Tvivel

Lördag 24/5: Igår var en dag av verkliga tvivel på detta med Maffetone-träning. Kände mig rätt bedrövad av att inte vara löpbar på grund av senaste lilla vadproblemet. Kan det vara någon särkild vits att träna på det viset om man ändå blir skadad? Har fått för mig att den låga intensiteten skulle innebära att man kunde träna mer mängd. Träna oftare helt enkelt. Har inte orkat följa upp hur mycket jag egentligen ökat på träningsmängden veckorna som föregick mitt senaste lilla bekymmer men jag tycker inte den var så farligt stor med tanke att jag har hållit på att trappa upp sedan mars nu.

Kanske bättre att bara springa på känsla och ändå vara noga med vila och återhämtning, hoppa över de värsta "dumpassen" som bryter mot sans och vett. Kan det vara så att mitt löpsteg inte passar mig när jag sänker farten till MAF-fart? Det bästa kanske trots allt är att bara springa så det känns naturligt och bra?

Samtidigt vore det ju kul att göra ett sådant här Maffetoneupplägg. Fast då skulle ju själva vitsen vara att det funkade att träna. I annat fall blir det ju inte särskilt roligt eller ens intressant...

Idag har tankarna emellertid varit aningen mer positiva allt eftersom ömheten efter torsdagens massage lagt sig och vaden börjar närma sig sitt normala. Massören var ju tvärsäker på att han skulle fixa problemet. Jag tvivlar nog fortfarande på att det kan gå så lätt men han har ju en gång till på sig på tisdag.

Kanske tar jag en liten skogsjogg eller rullar ett pass imorgon. Han sa ju att det gick att träna men att jag inte skulle dra på om det inte känndes bra. Får se hur det blir.

Hursomhelst har jag funderat ut en ny regel jag skall försöka följa. Åtminstone ett par månader...

- Träna aldrig samma motionsform två dagar i följd.