Rambergsvallen

Torsdag 14/2: Fick med mig MAgnus upp till Rambergsvallen. Visserligen knaprar han pencillin för ett inflammerat skavsår men han har svårt att stå emot några lockande intervaller på bana. Inte för att jag skulle springa intervaller utan hade istället tänkt att kalibrera footpoden till de nya skorna jag köpte för några veckor sedan.

Det var ju kanonväder så det gjorde ju inte ont precis att pipa iväg ut från jobbet på en tidig lunchrast. Vi lufsade över Ramberget upp till Rambergsvallen. Medan Magnus körde tvåtusenmetersintervaller i 3.30-fart lufsade jag runt och knappade på klockan. Efter kalibrering mot ca 4.30 testade jag vad som hände med distansmätningen om man skruvade upp tempot en bra bit genom att ta rygg på den halte från Anneberg i hans 3.30-tempo. Flåsade med i två 400-metersvarv och lämnade sedan walk over...

Klockan mätte då 790 meter istället för 800. Rätt bra tycker jag. Den mätte pulsen rätt bra också... Undrar hur mycket underlaget spelar roll för distansmätningen? Man skulle vilja hitta en grusbana eller exakt asfaltssträcka att kolla av mot.

Totalt blev turen drygt 43 minuter och en knapp mil.

Fartlek

Tisdag 12/2: Det var dags för fyraårskontroll för dottern på BVC på förmiddagen. Dessutom är jag ensam med barnen några dagar vilket innebär både lämning och hämtning på dagis = korta dagar på jobbet. Provade därför att arbeta hemmifrån för första gången, bakåtsträvare och framstegsfientlig som man är. Det visade sig ju vara skitbra. Kändes som rena vilan att kunna sitta hemma i köket och pula med jobbet. Egentligen är det ju rätt roligt bara man får sitta ifred och lugn och ro! Nära till kaffebryggaren och kylskåp också.

Stolarna är emellertid inte lika bekväma som på arbetsplatsen så därför kändes ett löppasss på lunchrasten som ett riktigt bra avbrott.

Har tänkt mig att se om det går att få upp farten lite emellanåt framöver. Det känns som att man är på bättring tillräckligt mycket för att experimentera lite med längd och fart nu. Inga överilade saker, bara lite...

Upprepade fredagens fartlekspass. Efter ca 10 min jogg som uppvärmning kör jag lite korta tempoökningar i små uppförsbackar som verkar lämpliga. Därefter följer fyra längre tempoökningar, dryga 300 metrar styck, på plan asfalt. Blandade löpfarter däremellan, allt efter vad som känns bra. Totalt tog rundan 29 minuter inklusive några minuters nedjogg. En knapp minut snabbare än i fredags.

Lite ont gjorde det i toppen på vänstervaden de första kilometrarna men det försvann när jag blivit varm. Tror inte det var någon större fara, nu känns allt bra igen.

Känner mig nöjd med rundan och att benet verkar bli så mycket bättre för varje vecka. Hoppas verkligen jag inte åker på bakslag nu när årets bästa löpsäsong börjar! Solen börjar kunna värma på dagarna och skymmningen kommer allt senare samtidigt som fåglarna börjar sjunga vid femtiden på morgonen. Ska bli fint.

Fast lite sörjer jag att inte kunna springa hem från jobbet då och då. Att springa en bestämd runda vid en bestämd tid är ett härligt sätt att märka våren på. Ena veckan hinner man knappt starta innan det är svart och kallt, några veckor senare kan man springa hela vägen hem. Årstiderna blir så påtagliga när man samtidigt som man upplever dem kan fundera över dem och studera hur de ändras.

Vintersemester och februarisummering hittils

Söndag 10/2: Har varit i Långberget på vintersemester med familjen under första delen av veckan. Haft några riktigt härliga dagar med barnen i skidskola, snöhögarna och pulkaåkning. På lördag morgon för en vecka sedan, dagen för avfärd, vaknade jag tidigt och masade mig ut på ett med mina nuvarande mått mätt längre pass. En knapp mil. Lite ont i toppen på vaden de sista kilometrarna men det gick och inga men efteråt. Kändes som ett genmbrott att spinga mer än 40 min i sträck.

Efter en rätt kämpig resa upp i rejäl snöyra kändes det fint att installera sig i stugan och dra igång pulkaåkningen på stört. Det var nästan en meter snö. Minstingarna sjönk rejält när de gav sig ut i obanad terräng...

Dagarna gick dock snabbt och själv hann man som vanligt inte mer än ett milpass på skidorna om dagen. Fast det räckte rätt väl. Träningsvärken satt där den skulle redan efter första passet.

Sista dagen hade jag en hård duell mot en annan okänd åkare i de elupplysta kvällsspåret. Han var tyvärr dock bättre tränad och hängde av mig i en ruskig spurt de sista femhundra metrarna efteråt. Kommer dock lägga på minnet hans små visdomsord när vi stog och artighetspratade efter målgången och jag ursäktade mig med att jag var där med familjen och åkte några kortare turer på lediga stunder.

- Var sak har sin tid!

Klokt sagt. Jag kommer igen och tillbaka.

Väl hemma i Mölnlycke så har jag kört två fina löppass som stärkt mig lite. Ett halvtimmes fartlekspass och ett stavlöppass runt Finnsjön. Båda passen har kännts riktigt bra i mitt onda ben. Man är på G.

Jogg med åldermännen

Onsdag 30/1: Igår var i alla fall kärntruppen i sjövallastugan för att basta. Det var en liten och stukad skara som hade kommit dit. En med förkylning och en med knäont. Så det blev bara jag och Arne som tog en joggingtur. Långsamt tempo i 37 minuter. Precis lagom för mig. Arne hade slitit av hälsenan i sommras och gått gipsad i 8 veckor. Han är 64 bast. Hmmm, känns lite bistert att man drar jämnt i sådant sällskap... Fast eftersom jag hade tagit ett bonuspass på cykel i måndags så gjorde det nog bara gott att farten var extra måttlig.

Idag blev det en halvtimme i gymmet på lunchen. Försiktig bänkpress, situps och lite vadträning. Har haft lite småont i vänster axel sedan senaste rullskidsturen och nästa vecka bär det av med familjen till Långberget för lite vintersemester. Vill inte dra på mig något onödigt skit så de små snöturer jag hoppas på går om intet. Kul med snö ska det bli i alla fall.

Avsteg från planen och inspiration till bokhyllan

Måndag 28/1: Det skulle ju bli en extra vilodag idag men jag fick ett sådant sug efter att jobba lite så jag kunde inte hålla mig på lunchen. Satte mig på motionscykeln och tänkte köra en förlängd uppvärmning. Det kändes bättre i vänsterbenet än på mycket länge och minutrarna flöt på. Jag stoppar vid 20 tänkte jag. Vid 20 minuter var allt fortfarande bra och svetten flöt. Det blev 30 minuter till slut. Lite oroande känsla i "toppen på vaden"-ontet de sista tre minutrarna men allt har kännts toppen efter passet så det oroar mig. Inte idag i alla fall...

På vägen till dagis passade jag på att hämta ut mina senaste beställningar till bokhyllan. Vet inte riktigt vad det var men förhoppningsvis ska två av dem ge inspiration när jag kan träna lite mer och den tredje tänkte jag läsa på direkten.

"Chi Running" tänkte jag kunde passa nu på direkten, även i mitt något skadeskjutna tillstånd. Den verkar lite amerikansk och hallelujig av sig det lilla jag bläddrat i den men kan kanske kan vara något ändå. Det var väl framförallt det där med skadefrihet som baksidan nämner som lockade. Sedan var jag sugen på att läsa om träning men ändå inte bli så vansinnigt motiverad så jag gör något överilat av ren övermotiviation... I dagsläget får kämpa varje dag för att hålla emot träningsimpulserna, även utan extra inspiration.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

Söndag 27/1: Igår var det dags för en joggingtur igen. Hela dagen gick innan det blev tillfälle att ge sig ut. Fördelen med detta var att regnet hade slutat men dagsljuset var ett minne blott.

När jag skulle ge mig ut så ville absolut dottern med och springa. Så på uppvärmningen fick jag sällskap. Hon kämpade på toppenduktigt. Det blev en hel kilometer utan paus på tio minuter. Den tjejen vet i alla fall vad prattempo är. Det snattrades precis hela vägen...

Väl hemma igen stack jag ut på min egen lilla tur. Kändes fint om än lite nära inpå den nyss ätna middagen. Lade mig på beskedliga fem minuter per kilometer. Lite bekymmersamt är att det även denna gång började kännas lite på utsidan av låret efter drygt 20 minuter. Det gör ju inte direkt ont men man blir lite orolig över att det är något som håller på att bli sämre igen. Jag trodde att jag var helt bra i den skadan. Idag söndag känns det bra igen så kanske ska man inte lägga för mycket vikt vid det utan bara vara lite extra observant framöver.

I alla fall så fick mig dessa känningar att ta raka spåret hem igen. Inte heller denna gång blev det alltså en 40-minutersrunda som jag önskat. Istället stannade klockan på 33.32 och 6,5 km.

Nu blir det en extra vilodag innan jag på tisdag ska göra ett nytt försök att köra ett pass med gubbarna i Sjövalla.

Löpningen funkar allt bättre

Fredag 25/1: Igår körde tog jag en fin runda på lunchen. Hade tänkt mig en runda på 40 minuter ungefär. Löpningen flöt på och alltför många andra lunchjoggare var ute på cykelbanorna runt Lindholmen för att jag skulle kunna hålla mig från att släppa upp farten något. Den nykalibrerade footpoden verkar numera i alla fall inte visa så mycket glädjesiffror. Tyckte jag sprang på bra men farten blev ändå inte högre än runt 4,50 per kilometer.

Hursomhelst, just som jag skulle till att inleda upploppet runt Semconhuset så fick jag lite ont på utsidan låret. Kanske bara inbillning men jag såg ingen anledning att dra ut på rundan. Tog det försiktigt raka vägen till duschen istället. Ingen skada skedd tror jag. Idag känns det finemang.

Toppen på vadenskadan känns också bättre för var dag. Hurra!

Totalt blev rundan 37 minuter istället för de tänkta 40. Inget att sörja över. På den tiden hann jag 7,8 km.