Ohyggligt sjuk lördag

Måndag 21/1: Början av helgen gick åt till att försöka överleva ett av de där riktigt kämpiga förkylningsdygnen som man kan drabbas av då och då. Kanske var det en släng av någon slags magåkomma också. På fredagen efetr sänggående slog febern till. microfleeceställ, sockor och dubbla täcken hjälpte föga mot frossan som höll i sig första halvan av natten. Dessutom fick jag rätt ordentlig magknip.

På lördagen skulle frun till Hagabadet, något som var planerat sedan länge. Jag beslöt mig för att härda ut. Det var med nöd och näppe jag klarade av påfrestningen av att resa mig från soffan för att hälla upp den tallrik fil som fick bli barnens lunch. Hela dagen tillbringades i liggläge.

Barnen skötte sig dock smått exemplariskt och jag överlevde till eftermiddagen då avlösningen kom hem...

Hoppade därför löpningen både på söndagen och idag. Kunde dock inte hålla mig från att gå ner i gymmet och köra några situps och ryggövninger.

Insåg idag att det inte är många veckor kvar innan resan till Långberget. Planerar därför att ta en lite tur på rullskidorna imorgon igen. Ska bli riktigt fint! Kanske kolla om det finns några sjövallagubbar att tjöta lite med på tisdagsträningen i sjövallastugan efteråt.

Fortsatt förkylt

Fredag 18/1: I morse såg jag fram emot ett lite längre pass än vanligt i gymmet. Hade somnat i tid igår och var på jobbet redan 05.30. Låg i fas med arbetsuppgifterna och tillvaron känndes rätt kontrollerad. Förutom förkylningen då som fortfarande härjar. Kom dock inte riktigt iväg på tid som, tänkt och hungern satte in. Väl ombytt hade lusten försvunnit helt och jag gjorde lite försiktiga spridda övningar mest av plikt. Kanske skulle man vilat istället.

Glädjande istället har varit att "topppen på vadenskadan" har kännts rätt hyfsad trots den lite längre rundan. Den känns ju där och jag undviker att göra rörelser som gör ont så det kan ju vara så också att man börjar vänja sig.

Kalibrering till de nya låga farterna

Torsdag 17/1: Förkylningsläget är fortsatt bistert. Det var emellertid så upplyftande med lite solsken lagom till lunchrasten att jag stack ut på en joggingtur i alla fall. Fick för mig att pipa iväg upp till Rambergsvallen för att kalibrera footpoden till de väsentligt lägre farter jag numera lufsar fram i. Det har visat sig att man nog får lite glädjevärden när man är ute och joggar. Kan i och för sig behövas...

Efter de dryga tre kilometrarna dit tog jag och klockade två fyrahundrametersvarv. Hmm, vart och ett av dem mättes till 420 meter. Nollade därefter klockan och tog två nya varv, 850 meter på 3,52 enligt klockan. Satte om kalibreringsfaktorn och kontrolljoggade två nya varv på 3,51. 800 meter prick visade klockan (visningen är inte bättre än på 10 meter när). Nu borde den alltså vara hyfsat på ferter runt 4,50 min/km. Fast kanske bara på gummibana och med mina gammla Adidas-skor.

Joggade sedan hem och summan av alla små delar på passet blev knappt 43 minuter och knappt 9 km. Lite längre än planerat. Får se hur toppen av vaden tar det de kommande dagarna.

Vila

Onsdag 16/1: Kroppen känns riktigt vissen idag. Denna förkylningen var svår på något vis. Musklerna har som fastnat i något slags segmode och jag hostar som en lungsjuk. Dessutom har jag ont i större delen av kroppen. Kanske var det rullskidsturen, kanske var det att jag försökte köra excentrisk träning av ryggen i måndags.

"Toppen på vaden"-skadan har också kännts lite sämre igår och idag. Kanske var inte rullskidor optimalt ännu trots allt. Hursomhelst så passar det att vila. Tar och joggar lite imorgon istället. En extra kort tur om det fortfarande känns kass i vaden.

Rullat och kraschat!

Tisdag 15/1: Igår och idag körde jag en vanlig halvtimme i gymmet på luncherna. Det har känts ok men jag har en förkylning i kroppen och det märks. Segt och inget klipp i musklerna. Allt går i slowmotion.

Förkylning till trots tog jag en premiärtur på rullskidorna. Det var ju ett år sedan sist men större delen av rundan gick rätt bra. Trött i ryggen mot slutet men det kändes som att det funkade med benet. Det blir nog fler försök.

Enda missödet var ett möte med en tonårscyklist i en utförssluttande nittiograderskrök in i en gångtunnel 150 meter hemmifrån. Jag ryggade reflexmässigt och vips hade rumpan bytt plats med fötterna. När det händer får man såna goa flashbacks från hur det var att vara fem år och trilla med cykeln. Det gör ont att sätta skinkan och armbågen i den blöta asfalten då man har lite fart. Klarade mig dock rätt bra. Blödande skrubbsår på höger armbåge och ett fett blåmärke av kvadratdecimeters storlek på höger skinka . Tur man har Findus ärtor i frysen... Glädjande nog höll alla kläder denna gången (och ben!).

Rundan blev i alla fall 8,3 km på knappa 35 minuter.

Har också tänkt ut att ett av 2008 års motionsmål ska vara att åka minst 40 rundor med rullskidor eller ännu hellre skidor. Tänkte mig att detta skulle etablera skidåkningen som ett naturligt komplement till löpningen. En gjord.

Ökning och vila

Söndag 13/1: Ökade på löprundelägnden med fem minuter igår till 35. Det känndes rätt ok, bara lite ont i toppen på vaden i uppförsbackar. Kan det vara så att man är på gång igen? 35 minuter är ju inte så illa pinkat.

Idag söndag hade jag en innre brottningskamp med mig huruvida jag skulle ta en tur med rullskidorna. Vill så gärna få några rundor innan vecka 6 då jag ska med familjen till Långberget på lite vintersemester. Hade varit så gött att kunna köra en mil eller två om dagen för att förtjäna bastun... Utan träning och med min historia så kommer väl en futtig mil om dagen leda till nya skador.

Den inre kampen vanns idag av förnuftet. Efter en koll på väderleksrapporten bestämde jag mig för att byta ut morgondagens löpning mot rullskidor imorgon kväll (tror jag idag i alla fall). Att jogga varannan dag och långsamt öka längden på rundorna verkar ju vara ett framgångsrecept för att bli bra från nuvarande skador. Skulle ju vara synd att rasera de senaste veckornas framgångar med att hoppa över vilodagen. Känns frustrerande men klokt. Kan jag bara bli bra nu så ska jag snart kunna ta igen förlorad mark! Käkade ett fat bullar istället.

Surväder

Torsdag 10/1: Här ska fasen inte kutas på löpband tänkte jag och stack ut. Det var faktiskt inte dumt alls att ta sig en runda fast det iskalla regnet piskade i pannan så man nästan fick glasshuvudvärk. Valde rundan så att jag sprang i lä bakom husen ut mot Eriksberg och tog kajkanten tillbaka till Lindholmen. Man fick passa så man inte lade krokben för sig själv om man sprang tvärs vinden.

Mot slutet av den 29 minuter långa rundan gick det tungt. Kände att det var en liten frukost jag fått i mig. Väl tillbaka till den varma duschen kändes allt toppen och det var gott att mumsa mackor framför skärmen medan man brottades med den senaste felrapporten.

"Toppen på vadenskadan" känns allt bättre för var dag som går även om det gör ont vid minsta felaktig belastning. Utsidan på låret betraktar jag som så gott som läkt och min första skada vid hamstringsfästet i rumpan märks knappt vid sådana försiktiga rundor som dagens.

Kvällens orosmoln består av att äldsta sonen klagar på yrsel, svaghet och minst två andra ungar på dagisavdelningen hade spytt under dagen. Hmm... Dessutom är frun på tjänsteresa. Fifty-fifty med andra ord att det går åt pipan...