Söndag 25/5: Det blev ett rullskidspass i försommaren. Vaden känns ganska ok idag. Ömheten från massagen är så gott som borta. Tar det lite försiktigt och tar rullskidorna istället för att jogga.
Öppnar upp med ett par uppvärmningsvarv och stakar sedan så sakteliga iväg förbi Mölnlycke fabriker utefter Landvettersjön bort till Hällsnäs. Det känns verkligen som sommar. Bitvis består vägen av någon slags packat oljegrus. Slätt som ett dansgolv men perfekt fäste för stavarna. Vägbanan är varm och mjuk. En cykel som kör om mig gör tydliga spår på min dansbana.
Man får se upp med ett par järnvägsövergångar, särskilt den andra som ligger precis nedanför en utförsbacke. Där tar jag av mig skidorna och går ner. Inget vidare att bli liggande med brutna ben på en järnvägsövergång...
Tillbaka till Massetjärn tar jag ett extra varv innan jag varvar ner med två lugna varv till.
Lite kort för att kalla det för rullskidsutflykt men känslan var den jag tidigare i vår sett framför mig. Utflyktskänsla, att testa en ny väg och njuta av turen. Trodde då att jag skulle vara starkare och rustad för längre turer vid det här laget.
Totalt 50 min (27 inom zonen, 4 över och 18 under), 13 km.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vill kommentera dina funderingar om Maffe-träning.
Mig passar det inte alls. Om jag skall hålla så låg puls/fart som maffe tycker så blir min steghastighet så annorlunda emot vad jag annars har så jag får ont både här och där. Jag har testat två månader men la ner det för att det inte passade mig alls. Givetvis har jag dagar när det passar alldeles utmärkt med den puls/fart men då pga att kroppen inte vill springa snabbare den dagen. Men att tvinga en pigg och alert kropp en dag som den vill springa hålla tillbaka den känns inte rätt. Jag är ganska övertygad om att man ändrar löpstil om man inte får löpa "fritt".
Låter härligt om man vågar åka rullskidor. Jag har testat en gång men gick rätt ner i diket vid första nedförsbacken, livrädd.
Lycka till med träningen.
Skönt att vaden känns bättre.
Och din utflykt låter ju helt kanon!
Man kanske borde prova rullskidor nån gång?
Christer: Jo, jag tänker lite som du på den punkten. Min sjukgymnast som jag gick till under min första skada tyckte jag andades lite samma sak. Han sa i alla fall åt mig att "springa" även när jag skulle hålla igen.
Benet: Du ska definitivt testa rullskidor! Skåne borde vara optimalt, inga nedförsbackar! (fast du kanske inte alltid håller till i Skåneland...). Huromhelst, inga stötande belastningar så jag tror det kan vara rätt bra vi skadeperioder samt som komplement.
Men, som jag sagt tidigare så kräver det en viss tillvänjning innan man fattar galoppen och ser tjusningen. Inför mitt första och hittils enda vasalopp såg jag det bara som ett nödvändigt ont.
Rullskidor verkar så kul!
Man får anpassa löpsetegt så pass att man minskar steglängden om det går långsammare. Men behålla frekvensen. Jag har inte pillat med sånt men egentligen ör det väl så man ska göra när man håller olika farter: ändra steglängden, eller?
Askan: Jag har fattat som du. Frekvensen ska vara ungefär samma och steglängden varieras.
Ibland tänker jag dock att om man bara slappnar av och rullar på så blir det bra. Det har ju gått både fort och långt förut och jag upplever inte att jag har en ansträngande löpstil. Fast man kanske skulle filma sig själv någon gång och köra lite detaljstudier...
Skicka en kommentar