Söndag 10/2: Har varit i Långberget på vintersemester med familjen under första delen av veckan. Haft några riktigt härliga dagar med barnen i skidskola, snöhögarna och pulkaåkning. På lördag morgon för en vecka sedan, dagen för avfärd, vaknade jag tidigt och masade mig ut på ett med mina nuvarande mått mätt längre pass. En knapp mil. Lite ont i toppen på vaden de sista kilometrarna men det gick och inga men efteråt. Kändes som ett genmbrott att spinga mer än 40 min i sträck.
Efter en rätt kämpig resa upp i rejäl snöyra kändes det fint att installera sig i stugan och dra igång pulkaåkningen på stört. Det var nästan en meter snö. Minstingarna sjönk rejält när de gav sig ut i obanad terräng...
Dagarna gick dock snabbt och själv hann man som vanligt inte mer än ett milpass på skidorna om dagen. Fast det räckte rätt väl. Träningsvärken satt där den skulle redan efter första passet.
Sista dagen hade jag en hård duell mot en annan okänd åkare i de elupplysta kvällsspåret. Han var tyvärr dock bättre tränad och hängde av mig i en ruskig spurt de sista femhundra metrarna efteråt. Kommer dock lägga på minnet hans små visdomsord när vi stog och artighetspratade efter målgången och jag ursäktade mig med att jag var där med familjen och åkte några kortare turer på lediga stunder.
- Var sak har sin tid!
Klokt sagt. Jag kommer igen och tillbaka.
Väl hemma i Mölnlycke så har jag kört två fina löppass som stärkt mig lite. Ett halvtimmes fartlekspass och ett stavlöppass runt Finnsjön. Båda passen har kännts riktigt bra i mitt onda ben. Man är på G.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar