Snabba fyra

Tisdag 2/10: Kanonväder ute men jag hade snöat in mentalt på att köra mitt snabbhetspass på bandet i jobbets gym. Ganska korkat men har man snöat in på något så gäller det att passa på medan andan faller på. Hade inte heller grejor för utomhusbruk med mig.

Värmde upp i tre kilometer i en allt högre fart från 5.30/km till 4.10/km. Ställde sedan bandhastigheten på 3.28-fart och brände iväg på den första kilometern av fyra. Kilometrarna blev enligt detta:
3.30 (puls 176), 3.26 (puls 178), 3.26 (puls 179), 3.11 (puls 181).
Avslutade sedan med 5 minuters nedjogg. Totalt 35 min och 4.0 på TE-skalan.

Nu på eftermiddagen känns det en del i benet faktiskt. Inte supermycket men det känns att det har ansträngts.

Passade också på att fortsätta mina experiment med foot-poden. Idag hade jag ett par andra skor än de jag kalibrerat med. Hursomhelst så visades momentanfarten ganska bra mot det som bandet visade om man löpte på ett tag så att den fick svänga in sig lite. +- ett par sekunder mot bandets visade hastighet. Åtminstone i de högre farterna. Fast det är ju inget som säger att bandet visar rätt...

Start i Lidingöloppet och en cykeltur

Lördag 29/9 och måndag 1/10: Tanken var ju att det skulle bli det första Lidingöloppet av åtta som publik. När vi skulle hämta nummerlappen på fredagen (tydligen hade jag anmält mig innan jag förstod att skadan skulle bli såpass långvarig som den blivit) kom Magnus på att jag skulle ju kunna uppleva starten från på banan i alla fall. Jag skulle ju ändå på något sätt klämma in ett löppass under dagen fast inte så långt. Lysande idé! Det gällde bara att lägga band på sig och inte ryckas med utan att kliva av i tid. Egentligen skulle jag ha sprungit 4 kilometer i 3.30-fart hade min sjukgymnast planerat.

Det fick nu bli lite si och så med den saken. Startkanonen small och jag gjorde sällskap med Magnus de första fem kilometrarna och satte sedan av så fort som trängseln tillät. Framme vid vätskestationen strax innan 10 kilometer gjorde jag mitt bryt och fick skjuts till målet och mitt torra ombyte. Väl ombytt hann jag sedan både dricka kaffe och ta mig en kilometer baklänges på banan för att hinna se täten och heja Magnus fram till hans i sju år efterlängtade silvermedalj! Det var kul för honom att äntligen komma med i klubben... Roligt för mig också att få lite av känslan med loppet i alla fall även om man saknar den ohyggliga trötthet som man kan se hos en och annan av löparna vid en kilometer kvar till mål.

Mina kilometertider blev enligt följande:
4.10, 4.16, 4.26, 4.20, 4.31, 4.01, 4.13, 3.45, 3.40, 3.48. Min mätning med footpoden slutade på 10.04 km vid den vätskestationen. Värt att notera beträffande denna var att första kilometern klockades till 1.28 km (startgrupp 1c). Sedan höll sig åtminstone mätningen av de 5 första kilomtrarna nästan exakt på de uppsatta markeringarna. När jag satte upp farten till max fick jag sluta hålla koll på klockan. Det krävdes lite koncentration att forcera framåt i den farten i stigkanterna...

Idag måndag tog jag ett 30 minuterspass på motionscykeln på jobbet. 3.7 i TE på Suuntoskalan.

Cykellunch

Torsdag 27/9: Var lite tveksam till att köra ett cykelpass på lunchen med tanke på ryggen. Den har oroat mig en del sista tiden. Tänkte att jag testar hur det känns i fem minuter. Känns det lite tveksamt så kör jag lite gymmande.

Det kändes emellertid rätt ok och jag löpte linan ut. Stretchade ordentligt efteråt och jag tror det gick bra. Totalt 30 min cykling.

Idag känns ryggen faktiskt bättre än på länge. Kanske vände det igår. Det känns nästan så. Får se hur morgondagens bilresa till Stockholm kommer att slå. Fast det lär bli stopp ofta. Magnus vätskeladdar väl som vanligt så längre än en timme i taget lär vi aldrig rulla. Lika bra det.

Får se hur det blir att stå vid sidan om då. Lite kul ska det bli men är ganska säker på att en känsla av att inte vara en i gänget kommer att komma över mig. Fast nästa år, då kommer jag starkt. Blir ryggen bara bra kommer jag inte att sakna motivation i alla fall...

Fin fin runda och besök på IFK-kliniken

Tisdag 25/9 och onsdag 26/9: Igår var det distanslöpning som gällde. Kom ut efter barnens läggning vid åtta-tiden. Regnet hade precis upphört och det kändes direkt att det skulle bli en fin runda. Typisk höstluft och man springer förbi ett och annat hus som eldar i braskaminen. Den där utspädda fuktmättade rökdoften. Man associerar fritt till hösthajker som barn... Det går lätt att löpa och jag kommer snabbt in i en sådan där go känsla när benen rulla på av sig själv och tankarna bara vandrar planlöst.

Bland annat tänkte jag på just det, att tankarna vandrar planlöst. Framtidens uppfinning för konditionsidrottare måste bli en "pod" som man kan koppla till pulsklockan som kan registrera valda tankar (eller alla) och redovisa detta på passets tidsaxel kopplat till hjärtfrekvens, hastighet, ansträngning etc. Skulle vara rätt intressant att följa upp tankebanorna efteråt...

Ryggen funkade fint hela passet. Lite känning kanske i de brantaste uppförs- och nerförsbackar. Enda störmomentet kanske var en lite smårisig kista.

Passade på att kontrollmäta ett par löpvarv runt Massetjärn med GPS:en för att jämföra med fot-poddens mätningar i lördags. Lite snopet var att GPS:en mätte varven till 0,95 respektiv 0,96 medan fot-podden gjorde mätserien 0,96, 0,98, 0,98, 0,98, 0,98. Där sjönk farten på mina snabba kilometrar i lördags...

Totalt 57,30 i 4.14-fart.

Idag onsdag var det dags att prata med sjukgymnasten igen. Han tyckte det lät fint med de löppass jag gjort. Bra fart på distanspassen.

Beträffande ryggen sa han inte jättemycket. Tyckte jag gjorde rätt som gjorde mina bakåtböjningar. Ska fortsätta med det. Sedan hoppar vi över en övning ett tag som belastar ländryggen statiskt. Vi gjorde också en liten koll på hur jag utförde ett par andra övningar och det visade sig att jag nog utvecklat en helt egen variant på en av dem. Rättning och bättring. Själv hoppas jag att detta kan ha påverkat ryggen negativt... Hoppas kan man ju alltid.

Nytt besök om tre veckor och jag ska fortsätta med samma schema som senaste två veckorna. Varannat snabbt och kort, varannat långt och lite långsammare. Minst två vilodagar emellan. Rehab mellan passen.

Det vanliga tack till lunch

Måndag 24/9: Körde ett vanligt bonuspass på lunchen. Fem min uppvärmning +25 min bröst och axlar (3 övningar a´3 set är vad man hinner).

Ryggen är som den är. Försöker jobba på med ryggböjningarna. Hittills dock resultatlöst. Styrketräningen gjorde inte saken sämre i alla fall.

Ser nu fram emot helgens Lidingölopp som åskådare. Något startnummer som behöver extra hejarop?

Vanlig rehab

Söndag 23/9: Stack ner och körde det vanliga rehabpasset på F&S. Avslutade med armhävningar i stång och två övningar för armarna som bonus.

Har verkligen ansträngt mig i helgen för att ta hand om min onda rygg. Tyvärr har det inte blivit bättre, fast inte sämre heller. Det kanske tar tid sådana där saker också...

Maxade ut och testade footpoden

Lördag 22/9: Idag var det då dags att köra max några kilometer. Hade försökt intala mig hela natten att det skulle bli roligt. Jo jag är lite skeptisk och inte helt entusiastisk till den typen av pass. Har åtminstone inte hittills varit min grej även om jag säkert har nytta av dem.

Värmde upp genom att jogga ner till Massetjärn i centrum, knappt 2 km dit. Tänkte mig sedan att jag skulle klara fyra varv som jag visste var knappt en km styck. 3.30-fart skulla jag åtminstone hålla. Körde en flygande start och försökte sätta fart.

Första varvet gick på 3.20 och mätte 0,96 km (3.29-fart enligt klockan), andra tog 3.18 och mätte 0,98 km (3,22-fart enligt klockan) och tredje varvet tog 3.21 och mätte 0,98km (3.25-fart). Det skulle ju bli fyra varv men någonstans halvvägs på tredje tog min mentala kraft slut och jag beslutatde mig för att tre varv dög. Fegt men ändå jobbigt...

Joggade sedan ner i två varv till för att testa att mäta sträckan i lägre fart. Båda varven klockades till 0,98 km och då var farten 4,21 respektive 4.33 min/km. (Promenerade en liten bit efter målgång för att hämta andan innan mätningen av dessa varv startade...).

Joggade sedan hem till Orrekullen på gångvägen från Mölnlycke gammla fabriker över Högadal.
Klockan stannade på 37,07 och 8,73 km.

Tja vad säger oss detta då. Distansmätningen på plan asfalt känns relativt stabil (varvet består av en cykelväg som löper runt en tjärn och höjdskillnaderna består i princip av två små broar över tillflöde och frånflöde). Varför första varvet mättes 20 m kortare än de fyra andra vet jag inte. Jag tror att jag kalibrerade footpoden mot en hastighet som låg på drygt 4 min per kilometer så jag har ju egentligen inte testat någon stor avvikelse i fart gentemot den kalibrerade men jag tycker ändå att det känns stabilt. Nästa gång jag är ute på långsamlöpning i Mölnlycke ska jag ta GPS-poden och mäta några varv runt densamma tjärn för att kolla vad den säger om sträckan.

Dessutom säger mig dagens träningspass att det är enormt jobbigt att springa fortare än 3.30 min/km. Fast det var ju ingen nyhet även om man blir lika förvånad varje gång man försöker...

PS. Borta vid Mölnlycke gammla fabriker tog jag den lilla stig som skär gräsplätten och sparade nog en 10-15 meters löpsträcka där, om nu någon vill veta exakt hur varvet gick.