Lördag 29/9 och måndag 1/10: Tanken var ju att det skulle bli det första Lidingöloppet av åtta som publik. När vi skulle hämta nummerlappen på fredagen (tydligen hade jag anmält mig innan jag förstod att skadan skulle bli såpass långvarig som den blivit) kom Magnus på att jag skulle ju kunna uppleva starten från på banan i alla fall. Jag skulle ju ändå på något sätt klämma in ett löppass under dagen fast inte så långt. Lysande idé! Det gällde bara att lägga band på sig och inte ryckas med utan att kliva av i tid. Egentligen skulle jag ha sprungit 4 kilometer i 3.30-fart hade min sjukgymnast planerat.
Det fick nu bli lite si och så med den saken. Startkanonen small och jag gjorde sällskap med Magnus de första fem kilometrarna och satte sedan av så fort som trängseln tillät. Framme vid vätskestationen strax innan 10 kilometer gjorde jag mitt bryt och fick skjuts till målet och mitt torra ombyte. Väl ombytt hann jag sedan både dricka kaffe och ta mig en kilometer baklänges på banan för att hinna se täten och heja Magnus fram till hans i sju år efterlängtade silvermedalj! Det var kul för honom att äntligen komma med i klubben... Roligt för mig också att få lite av känslan med loppet i alla fall även om man saknar den ohyggliga trötthet som man kan se hos en och annan av löparna vid en kilometer kvar till mål.
Mina kilometertider blev enligt följande:
4.10, 4.16, 4.26, 4.20, 4.31, 4.01, 4.13, 3.45, 3.40, 3.48. Min mätning med footpoden slutade på 10.04 km vid den vätskestationen. Värt att notera beträffande denna var att första kilometern klockades till 1.28 km (startgrupp 1c). Sedan höll sig åtminstone mätningen av de 5 första kilomtrarna nästan exakt på de uppsatta markeringarna. När jag satte upp farten till max fick jag sluta hålla koll på klockan. Det krävdes lite koncentration att forcera framåt i den farten i stigkanterna...
Idag måndag tog jag ett 30 minuterspass på motionscykeln på jobbet. 3.7 i TE på Suuntoskalan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar