Uppskjutet MAF-test men ett bra besked om rätt väg

Onsdag 16/4: Har kört två pass sedan sist. Vårvädret har gjort att inomhustiden på kvällarna har krympt lite och bloggrapporterandet fick stå tillbaka lite för några provsving med min nyinförskaffade Fiskars klyvyxa. Att klyva de allra fetaste kubbarna var lite som tricket att knäcka en blyertspenna över mellan fingrarna genom att slå näven mot knät. Fegar man så händer inget (fast man får ont i knogarna av pennan), tar man i för kung och fosterland så tjoffar det till och man har två delar.



I måndags i alla fall tog jag en alldeles underbar skogstur runt Finnsjön och gula spåret borta vid pottebo vid halvåttatiden. Massor med fågelsång, vindstilla och ett vårkvällsljus som var helt super. Hade tagit med kartan men insåg snart att det började skymma och det var riktigt svårt att orientera med en någorlunda jämn puls. (Ärligt talat är det skitsvårt att hitta något utan att göra allt för långa pauser!). Totalt blev måndagens pass 1.01 (9,3 km).

Idag onsdag hade jag ju planerat MAF-test. Frun är dock borta på tjänsteresa så jag är bunden till hemmets trygga vrå på kvällstid. Vill köra testet på banan runt Massetjärn som jag planerat för att få så likvärdiga test som möjligt från gång till gång. Det blev därför istället ett löppasss på lunchen. Mestadels på asfalt. Lite ängslig att något skulle gå åt pipan igen på det hårda underlaget men det verkar ha gått fint. Totalt knappt 57 minuter varav 5 minuters uppvärmning och ungefär lika lång promenad på slutet som nedvarvning. Totalt 10.05 km.

Tyvärr trilskas min pulsklocka, trots kontaktgel och allehanda trixande. Tro det eller ej men plötsligt efter 30 min ungefär så sjunker pulsen till 109 där den i princip fastnar enligt klockan. Omväxlande visar klockan -- eller en puls på antingen 109, 110 eller 111, vad jag än gör. Det var inte så länge sedan jag bytte batterier i både klocka och sändare. Rätt retligt det hela! Således inga bra siffror från dagens pass. Fast när jag insåg vad som hände så knäppte jag i alla fall en mellantid. Fick för de drygt 24 min uter som följde på uppvärmningen en snittpuls på 139 och en medelfart på 5,18 min/km. Pulssiffran bör nog vara lite högre eftersom klockan fastnade på 109 i några minuter på slutet...

Kanske kan jag prova att låna fruns pulsband om jag ska göra ett MAF-test i helgen... Sedan är det nog till att pröva garantin hos Suunto som gäller.

Igår kom också två nya Maffetone-böcker neddimpande i brevlådan. Känns kul och inspirerande igen att läsa om träning. Tror att jag trots lite problem på vägen håller på att jobba mig tillbaka till något som kan liknas vid regelbunden konditionsträning. Maffetones metod känns som någonting konkret att förhålla sig till och som i någon mening utgör en säkerhetsventil för att jobba upp för mycket intensitet i träningen. Visserligen bygger den nog på rätt mycket mängd i träningen och jag hoppas relativt snart kunna öka på detta genom att köra så mycket som möjligt i terräng och att aldrig springa fort.