Detta har hänt

En inbiten löpare och träningstok som jag åkte på något som visar sig bli min första segdragna löparskada för sex veckor sedan. Stundtals är detta svårt att acceptera då jag känner att en stor del av min identited och vardag kretsar kring motionslöpning och andra sätt att fysiskt trötta ut mig. Löpa och motionera är bland annat mitt sätt att hantera stress och irritation i jobb och familjeliv. Aldrig är man så lugn och har så stort tålamod som efter en långrunda på dryga två timmar...
I torsdags hade jag en tid hos en ortoped för att få ett expertutlåtande om vad det kan röra sig om. Han gav mig diagnosen irriterad ischiasnerv och tyckte jag skulle vara väldigt försiktig med träningen i 4 veckor (15 min lött plattjogg varannan dag) för att därefter trappa upp riktigt långsamt. Om jag fortfarande var dålig efter årsskiftet skulle jag höra av mig igen. DÅ kunde man utesluta att det rörde sig om någon muskelskada och man fick gå vidare med felsökningen.
Suck..., det var ju ungefär vad man hade kunnat vänta sig.
Det är väl bara att bita ihop och försöka överleva. Tänkte att denna blogg skulle bli min träningsdagbok under vägen tillbaka till att kunna träna rejält och känna den goa känslan av utmattning.
Detta har hänt:Jag är som sagt en inbiten motionslöpare som normalt tränar 4-8 mil löpning i veckan. Ibland kör jag lite rullskidor (särskilt i år när jag är anmäld till mitt andra vasalopp). Jag brukar styrketräna överkroppen en till tre förlängda lunchraster i veckan.
För sex veckor sedan skulle jag med familjen till svärföräldrarna och passade då på att köra ett litet miniträningsläger. Öppnade helgen med att springa 18 km hem från jobbet. Följde upp på lördagen med ett rullskidspass på drygt en och en halv timme. Avslutade på söndagen med ett tuffare 25 kilometers långpass där jag inte kunde hålla mig från att dra på under en mil i mitten och köra på fyraminutersfart.
Allt kändes bra ända tills jag hade kört de 20 milen bil hem igen på kvällen. Då drog det ordentligt på baksidan av vänster lår och gjorde lite ont längst upp mot skinkan till. Fast eftersom jag kände mig gott nöjd med helgens träning brydde jag mig inte om det så mycket.
Vilade på måndagen men joggade lätt både på tisdagen och onsdagen efter. Det gjorde lite ont då också men inte så att det inte gick att springa.
På den vägen har det varit efter det. Jag försöker avstå från att löpa och kör mest rullskidor, hoppas på att det skall bli bättre tills nästa försök i löparspåret.
Efter en månad börjar jag dock misströsta, det blir inte bättre. Beställer tid hos en ortoped som alltså i torsdags gav mig "domen" att vila ordentligt och hoppas på bättring. Inga rullskidor, ingen cykling, endast ytterst försiktig jogg...
Hur skall jag överleva detta?
Skall försöka gå på gym som en galning och försöka få lite puls bara genom att använda överkroppen. Vad vet jag?
Någon som befunnit sig i en liknande situation och kan heja på mig?