Utskriven från IFK-kliniken

Torsdag 15/11: Igår onsdag var jag på återbesök på IFK-kliniken igen. Har tidigare under veckan inte varit på något vidare humör på grund av en ohygglig träningsvärk i vaderna somjag ett tag trodde var något annat samt att jag nu inte har sprungit ordentligt på snart två och en halv vecka av rädla för att förvärra mitt nya onda på utsidan av vänster lår.

Fick dock en liten undersökning av sjukgymnasten och sedan lite uppmuntrande ord om att det nog bara var en mindre liten bristning som skulle var bra igen på 6-8 veckor. Jag kunde dock redan nu börja jogga och till och med springa på lite bara jag tog det försiktigt i nedförsbackar.

Min rygg var det som sjukgymnasten tyckte var det största orosmolnet för tillfället. Fast den blir ju långsamt bättre tycker jag.

Skadan jag kom dit ursprungligen för enades vi om att den var under kontrolll och jag kunde hantera den numera och springa rätt ordentligt. Alltså blev jag utskriven men fick löft att kunna ringa för lite telefonsupport om behov uppstod. Lustigt nog tittade jag på mitt frikort efter besöket och kunde konstatera att det var en dag kvar innan det skulle gå ut. Alltså precis ett år sedan mitt första läkarbesök ansåg vårdapparaten att jag var mogen att stå på egna ben. Sicket sammanträffande.

Nu ska jag alltså träna efter eget huvud. Är det något jag gjort under detta året så är det väl att tänka på hur jag skulle vilja träna. Skall återkomma med hur jag tänker mig den närmsta framtiden men helt klart kommer den gå ut på att hitta en stabil löpmängd i försiktigt tempo att laborera vidare från. Det kommer vara rätt svårt tror jag att hålla sig i skinnet och inte göra några dumma tokpass och hamna i en ny negativ spiral. Varje gång det händer får man sig dock en rejäl tankeställare. Kanske går det att lära gamla hundar att sitta.

Firade sjukgymnastens positiva prognos med att jogga 15 minuter idag. Knappt tre kilometer hann jag och löpkläderna kunde stoppas tillbaka i lådan utan att hängas på tork. Härligt mentalt dock att röra på sig och känna att jag kan lägga upp träningen tillbaka till utmattning på mitt eget sätt utan att vara styrd av önskemål och direktiv från sjukgymnaster och läkare. OBS ingen skugga över honom dock, det var ingen kritik utan bara ett konstaterande. Jag är supernöjd och tycker att jag haft fantastiskt fin utveckling där sedan starten i slutet av april. Både konditionsmässigt och att jag kunnat träna rätt bra och få goda råd vid behov.

I övrigt i veckan har jag kört ett par lunchpass i gymmet och rehabtränade försiktigt igår. På söndag blir det ett joggpass här i Mölnlycketrakten med Magnus och Daniel följt av våffellunch.