Max oflyt!!!

Måndag 10/8: Jag skrev ju i fredags lite hoppfullt att mina ryggproblem tycktes ha blivit lite bättre. Ta i trä..., glömde jag. I lördags skulle jag ha en go vilodag i den strålande höstsolen och fixa lite lätt höstplock i trädgården. Satt på huk och pysslade med landet och plötsligt högg det till med en intensiv smärta precis där jag haft ont den senaste månaden. Bara det att denna gången var det tiofaldigt värre. Finns inte en rörelse sedan dess som inte gör ont. Varje steg jag tar gör ont. Har försökt med diverse ryggböjningar etc. men ont gör det hur man än bär sig åt. Att få på sig strumporna i morse var rent besvärligt.

Som ryggåkomman yttrar sig just nu finns inga planer på rehabiliteringsträning. Testade faktiskt att jogga 20 minuter på lunchen. Har ju en inbiten tro på att bristen på löpning är roten till mycket ont under senaste året. Det gick rätt bra faktiskt och jag sprang och funderade på att om jag skulle förflytta mig en viss sträcka i mitt nuvarande tillstånd så skulle löpandes vara det som orsakade den minsta totala smärtan.

På förmiddagen bokade jag också en tid imorgon hos den naprapat jag var till i våras. Tror inte att han kan göra något egentligen men nu är jag beredd att pröva det mesta för att kunna komma tillbaka till löpningen igen. Den som funkade så bra nyss.

På eftermiddagen fick jag tag på sjukgymnasten jag går hos på IFK-kliniken för lite rådgivning. Han trodde nog att mina besvär var diskrelaterade (eller vad han nu sa). Alltså de hade att göra med en rubbning eller skada på en av diskarna i ryggen. Kanske är det jag fick i lördags ett vanligt ryggskott. Någon form av skyddsmekanism i kroppen när musklerna krampar fattade jag det som. Kanske hade det att göra med min upptrappning av löpningen. Fast det vägrar jag att tro på själv. Åtminstone än så länge. Det känns som om jag ligger på sparlåga när det gäller löpträningen. Distanspassen skulle hur lätt som helst kunna ökas i längd eller fart utan att jag skulle behöva jobba ihjäl mig. Känns det som i stunder av lite hybris i alla fall...

I alla fall så tyckte han att det var bra jag gick till naprapaten. Det var inget som skadade i alla fall. Sedan var det vila för ryggen så mycket som möjligt i 7-10 dagar. Gärna liggande. Inte så lätt när man är på jobbet hela dagarna och har två småglin att ta hand om. Löpning och träning får vara under denna tiden.

Sedan bokade han in mig hos en av de andra sjukgymnasterna på kliniken som var mer rygginriktad för en genomgång. Det var ju riktigt bra faktiskt. Uppföljning på detta kommer givetvis här.

Hur är det möjligt att såpass mycket elende drabbar mig? Händer detta alla som fyllt 35 eller? Tycker faktiskt att jag skött om min kropp rätt varsamt senaste halvåret och inte gjort en enda fysisk dumdristighet.