Semestern börjar ansträngt

Tisdag 24/6: Midsommar blev inledningen på en åtta veckor lång sommarvila från arbetet. Ska bli skönt men de senaste dagarna har dock varit lite kämpiga. Frun jobbar ytterligare ett par veckor och barnen har hamnat i en stollig dålig spiral av kivandes och tråkning av varandra. Vet inte riktigt vad det är frågan om men någon harmoni hos dem har inte infunnit sig i frånvaron av dagis. De har någon vilsen föreställning om att lediga dagar innebär ständiga nya roligheter med sina föräldrar... Rimmar rätt dåligt med mitt eget uppdämda behov av att vila, ta det lugnt och ordna med praktiska göromål på hem och hushåll.

Inte heller min kropp ger mig någon riktig ro. Höger vad och baksida på låret känns spänd och "pirrig". Inte så att det gör ont eller känns inflammerat men känslan är att de är nära kramptillstånd dygnet runt. Fattar inte riktigt vad detta kan vara för något lurt. En trött och spänd känsla hela tiden.

Detta gör att jag inte riktigt vågar öka på längderna på löp- och rull-passen. Jag hade ju en liten önskan om att jag under sommaren skulle kunna ta en hel del lite längre MAF-pass, både på skidor och i skor. Skam den som ger sig dock.

Som en parentes kan nämnas att jag på midsommarafton skidade för att det skulle bli jämnvikt med löppasset på nyårsafton. Det gäller att förbereda sig för vad kommande klimatförändringar medför. Ny istid eller olivträd på gräsmattan, jag är förberedd på allt.

Passar också på att nämna att uppdateringsfrekvensen på bloggen nog kommer att vara aningen mer sporadisk. Kanske blir det rent av ett uppehåll under sommaren. Fast det kan också vara en tillfällg svacka och något post-jobb-fenomen som fullständigt tömt mig på mental ork de senaste dagarna. Det kanske går över...

...?

Lördag 14/6: Planen var att köra ett ordentligt test. En timme om allt känndes bra. Vaden var dock sådär. Det gör inte ont men den känns trött och stum. Tog det dock varckert enligt plan. Lite mot slutet fegade jag dock ur och spelade safe. 55 minuter terränglöpning blev i alla fall dagens träning. Rätt nöjd ändå just nu. Vaden känns bra just nu och jag tror faran är över för denna gången...

Annorlunda jogg med åldermännen

Torsdag 12/6: Igår gjorde jag en riktigt trevlig löparutflykt med mina äldre kompisar i Sjövalla! Arnes snipo tog oss på en timslång tripp ut till Vrångö där vi rundade ön i löparskor på drygt 50 minuter i socialt tempo. Därefter följde bad från klipporna och korvmiddag ombord! Den turen satt som en smäck!

Skeppet!

Kompisarna.

Spejandes ut mot Kungsö.

Sörskilt nöjd med denna bilden. Löpglädje!

Katenen själv.

Tiden går

Onsdag 11/6:
Kommer inte ihåg...
Sommarträning i svärföräldrarnas stuga,
rullskidor mot Forsvik,
jättekort löpträning på het grusväg.
Staplat ved.
Supervarm skogsjogg,
ännu mera rullskidor?
Otroligt trevlig jogg med pensjonärs-
kompisarna i Sjövalla med bastu och
bad i sjön.
Staplat ved igen.
Badat med barnen.
Badat med barnen, igen.
Köpt nytt fiskespö.
Åkt rullskidor,
Morgonjoggat och käkat frukost på altanen.
Segeltur med familjen till Rävholmen,
testat nya spöt och fått makrill!
Övernattat med familjen i båten.
Sommarliv på Styrsö, utan båt.
Kvällsjoggat,
Rullat med skidorna i motvind och uppför i medvind.
Svindyr service på bilen idag...
Ser fram emot båttur och skärgårdsjogg med sjövallagubbarna imorgon.

Larmig lunch...

Tisdag 27/5: Dagens plan var att hinna med en kort testjogg på lunchen innan det var dags för återbesök hos den hårknådande massören. SOS Larmcentral ringde dock just när löplunchen skulle inledas och meddelade att inbrottslarmet gått igång där hemma. Hmmm, lite stressad blev man ju och jag fann det bäst att trots allt avvakta med löpningen och ta bilen hem istället. Visserligen skulle det skickas en väktarbil dit för att kolla läget men jag tror inte jag hade fått någon ro i huvet på eftermiddagen ändå.

Väl hemma visade sig allt vara i sin ordning och alla dörrar låsta. Givetvis hann jag också före väktaren med god marginal. Den gubben tog faktiskt närmare en timme på sig. Ska nog klaga lite imorgon.

Pressade trots allt in en 27 minuters skogstur på hemmaplan innan jag mosade in en macka och stack tillbaka till stan för massage. Det gjorde rätt ont denna gången också fast jag känner mig nog inte riktigt lika stel och mörbultat som efter förra gången. Löpturen gick nog också bra. Ingen allvarligare känningar i vaden i alla fall.

Vila imorgon och förhoppningsvis en fin skadefri löptur med sjövallagubbsen på torsdag.

Söndagsutflykt till Hällsnäs

Söndag 25/5: Det blev ett rullskidspass i försommaren. Vaden känns ganska ok idag. Ömheten från massagen är så gott som borta. Tar det lite försiktigt och tar rullskidorna istället för att jogga.

Öppnar upp med ett par uppvärmningsvarv och stakar sedan så sakteliga iväg förbi Mölnlycke fabriker utefter Landvettersjön bort till Hällsnäs. Det känns verkligen som sommar. Bitvis består vägen av någon slags packat oljegrus. Slätt som ett dansgolv men perfekt fäste för stavarna. Vägbanan är varm och mjuk. En cykel som kör om mig gör tydliga spår på min dansbana.

Man får se upp med ett par järnvägsövergångar, särskilt den andra som ligger precis nedanför en utförsbacke. Där tar jag av mig skidorna och går ner. Inget vidare att bli liggande med brutna ben på en järnvägsövergång...

Tillbaka till Massetjärn tar jag ett extra varv innan jag varvar ner med två lugna varv till.

Lite kort för att kalla det för rullskidsutflykt men känslan var den jag tidigare i vår sett framför mig. Utflyktskänsla, att testa en ny väg och njuta av turen. Trodde då att jag skulle vara starkare och rustad för längre turer vid det här laget.

Totalt 50 min (27 inom zonen, 4 över och 18 under), 13 km.

Tvivel

Lördag 24/5: Igår var en dag av verkliga tvivel på detta med Maffetone-träning. Kände mig rätt bedrövad av att inte vara löpbar på grund av senaste lilla vadproblemet. Kan det vara någon särkild vits att träna på det viset om man ändå blir skadad? Har fått för mig att den låga intensiteten skulle innebära att man kunde träna mer mängd. Träna oftare helt enkelt. Har inte orkat följa upp hur mycket jag egentligen ökat på träningsmängden veckorna som föregick mitt senaste lilla bekymmer men jag tycker inte den var så farligt stor med tanke att jag har hållit på att trappa upp sedan mars nu.

Kanske bättre att bara springa på känsla och ändå vara noga med vila och återhämtning, hoppa över de värsta "dumpassen" som bryter mot sans och vett. Kan det vara så att mitt löpsteg inte passar mig när jag sänker farten till MAF-fart? Det bästa kanske trots allt är att bara springa så det känns naturligt och bra?

Samtidigt vore det ju kul att göra ett sådant här Maffetoneupplägg. Fast då skulle ju själva vitsen vara att det funkade att träna. I annat fall blir det ju inte särskilt roligt eller ens intressant...

Idag har tankarna emellertid varit aningen mer positiva allt eftersom ömheten efter torsdagens massage lagt sig och vaden börjar närma sig sitt normala. Massören var ju tvärsäker på att han skulle fixa problemet. Jag tvivlar nog fortfarande på att det kan gå så lätt men han har ju en gång till på sig på tisdag.

Kanske tar jag en liten skogsjogg eller rullar ett pass imorgon. Han sa ju att det gick att träna men att jag inte skulle dra på om det inte känndes bra. Får se hur det blir.

Hursomhelst har jag funderat ut en ny regel jag skall försöka följa. Åtminstone ett par månader...

- Träna aldrig samma motionsform två dagar i följd.