Idel bakslag!

Fredag 16/3: I onsdags skrev jag att det kändes bättre än de senaste veckorna och man tänkte att det kanske var på bättringsvägen. En dag hemma med barnen och försök att lära det äldsta av barnen att cykla fick mig att hoppa tillbaka två veckor i tiden.

Det kändes inget vidare igår kväll. Tog därför endast två(!) minuters cykling som uppvärmning till morgonens stretch och cirkulationspass.

På lunchen tog jag en 30 minuters promenad med den revbensskadade (dock inte så rask som sist). Kanske var detta ett misstag men sällskapet och vädret var lockande.

Har fått tillbringa större delen av dagen stående då sittfläsket fortfarande är tunnt (som tur är). Det värker och molar, särskilt när man sitter på hårt underlag. Skall det vara på detta sättet. Vecka 6 var vi i Värmland och det var då det riktiga elendet började. Tycker jag har vilat riktigt, riktigt ordentligt sedan dess och det blir såhär utan att jag gör något som är ansträngande. Vad blir nu alternativet? Skall överväga att inte göra någonting med benen fram till den 11/4 då jag skall träffa Leif Swärd. Inga promenader, inga tvåminuters pass på cykel, ingenting. Fast det känns för djäkligt det med. Bli riktigt deppig av detta elendet.