Tisdag 18/9: Tog en rätt bra runda på lunchen. Som jag skrev senast så kändes det som om förkylningen inte tillåter att maxa ur i ett veritabelt Coopertest. Valde därför sjukgymnastens andra alternativ, ett distanspass på upp till 60 min.
Satte av inåt Hisingen lite planlöst. Solen sken och det var lite höstkrisp i luften. Ingen rolig bit den första kvarten upp över Wiselgrensplatsen. Trafiken gjorde att jag inte ens hörde autolap-tuten från klockan. Det kändes dock bra trots förkylningen och på släta asfalten var det inga större problem att hålla 4.20-fart.
Fortsatte så planlöst på okända vägar och tog mig bort mot Tuve och Eriksberg innan jag tog hamnkanten tillbaka till jobbet.
Tyvärr gjorde sig min onda rygg påmind lite försiktigt sista 20 minutrarna. Inte roligt alls faktiskt. Man kan ju bli stressad för mindre...
Rundan blev 13,5 km på 58.10. Rätt bra tycker jag.
Väl tillbaka vid skrivbordet och jag just slukat ett par mackor ringer en snubbe från våningen ovanför på jobbet och säger att städaren som tömde hans papperskorg just hittat mina två guldmedaljer från de senaste koncernmästerskapen i halvmaraton! Yes, de försvann i flytten då vår avdelning bytte kontorslandskap under semestern. Så fint! Nu pryder de återigen väggen vid mitt skrivbord. Det är väl ytterst tveksamt om man har en sportslig att ta ytterligare ett sådant guld nu till våren. Tävlar ju numera i veteranklassen H35 och där är konkurrensen inte nådig. Fast det är ju inte ens säkert att man kan ställa upp överhuvudtaget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar