onsdag 30 januari 2008

Jogg med åldermännen

Onsdag 30/1: Igår var i alla fall kärntruppen i sjövallastugan för att basta. Det var en liten och stukad skara som hade kommit dit. En med förkylning och en med knäont. Så det blev bara jag och Arne som tog en joggingtur. Långsamt tempo i 37 minuter. Precis lagom för mig. Arne hade slitit av hälsenan i sommras och gått gipsad i 8 veckor. Han är 64 bast. Hmmm, känns lite bistert att man drar jämnt i sådant sällskap... Fast eftersom jag hade tagit ett bonuspass på cykel i måndags så gjorde det nog bara gott att farten var extra måttlig.

Idag blev det en halvtimme i gymmet på lunchen. Försiktig bänkpress, situps och lite vadträning. Har haft lite småont i vänster axel sedan senaste rullskidsturen och nästa vecka bär det av med familjen till Långberget för lite vintersemester. Vill inte dra på mig något onödigt skit så de små snöturer jag hoppas på går om intet. Kul med snö ska det bli i alla fall.

måndag 28 januari 2008

Avsteg från planen och inspiration till bokhyllan

Måndag 28/1: Det skulle ju bli en extra vilodag idag men jag fick ett sådant sug efter att jobba lite så jag kunde inte hålla mig på lunchen. Satte mig på motionscykeln och tänkte köra en förlängd uppvärmning. Det kändes bättre i vänsterbenet än på mycket länge och minutrarna flöt på. Jag stoppar vid 20 tänkte jag. Vid 20 minuter var allt fortfarande bra och svetten flöt. Det blev 30 minuter till slut. Lite oroande känsla i "toppen på vaden"-ontet de sista tre minutrarna men allt har kännts toppen efter passet så det oroar mig. Inte idag i alla fall...

På vägen till dagis passade jag på att hämta ut mina senaste beställningar till bokhyllan. Vet inte riktigt vad det var men förhoppningsvis ska två av dem ge inspiration när jag kan träna lite mer och den tredje tänkte jag läsa på direkten.


"Chi Running" tänkte jag kunde passa nu på direkten, även i mitt något skadeskjutna tillstånd. Den verkar lite amerikansk och hallelujig av sig det lilla jag bläddrat i den men kan kanske kan vara något ändå. Det var väl framförallt det där med skadefrihet som baksidan nämner som lockade. Sedan var jag sugen på att läsa om träning men ändå inte bli så vansinnigt motiverad så jag gör något överilat av ren övermotiviation... I dagsläget får kämpa varje dag för att hålla emot träningsimpulserna, även utan extra inspiration.

söndag 27 januari 2008

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

Söndag 27/1: Igår var det dags för en joggingtur igen. Hela dagen gick innan det blev tillfälle att ge sig ut. Fördelen med detta var att regnet hade slutat men dagsljuset var ett minne blott.

När jag skulle ge mig ut så ville absolut dottern med och springa. Så på uppvärmningen fick jag sällskap. Hon kämpade på toppenduktigt. Det blev en hel kilometer utan paus på tio minuter. Den tjejen vet i alla fall vad prattempo är. Det snattrades precis hela vägen...

Väl hemma igen stack jag ut på min egen lilla tur. Kändes fint om än lite nära inpå den nyss ätna middagen. Lade mig på beskedliga fem minuter per kilometer. Lite bekymmersamt är att det även denna gång började kännas lite på utsidan av låret efter drygt 20 minuter. Det gör ju inte direkt ont men man blir lite orolig över att det är något som håller på att bli sämre igen. Jag trodde att jag var helt bra i den skadan. Idag söndag känns det bra igen så kanske ska man inte lägga för mycket vikt vid det utan bara vara lite extra observant framöver.

I alla fall så fick mig dessa känningar att ta raka spåret hem igen. Inte heller denna gång blev det alltså en 40-minutersrunda som jag önskat. Istället stannade klockan på 33.32 och 6,5 km.

Nu blir det en extra vilodag innan jag på tisdag ska göra ett nytt försök att köra ett pass med gubbarna i Sjövalla.

fredag 25 januari 2008

Löpningen funkar allt bättre

Fredag 25/1: Igår körde tog jag en fin runda på lunchen. Hade tänkt mig en runda på 40 minuter ungefär. Löpningen flöt på och alltför många andra lunchjoggare var ute på cykelbanorna runt Lindholmen för att jag skulle kunna hålla mig från att släppa upp farten något. Den nykalibrerade footpoden verkar numera i alla fall inte visa så mycket glädjesiffror. Tyckte jag sprang på bra men farten blev ändå inte högre än runt 4,50 per kilometer.

Hursomhelst, just som jag skulle till att inleda upploppet runt Semconhuset så fick jag lite ont på utsidan låret. Kanske bara inbillning men jag såg ingen anledning att dra ut på rundan. Tog det försiktigt raka vägen till duschen istället. Ingen skada skedd tror jag. Idag känns det finemang.

Toppen på vadenskadan känns också bättre för var dag. Hurra!

Totalt blev rundan 37 minuter istället för de tänkta 40. Inget att sörja över. På den tiden hann jag 7,8 km.

onsdag 23 januari 2008

Excentrisk vadträning i gymmet

Onsdag 23/1: Mest för att hålla på träningsdisciplinen gick jag ner i gymmet på lunchen. Det blir en liten stund av avslappning och kaffet smakar godare efteråt.

Efter rullpasset igår kan jag känna lite svagt obehag i vänsteraxeln. Man ska väl kanske inte känna efter så mycket men jag bestämde mig för att strunta i viktlyftandet. Körde istället lite excentriska tåhävningar följt av situps. Vis av ett enstakapass av excentriska tåhävningar i höstas som följdes av en djävulsk träningsvärk som satt i en vecka så drog jag ner på antalet. Trots detta känner jag redan nu ikväll hur träningsvärken kommer krypande. Bra i och för sig men märkligt att fenomenet är så tydligt.

I övrigt känns benen rätt ok efter gårdagens pass. Det känns som att min strategi med varannandagslöpning och ytterst försiktig ökning är rätta vägen tillbaka till utmattning. Det verkar dock vara en rätt lång väg. Kanske krokig också. Ser verkligen fram mot ett löppass imorgon. Helst på lunchrasten.

tisdag 22 januari 2008

Rullpass

Tisdag 22/1: Egentligen skulle man väl ha utnyttjat solen mitt på dagen och tagit en löprunda på lunchen. Nu var jag dock inställd på rullskidor och bastu i Sjövallastugan på kvällen. Så fick det också bli. Körde en något modifierad Vällsjörunda. Tog en bit rygg på en annan rullskidåkare men min form var inte riktigt somman skulle önska och luckan växte stadigt. Jag hade inte heller gnistan att ta i lite extra. Förkylningen sitter fortfarande i.

Tyvärr blev det ingen bastu efteråt. När jag kom till parkeringen slog det mig att hela gänget varit på träningsläger i värmländska Mattila. Inte en bil var där och jag tog duschen hemma istället. Får göra ett nytt försök nästa vecka.

Nu efteråt, med Södergren i täten på riktiga lagg så känns det rätt bra. Hoppas benet känns fint imorgon också.

Totalt 42 minuter vilket blev 9,75 km. Två rullrundor avklarade.

måndag 21 januari 2008

Ohyggligt sjuk lördag

Måndag 21/1: Början av helgen gick åt till att försöka överleva ett av de där riktigt kämpiga förkylningsdygnen som man kan drabbas av då och då. Kanske var det en släng av någon slags magåkomma också. På fredagen efetr sänggående slog febern till. microfleeceställ, sockor och dubbla täcken hjälpte föga mot frossan som höll i sig första halvan av natten. Dessutom fick jag rätt ordentlig magknip.

På lördagen skulle frun till Hagabadet, något som var planerat sedan länge. Jag beslöt mig för att härda ut. Det var med nöd och näppe jag klarade av påfrestningen av att resa mig från soffan för att hälla upp den tallrik fil som fick bli barnens lunch. Hela dagen tillbringades i liggläge.

Barnen skötte sig dock smått exemplariskt och jag överlevde till eftermiddagen då avlösningen kom hem...

Hoppade därför löpningen både på söndagen och idag. Kunde dock inte hålla mig från att gå ner i gymmet och köra några situps och ryggövninger.

Insåg idag att det inte är många veckor kvar innan resan till Långberget. Planerar därför att ta en lite tur på rullskidorna imorgon igen. Ska bli riktigt fint! Kanske kolla om det finns några sjövallagubbar att tjöta lite med på tisdagsträningen i sjövallastugan efteråt.

fredag 18 januari 2008

Fortsatt förkylt

Fredag 18/1: I morse såg jag fram emot ett lite längre pass än vanligt i gymmet. Hade somnat i tid igår och var på jobbet redan 05.30. Låg i fas med arbetsuppgifterna och tillvaron känndes rätt kontrollerad. Förutom förkylningen då som fortfarande härjar. Kom dock inte riktigt iväg på tid som, tänkt och hungern satte in. Väl ombytt hade lusten försvunnit helt och jag gjorde lite försiktiga spridda övningar mest av plikt. Kanske skulle man vilat istället.

Glädjande istället har varit att "topppen på vadenskadan" har kännts rätt hyfsad trots den lite längre rundan. Den känns ju där och jag undviker att göra rörelser som gör ont så det kan ju vara så också att man börjar vänja sig.

torsdag 17 januari 2008

Kalibrering till de nya låga farterna

Torsdag 17/1: Förkylningsläget är fortsatt bistert. Det var emellertid så upplyftande med lite solsken lagom till lunchrasten att jag stack ut på en joggingtur i alla fall. Fick för mig att pipa iväg upp till Rambergsvallen för att kalibrera footpoden till de väsentligt lägre farter jag numera lufsar fram i. Det har visat sig att man nog får lite glädjevärden när man är ute och joggar. Kan i och för sig behövas...

Efter de dryga tre kilometrarna dit tog jag och klockade två fyrahundrametersvarv. Hmm, vart och ett av dem mättes till 420 meter. Nollade därefter klockan och tog två nya varv, 850 meter på 3,52 enligt klockan. Satte om kalibreringsfaktorn och kontrolljoggade två nya varv på 3,51. 800 meter prick visade klockan (visningen är inte bättre än på 10 meter när). Nu borde den alltså vara hyfsat på ferter runt 4,50 min/km. Fast kanske bara på gummibana och med mina gammla Adidas-skor.

Joggade sedan hem och summan av alla små delar på passet blev knappt 43 minuter och knappt 9 km. Lite längre än planerat. Får se hur toppen av vaden tar det de kommande dagarna.

onsdag 16 januari 2008

Vila

Onsdag 16/1: Kroppen känns riktigt vissen idag. Denna förkylningen var svår på något vis. Musklerna har som fastnat i något slags segmode och jag hostar som en lungsjuk. Dessutom har jag ont i större delen av kroppen. Kanske var det rullskidsturen, kanske var det att jag försökte köra excentrisk träning av ryggen i måndags.

"Toppen på vaden"-skadan har också kännts lite sämre igår och idag. Kanske var inte rullskidor optimalt ännu trots allt. Hursomhelst så passar det att vila. Tar och joggar lite imorgon istället. En extra kort tur om det fortfarande känns kass i vaden.

tisdag 15 januari 2008

Rullat och kraschat!

Tisdag 15/1: Igår och idag körde jag en vanlig halvtimme i gymmet på luncherna. Det har känts ok men jag har en förkylning i kroppen och det märks. Segt och inget klipp i musklerna. Allt går i slowmotion.

Förkylning till trots tog jag en premiärtur på rullskidorna. Det var ju ett år sedan sist men större delen av rundan gick rätt bra. Trött i ryggen mot slutet men det kändes som att det funkade med benet. Det blir nog fler försök.

Enda missödet var ett möte med en tonårscyklist i en utförssluttande nittiograderskrök in i en gångtunnel 150 meter hemmifrån. Jag ryggade reflexmässigt och vips hade rumpan bytt plats med fötterna. När det händer får man såna goa flashbacks från hur det var att vara fem år och trilla med cykeln. Det gör ont att sätta skinkan och armbågen i den blöta asfalten då man har lite fart. Klarade mig dock rätt bra. Blödande skrubbsår på höger armbåge och ett fett blåmärke av kvadratdecimeters storlek på höger skinka . Tur man har Findus ärtor i frysen... Glädjande nog höll alla kläder denna gången (och ben!).

Rundan blev i alla fall 8,3 km på knappa 35 minuter.

Har också tänkt ut att ett av 2008 års motionsmål ska vara att åka minst 40 rundor med rullskidor eller ännu hellre skidor. Tänkte mig att detta skulle etablera skidåkningen som ett naturligt komplement till löpningen. En gjord.

söndag 13 januari 2008

Ökning och vila

Söndag 13/1: Ökade på löprundelägnden med fem minuter igår till 35. Det känndes rätt ok, bara lite ont i toppen på vaden i uppförsbackar. Kan det vara så att man är på gång igen? 35 minuter är ju inte så illa pinkat.

Idag söndag hade jag en innre brottningskamp med mig huruvida jag skulle ta en tur med rullskidorna. Vill så gärna få några rundor innan vecka 6 då jag ska med familjen till Långberget på lite vintersemester. Hade varit så gött att kunna köra en mil eller två om dagen för att förtjäna bastun... Utan träning och med min historia så kommer väl en futtig mil om dagen leda till nya skador.

Den inre kampen vanns idag av förnuftet. Efter en koll på väderleksrapporten bestämde jag mig för att byta ut morgondagens löpning mot rullskidor imorgon kväll (tror jag idag i alla fall). Att jogga varannan dag och långsamt öka längden på rundorna verkar ju vara ett framgångsrecept för att bli bra från nuvarande skador. Skulle ju vara synd att rasera de senaste veckornas framgångar med att hoppa över vilodagen. Känns frustrerande men klokt. Kan jag bara bli bra nu så ska jag snart kunna ta igen förlorad mark! Käkade ett fat bullar istället.

torsdag 10 januari 2008

Surväder

Torsdag 10/1: Här ska fasen inte kutas på löpband tänkte jag och stack ut. Det var faktiskt inte dumt alls att ta sig en runda fast det iskalla regnet piskade i pannan så man nästan fick glasshuvudvärk. Valde rundan så att jag sprang i lä bakom husen ut mot Eriksberg och tog kajkanten tillbaka till Lindholmen. Man fick passa så man inte lade krokben för sig själv om man sprang tvärs vinden.

Mot slutet av den 29 minuter långa rundan gick det tungt. Kände att det var en liten frukost jag fått i mig. Väl tillbaka till den varma duschen kändes allt toppen och det var gott att mumsa mackor framför skärmen medan man brottades med den senaste felrapporten.

"Toppen på vadenskadan" känns allt bättre för var dag som går även om det gör ont vid minsta felaktig belastning. Utsidan på låret betraktar jag som så gott som läkt och min första skada vid hamstringsfästet i rumpan märks knappt vid sådana försiktiga rundor som dagens.

Kvällens orosmoln består av att äldsta sonen klagar på yrsel, svaghet och minst två andra ungar på dagisavdelningen hade spytt under dagen. Hmm... Dessutom är frun på tjänsteresa. Fifty-fifty med andra ord att det går åt pipan...

tisdag 8 januari 2008

Hamnjogg

Tisdag 8/1: Stack för första gången på länge ut på en lunchtur med löparskorna. Det kändes som en evighet sedan. Extremt mycket skönare med en halvtimme i dagsljus utmed Eriksbergskajen än en halvtimme armhävningar i det fönsterlösa gymmet. En sak är säker, man lär sig uppskatta löpturerna under en längre skadeperiod. Kan inte komma ihåg att jag faktiskt längtade till löpturerna på det sätt jag gör nu innan jag blev skadad. När jag nu tillfälligtvis lagt restriktioner på mig själv för hur ofta jag får springa ser man verkligen fram emot dem. Motivationen är det verkligen inte fel på.

Idag kände jag mig rätt stark och hade riktig lust att pröva att dra på ett par kilometer efter sådär 10 minuter in på rundan. Höll mig dock med ett stadigt tag i nackskinnet och lät farten stanna ligga på mellan 4.40 och 5 min per kilometer. Märkte dock att ett aningen högre tempo gör sig märkbart på ett sätt som antyder att jag nog tappat en hel del form. Försöker dock intala mig att man rät snabbt kommer tillbaka till en rätt ok grundform när man väl kommer öka längd och intensitet på rundorna vad tiden lider.

Toppen på vaden känns under löpningen men gör inte direkt ont. Ont gör den bara när man gör andra rörelser i vardagen, typ sitter på huk, drar kontorsstolen framåt med hjälp av vänsterbenet mm. Däremot känns det på ett väldigt tydligt sätt att den är svag på något vis. Jag blir mycket tröttare i vänstervadens utsida än höger. Hoppas det ger med sig snart.

Dagens runda blev knappt 30 min och drygt 6 kilometer. Mycket bra...

söndag 6 januari 2008

Slaskigt och söndagsångest

Söndag 6/1: Härligt med snö! Tänkte nästan en liten stund att det skulle bli en tur till golfbanan i Landvetter för att ta ett par stavtag med skidor på fötterna. Efter lite snölek med barnen efter frukost kom dock regnet. Lade tankarna på skidåkning på hyllan. Det skulle inte bli något vidare före att valla för och dessutom är "vallabänken" i mitt lilla förråt belamrat med pelagoner. Kanske lika bra att vallaplanerna regnade bort...

Tog istället en joggingtur. 30 långsamma minutrar i snöslask och duggregn. Slask är inget vidare underlag att springa i. Snö är mjukt och fint för långsam löpning men slask har en förmåga att stänka alldeles kopiöst åt sidorna vid varje fotisättning och den andra foten lyckas varje gång fånga upp slasksprättet på det där tunna nätet ovanför tårna. Inte skönt.

Som vanligt gjorde sig toppen på vaden påmind under slutet av rundan men jag tycker nog ändå att det inte blivit värre senare under dagen i alla fall. Yttersidan på låret känns allt bättre och den gamla skadan i hamstringsfästet i rumpan har jag numera helt slutat att bry mig om på rundorna med denna låga intesitet och längd.

Planen den närmaste tiden blir varannandagslöpning av 30 minuters längd. Om allt fortfarande känns bra om några rundor tänkte jag öka på längden med fem minuter ungefär några gånger. Sedan får vi se.

lördag 5 januari 2008

Pyssel och papp!

Lördagsbonus 5/1: Träningstankarna och den envisa irritationen över mina skador har de senaste dagarna kanaliserats på drömmar om en kamin. Problemet har varit att hitta en plats för skorstenen genom den lilla andra våningen i vårt hus. Tror mig dock ha hittat en kompromiss som kan duga. Inte optimalt men bättre än förväntat.
Gjorde en fullskaleprototyp som jag bara blev så nöjd med!

Nya grejer

Lördag 5/1: Nu har hoppet kommit tillbaka ytterligare lite. Testade asfaltslöpning de senaste två rundorna och det har gått rätt skapligt. Visserligen rätt blygsamma sträckor men i alla fall utan större men efteråt.

Joggade 20 min i onsdags och 30 min igår. Låret kändes ok och "toppen på vaden" har kännts bättre de senaste dagarna än på länge.


Firade framgången med att köpa två par nya dojjor på rea igår! Brukar normalt sett handla mina skor på Löp & Skokliniken men med de stäckor jag lufsar nuförtiden borde det ju inte bli helkass med skor köpta utan experthjälp. Ett par NB 1061 (har jag aldrig provat tidigare vad jag kommer ihåg) och ett par Adidas Supernova Cushion. Mitt senaste par skor har varit ett par Adidas Adistar Cushin som jag varit kanonnöjd med. Förutom att jag fått diverse skador under resans gång fast jag tror inte att det beror på skorna (eller hopppas inte i alla fall...). Tänker investera i ett par utprovade skor när benet börjar hålla och jag fått till lite regelbunden löpning med längder på passen som räknas. Tills dess duger säkert dessa.

tisdag 1 januari 2008

Nytt år och nytt hopp

Nyårsdagen 1/1-2008: Egentligen skulle man väl haft en summering av året som gick här. Vad man gjorde bra och dåligt, hur många kilo man lyft med sina hamstrings under rehabpasssen och hur många onda ställen på mitt ben som kommit och gått. Nu blev det aldrig någon sådan skriven. Tror jag tar och skiter i det. Det är nog bättre att blicka framåt och drömma vidare om vad som komma skall.

Igår nyårsafton lämnade jag stavarna hemma och joggade runt på småstigarna runt Finnsjön i hela 35 minuter (läs med ironi). Det var inte tänkt att det skulle bli mer än knappt 30 minuter men det är svårt att gissa hur lång tid det tar hem när man testar lite nya krokar runt stammarna. Sista biten gjorde det tyvärr också lite ont i toppen på vaden. Låret var emellertid fortfarande rätt ok. Det var i alla fall skönt med ett pass som liknade ett ordinärt träningspass.

Idag har vaden konstigt nog varit märkligt besvärsfri ända fram till för en stund sedan då den började göra sig tillkänna. Tror jag gjorde någon tokig rörelse. Jag märkte igår också att vaden känns när man springer i branta uppförsbackar och när man måste lyfta på benen mycket. Kanske är det bättre att hålla sig till slät mark. Synd bara att det är så hårt underlag där det är plant.

Förhoppningsvis kommer vändningen snart och jag kan blogga min upptrappningsträning under vägen tillbaka till utmattning. Har inte gett upp drömmen om att ta mig runt Lidingö till hösten med hedern i behåll. Avstår dock från att anmäla mig tillsvidare.

I bloggplanerna ingår också att summera ihop hela skadeperioden på en tidsaxel och pricka in lite ups and downs... Mina få trogna läsare skulle kunna ta den som ett varnande exempel och hålla sig friska genom att värdera vilan mellan passen lika mycket som träningen i sig. Vilket år som helst nu. Vad tiden lider skall jag också summera ihop mina personliga erfarenheter och empiriska studier när det gäller olika metoder att skaffa idrottsskador. Hur man blir frisk från dem har jag inte räknat ut ännu. Uppenbarligen inte alls.