Fartlek

Tisdag 12/2: Det var dags för fyraårskontroll för dottern på BVC på förmiddagen. Dessutom är jag ensam med barnen några dagar vilket innebär både lämning och hämtning på dagis = korta dagar på jobbet. Provade därför att arbeta hemmifrån för första gången, bakåtsträvare och framstegsfientlig som man är. Det visade sig ju vara skitbra. Kändes som rena vilan att kunna sitta hemma i köket och pula med jobbet. Egentligen är det ju rätt roligt bara man får sitta ifred och lugn och ro! Nära till kaffebryggaren och kylskåp också.

Stolarna är emellertid inte lika bekväma som på arbetsplatsen så därför kändes ett löppasss på lunchrasten som ett riktigt bra avbrott.

Har tänkt mig att se om det går att få upp farten lite emellanåt framöver. Det känns som att man är på bättring tillräckligt mycket för att experimentera lite med längd och fart nu. Inga överilade saker, bara lite...

Upprepade fredagens fartlekspass. Efter ca 10 min jogg som uppvärmning kör jag lite korta tempoökningar i små uppförsbackar som verkar lämpliga. Därefter följer fyra längre tempoökningar, dryga 300 metrar styck, på plan asfalt. Blandade löpfarter däremellan, allt efter vad som känns bra. Totalt tog rundan 29 minuter inklusive några minuters nedjogg. En knapp minut snabbare än i fredags.

Lite ont gjorde det i toppen på vänstervaden de första kilometrarna men det försvann när jag blivit varm. Tror inte det var någon större fara, nu känns allt bra igen.

Känner mig nöjd med rundan och att benet verkar bli så mycket bättre för varje vecka. Hoppas verkligen jag inte åker på bakslag nu när årets bästa löpsäsong börjar! Solen börjar kunna värma på dagarna och skymmningen kommer allt senare samtidigt som fåglarna börjar sjunga vid femtiden på morgonen. Ska bli fint.

Fast lite sörjer jag att inte kunna springa hem från jobbet då och då. Att springa en bestämd runda vid en bestämd tid är ett härligt sätt att märka våren på. Ena veckan hinner man knappt starta innan det är svart och kallt, några veckor senare kan man springa hela vägen hem. Årstiderna blir så påtagliga när man samtidigt som man upplever dem kan fundera över dem och studera hur de ändras.