Utlåtandet

Torsdag 8/3: Idag kom utlåtandet från ultraljudsundersökningen med posten. Det lyder enligt följande:

"ULTRALJUD VÄNSTER LÅR

Det finns rester av en muskelbristning i fästet av bicepsmuskeln alldeles uppe vid tuber ischi där själva fästet är förtjockad och något ekofattigt och det finns också ett litet område med lokal ekofattighet i muskel där den går in i senan i proximala muskel cirka 2 cm nedom tuber ischi. Någon substansdefekt som i rupturkan inte påvisas. De mediala hamstringsmusklerna är utan anmärkning. Jämförelse har gjorts med höger bicepsmuskel som ser helt normal ut."

Så är det med den saken.

Hade ett telefonsamtal med sjukgymnasten jag besökt tidigare för att höra vad hon hade att säga om det. Hon meddelade att det var olyckligt att det är i senan/senfästet eftersom det är mycket mera svårläkt där. En bristning i muskeln kan tydligen läka lättare då det är ordentlig genomblödning. Senan är inte lika rolig... Jag förstod att hon inte kunde ge (eller ansåg att det var riktigt nödvändigt) något särskilt program jag kunde köra. Det hon menade var att man måste gå ytterst försikt fram och jobba med lättare cirkulationsträning och mycket försiktigt bygga styrka i muskeln och de kringliggande musklerna. Stretchingen som görs måste göras mycket, mycket försiktigt.

Hon tryckte även på att det tar lång tid innan man är bra igen. En egen skada av liknande karaktär på framsidan av låret hade tagit ett år för henne innan hon kände att hon kunde belasta den fullt ut.

Vidare rekommenderade hon boken "Total Stabilitetsträning" av Joanne Elphinston. Sådan träning tyckte hon definitivt jag skulle ägna mig åt för att vara beredd när jag var frisk igen. Skall köpa den snarast. Skall också köpa den ovan nämnda boken om idrottsskador. Den verkar behövas lättillgänglig.

Efter att ha läst på i ämnet en hel del i helgen (framför allt i "Motions- & Idrottsskador och deras Rehabilitering", Karlsson, Thomeé, Martinsson och Swärd) så tror jag mig ändå ha lite koll på vilken strategi man skall köra.

Axelskadan får bli ett praktikfall där jag skall göra rätt från början. Körde extremt lätt cirkulationsträning idag en gång per timme. Stod och flaxade som en fågel vid skrivbordet idag...

För benets räkning skall jag testa promenader. Öppnade med en 20-minuterspromenad idag.

Nu ger jag upp...

Onsdag 3/7: Så var det dags igen. Jag har känt mig lite sliten de sista veckorna. Har därför dragit ner på styrketräningen. Tydligen inte tillräckligt.

Körde lite armar idag när jag kände hur det börjde göra ont påbaksidan av axeln. Avslutade passet lite tidigare. Dock inte tillräckligt tidigt. Efter det korta passet tilltog smärtan och spred sig även till muskeln under armhålan. Hela eftermiddagen har det sedan blivit värre.

Ok, skadan är skedd. Antagligen en muskelbristning. Denna gången skall jag dock ta det vackert och se till att inte förvärra situationen. Är rädd att den framtida skidåkningen annars går åt pepparn.

Det är inte utan att man blir lite bitter. Speciellt när jag faktiskt fösökt ta det lite försiktigt med styrketräningen senaste veckorna. Hur jag skall klara vilan vet jag inte. Känns riktigt jobbigt att inte ens kunna uppräthålla en viss träningsdisciplin. Redan såhär första kvällen blir man ju nipprig av att fundera på hur framtiden skall bli...

Ny tid

Tisdag 6/3: Fick tag på ortopedens sekreterare och fick en liten dragning av vad han hade skrivit i journalen. Berättade också om vad han hade sagt om att jag skulle försöka få en tid hos Leif Swärd. Jag blev sedan något förvånad när hon erbjöd sig att skriva upp mig för en tid hos honom i första halvan av april. Att ha fått en tid hos honom måste väl innebära att man kommer vara på bättringsvägen redan innan man går dit. Jag menar, aldrig är man väl så frisk som när man äntligen kommer till läkaren.

Hursomhelst känns det bra att ha en tid där. Då känns det i alla fall som att man löper linan ut och kollar upp det hela så gott det går. Om man sedan blir frisk är väl en annan femma.

Fick inte heller tag på sjukgymnasten som jag hoppats men det är väl ingen panik med den saken. Det skulle dock kännas bra att få hennes syn på saken nu när man har lite mer att gå på om skadans art.

Vasaloppet som uteblev och förvirrat samtal med läkaren

Söndag 4/3 och Måndag 5/3: Hade planerat en heldag framför tv:n. Skulle följa Vasaloppet på distans och drömma lite om framtida äventyr. Tyvärr ville frun till stora varuhuset i Kållered och i ett förvirrat sa jag ja till att följa med. Tänkte att det kanske var bäst för husfriden och att det nog skulle gå att följa i radion.

Väl i bilen på väg ångrade jag mig rätt rejält och hela trippen blev rätt misslyckad. Extremt dålig mottagning inne i varuhuset och allt vi skulle ha var slut. Själv var jag bara butter och frånvarande. Lyckades i alla fall avstyra lunchen där och hade ett litet hopp om att hinna hem till tv:n till målgången. Tyvärr sket sig det också, Oskar vann över mig slutspurten med 50 meter.

Lyckades dock genomföra ett hyfsat 30-minuterspass senare på kvällen framför sportspegeln. Diverse rygg- och magövningar enligt sjukgymnastens program.

Idag måndag fördrev jag en 35 minuter i jobbets källargym. Lite axlar och mage blev det.

Gick och väntade hela dagen på att ortopeden skulle ringa och berätta vad de egentligen hade sett på ultraljudet. Naturligtvis ringde han när jag satt i bilen och var sen till dagis. Lappen med alla frågor jag hade skrivit ner gick inte att titta på och då min simultanförmåga är ytterst begränsad (det är ingen slump att det är löpning jag håller på med) så slutade det hela efter två och en halv minut och jag kommer inte ihåg någonting... Stannade bilen och gjorde några fruktlösa försök att få kontakt med honom igen.

Vad jag tror mig komma ihåg är att han bara kunde se en skada (jag har bestämt för mig att herren på Sahlgrenska sa två) och att han inte hade några bra råd att ge. Han tyckte att jag skulle försöka få en tid hos självaste Leif Swärd. Hmm, undrar vad väntetiden kan vara. Fast man vet ju aldrig, man kan ju ha tur och bli inklämd på en återbudstid om man redan har lilltån inne.

Skall i alla fall ta och försöka få tag på sekreteraren till han jag pratade med idag imorgon. Måste ju ta reda på vad jag skall säga till sjukgymnasten inom snar framtid. Att gå med benet som jag gör nu och inte veta varken ut eller in går inte för sig längre. Läkaren lovade också skicka resultaten av ultraljudsunderökningen med posten.

2 gånger morgongym

Onsdag 28/2 och Fredag 2/3: Satte klockan på 05.00 på onsdag för att vara på jobbet tidigt och hinna med ett litet pass i källaren. Det blev 45 minuter i mycket låg intensitet. Rätt förkyld och allmänt seg. Blev i alla fall lite bålträning och axlar.

Loggade in på jobbet 07.00 för att i princip bara hinna svara i telefonen när frugan meddelade att det var dags att komma hem och vabba...

Idag låg jag en halvtimme extra till 06.30 och körde ett 49-minuterspass innan inloggning. Samma låga intensitet. Känner fortfarande av min bröstmuskel och är fast besluten att inte träna sönder min överkropp helt också. Får väl köra på med denna låga träningsdos tills det är bra. Bättre än inget.

Benet är aningen bättre än i onsdgas i alla fall. Ett par veckor till så kanske man kan ta en fyraminuterstur på motionscykeln igen. Hurra.

Ännu mera krympling

Tisdag 27/2: Tror att den färska planen från gårdagen måste revideras. Cyklade två omgångar idag (4 min respektive 5 min) där jag försökte trampa mest med det friska benet. Ingen stretching. Nu känns det värre än värst.

Sedan värmlandsresan har jag försökt köra en del stretching. Det måste vara det som är felet. Skall ta en vila då jag inte gör någonting med benet på en dryg vecka eller något sådant för att se om det blir bättre.

Planen att cykla ytterst försikt flera gånger om dagen tror jag annrs kan vara bra. Det måste vara så att jag har slitit upp skadan på nytt i Värmland och sedan har jag stretchat i tron att detta skulle göra saken bättre. Kanske måste det läka lite grann innan man kan ge sig på rehabiliteringen. Vad vet en amatör som jag. Tycker bara jag har vilat, det är ju ändå två veckor sedan slalomturen i Värmland och innan dess hade jag ju stiltje i två veckor också. Överallt står ju att rörelse och stretching är bra för överbelastningsskador.

Hursomhelst går det inte framåt så som det är nu.

Krympling

Måndag 26/2: Tänkte inleda veckan med ett riktigt tungt pass. Vilade ju hela förra. Kände dock direkt att höger bröstmuskel fortfarande inte var hundra bra. Det var ju bla. för den som jag vilade förra veckan. Eftersom jag faktiskt lärt mig någonting från den segdragna historien med låret så var jag vuxen nog att avbryta planerna på ett rejält pass.

Körde lite stretching, tåhäv och situps istället. En dryg halvtimme blev det.

Har för övrigt läst på lite i helgen om rehabilitering av överansträngningsskador i "Motions- & Idrottsskador och deras rehabilitering" (Karlsson, Thomeé, Martinsson och Swärd). Lätt cykling i kombination med rörlighetsträning/stretch verkar vara melodin. I väntan på samtal med ortopeden om ultraljudundersökningen skall jag testa att sätta mig på motionscykeln på jobbet flera små pass om dagen. Skall ytterst försiktigt öka längden och intensiteten på dessa.

Idag blev det dock bara två, ett på fyra minuter och ett på sex minuter... Stretchade också en del på lunchen. Känslan i benet känns lite svår att kategorisera. Gör det egentligen ont eller känns det bara lite stramt...? Skall det kännas så här?