendlade mellan strax under 4 min/km till 4.30 min/km. Dessa pass på strax under en timme känns numera som veckans höjdpunkt. Denna gång förstörde dock en rätt risig kista löpupplevelsen något...


Idag söndag var det ett något bantat rehabprogram på F&S som gällde. Ryggen bättrar sig långsamt precis som benet.


Ovan var det tänkt att man skulle kunna se veckanss träning fint summerad i fyrfärg. Det verkar dock finnas vissa begränsningar när det gäller bildstorlekarna...

onsdag 17 oktober 2007

IFK-kliniken

Onsdag 17/10: Återbesök med rehabträning på IFK-kliniken idag. Vi kör på med ytterligare ett försiktigare pass för att skona ryggen. Ryggen känns bättre idag men det är bäst att spela med stora marginaler.

Vi bestämde att vi kör vidare med var tredjedagslöpningen tre veckor till (varannat pass distans upp till 60 min och varannat snabbdistans i 3.30-fart). Det var fortfarande ok att lägga in cykelpass om jag var aktsam om ryggen.

Förhörde mig också lite om skidåkning/rullskidor. Blir jag bara helt bra i ryggen så kunde man komplettera med det också. Det kunde nog snarare vara den typen av belastning på muskelfästet vi ville åt. Kanske kan man alltså få några skidmil i vinter...!

Frågade också lite om allmän styrketräning i gym för lår, vader etc. Han tyckte dock att detta var onödigt och kanske snarare skulle påverka löpningen negativt. Löpningen i sig gav tillräckligt med träning för benen.

Imorgon blir det vila. Kanske ett litet överkroppspass i gymmet.

tisdag 16 oktober 2007

Snabbdistans på bandet

Tisdag 16/10: Gick ner på lunchen och brände av ett av de snabba passen. Värmde upp i två kilometer och satte sedan bandhastigheten på 3.30 min/km. Gnetade på i konstant fart i fyra kilometer och joggade sedan ned. Totalt 30 minuter.

Tycker det går rätt bra att hålla fart på bandet. Det känns klart tyngre att köra motsvarande pass ute i det fria. Både ryggen och benet kändes bra under passet.

Tror att mina ryggbekummer har vänt. Tycker jag varit bättre både igår och idag än arbetsdagarna förra veckan. Hoppas det har vänt. Tänker att det kasnke är som ett skärsår på ett finger. Det går upp hela tiden varje gång man böjer på fingret. Men så plötsligt en dag så är det på gång att läkas...

Imorgon ska jag till IFK-kliniken igen (för benet). Rapport kommer.

måndag 15 oktober 2007

Löpning är bra för ryggen

Lördag 13/10- måndag 15/10: I lördags tog jag en skön runda på diverse vägar öster om Mölnlycke åt Benarebyhållet. Tog först en sväng mot Långenäs, följde upp med att löpa genom alla vägar i det nya Nysäterområdet och avslutade med en tur bort mot Benareby och Abborrtjärnsvägen. Totalt loggade jag 13,92 kilometer på 59,53 min. Det var bara i de brantaste nedförsbackarna det gjorde lite ont. Humöret blev mycket bättre av turen. Skadan i benet känns efetr en sådan tur, helt klart. Fast nu ett par dagar efteråt känns det rätt ok igen.

Igår söndag körde jag en lightvariant av rehabpasset på F&S. Totalt 1.20.

Idag lunch spenderade jag en halvtimme i jobbets gym och fick lite träning för bröst och axlar.

fredag 12 oktober 2007

Vad sa de på IFK-kliniken om ryggen?

Fredag 12/10: Har på min ordinarie sjukgymnasts inrådan vilat under veckan. Dock inte så mycket i liggande ställning på soffan som han förordade. Den allra mest intensiva smärtan som kom i lördags började klinga av ordentligt redan under tisdagen för att ersättas av en molande värk som växlar i intensitet. Mot efttermiddagarna och kvällarna är det stundtals riktigt påfrestande. På jobbet försöker man variera stå och sittställning så goot det går och tänka på hållningen. Bättre har det dock inte blivit de senaste dagarna, tyvärr.

Det var därför med visst hopp jag begav mig till IFK-kliniken och träffen med en sjukgymnast som hade lite mer ryggspecialitet. Han hörde sig nogsamt för om utvecklingen och kollade, klämde och bände. Kraftfulla bakåtböjningar följt av framåtböjningar och kontrollfrågor.

Resultatet blev att han nog trodde att det rörde sig om en smärta som är relaterad till en disk (eller flera?). Skulle försöka med bakåtböjningar på golvet var tredje timme samtidigt som frun pressade ner svanken uppifrån för att få tillräcklig kraft i bakåtböjningarna. Han ingöt också visst hopp genom att säga att de flesta åkommor av den här typen rättar till sig så småningom. Tyvärr är det inte alltför sällsynt med återfall...

I vilket fall var det ok att springa och köra rehabträning (med viss modifikation och försiktighet på vissa övningar). Imorgon blir det nog en löptur. Kanske kan jag av hänsyn till ryggen motivera att ta en av de härliga lagomfartsturerna istället för de kämpiga korta snabba i 3.30-fart...

tisdag 9 oktober 2007

Rapport från naprapaten

Tisdag 9/10: Naprapatbesök idag. Lyckligt nog så har den värsta ryggvärken avtagit under dagen idag. Även innan naprapatbesöket märkte jag en förbättring. Detta tyder väl på att det riktigt onda bara var ett vanligt ryggskott i alla fall.

Naprapaten trodde absolut inte att det rörde sig om ett diskbråck i alla fall. Känns ju lugnande. Han menade på att allt har sin rot i dålig hållning. Visade lite att jag stod ju med en alldeles för stor bakåtsvank och satt fel. Låter ju bra. Bara att ändra ett beteende och börja sitta och stå bättre så kommer det bli bra. Ok, låter ju bra i alla fall.

Han passade också på att knäcka ryggen både hit och dit samt massera lite. Kanske snabbar det på förbättringen. Nu på kvällen känns det rätt ok faktiskt. Inte bra men bättre. Det ska nog gå att komma tillrätta med detta. Förhoppningsvis kan man få lite mer specifika tips och stärkande övningar på fredag på IFK-kliniken.

måndag 8 oktober 2007

Max oflyt!!!

Måndag 10/8: Jag skrev ju i fredags lite hoppfullt att mina ryggproblem tycktes ha blivit lite bättre. Ta i trä..., glömde jag. I lördags skulle jag ha en go vilodag i den strålande höstsolen och fixa lite lätt höstplock i trädgården. Satt på huk och pysslade med landet och plötsligt högg det till med en intensiv smärta precis där jag haft ont den senaste månaden. Bara det att denna gången var det tiofaldigt värre. Finns inte en rörelse sedan dess som inte gör ont. Varje steg jag tar gör ont. Har försökt med diverse ryggböjningar etc. men ont gör det hur man än bär sig åt. Att få på sig strumporna i morse var rent besvärligt.

Som ryggåkomman yttrar sig just nu finns inga planer på rehabiliteringsträning. Testade faktiskt att jogga 20 minuter på lunchen. Har ju en inbiten tro på att bristen på löpning är roten till mycket ont under senaste året. Det gick rätt bra faktiskt och jag sprang och funderade på att om jag skulle förflytta mig en viss sträcka i mitt nuvarande tillstånd så skulle löpandes vara det som orsakade den minsta totala smärtan.

På förmiddagen bokade jag också en tid imorgon hos den naprapat jag var till i våras. Tror inte att han kan göra något egentligen men nu är jag beredd att pröva det mesta för att kunna komma tillbaka till löpningen igen. Den som funkade så bra nyss.

På eftermiddagen fick jag tag på sjukgymnasten jag går hos på IFK-kliniken för lite rådgivning. Han trodde nog att mina besvär var diskrelaterade (eller vad han nu sa). Alltså de hade att göra med en rubbning eller skada på en av diskarna i ryggen. Kanske är det jag fick i lördags ett vanligt ryggskott. Någon form av skyddsmekanism i kroppen när musklerna krampar fattade jag det som. Kanske hade det att göra med min upptrappning av löpningen. Fast det vägrar jag att tro på själv. Åtminstone än så länge. Det känns som om jag ligger på sparlåga när det gäller löpträningen. Distanspassen skulle hur lätt som helst kunna ökas i längd eller fart utan att jag skulle behöva jobba ihjäl mig. Känns det som i stunder av lite hybris i alla fall...

I alla fall så tyckte han att det var bra jag gick till naprapaten. Det var inget som skadade i alla fall. Sedan var det vila för ryggen så mycket som möjligt i 7-10 dagar. Gärna liggande. Inte så lätt när man är på jobbet hela dagarna och har två småglin att ta hand om. Löpning och träning får vara under denna tiden.

Sedan bokade han in mig hos en av de andra sjukgymnasterna på kliniken som var mer rygginriktad för en genomgång. Det var ju riktigt bra faktiskt. Uppföljning på detta kommer givetvis här.

Hur är det möjligt att såpass mycket elende drabbar mig? Händer detta alla som fyllt 35 eller? Tycker faktiskt att jag skött om min kropp rätt varsamt senaste halvåret och inte gjort en enda fysisk dumdristighet.

fredag 5 oktober 2007

Flitaga dagar samt möjlig bugg i Suunto T3 klockan?

Onsdag 3/10 - fredag 5/10: Onsdag dubblade jag. Ett kort bonuspass styrketräning för rygg och armar på lunchen. Totalt 30 minuter.

På onsdagskvällen fick jag till ett komprmerat rehabpass på Friskis & Svettis. Frun hade fika för sina kompisar och ansvaret för barnen låg helt och hållet på mig. Hade i planen att jag kanske skulle kunna få en timme efter att de somnat vid strax innan åtta.

Ilade ner till F&S och hann köra de viktigaste övningarna. En tidskrävande övning där man ligger med fötterna på en gymboll och axlarna i golvet har redan tillfälligt strukits ur programmet närmaste tiden på grund av mina ländryggsbekymmer (som för övrigt har blivit bättre senaste veckan även om de inte är bra). Sedan strök jag också de båda ävningarna för mage och rygg. Kvar blev tio minuter uppvärmning, tre övningar för benens baksida samt höga benspark och stretching. Klarade detta på precis den timme som fanns till förfogande.

På torsdag var kvällen redan bokad för födelsedagsfirande av min bror. Passade därför på att klara av veckans andra bonuspass i gymmet på jobbet. 30 minuter totalt för bröst och axlar samt den magövning som jag strök från rehabpasset kvällen innan.

Idag fredag var det äntligen dags för veckans höjdpunkt. Distanspass i lagom fart. Härlig höstkväll som visade sig bli lite för kall mot andra halvan av passet för mina känsliga ben. Gillar att ha varmt på mig när jag springer. Öppnade med ett pass runt Finnsjön och följde upp med ett varv ner runt Båtsmanstorpet-Centrum och Benarebyvägen hem. Det gick faktiskt lite småtungt. Hade träningsvärk sedan rehabpasset i onsdags och magknip på grund av pannkaksmellanmål med ungarna alltför tätt inpå.

Totalt blev rundan 55.09. TE 4.4.
Kilometertider: 4.36 (132), 4.28 (154), 4,14 (157), 4,25 (160), 4.14 (158), 4.22 (157), 4.15 (159), 4.19 (160), 4.15 (157), 4.19 (161), 4.07 (160), 4.13 (168), 3.21 (169). Totalt mätte jag ~12,8km med footpoden.

Kan just meddela en lustig notering beträffande min Suunto T3 pulsklocka. Hade på rundan idag autolap på. Vanligtvis om man kollar tillbaka i klockans logg över träningsrundor får man en display med totala distansen och flera displayer visade för varje varv. Idag blev det inte så av någon anledning. Kollar jag på dagens runda i klockans logg så finns ingen display för den totala sträckan och den totala medelhastigheten samt för varje varv saknas displayen för "Dist" och "Speed". Jag kan alltså ingenstans avläsa passets totala längd. Hmm, märkligt. Kan det ha att göra med att jag hela passet sprang med klockan i det läge som visar momentanhastighet och inte puls? Det osar bugg i programvaran...

tisdag 2 oktober 2007

Snabba fyra

Tisdag 2/10: Kanonväder ute men jag hade snöat in mentalt på att köra mitt snabbhetspass på bandet i jobbets gym. Ganska korkat men har man snöat in på något så gäller det att passa på medan andan faller på. Hade inte heller grejor för utomhusbruk med mig.

Värmde upp i tre kilometer i en allt högre fart från 5.30/km till 4.10/km. Ställde sedan bandhastigheten på 3.28-fart och brände iväg på den första kilometern av fyra. Kilometrarna blev enligt detta:
3.30 (puls 176), 3.26 (puls 178), 3.26 (puls 179), 3.11 (puls 181).
Avslutade sedan med 5 minuters nedjogg. Totalt 35 min och 4.0 på TE-skalan.

Nu på eftermiddagen känns det en del i benet faktiskt. Inte supermycket men det känns att det har ansträngts.

Passade också på att fortsätta mina experiment med foot-poden. Idag hade jag ett par andra skor än de jag kalibrerat med. Hursomhelst så visades momentanfarten ganska bra mot det som bandet visade om man löpte på ett tag så att den fick svänga in sig lite. +- ett par sekunder mot bandets visade hastighet. Åtminstone i de högre farterna. Fast det är ju inget som säger att bandet visar rätt...

måndag 1 oktober 2007

Start i Lidingöloppet och en cykeltur

Lördag 29/9 och måndag 1/10: Tanken var ju att det skulle bli det första Lidingöloppet av åtta som publik. När vi skulle hämta nummerlappen på fredagen (tydligen hade jag anmält mig innan jag förstod att skadan skulle bli såpass långvarig som den blivit) kom Magnus på att jag skulle ju kunna uppleva starten från på banan i alla fall. Jag skulle ju ändå på något sätt klämma in ett löppass under dagen fast inte så långt. Lysande idé! Det gällde bara att lägga band på sig och inte ryckas med utan att kliva av i tid. Egentligen skulle jag ha sprungit 4 kilometer i 3.30-fart hade min sjukgymnast planerat.

Det fick nu bli lite si och så med den saken. Startkanonen small och jag gjorde sällskap med Magnus de första fem kilometrarna och satte sedan av så fort som trängseln tillät. Framme vid vätskestationen strax innan 10 kilometer gjorde jag mitt bryt och fick skjuts till målet och mitt torra ombyte. Väl ombytt hann jag sedan både dricka kaffe och ta mig en kilometer baklänges på banan för att hinna se täten och heja Magnus fram till hans i sju år efterlängtade silvermedalj! Det var kul för honom att äntligen komma med i klubben... Roligt för mig också att få lite av känslan med loppet i alla fall även om man saknar den ohyggliga trötthet som man kan se hos en och annan av löparna vid en kilometer kvar till mål.

Mina kilometertider blev enligt följande:
4.10, 4.16, 4.26, 4.20, 4.31, 4.01, 4.13, 3.45, 3.40, 3.48. Min mätning med footpoden slutade på 10.04 km vid den vätskestationen. Värt att notera beträffande denna var att första kilometern klockades till 1.28 km (startgrupp 1c). Sedan höll sig åtminstone mätningen av de 5 första kilomtrarna nästan exakt på de uppsatta markeringarna. När jag satte upp farten till max fick jag sluta hålla koll på klockan. Det krävdes lite koncentration att forcera framåt i den farten i stigkanterna...

Idag måndag tog jag ett 30 minuterspass på motionscykeln på jobbet. 3.7 i TE på Suuntoskalan.