Nya grejer

Lördag 5/1: Nu har hoppet kommit tillbaka ytterligare lite. Testade asfaltslöpning de senaste två rundorna och det har gått rätt skapligt. Visserligen rätt blygsamma sträckor men i alla fall utan större men efteråt.

Joggade 20 min i onsdags och 30 min igår. Låret kändes ok och "toppen på vaden" har kännts bättre de senaste dagarna än på länge.

Firade framgången med att köpa två par nya dojjor på rea igår! Brukar normalt sett handla mina skor på Löp & Skokliniken men med de stäckor jag lufsar nuförtiden borde det ju inte bli helkass med skor köpta utan experthjälp. Ett par NB 1061 (har jag aldrig provat tidigare vad jag kommer ihåg) och ett par Adidas Supernova Cushion. Mitt senaste par skor har varit ett par Adidas Adistar Cushin som jag varit kanonnöjd med. Förutom att jag fått diverse skador under resans gång fast jag tror inte att det beror på skorna (eller hopppas inte i alla fall...). Tänker investera i ett par utprovade skor när benet börjar hålla och jag fått till lite regelbunden löpning med längder på passen som räknas. Tills dess duger säkert dessa.

Nytt år och nytt hopp

Nyårsdagen 1/1-2008: Egentligen skulle man väl haft en summering av året som gick här. Vad man gjorde bra och dåligt, hur många kilo man lyft med sina hamstrings under rehabpasssen och hur många onda ställen på mitt ben som kommit och gått. Nu blev det aldrig någon sådan skriven. Tror jag tar och skiter i det. Det är nog bättre att blicka framåt och drömma vidare om vad som komma skall.

Igår nyårsafton lämnade jag stavarna hemma och joggade runt på småstigarna runt Finnsjön i hela 35 minuter (läs med ironi). Det var inte tänkt att det skulle bli mer än knappt 30 minuter men det är svårt att gissa hur lång tid det tar hem när man testar lite nya krokar runt stammarna. Sista biten gjorde det tyvärr också lite ont i toppen på vaden. Låret var emellertid fortfarande rätt ok. Det var i alla fall skönt med ett pass som liknade ett ordinärt träningspass.

Idag har vaden konstigt nog varit märkligt besvärsfri ända fram till för en stund sedan då den började göra sig tillkänna. Tror jag gjorde någon tokig rörelse. Jag märkte igår också att vaden känns när man springer i branta uppförsbackar och när man måste lyfta på benen mycket. Kanske är det bättre att hålla sig till slät mark. Synd bara att det är så hårt underlag där det är plant.

Förhoppningsvis kommer vändningen snart och jag kan blogga min upptrappningsträning under vägen tillbaka till utmattning. Har inte gett upp drömmen om att ta mig runt Lidingö till hösten med hedern i behåll. Avstår dock från att anmäla mig tillsvidare.

I bloggplanerna ingår också att summera ihop hela skadeperioden på en tidsaxel och pricka in lite ups and downs... Mina få trogna läsare skulle kunna ta den som ett varnande exempel och hålla sig friska genom att värdera vilan mellan passen lika mycket som träningen i sig. Vilket år som helst nu. Vad tiden lider skall jag också summera ihop mina personliga erfarenheter och empiriska studier när det gäller olika metoder att skaffa idrottsskador. Hur man blir frisk från dem har jag inte räknat ut ännu. Uppenbarligen inte alls.

Man gnetar på...

Lördag 29/12: Var uppe med tuppen på annandagen och tog ett joggingpass med stavarna i Törebodaspåren innan det ljusnade. Klockan var innan åtta och det var rätt mörkt. Trodde det skulle vara lite mer ledljus men det funkade om man höll sig på spåret (förutom en kullerbytta när jag skulle kolla klockan och lyckades prångla staven mellan benen...). Stannade på 17 minuter. Tänkte inte ivra iväg med benet. Det gjorde lite ont i toppen på vaden den sista biten.

Senare samma dag bar det av med familjen i bilen ner till Göteborg igen för ett par dagar ute på Styrsö. Planerade in en extra vilodag där men det blev ändå två 40-minuters promenader i förrgår. Benet är sådär.

Idag var det dags att kubba ut i skogen med stavarna igen här hemma i Mölnlycke. Det var enormt blött både i luften och på backen. Varje svacka var fylld med en knapp decimeter vatten och jag fegade och höll mig till det stora spåret. Inte för att skorna blev torrare på det sättet men det bar på något sätt emot att plaska fram. Bitvis tog jag dock de minsta stigarna ändå. Klockan stannade på 23 minuter. Då gjorde det faktiskt lite ont i toppen på vaden igen de sista 10 minutrarna. Kanske var det för att jag körde kuperad löpning på de minsta stigarna.

Benet är sådär. Det har inte blivit bättre den senaste veckan då jag börjat träna försiktigt igen. Åtminstone inte i toppen på vaden. Utsidan låret har funkat rätt bra. De två promenaderna på Styrse satte sig dock lite där men idag känns det ok igen. Så, om min teori om att "toppen på vaden"-skadan kommer sig av rehabiliteringsträningen för hamstringsfästet och inte blir värre av löpningen så kanske man skulle kunna hävda att det faktiskt blivit bättre...

Julaftonsjogg och tips på fint löpområde

Juldagen: Igår julafton tog jag en efterlängtad tur med stavarna i Haboskogen utanför Töreboda.

Detta motionsspårsområde är helt klart ett av mina topp tre löparområden. Rekommenderar alla med som har ärende till Töreboda att ta en tur här. Spårområdet är också stället jag sprang till mig min första eländiga skada som är själva upprinnelsen till denna bloggs existens. Tillbaka till brottsplatsen alltså.

Området är en sådan där luftig tallskog där det är glest mellan långa raka furor och marken är som ett mossklätt dansgolv. Inga tvärbranta backar utan mer långa böljande sluttningar. Spåren består av sågspån och naturlig sand täckta av ett tjockt barrlager. Riktigt mjukt att löpa på. Fast här behövs nästan inte spår. Det funkar fint att bara sätta av ut mellan tallarna om man är lagd åt det hållet.

Själv tog jag ett inledande varv på tvåkilometers elljusslingan. Det är nog den mest kuperade slingan men också den med mjukast underlag. Jagade på med stavarna i uppförsbackarna och joggade vid sidan av spåret nedför. Första varvet gick på knappt elva minuter så jag tog ett förkortat andra varv där jag uteslutande sprang i naturen bredvid spåret. Ungefär samma känsla som att springa på en skumgummimadrass. Får man någon gång permanenta problem med att springa på hårt underlag är det hit man ska flytta.Avslutade passet efter drygt knappt 21 minuter. Löparlyckan var total och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte fortsätta. Benet kändes rätt okej både under turen och efter. Måtte det nu ha vänt och att jag är på bättringsvägen ordentligt. Det vore den bästa av julklappar.

Mörker

Dagen före dopparedagen: Körde lite oinsperared styrka för överkroppen i torsdags och fredags. Mest för att hålla planen och disciplinen. Inga höjdarpass men ändå envetet.

Igår lördag var det resdag till julfirandet hos svärföräldrar och mitt efterlängtade första joggingpass efter de senaste två dagarnas vila fick vänta till skymmningen i Töreboda. DÅ det var grådis och midvintersolstånd var hela dagen en enda lång skymmning och kl 15.45 var det mer natt än dag. Skulle försöka ta en tur med mina stavar i den mjuka skogsterrängen. Det var mörkt kan man väl sammanfatta det som. Men eftersom farten var mycket försiktig och jag hade stavar till min hjälp fungerade det hyfsat. Bitvis gick det att ana små stigar och eftersom turen var kort och kringelkrokarna gick nära utgångspunkten var vilsegångsrisken aldrig stor ;-)

Det onda i låret känndes fint och "toppen på vaden nedanför knävecket" kändes lite, fast inte mer än innan. Hoppas att detta onda kommer att ge sig med tiden om jaag bara skiter i rehabträning för hamstring ett bra tag framöver. Vill intala mig att ett och annat smärtande steg under löpningen inte är någon fara...

Turen blev 17 minuter lång. Tänker mig något liknande imorgon på julafton. Då förhoppningsvis i dagsljus.

Det vanliga

Onsdag 19/12: Har kört ett par hyfsade styrkepass i måndags och tisdags på luncherna. Idag har jag vilat och siktar på att avsluta veckan med två lunchgympass på torsdag och fredag också.

Har testat att köra fem min jogg som uppvärmning på gympassen och det har fungerat. Toppen på vadmuskeln känns egentligen inte bättre efter dessa två viloveckor och pillerknaprande. Hoppas i alla fall kunna ta en 20 min jogg på julafton...

Har haft extremt körigt på jobbet med ständigt inflöde av felrapporter med mer eller mindre kluriga fel. Detta har direkt gett återverkningar på mitt ryggont. I skrivande stund känns det som att ryggskottet är nära. Måste försöka tagga ner inför jollovet.

Vila

3:e advent: Vilan är total. Körde ett oinspererat och kort gympass på lunchen i torsdags. Därefter har jag fortsatt att vila, knapra piller och smörja gel på toppen av vaden. Har kört Ibumetin en vecka men tycker inte att det ger någon vidare effekt. Påbörjat en andra kur med receptfri Voltaren idag. Tar några dagar med sådan så får jag fundera igen sedan.

Som den trogne läsaren märker så flyttar ständigt mina onda ställen på sig. Är det inte det ena så är det det andra... Jag verkar helt klart ha blivit känslig på senare tid.

Kanske skulle man försöka få en tid hos någon privatortoped. Fast jag vet inte vad de skulle kunna gör. Skriva ut starkare piller men jag tror inte det hjälper. Försöker intala mig själv att en lång vila behövs men det är svårt.

Eventuellt blir det lite armhävningar i eftermiddag för att göra någonting och hålla psyket i schack.