Rullskidor Vällsjön runt

Torsdag 10/4: Rullade runt Vällsjön i maklig fart och tog en lite promenad efteråt. Ansträngningsmässigt känndes det ungefär som det låter. Måttligt. Fast det är skönt att göra något i alla fall. Kände mig också duktig när jag motstod impulserna att ta några extra varv runt Massetjärn när denna passerades. Kanske inte så myckat av rädsla för att få tillbaka knäproblemet som för att få något skit i armarna. Det är ju ändå dessa som gör det största jobbet i denna försiktiga fart. Man har blivit en försiktig general...

Drömde under rundan om fina ljumma långrunder på rullskidorna i längre fram i vår och sommar. Kan man klara backarna från Benareby ner mot Mölnlycke borde man kanske kunna hitta rundor bort mot Landvetter och Hällesåker. Längtar efter längre pass av alla former, börjar få abstinens.

10,5 km på 43 minuter. Snittpuls 139 (13 min över 145, 20 min med maffepuls och 10 min under 135). Inga problem med knät!

Stakåkning i vårsolen

Tisdag 8/4: Det var ju joggdags med pensinärskompisarna i Sjövalla. Ville gärna hänga på dem i Finnsjötärrengen i den alldeles stilla soliga vårkvällen men vågade inte fresta knät ännu. Bättre att vänta. Istället blev det några varv stakåkning på rullskidorna runt Massetjärn istället. Gångvägen runt tjärnen är i princip helt plan och ganska precis en knapp kilometer lång. (Det är här jag planerar att göra mina maffetest när jag vågar löpa igen.)

Det visade sig vara lite lurigt att hålla Maffetonepulsen på max 145 när man rullade skidor. Borde gått rätt bra egentligen tycker jag att hålla en jämn belastning eftersom det gick fint att staka hela vägen runt med bara armkraft utan större ansträngning. Lite lurigt förstås att kolla klockan hela tiden när armarna är upptagna.

Gav mig efter försiktiga 35 minuter. Snittpuls 135, max 159. (8 min under maffepuls, 17 med rätt puls och 8 min över tänkta maxpulsen).

Tycker min pulsklocka har trilskats lite senaste tiden. Ibland vill inte pulsen uppdateras ordentligt. Det är som om den fastnar på en för låg eller för hög puls under flera minuter ibland. Särskilt i början av ett pass innan börjar svettas lite. Ändå blöter jag givaren... Surfade lite på Suuntos diskussionsforum och det verkar vara fler som har liknande problem ibland.

Ringde apoteket och de hade faktiskt en tub kvar av någon slags kontaktgel. Inhandlade den på hemvägen. Ska bli intressant att se om den kan fixa pålitliga pulsvärden ända från början av passet... När man gör så korta rundor som man gör vill man ju att de ska vara riktigt mätta från början. Kanske visar sig min maffefart vara helt felaktigt mätt (fast jag tror inte det).

Hoppet återvänder (lite i alla fall)

Lördag 5/4: Vaknade klockan två i natt av att det gjorde ont när jag böjde benet. Liggande alltså, ingen belastning. Sedan kunde ju inte jag somna igen på en timme. Upp och knapra Ibumetin och smörja på knät en extra gång. I morse gjorde det fortfarande ont när jag gick, särskilt upp och ner för trappan. Har knaprat vidare på Ibumetinen under dagen och smörjt knät med dito kräm. Under eftermiddagen har jag faktiskt varit bra i knät. Om man inte klämmer på en av benknotorna där det onda sitter eller provar att ta några joggingsteg.

Kanske blir det inte värre än det där konstiga som jag fick i höften för några veckor sedan. Det blev ju faktiskt bra på ett par veckor. Antagligen har jag blivit vek i senor och ligament så att två lite längre men långsamma rundor var för mycket. Fast det är ju rätt svårt att förstå, jobbigt var det ju inte. Hade i mitt stilla sinne tänkt att skadorna skulle hålla sig borta om jag körde långsamt enligt Maffetones principer. Verkar inte vara så enkelt.

Min plan för helgen var att köra ett första Maffetonetest imorgon söndag. Skulle varit kul att få till ett i början av april och sedan köra Maffetoneprojektet till och med juli. Nu känns det som att jag tvingas skjuta på testet ett par veckor. Tänker mig en veckas vila och sedan testa lite med rullskidorna efter det. Inte samma stötvisa belastning på knäregionen. Kanske kan man köra maffetestet om drygt två veckor istället.

Fortsätter elendet på detta sättet kommer jag snart att ruttna ur ordentligt!

Hursomhelst, gårdagens runda:
drygt 5 min uppvärmning med snittpuls 106 (0,9 km, 5,47 min/km), sedan följde 53 minuter då jag försökte hålla mtt maffetonepulsintervall på 135-145 (9,1 km, 5,15 min/km, snittpuls 140), slutligen 7 minuters nedvarvning (0,8 km, 9,13 min/km, snittpuls 111).

Totalt sett tydligen för tufft alltså med onsdagens liknande runda i bagaget.

Parodin urartar...

Fredag 4/4: Vad gör man om man två timmar efter en långsam runda på 1 timme inklusive 15 minuters uppvärmning/nedvarvning i promenadtakt får en distinkt smärta på utsidan, nedanför vänster knä?

Lägger av?

Åker rullskidor i övermorgon och låtsas att det regnar?

Tillbaka från semestern

Onsdag 2/4: Jaha, det var det det. En nio-tio dagar i en 18-mijonersstad blir en rätt rejäl urblåsare av huvudet i alla fall. Mycket intryck och ett ständigt stadsbrus gjorde att tankar på vardag, jobb och vardagsstress var helt frånvarande. Rätt bra faktiskt. Semestervistelsen gick fort men känndes ändå lång på något vis när man ser tillbaka på den.

Resan har som helhet gått kanonbra. Turistandet har dock rätt mycket styrts av barnen och vad de orkat med. Tyvärr orkar de lite mindre än vad man ibland hoppas på och önskar. Tur de hade tillgång till lägenhet och en farmor som steker pannkakor och rullar köttbullar!

Såg inte en endaste baklängeslöpare denna gången. För sex år sedan såg jag flera stycken. Antingen var det en övergående trend eller också har jag rört mig för lite i parker där det går att utöva motion. Fast förra gången såg jag faktiskt en som kutade baklänges på en gata. Fast kanske har den gubben strukit med under de år som gått... Projektet verkade rätt riskfyllt!

Träningen har det också blivit lite si och så med. Turistandet tog på krafterna. Nu är det i alla fall tänkt att maffetoneträningen ska köras på riktigt. Tog mitt första riktiga pass idag. Totalt en dryg timme varav ca 45 minuter i mitten låg inom pulszonen på 135-145 slag i minuten. Det var faktiskt inte alls lätt att hålla pulsen där. Minsta uppförsbacke så ville den pipa iväg lite högt och sluttade det utför fick man dra upp farten en hel del för att inte trilla utanför i underkant. Känner mig mycket nöjd med att det blev en hel timme (inkl uppvärmning och nedvarvning) och att allt känns bra nu efteråt. Läste ut min Maffetonebok under semestern och Mr Maffetone hävdade att stretching inte var något självklart. Han menade snarare att en ordentlig nedvarvning var nog så bra. Jag tänkte testa detta också, att dra ner på stretchandet till ett minimum. Tycker att stretchandet bara lett till elende sista tiden.

Fast ska man köra Maffetoneträning så kommer det nog ta mycket tid i anspråk. Eftersom det inte känns särskilt ansträngande så antar jag att man får lägga många timmar på löpningen om det ska bli något. Vi får väl se hur det går.

Hoppas det går riktigt bra för nu är jag anmäld till Lidingö...

Det vanliga

Skärtorsdag: Var nere en sväng och gymnastiserade lite försiktigt på lunchen. En 35 minuter blev det väl ungefär. Om jag inte kommer ihåg fel var detta det andra gympasset denna vecka.

Gårdagens lilla testjogg verkar inte ha gjort höften och ljumsken sämre. Nu har det vänt uppåt för sista gången. Det ska jag ge mig tusan på. Långsamhetens lov ska gälla och jag kommer vara en jäkel på att springa långt när semestern närmar sig!

Just nu bekymmrar jag mig lite för att den utlovade snöstormen ska krångla till det för familjen tripp till Kina imorgon. Har ingen vidare lust att bli sittande med två barn och en fru på Landvetter och missa bytet i Helsinki osv... Om man nu tar sig till flygplatsen över huvud taget. SMHI verkar ju ha slagit på stora trumman.

Hade en liten idé om att ta en morgonjogg imorgon men det blir nog till att testa löpbandet i källaren i parantesernas hus på plats istället. Benen kan behövas skakas loss lite efter flygturen.

Testjogg

Onsdag 19/3: Har haft riktigt kämpiga dagar på jobbet senaste tiden. Känns inte riktigt komfortabelt att man dragits in i ett riktigt ekorrhjul. Känndes därför extra bra att ta en liten kort testtur i solen och snösmältan på lunchen. Känns rätt osäkert hur långt man ska våga prova. Kommer fram till att 20 minuter kan vara en lagom start. Problemet med mina skador har ju ofta varit att jag inte kännt av dem förrän ett antal timmar efter passet. Alltså rätt svårt ibland att begränsa sig under själva turen.

Eftersom jag tänkt mig en lång återtågsperiod från skadeträsket enligt Maffetones träningsprinciper så har jag stt pulsklockans övre larmgräns på 180-35=145 slag per minut. Kan konstatera att den farten känns riktigt trivsam att springa i. Inte särskilt jobbigt i 20 minuter i alla fall. Inser dock att om det skall ge något får man köra rejäla rundor...

Men, eftersom jag har tiden med mig och inte har någon press att komma i form snabbt så ska jag än en gång satsa på rätt så försiktig upptrappning. Har ju läst en del olika riktlinjer om 10 procent i veckan men också 10-15 procent per treveckorsperiod. Hmm, procent från vadå? Ska jag börja på 30 minuter varannan dag kanske? Eller öka lite snabbare första veckorna här för att sedan tillämpa 15 procent per treveckorsperiod. Blir nog bäst att gå på känsla och kroppens signaler och se Maffetonefarten som en liten "säkring" mot onödiga skador. Senaste året känns det som att i alla fall två av mina problem varit relaterade till pass med hög fart.

Dagens runda 22 minuter, snittpuls 136, topp 147, 4,4 km.
Det ger ju faktiskt en snittfart på 5 min/km. Rätt acceptabelt och helt ok tempo att förflytta sig framåt med. Fast å andra sidan saknade rundan helt och hållet backar.

Nu är jag riktigt sugen att komma igång igen och Maffetoneboken låg i brevlådan idag! Blir fin läsning på planet till Shanghai på fredag. Får se om det blir tillfälle att rapportera något om baklängeslöpning under nästa vecka...