Vila

Onsdag 16/1: Kroppen känns riktigt vissen idag. Denna förkylningen var svår på något vis. Musklerna har som fastnat i något slags segmode och jag hostar som en lungsjuk. Dessutom har jag ont i större delen av kroppen. Kanske var det rullskidsturen, kanske var det att jag försökte köra excentrisk träning av ryggen i måndags.

"Toppen på vaden"-skadan har också kännts lite sämre igår och idag. Kanske var inte rullskidor optimalt ännu trots allt. Hursomhelst så passar det att vila. Tar och joggar lite imorgon istället. En extra kort tur om det fortfarande känns kass i vaden.

Rullat och kraschat!

Tisdag 15/1: Igår och idag körde jag en vanlig halvtimme i gymmet på luncherna. Det har känts ok men jag har en förkylning i kroppen och det märks. Segt och inget klipp i musklerna. Allt går i slowmotion.

Förkylning till trots tog jag en premiärtur på rullskidorna. Det var ju ett år sedan sist men större delen av rundan gick rätt bra. Trött i ryggen mot slutet men det kändes som att det funkade med benet. Det blir nog fler försök.

Enda missödet var ett möte med en tonårscyklist i en utförssluttande nittiograderskrök in i en gångtunnel 150 meter hemmifrån. Jag ryggade reflexmässigt och vips hade rumpan bytt plats med fötterna. När det händer får man såna goa flashbacks från hur det var att vara fem år och trilla med cykeln. Det gör ont att sätta skinkan och armbågen i den blöta asfalten då man har lite fart. Klarade mig dock rätt bra. Blödande skrubbsår på höger armbåge och ett fett blåmärke av kvadratdecimeters storlek på höger skinka . Tur man har Findus ärtor i frysen... Glädjande nog höll alla kläder denna gången (och ben!).

Rundan blev i alla fall 8,3 km på knappa 35 minuter.

Har också tänkt ut att ett av 2008 års motionsmål ska vara att åka minst 40 rundor med rullskidor eller ännu hellre skidor. Tänkte mig att detta skulle etablera skidåkningen som ett naturligt komplement till löpningen. En gjord.

Ökning och vila

Söndag 13/1: Ökade på löprundelägnden med fem minuter igår till 35. Det känndes rätt ok, bara lite ont i toppen på vaden i uppförsbackar. Kan det vara så att man är på gång igen? 35 minuter är ju inte så illa pinkat.

Idag söndag hade jag en innre brottningskamp med mig huruvida jag skulle ta en tur med rullskidorna. Vill så gärna få några rundor innan vecka 6 då jag ska med familjen till Långberget på lite vintersemester. Hade varit så gött att kunna köra en mil eller två om dagen för att förtjäna bastun... Utan träning och med min historia så kommer väl en futtig mil om dagen leda till nya skador.

Den inre kampen vanns idag av förnuftet. Efter en koll på väderleksrapporten bestämde jag mig för att byta ut morgondagens löpning mot rullskidor imorgon kväll (tror jag idag i alla fall). Att jogga varannan dag och långsamt öka längden på rundorna verkar ju vara ett framgångsrecept för att bli bra från nuvarande skador. Skulle ju vara synd att rasera de senaste veckornas framgångar med att hoppa över vilodagen. Känns frustrerande men klokt. Kan jag bara bli bra nu så ska jag snart kunna ta igen förlorad mark! Käkade ett fat bullar istället.

Surväder

Torsdag 10/1: Här ska fasen inte kutas på löpband tänkte jag och stack ut. Det var faktiskt inte dumt alls att ta sig en runda fast det iskalla regnet piskade i pannan så man nästan fick glasshuvudvärk. Valde rundan så att jag sprang i lä bakom husen ut mot Eriksberg och tog kajkanten tillbaka till Lindholmen. Man fick passa så man inte lade krokben för sig själv om man sprang tvärs vinden.

Mot slutet av den 29 minuter långa rundan gick det tungt. Kände att det var en liten frukost jag fått i mig. Väl tillbaka till den varma duschen kändes allt toppen och det var gott att mumsa mackor framför skärmen medan man brottades med den senaste felrapporten.

"Toppen på vadenskadan" känns allt bättre för var dag som går även om det gör ont vid minsta felaktig belastning. Utsidan på låret betraktar jag som så gott som läkt och min första skada vid hamstringsfästet i rumpan märks knappt vid sådana försiktiga rundor som dagens.

Kvällens orosmoln består av att äldsta sonen klagar på yrsel, svaghet och minst två andra ungar på dagisavdelningen hade spytt under dagen. Hmm... Dessutom är frun på tjänsteresa. Fifty-fifty med andra ord att det går åt pipan...

Hamnjogg

Tisdag 8/1: Stack för första gången på länge ut på en lunchtur med löparskorna. Det kändes som en evighet sedan. Extremt mycket skönare med en halvtimme i dagsljus utmed Eriksbergskajen än en halvtimme armhävningar i det fönsterlösa gymmet. En sak är säker, man lär sig uppskatta löpturerna under en längre skadeperiod. Kan inte komma ihåg att jag faktiskt längtade till löpturerna på det sätt jag gör nu innan jag blev skadad. När jag nu tillfälligtvis lagt restriktioner på mig själv för hur ofta jag får springa ser man verkligen fram emot dem. Motivationen är det verkligen inte fel på.

Idag kände jag mig rätt stark och hade riktig lust att pröva att dra på ett par kilometer efter sådär 10 minuter in på rundan. Höll mig dock med ett stadigt tag i nackskinnet och lät farten stanna ligga på mellan 4.40 och 5 min per kilometer. Märkte dock att ett aningen högre tempo gör sig märkbart på ett sätt som antyder att jag nog tappat en hel del form. Försöker dock intala mig att man rät snabbt kommer tillbaka till en rätt ok grundform när man väl kommer öka längd och intensitet på rundorna vad tiden lider.

Toppen på vaden känns under löpningen men gör inte direkt ont. Ont gör den bara när man gör andra rörelser i vardagen, typ sitter på huk, drar kontorsstolen framåt med hjälp av vänsterbenet mm. Däremot känns det på ett väldigt tydligt sätt att den är svag på något vis. Jag blir mycket tröttare i vänstervadens utsida än höger. Hoppas det ger med sig snart.

Dagens runda blev knappt 30 min och drygt 6 kilometer. Mycket bra...

Slaskigt och söndagsångest

Söndag 6/1: Härligt med snö! Tänkte nästan en liten stund att det skulle bli en tur till golfbanan i Landvetter för att ta ett par stavtag med skidor på fötterna. Efter lite snölek med barnen efter frukost kom dock regnet. Lade tankarna på skidåkning på hyllan. Det skulle inte bli något vidare före att valla för och dessutom är "vallabänken" i mitt lilla förråt belamrat med pelagoner. Kanske lika bra att vallaplanerna regnade bort...

Tog istället en joggingtur. 30 långsamma minutrar i snöslask och duggregn. Slask är inget vidare underlag att springa i. Snö är mjukt och fint för långsam löpning men slask har en förmåga att stänka alldeles kopiöst åt sidorna vid varje fotisättning och den andra foten lyckas varje gång fånga upp slasksprättet på det där tunna nätet ovanför tårna. Inte skönt.

Som vanligt gjorde sig toppen på vaden påmind under slutet av rundan men jag tycker nog ändå att det inte blivit värre senare under dagen i alla fall. Yttersidan på låret känns allt bättre och den gamla skadan i hamstringsfästet i rumpan har jag numera helt slutat att bry mig om på rundorna med denna låga intesitet och längd.

Planen den närmaste tiden blir varannandagslöpning av 30 minuters längd. Om allt fortfarande känns bra om några rundor tänkte jag öka på längden med fem minuter ungefär några gånger. Sedan får vi se.

Pyssel och papp!

Lördagsbonus 5/1: Träningstankarna och den envisa irritationen över mina skador har de senaste dagarna kanaliserats på drömmar om en kamin. Problemet har varit att hitta en plats för skorstenen genom den lilla andra våningen i vårt hus. Tror mig dock ha hittat en kompromiss som kan duga. Inte optimalt men bättre än förväntat.

Gjorde en fullskaleprototyp som jag bara blev så nöjd med!