Excentrisk vadträning i gymmet

Onsdag 23/1: Mest för att hålla på träningsdisciplinen gick jag ner i gymmet på lunchen. Det blir en liten stund av avslappning och kaffet smakar godare efteråt.

Efter rullpasset igår kan jag känna lite svagt obehag i vänsteraxeln. Man ska väl kanske inte känna efter så mycket men jag bestämde mig för att strunta i viktlyftandet. Körde istället lite excentriska tåhävningar följt av situps. Vis av ett enstakapass av excentriska tåhävningar i höstas som följdes av en djävulsk träningsvärk som satt i en vecka så drog jag ner på antalet. Trots detta känner jag redan nu ikväll hur träningsvärken kommer krypande. Bra i och för sig men märkligt att fenomenet är så tydligt.

I övrigt känns benen rätt ok efter gårdagens pass. Det känns som att min strategi med varannandagslöpning och ytterst försiktig ökning är rätta vägen tillbaka till utmattning. Det verkar dock vara en rätt lång väg. Kanske krokig också. Ser verkligen fram mot ett löppass imorgon. Helst på lunchrasten.

Rullpass

Tisdag 22/1: Egentligen skulle man väl ha utnyttjat solen mitt på dagen och tagit en löprunda på lunchen. Nu var jag dock inställd på rullskidor och bastu i Sjövallastugan på kvällen. Så fick det också bli. Körde en något modifierad Vällsjörunda. Tog en bit rygg på en annan rullskidåkare men min form var inte riktigt somman skulle önska och luckan växte stadigt. Jag hade inte heller gnistan att ta i lite extra. Förkylningen sitter fortfarande i.

Tyvärr blev det ingen bastu efteråt. När jag kom till parkeringen slog det mig att hela gänget varit på träningsläger i värmländska Mattila. Inte en bil var där och jag tog duschen hemma istället. Får göra ett nytt försök nästa vecka.

Nu efteråt, med Södergren i täten på riktiga lagg så känns det rätt bra. Hoppas benet känns fint imorgon också.

Totalt 42 minuter vilket blev 9,75 km. Två rullrundor avklarade.

Ohyggligt sjuk lördag

Måndag 21/1: Början av helgen gick åt till att försöka överleva ett av de där riktigt kämpiga förkylningsdygnen som man kan drabbas av då och då. Kanske var det en släng av någon slags magåkomma också. På fredagen efetr sänggående slog febern till. microfleeceställ, sockor och dubbla täcken hjälpte föga mot frossan som höll i sig första halvan av natten. Dessutom fick jag rätt ordentlig magknip.

På lördagen skulle frun till Hagabadet, något som var planerat sedan länge. Jag beslöt mig för att härda ut. Det var med nöd och näppe jag klarade av påfrestningen av att resa mig från soffan för att hälla upp den tallrik fil som fick bli barnens lunch. Hela dagen tillbringades i liggläge.

Barnen skötte sig dock smått exemplariskt och jag överlevde till eftermiddagen då avlösningen kom hem...

Hoppade därför löpningen både på söndagen och idag. Kunde dock inte hålla mig från att gå ner i gymmet och köra några situps och ryggövninger.

Insåg idag att det inte är många veckor kvar innan resan till Långberget. Planerar därför att ta en lite tur på rullskidorna imorgon igen. Ska bli riktigt fint! Kanske kolla om det finns några sjövallagubbar att tjöta lite med på tisdagsträningen i sjövallastugan efteråt.

Fortsatt förkylt

Fredag 18/1: I morse såg jag fram emot ett lite längre pass än vanligt i gymmet. Hade somnat i tid igår och var på jobbet redan 05.30. Låg i fas med arbetsuppgifterna och tillvaron känndes rätt kontrollerad. Förutom förkylningen då som fortfarande härjar. Kom dock inte riktigt iväg på tid som, tänkt och hungern satte in. Väl ombytt hade lusten försvunnit helt och jag gjorde lite försiktiga spridda övningar mest av plikt. Kanske skulle man vilat istället.

Glädjande istället har varit att "topppen på vadenskadan" har kännts rätt hyfsad trots den lite längre rundan. Den känns ju där och jag undviker att göra rörelser som gör ont så det kan ju vara så också att man börjar vänja sig.

Kalibrering till de nya låga farterna

Torsdag 17/1: Förkylningsläget är fortsatt bistert. Det var emellertid så upplyftande med lite solsken lagom till lunchrasten att jag stack ut på en joggingtur i alla fall. Fick för mig att pipa iväg upp till Rambergsvallen för att kalibrera footpoden till de väsentligt lägre farter jag numera lufsar fram i. Det har visat sig att man nog får lite glädjevärden när man är ute och joggar. Kan i och för sig behövas...

Efter de dryga tre kilometrarna dit tog jag och klockade två fyrahundrametersvarv. Hmm, vart och ett av dem mättes till 420 meter. Nollade därefter klockan och tog två nya varv, 850 meter på 3,52 enligt klockan. Satte om kalibreringsfaktorn och kontrolljoggade två nya varv på 3,51. 800 meter prick visade klockan (visningen är inte bättre än på 10 meter när). Nu borde den alltså vara hyfsat på ferter runt 4,50 min/km. Fast kanske bara på gummibana och med mina gammla Adidas-skor.

Joggade sedan hem och summan av alla små delar på passet blev knappt 43 minuter och knappt 9 km. Lite längre än planerat. Får se hur toppen av vaden tar det de kommande dagarna.

Vila

Onsdag 16/1: Kroppen känns riktigt vissen idag. Denna förkylningen var svår på något vis. Musklerna har som fastnat i något slags segmode och jag hostar som en lungsjuk. Dessutom har jag ont i större delen av kroppen. Kanske var det rullskidsturen, kanske var det att jag försökte köra excentrisk träning av ryggen i måndags.

"Toppen på vaden"-skadan har också kännts lite sämre igår och idag. Kanske var inte rullskidor optimalt ännu trots allt. Hursomhelst så passar det att vila. Tar och joggar lite imorgon istället. En extra kort tur om det fortfarande känns kass i vaden.

Rullat och kraschat!

Tisdag 15/1: Igår och idag körde jag en vanlig halvtimme i gymmet på luncherna. Det har känts ok men jag har en förkylning i kroppen och det märks. Segt och inget klipp i musklerna. Allt går i slowmotion.

Förkylning till trots tog jag en premiärtur på rullskidorna. Det var ju ett år sedan sist men större delen av rundan gick rätt bra. Trött i ryggen mot slutet men det kändes som att det funkade med benet. Det blir nog fler försök.

Enda missödet var ett möte med en tonårscyklist i en utförssluttande nittiograderskrök in i en gångtunnel 150 meter hemmifrån. Jag ryggade reflexmässigt och vips hade rumpan bytt plats med fötterna. När det händer får man såna goa flashbacks från hur det var att vara fem år och trilla med cykeln. Det gör ont att sätta skinkan och armbågen i den blöta asfalten då man har lite fart. Klarade mig dock rätt bra. Blödande skrubbsår på höger armbåge och ett fett blåmärke av kvadratdecimeters storlek på höger skinka . Tur man har Findus ärtor i frysen... Glädjande nog höll alla kläder denna gången (och ben!).

Rundan blev i alla fall 8,3 km på knappa 35 minuter.

Har också tänkt ut att ett av 2008 års motionsmål ska vara att åka minst 40 rundor med rullskidor eller ännu hellre skidor. Tänkte mig att detta skulle etablera skidåkningen som ett naturligt komplement till löpningen. En gjord.