Hamnjogg

Tisdag 8/1: Stack för första gången på länge ut på en lunchtur med löparskorna. Det kändes som en evighet sedan. Extremt mycket skönare med en halvtimme i dagsljus utmed Eriksbergskajen än en halvtimme armhävningar i det fönsterlösa gymmet. En sak är säker, man lär sig uppskatta löpturerna under en längre skadeperiod. Kan inte komma ihåg att jag faktiskt längtade till löpturerna på det sätt jag gör nu innan jag blev skadad. När jag nu tillfälligtvis lagt restriktioner på mig själv för hur ofta jag får springa ser man verkligen fram emot dem. Motivationen är det verkligen inte fel på.

Idag kände jag mig rätt stark och hade riktig lust att pröva att dra på ett par kilometer efter sådär 10 minuter in på rundan. Höll mig dock med ett stadigt tag i nackskinnet och lät farten stanna ligga på mellan 4.40 och 5 min per kilometer. Märkte dock att ett aningen högre tempo gör sig märkbart på ett sätt som antyder att jag nog tappat en hel del form. Försöker dock intala mig att man rät snabbt kommer tillbaka till en rätt ok grundform när man väl kommer öka längd och intensitet på rundorna vad tiden lider.

Toppen på vaden känns under löpningen men gör inte direkt ont. Ont gör den bara när man gör andra rörelser i vardagen, typ sitter på huk, drar kontorsstolen framåt med hjälp av vänsterbenet mm. Däremot känns det på ett väldigt tydligt sätt att den är svag på något vis. Jag blir mycket tröttare i vänstervadens utsida än höger. Hoppas det ger med sig snart.

Dagens runda blev knappt 30 min och drygt 6 kilometer. Mycket bra...