Larmig lunch...

Tisdag 27/5: Dagens plan var att hinna med en kort testjogg på lunchen innan det var dags för återbesök hos den hårknådande massören. SOS Larmcentral ringde dock just när löplunchen skulle inledas och meddelade att inbrottslarmet gått igång där hemma. Hmmm, lite stressad blev man ju och jag fann det bäst att trots allt avvakta med löpningen och ta bilen hem istället. Visserligen skulle det skickas en väktarbil dit för att kolla läget men jag tror inte jag hade fått någon ro i huvet på eftermiddagen ändå.

Väl hemma visade sig allt vara i sin ordning och alla dörrar låsta. Givetvis hann jag också före väktaren med god marginal. Den gubben tog faktiskt närmare en timme på sig. Ska nog klaga lite imorgon.

Pressade trots allt in en 27 minuters skogstur på hemmaplan innan jag mosade in en macka och stack tillbaka till stan för massage. Det gjorde rätt ont denna gången också fast jag känner mig nog inte riktigt lika stel och mörbultat som efter förra gången. Löpturen gick nog också bra. Ingen allvarligare känningar i vaden i alla fall.

Vila imorgon och förhoppningsvis en fin skadefri löptur med sjövallagubbsen på torsdag.

Söndagsutflykt till Hällsnäs

Söndag 25/5: Det blev ett rullskidspass i försommaren. Vaden känns ganska ok idag. Ömheten från massagen är så gott som borta. Tar det lite försiktigt och tar rullskidorna istället för att jogga.

Öppnar upp med ett par uppvärmningsvarv och stakar sedan så sakteliga iväg förbi Mölnlycke fabriker utefter Landvettersjön bort till Hällsnäs. Det känns verkligen som sommar. Bitvis består vägen av någon slags packat oljegrus. Slätt som ett dansgolv men perfekt fäste för stavarna. Vägbanan är varm och mjuk. En cykel som kör om mig gör tydliga spår på min dansbana.

Man får se upp med ett par järnvägsövergångar, särskilt den andra som ligger precis nedanför en utförsbacke. Där tar jag av mig skidorna och går ner. Inget vidare att bli liggande med brutna ben på en järnvägsövergång...

Tillbaka till Massetjärn tar jag ett extra varv innan jag varvar ner med två lugna varv till.

Lite kort för att kalla det för rullskidsutflykt men känslan var den jag tidigare i vår sett framför mig. Utflyktskänsla, att testa en ny väg och njuta av turen. Trodde då att jag skulle vara starkare och rustad för längre turer vid det här laget.

Totalt 50 min (27 inom zonen, 4 över och 18 under), 13 km.

Tvivel

Lördag 24/5: Igår var en dag av verkliga tvivel på detta med Maffetone-träning. Kände mig rätt bedrövad av att inte vara löpbar på grund av senaste lilla vadproblemet. Kan det vara någon särkild vits att träna på det viset om man ändå blir skadad? Har fått för mig att den låga intensiteten skulle innebära att man kunde träna mer mängd. Träna oftare helt enkelt. Har inte orkat följa upp hur mycket jag egentligen ökat på träningsmängden veckorna som föregick mitt senaste lilla bekymmer men jag tycker inte den var så farligt stor med tanke att jag har hållit på att trappa upp sedan mars nu.

Kanske bättre att bara springa på känsla och ändå vara noga med vila och återhämtning, hoppa över de värsta "dumpassen" som bryter mot sans och vett. Kan det vara så att mitt löpsteg inte passar mig när jag sänker farten till MAF-fart? Det bästa kanske trots allt är att bara springa så det känns naturligt och bra?

Samtidigt vore det ju kul att göra ett sådant här Maffetoneupplägg. Fast då skulle ju själva vitsen vara att det funkade att träna. I annat fall blir det ju inte särskilt roligt eller ens intressant...

Idag har tankarna emellertid varit aningen mer positiva allt eftersom ömheten efter torsdagens massage lagt sig och vaden börjar närma sig sitt normala. Massören var ju tvärsäker på att han skulle fixa problemet. Jag tvivlar nog fortfarande på att det kan gå så lätt men han har ju en gång till på sig på tisdag.

Kanske tar jag en liten skogsjogg eller rullar ett pass imorgon. Han sa ju att det gick att träna men att jag inte skulle dra på om det inte känndes bra. Får se hur det blir.

Hursomhelst har jag funderat ut en ny regel jag skall försöka följa. Åtminstone ett par månader...

- Träna aldrig samma motionsform två dagar i följd.

Massage

Torsdag 22/5: Igår var min vad sämre igen. Försämringen kom gradvis under dagen. Man blir ju klart stressad av allt elende. Förra onsdagen fick jag nummret till en massör av en sjövallagubbe när jag kom gående på min avbrutna runda. Honom skulle jag ringa...

Så gjorde jag igår och idag var det dags. Hade jag inte ont i benet innan så har jag det nu.... Han var duktigt stark i nyporna, det var så man kippade efter luft när han knådade. Han varnade mig innan att det kunde göra ont så jag härdade ut. Han verkade dock kunnig och förklarade någonting i stil med att en liten överbelastning lett till smärta som spände muskeln och blodtillförseln stoppades. Något spiralliknande som bara blev värre fattade jag det som. Han var dock säker på att kunna få bort det. Hmm, återstår att se... Ska dit en andra gång nästa onsdag. Den som gett sig in i leken får leken tåla och det är väl lika bra att löpa linan ut nu när man testar.

Just nu är vaden ordentligt öm. Ungefär som om man rappat till den med ett järnrör. Eller möjligen kan känslan liknas vid träningsvärken som blir om man alldeles ovan kör en ruskig massa excentriska tåhävningar.

Laddat för snö

Tisdag 20/5: Sådär ja. Då var den på plats! Det var ju i julas jag började med pappslöjd en dag. Här kan man skåda verkligheten efter att prototypen skrotats.

Ser framför mig en riktig skidsäsong. Tidiga och gnistrande lördagmornar i tidig februari. 25 km skidor på Landvetter golfbana avverkade. Kommer hem och tar en förmiddagskaffe och tinar upp framför värmen från lågorna. Eller var det kanske efter 15 varv av stenhårt stakande på Ötjärns is en torsdagkväll?

För att fira det kommande gjorde jag idag en repris på söndagens försiktiga rullskidspass. Mina armar är väl lika sköra som mina ben så även här gäller nog att prioritera regelbundenhet och försiktighet framför intensitet och snabb träningsutdelning. Det är långt till Vasaloppet och det borde finnas alla förutsättningar att inte stressa och låta tiden göra jobbet.

43 minuter och 10,2 km totalt. 24 min i MAF-puls, 5 över och 14 under. Fortfarande hel i armar och ben tror jag.

Försiktigt rullande

Söndag 18/5: Tog och rullade med skidorna lite försiktigt runt Massetjärn nyss. Ville ta det extra försiktigt pga av vaden. (Dessutom hade jag lite känningar av tennisarmbåga efter valborgshelgen. Vet inte varför jag hade det då men jag misstänker lite husmålning och vedhuggning i kombination med ett par något längre rullskidsrundor. Hypokondriker som man verkar vara...).

Med vaden och det andra känns det just nu ok. Fint.

Totalt 10,5 km blev mitt tolfte rullskidspass för året. 47 minuter varav 27 i MAF-puls. 2 över och 8 under. Rätt nöjd just nu trots en elendig vecka rent träningsmässigt.

Obra...

Onsdag 14/5: Hade egentligen planerat ett litet cykelpass i gymmet på jobbet. Det blev externlunch istället med gamla kollegor från förr. Fick istället för mig att ta en löptur runt Finnsjön. Det där med rullskidspass jag tänkte tidigare i veckan glömde jag bort...

Första knappa fyra kilometrarna gick fint, sedan började känslan i vaden jag klagade på efter helgens två löppass göra sig påmind. Inget bra! Jag fattade dock ett rätt moget beslut och började genast promenera hemåt istället. Tyvärr var jag som allra längst bort, på andra sidan sjön och det blev drygt tre kilometers promenix hem. Vill inte påstå att det gjorde ont men det känndes heller inte bra. Man blir ju stressad av all skit som rammlar över en.

Får se det som en försiktigare vecka och kanske rulla ett litet pass i helgen för att spara vaden. Tror egentligen inte att det är någon större fara, bara det att man blir SÅ trött på att ständigt behöva varva in dessa viloperioder på 7-10 dagar på grund av småskavanker. Kan inte få in i min skalle att mina ben verkar vara så nedrans bräckliga. Tycker ändå jag joggat en del, helt otränad är jag ju inte.

Mönstret för när det går åt pipan verkar dock vara att jag börjar dra ner på vilodagarna mellan passen. Fast jag trodde att behovet inte skulle vara lika stort nu när jag kör lågintensiv träning.

Sagolik helg i nya skor

Måndag 12/5: I torsdags skippade jag lunchgymmandet för att istället ta Älvsnabben bort till Rosenlund och en promenad till Löp & Skokliniken. Tyckte jag var värd ett par utprovade skor nu när jag löper lite regelbundet igen. Var säker på att jag skulle komma därifrån med ett par Adidas Adistar Cushion. Så blev det inte. De menade att ett par NB 1223 tog upp lite sidorörelser som jag inte trodde att jag hade. De satt gött på foten i alla fall och jag slog till. 1500 pix fattigare men nöjd käkade jag lunchmackorna tillbaka vid datorn.

Det var fruns tur att ha ledig fredag i fredags och jag passade på att ta cykeln tur och retur till jobbet. Lite kylslaget när jag trampade iväg strax efter fem på morgonen. Hemfärden var desto goare. En enkelresa visade sig vara 20 km med fredagens vägval. Ditresan tog 47 minuter (13 min i MAF-puls, 2 över och 30 under) och hemresan 56 minuter (30 min i MAF-puls, 7 över och 19 under). Ni kan nog gissa vilket håll det lutar...

På lördag morgon var ju vädret bara för gött! Hela familjen blev lite rastlös och mitt på dagen bestämde vi lite hastigt att åka och besöka svärföräldrar i deras stuga i närheten av Karlsborg. Det gäller att utnyttja vädret till bad och bryggsolande mens det finns. VÄl där hade jag två riktigt fina löpturer i mina nya skor. Sommarheta grusvägar, doften av solvarmt hygge och en cirklande rovfågel i blickfånget. Riktigt bra!

Lördagens runda blev 59 minuter varav själva träningspasset var 41 minuter (2 min av dessa över MAF-puls) och 8,26 km. Enligt klockan en snittfart på 4,58 min/km. Söndagens runda blev 1,02 varav själva passet 46,47 min (4 min över MAF-puls) och 9,21 km. Enligt klockan en snittfart på 5,05 min/km.

Såhär i efterhand kanske det kan tyckas lite väl djärvt att köra tre pass på raken... Längst upp på höger vad känns ungefär som om man kört excentriska tåhävningar. Intalar mig att det är de nya skorna som stoppade den där sidorörelsen med foten och gav lite träningsvärk. Ska passa på att ta det lite lugnt några dagar och kanske starta igen med ett rullskidspass. Det är svårt att stå emot lusten att träna när de yttre förhållande är så in i bänken på topp...

Korkat pass

Onsdag 7/5: Igår skulle jag ta mig en runda på lunchen i försommarvärmen. Omgivningarna kring jobbet är rätt trista och för att få lite variation fick jag för mig att fortsätta västerut bortanför Älvsborgsbron. Vet inte vad jag egentligen tänkte på. Det stod Skandiahamnen på cykelvägsskyltarna och jag fick väl för mig att jag skulle komma ut till vattnet efter ett tag och någon form av hamnanläggning. Istället blev det en vändslinga kantad av oljecisternerer, diesellok och långtradare... Solen lyste och det gick snabbt att löpa så ingen större skada var skedd. Inte riktigt som jag tänkt mig bara.

Totalt blev rundan 1.11 inklusive uppvärmning och nedvarvning. 13,5 km.
Intressant att notera var att själva träningsdelen av passet mätte 59,13 min och 11,77 km vilket ger en snittfart på 5,02 min/km! Snittpulsen var 142. Jag tror visserligen att 5 min av de 59 hade puls över de 145 jag satt som max. Hursomhelst, 5,02 min/km. Tänk vad solen i ryggen kan göra!

Följde idag upp med en skogstur. Av dagens pass på 49,36 var 34,46 min själva träningspasset i maffe-fart. Snittpuls på 141. 6,18km ger en snittfart på 5,38 min/km. Har för mig att det var farten jag hade på mitt MAF-test på slät asfalt... Kan det vara möjligt? Dagens runda gick mestadels på smala skogsstigar.

De senaste två rundorna indikerar således att det kanske snart är dags för att göra ett nytt MAF-test. Tänk om man faktiskt har uppnått något?

Tiden flyger...

Måndag 5/5: Tjoho vad tiden flyger iväg... Våren är snart sommar och fastän kvällarna är ljusa och långa så blir det inte mycket tid över till att föra bok över träningen. Trädgård, båt, målning av hus, helgutflykter till föräldrarnas sommarhus och en hel del träning(!) har minimerat datorns driftstimmar.

Hade en riktigt fin träningsvecka förra veckan. Kan bland annat räkna in två rullskidspass, cykling till och från jobbet på valborg (5 mil t.o.r.) och två löppass. Löppassen gick visserligen långsamt men de var av det sällskapliga slaget. Ett med frun som slet ont med mig trippandes i bakhasorna och ett med lillebrorsan. Även det i behagligt prattempo långt under maffefart.

Särskilt glädjer jag mig åt passet med brorsan som jag utökade till hela 15 km efter att han vikt ner sig efter knappt 10 km. Avslutet gick ut till Styrsös västsida och de alldeles underbara strandängar som finns där och sedan upp över klippor och ljunghedar till toppen av utsiktsberget. 15 km får nog ses som rekordnotering sedan oktober eller så. Dessutom känns allt rätt så bra i kroppen! Inga illavarslande tecken på kommande elende, bara sug efter mer löpsightseeing!

Också mycket nöjd över två rätt ok rullskidspass. Särskilt som jag till familjens (läs fruns) stora tveksamhet om mina kompisars stora jubel hänger på till Vasaloppet nästa år. Anmäld och betald! Måste ju vara som gjort att kombinera maffetoneträning med vasaloppsstart.