Surväder

Torsdag 10/1: Här ska fasen inte kutas på löpband tänkte jag och stack ut. Det var faktiskt inte dumt alls att ta sig en runda fast det iskalla regnet piskade i pannan så man nästan fick glasshuvudvärk. Valde rundan så att jag sprang i lä bakom husen ut mot Eriksberg och tog kajkanten tillbaka till Lindholmen. Man fick passa så man inte lade krokben för sig själv om man sprang tvärs vinden.

Mot slutet av den 29 minuter långa rundan gick det tungt. Kände att det var en liten frukost jag fått i mig. Väl tillbaka till den varma duschen kändes allt toppen och det var gott att mumsa mackor framför skärmen medan man brottades med den senaste felrapporten.

"Toppen på vadenskadan" känns allt bättre för var dag som går även om det gör ont vid minsta felaktig belastning. Utsidan på låret betraktar jag som så gott som läkt och min första skada vid hamstringsfästet i rumpan märks knappt vid sådana försiktiga rundor som dagens.

Kvällens orosmoln består av att äldsta sonen klagar på yrsel, svaghet och minst två andra ungar på dagisavdelningen hade spytt under dagen. Hmm... Dessutom är frun på tjänsteresa. Fifty-fifty med andra ord att det går åt pipan...