Lördag 16/12: Hade tidigare i veckan tänkt att delta i lördagsrullandet på grusåttan med sjövallagubbsen. Igår kom jag dock på att morsan skulle vara barnvakt och jag och frun skulle göra stan och fixa julklappar. En lördag som denna känndes det bäst att vara på stan vid öppningsdags kl 10. Gick därför raka spåret från den varma goa sängen till förrådet och rullskidorna. Stakade iväg bortåt Båtsmanstorpet och Vällsjön i duggregn och nattmörker.
Det kändes lite bistert men hurtigt och bra att vara ute och rulla igen efter en månads uppehåll. Med tanke på att upptrappningen skall ske långsamt så nöjde jag mig med 40 minuter idag (hade inte tid med mer för den delen heller...). Känndes inget vidare i mitt onda ben och hemma i tvättstugan igen efter avslutat pass var jag bekymmrad att jag tagit i lite för mycket när det gällde längden på passet.
Stretchade ordentligt och senare på stan så känndes allt bra igen. Det kanske är så det kommer vara för lång tid framöver? Jag vet dock inte hur mans kall förhålla sig till det hela. Är det rätt att försöka trappa upp försiktigt eller skall man vila mer? Det blir nog vila för benen imorgon i alla fall.
Det var emellertid en skön känsla i kroppen efter det första riktiga konditionspasset på en månad. När man gick och trängdes på stan känndes det nästan som efter ett långpass... Kan man ha tappat så mycket att 40 min rullskidor blivit ett långpass på apostlahästarna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar