Hursomhelst så tog jag ett 20-minuters pass på en av motionscyklarna (som nog var det sämsta i utrustningslistan på det gymmet). Det kändes riktigt motigt men på något sätt gick minutrarna och jag kunde äntligen avsluta...
På eftermiddagen var det dags för det första Gbg-varvet som publik. Kändes riktigt vemodigt då jag gick från parkeringen i Högsbo in mot Slottssksvallen. Det kändes som att det var sista gången man upplevt känslan att stå i första startled och känna att man nog hade chans att göra en rätt bra prestation. Det är ju ändå en viss tjusning med att vara rätt bra på något. Fast man vet ju aldrig vad framtiden har att erbjuda.
Starten gick...
När det gäller insatsen som åskådare hade jag som tidigare nämnts laddat för en rafflande långspurt mellan Daniel och Magnus genom Slottsskogen på returen. Hade till och med offrat pengar på att få rapporter om deras framfart runt banan via SMS. Det hela såg mycket lovande ut. Daniel låg ca 45 sek efter Magnus vid både 5 och 10 km. Vid 15 hade han knaprat in och låg ca 25 sek efter. Jag stod strax efter 20 km och såg fram emot att se dem passera sida vid sida.
Först kom täten... 
Sedan kom Daniel:
Sedan rullade minutrarna på och jag började nästan bli lite orolig innan Magnus dök upp. I en jämförande stilstudie mellan de två får man nog säga att Daniel ser ut som den piggaste.
Nästa gång man "publikar" blir på Lidingöloppet. Det om något kommer att kännas aningen bittert. Har under flera år haft som långsiktigt mål att ta tio silvermedaljer på raken. Det blev sju, sedan tog det duktigt stopp... Jag håller emellertid tummarna att Magnus bryter ihop och kommer igen som Elofsson sa och tar sin första nu i september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar