Reklam...!

Måndag 28/4: Måste bara passa på att såhär i offentlighet berömma Suuntos garantihantering. Min t3 har trilskats ett tag och i måndags för en vecka sedan reklamerade jag via deras webbsida. Det kom ett DHL-bud till jobbet och hämtade klockan och bröstbandet samma eftermiddag. Alla blanketter mm. fixades via webbsidan och DHL-budet hade emballage med sig.

Idag en vecka senare kom en sprillans t3 tillbaka till jobbet med DHL-bud! Rätt förnämligt om jag får säga det själv. Sådant blir man på bra humör av!

Dagens lust till rullskidande rann ut i vedhögen...

Det knallar på

Söndag 27/4: Det blir lite si och så med rapporteringen här på bloggen nu när våren är här märker jag. Riktigt svårt att hinna med allt som ska göras i trädgården, fixande av segelbåt, hugga all ved inför kommande skid- och brassäsong och amtidigt både träna och blogga. Blir lite sporadiskt och kortfattat en tid nu kanske...





I fredags på lunchen gjorde jag Magnus sällskap till Rambergsvallen. Han kör 400-ingar med sina nya spikskor och jag joggar runt runt i MAF-fart. Lite kontrast ska det vara. Många undrar kanske över nöjet i att jogga på en 400-metersbana... Det var rätt ok, mjukt och skönt och sällskap i en värmande sol. Lite intressant också attt kolla vad farten landade på. Det jag sprang på banan blev 31,19 min, 5,60 km vilket ger en fart på 5,36 min/km. Ungefär som mitt tidigare MAF-test alltså.





Totalt blev rundan 1 timme och 4 min. 11,3 km varav 49 min i pulsintervallet 135-145.





Kvällen viktes åt båtfix...

Nyvaxad och lite underifrån i kvällsljus ser Stumpan rätt fin ut!

Idag söndag blev det en tur i skogen runt Finnsjön. Hade lite idéer om ett rullskidspass men jag sågade en hel del ved mitt på dagen så det blev löpning. Kanske tar jag ett rullpass imorgon. Jag har ju tidigare hädat att det är lite korkat att köra alternativträning på vilodagar men med den låga intesitet som blir i MAF-träning tror jag det är annorlunda. Återstår att se.

Rundan idag blev 1,03. På den tiden hann jag 10,6 km varav 43 minuter i pulsintervallet 135-145.

Försiktig ökning av längden

Onsdag 23/4: Igår blev det ännu en skogstur i vårkvällen. Försökte mig på en försiktig ökning av längden på passet. Fem minuters uppvärmning, följde hela 1 timme och 7 minuters jogg. Avslutade med knappt 10 min promenad. Av denna tid så låg jag inom MAF-pulssonen på 135-145 i 55 minuter och råkade ligga över i 7 minuter. Hade lite svårigheter hela passet att hålla pulsen stabil under 145. Fast det är klart på smala knixiga stigar med bitvis rätt långa och branta partier så blir det lite knepigt.

Totalt förflyttade jag mig 12,9 km varav ganska precis 12 löpandes.
Härligt nöjd med att ha ökat på längden i tid i alla fall.

Funderade på två vilodagar och ta ett ordentligt gympass imorgon istället för att springa. Egentligen skulle väl rullskidorna varit det perfekta valet men jag ska ut och träffa några gamla kollegor direkt efter jobbet så det blir lite knepigt att få till det.

Morgondagen får utvisa vad det blir.

Suunton på reparation

Måndag 21/4: Igår blev det en alldeles underbar skogstur på totalt 53 minuter. Nästan som att gå på bal... Hade tänkt att ta "gula stigen" bakvägen från Finnsjöns dagis och bort runt Finnsjön. Fick istället korn på vita markeringar som jag aldrig följt förut. Det blev en för mig ny väg och efter lite planändringar hamnade jag borta vid Pottebo och kunde ta gula stigen på tillbakavägen istället.

Vårvärmen har väl inte undgått någon. Knappt man kan sätta ord på hur nöjd man är att det funkar att springa igen, om än långsamt. Har ju kört konditionsträning varannan dag i stort sett hela april. Njuter varje runda och längtar alltid till nästa. Funderar på hur djärv man kan vara när det gäller att öka på mängden. Det känns som att det senaste halvåret i ungefär just det här läget ligger en ny skada på lur. Ska försöka passa mig... fast man vill ju så gärna komma upp i lite längd.

Idag skickade jag pulsklockan på garantireparation. Reklamationsrutinerna verkar rätt smidiga. MAn fyllde i lite formulär på internet och skrev ut en bunt färdiga papper. Sedan ringde man DHL och de kom och hämtade klockan på jobbet. Återstår att se om resten av det hela går lika smidigt. Sju dagar skulle en garantireparation ta. Om de nu hittar något fel. Kanske bara skit bakom spakarna...

MAF-test

Lördag 19/4: Igår fick jag äntligen till ett första MAF-test. Har varit i kontakt med Suunto för att reklamera pulsklockan. De bad mig skicka in bröstbandet för koll. Är ganska säker på att det är det som är felet för igår lånade jag fruns och det fungerade kanonbra. Reklamationen blir väl en historia för sig här...

Hursomhelst, värmde upp i knappt tre kilometer ner till Massetjärn via några smärre kringelkrokar. Körde sedan sju varv och försökte hålla pulsen mellan 140-145 och i möjligaste mån inte gå över 145. Alltså hålla mig i underkant på MAF-pulsen. Det var lite svårt men de sista varven kom jag in i en lunk som höll pulsen smått otroligt stabilt på 144-145. Det kräver lite koncentration. Att hålla pulsen blev lite som en sport i sig. Ungefär som att köra det gamla tv-spelet "månlandaren". Hemligheten verkar vara att synka andningen med stegen.

Varvtid Snittpuls Varvlängd enl. GPS Snittfart
5.24.6 142 0,98 5,31
5.26.3 142 0,97 5,36
5.25.0 143 1,02 5,19
5.38.3 143 0,98 5,45
5.34.6 143 0,98 5,41
5.38.1 144 0,98 5,45
5.41.7 144 0,96 5,56

Hmm, detta ger ju också en hint om hur noggrann GPS-en är. Lite intressant i sig.

Alltså, 6.87 km på 38.49 ger 5,39 min/km. Lite långsammare än vad jag hade trott att det skulle gå. Tycker mina tidigare pass har indikerat en något snabbare kilomtertid med MAF-puls. Fast då finns ju utrymme för förbättringar.

Totalt blev mitt pass 1 timme och 15 min. 12,8 km.
Av denna tiden låg jag 54 min på MAF-puls (135-145), 15 min under och 5 min över.

Uppskjutet MAF-test men ett bra besked om rätt väg

Onsdag 16/4: Har kört två pass sedan sist. Vårvädret har gjort att inomhustiden på kvällarna har krympt lite och bloggrapporterandet fick stå tillbaka lite för några provsving med min nyinförskaffade Fiskars klyvyxa. Att klyva de allra fetaste kubbarna var lite som tricket att knäcka en blyertspenna över mellan fingrarna genom att slå näven mot knät. Fegar man så händer inget (fast man får ont i knogarna av pennan), tar man i för kung och fosterland så tjoffar det till och man har två delar.



I måndags i alla fall tog jag en alldeles underbar skogstur runt Finnsjön och gula spåret borta vid pottebo vid halvåttatiden. Massor med fågelsång, vindstilla och ett vårkvällsljus som var helt super. Hade tagit med kartan men insåg snart att det började skymma och det var riktigt svårt att orientera med en någorlunda jämn puls. (Ärligt talat är det skitsvårt att hitta något utan att göra allt för långa pauser!). Totalt blev måndagens pass 1.01 (9,3 km).

Idag onsdag hade jag ju planerat MAF-test. Frun är dock borta på tjänsteresa så jag är bunden till hemmets trygga vrå på kvällstid. Vill köra testet på banan runt Massetjärn som jag planerat för att få så likvärdiga test som möjligt från gång till gång. Det blev därför istället ett löppasss på lunchen. Mestadels på asfalt. Lite ängslig att något skulle gå åt pipan igen på det hårda underlaget men det verkar ha gått fint. Totalt knappt 57 minuter varav 5 minuters uppvärmning och ungefär lika lång promenad på slutet som nedvarvning. Totalt 10.05 km.

Tyvärr trilskas min pulsklocka, trots kontaktgel och allehanda trixande. Tro det eller ej men plötsligt efter 30 min ungefär så sjunker pulsen till 109 där den i princip fastnar enligt klockan. Omväxlande visar klockan -- eller en puls på antingen 109, 110 eller 111, vad jag än gör. Det var inte så länge sedan jag bytte batterier i både klocka och sändare. Rätt retligt det hela! Således inga bra siffror från dagens pass. Fast när jag insåg vad som hände så knäppte jag i alla fall en mellantid. Fick för de drygt 24 min uter som följde på uppvärmningen en snittpuls på 139 och en medelfart på 5,18 min/km. Pulssiffran bör nog vara lite högre eftersom klockan fastnade på 109 i några minuter på slutet...

Kanske kan jag prova att låna fruns pulsband om jag ska göra ett MAF-test i helgen... Sedan är det nog till att pröva garantin hos Suunto som gäller.

Igår kom också två nya Maffetone-böcker neddimpande i brevlådan. Känns kul och inspirerande igen att läsa om träning. Tror att jag trots lite problem på vägen håller på att jobba mig tillbaka till något som kan liknas vid regelbunden konditionsträning. Maffetones metod känns som någonting konkret att förhålla sig till och som i någon mening utgör en säkerhetsventil för att jobba upp för mycket intensitet i träningen. Visserligen bygger den nog på rätt mycket mängd i träningen och jag hoppas relativt snart kunna öka på detta genom att köra så mycket som möjligt i terräng och att aldrig springa fort.

Hygglig kille!

Söndag 13/4: Idag stötte jag på en hygglig prick! Har tagit beslutet att skaffa kamin till kommande vintersäsong. Snål som man är och gillar att slita så har jag börjat leta ved överallt också. Det skulle bära emot att köpa i påse och jag tycker det är kanonkul att klyva med yxa! (Min själ har nog varit smålänning i sitt förra liv...)

Hursomhelt på en tomt som röjdes för ett tag sedan några hundra meter bort så har det legat högar med kubbar länge nu och frestat. Idag var där folk som förberedde sprängning och markberedde och jag tog modet till mig att fråga om inte de visste vems tomten var och om man skulle kunna köpa lite ved för en billig penning. Det visade sig att det var tomtägaren själv som var där och visst kunde jag ta så mycket ved jag ville. Det skulle ändå bara bli till flis. Kostade något gjorde det inte heller. Och hade jag släpvagn? Nähä, då kan du ju låna min som står här. Ös på bara!

Det blev ett par vändor med vagnen och svetten lackade under ett par timmar när jag kånkade kubbar från den sluttande tomten ner till vägen och bilen. Lite alternativ träning kan man kanske klassa det som...

Tog med en halvpanna konjak från gömmorna till den sista rundan som tack för lånet av kärran och kubbarna. Även han såg glad ut när jag vinkade adjö. Härligt med en go gubbe som oväntat gjorde min söndag! Nu behövs bara en riktig yxa.

(Vänsterknät känns bara bra idag med så imorgon blir det nog en skogslöpartur och sedan kan man kanske ta och göra ett MAF-test på onsdag.)

Blindorientering

Lördag 12/4: Skam den som ger sig! Var för ovanlighetens skull inte riktigt sugen på att ge mig ut nyss. Efter att ha skurat carportfasad inför senare målning på förmiddagen hade jag duschat och myst till det inomhus. Det såg klart ruggigt ut utomhus och helst hade jag velat ta en slummer.


Hursomhelst, idag skulle jag testa att löpa lite igen och jag tänkte göra det i skogen på mjukt underlag. Hade köpt några orienteringskartor i tisdags när jag var och bastade i Sjövallastugan. Gluttade lite på dem och funderade på om jag skulle ta med en och pova något nytt men hade ingen riktig gnista och kartan blev kvar hemma.


Kom mig i alla fall iväg och värmde upp en kilometer ner till Finnsjön. Tänkte ta en sväng bort mot Pottebo och sedan "gula" stigen bort till Finnsjöns dagis och hem. Naturligtvis var jag lite orolig för knät och sprang och kände efter en bra stund men allt känndes fint. När jag väl kommit igång med löpandet var det kanonfint att vara ute och löpa lite!

Borta på sfaltsvägen fick jag för mig att springa vid sidan om inne i skogen. Det känns ju som att springa på en skumgummimadrass ute i blåbärsriset och det bara inte kan vara skadligt för knät. Följde lite små knappt synliga stigar upptrampade av rådjur eller orienterare, vad vet jag. Rätt snabbt hade jag vikit av längre in i skogen bort från asfaltsvägen och kännd terräng. Plötsligt kommer jag upp på en större stig som jag följer. Den måste ju leda någonstans. Kommer fram till en lite tjärn och jag tror mig komma ihåg den från kartitten innan turen (Råtjärn visar en koll nu efter rundan).

Där tar stigen slut i en mosse och jag vet som inte vad jag ska ta mig till. Irrar runt en stund och sedan flyger en ny idé in i huvudet och jag löper rakt ut i kärret, tror att jag kommer komma till den gula stigen på andra sidan. Sjunker till halva smalbenen och jag börjar undra om det var en riktigt bra idé det här. Vattnet var dock rätt kallt och utan att ha en tanke på maffetonepuls och skadade knän var farten uppe i max och vips flög jag över till andra sidan där jag rätt nöjd kunde konstatera att jag hamnade rakt på den gula stigen som jag hoppats! Man är nog hittils i alla fall ingen riktig skogslöpare. Har aldrig riktigt sett tjusningen med detta att vada genom lerpölar och ha skummande dyngvatten mellan tårna. Fast, man är vaä kanske nte sämmre än att man kan ändra sig.

Resten av rundan var som en barnlek i jämförelse och jag drog mig inte längre för att klafsa genom småpölarna. Väl hemma varvade jag ner med en promenad runt kvarteret. Det kan nog bli rätt kul att ta med kartan och försöka hitta rundor framöver.

Totalt sett blev det 7,3 km på knappt 51 minuter (varav 15 min var uppvärmning/nedvarvning). 10 min över 145, 23 min 135-145, 17 min under 135.

Knät verkar fortfarande vara ok såhär ett par timmar efteråt!

Rullskidor Vällsjön runt

Torsdag 10/4: Rullade runt Vällsjön i maklig fart och tog en lite promenad efteråt. Ansträngningsmässigt känndes det ungefär som det låter. Måttligt. Fast det är skönt att göra något i alla fall. Kände mig också duktig när jag motstod impulserna att ta några extra varv runt Massetjärn när denna passerades. Kanske inte så myckat av rädsla för att få tillbaka knäproblemet som för att få något skit i armarna. Det är ju ändå dessa som gör det största jobbet i denna försiktiga fart. Man har blivit en försiktig general...

Drömde under rundan om fina ljumma långrunder på rullskidorna i längre fram i vår och sommar. Kan man klara backarna från Benareby ner mot Mölnlycke borde man kanske kunna hitta rundor bort mot Landvetter och Hällesåker. Längtar efter längre pass av alla former, börjar få abstinens.

10,5 km på 43 minuter. Snittpuls 139 (13 min över 145, 20 min med maffepuls och 10 min under 135). Inga problem med knät!

Stakåkning i vårsolen

Tisdag 8/4: Det var ju joggdags med pensinärskompisarna i Sjövalla. Ville gärna hänga på dem i Finnsjötärrengen i den alldeles stilla soliga vårkvällen men vågade inte fresta knät ännu. Bättre att vänta. Istället blev det några varv stakåkning på rullskidorna runt Massetjärn istället. Gångvägen runt tjärnen är i princip helt plan och ganska precis en knapp kilometer lång. (Det är här jag planerar att göra mina maffetest när jag vågar löpa igen.)

Det visade sig vara lite lurigt att hålla Maffetonepulsen på max 145 när man rullade skidor. Borde gått rätt bra egentligen tycker jag att hålla en jämn belastning eftersom det gick fint att staka hela vägen runt med bara armkraft utan större ansträngning. Lite lurigt förstås att kolla klockan hela tiden när armarna är upptagna.

Gav mig efter försiktiga 35 minuter. Snittpuls 135, max 159. (8 min under maffepuls, 17 med rätt puls och 8 min över tänkta maxpulsen).

Tycker min pulsklocka har trilskats lite senaste tiden. Ibland vill inte pulsen uppdateras ordentligt. Det är som om den fastnar på en för låg eller för hög puls under flera minuter ibland. Särskilt i början av ett pass innan börjar svettas lite. Ändå blöter jag givaren... Surfade lite på Suuntos diskussionsforum och det verkar vara fler som har liknande problem ibland.

Ringde apoteket och de hade faktiskt en tub kvar av någon slags kontaktgel. Inhandlade den på hemvägen. Ska bli intressant att se om den kan fixa pålitliga pulsvärden ända från början av passet... När man gör så korta rundor som man gör vill man ju att de ska vara riktigt mätta från början. Kanske visar sig min maffefart vara helt felaktigt mätt (fast jag tror inte det).

Hoppet återvänder (lite i alla fall)

Lördag 5/4: Vaknade klockan två i natt av att det gjorde ont när jag böjde benet. Liggande alltså, ingen belastning. Sedan kunde ju inte jag somna igen på en timme. Upp och knapra Ibumetin och smörja på knät en extra gång. I morse gjorde det fortfarande ont när jag gick, särskilt upp och ner för trappan. Har knaprat vidare på Ibumetinen under dagen och smörjt knät med dito kräm. Under eftermiddagen har jag faktiskt varit bra i knät. Om man inte klämmer på en av benknotorna där det onda sitter eller provar att ta några joggingsteg.

Kanske blir det inte värre än det där konstiga som jag fick i höften för några veckor sedan. Det blev ju faktiskt bra på ett par veckor. Antagligen har jag blivit vek i senor och ligament så att två lite längre men långsamma rundor var för mycket. Fast det är ju rätt svårt att förstå, jobbigt var det ju inte. Hade i mitt stilla sinne tänkt att skadorna skulle hålla sig borta om jag körde långsamt enligt Maffetones principer. Verkar inte vara så enkelt.

Min plan för helgen var att köra ett första Maffetonetest imorgon söndag. Skulle varit kul att få till ett i början av april och sedan köra Maffetoneprojektet till och med juli. Nu känns det som att jag tvingas skjuta på testet ett par veckor. Tänker mig en veckas vila och sedan testa lite med rullskidorna efter det. Inte samma stötvisa belastning på knäregionen. Kanske kan man köra maffetestet om drygt två veckor istället.

Fortsätter elendet på detta sättet kommer jag snart att ruttna ur ordentligt!

Hursomhelst, gårdagens runda:
drygt 5 min uppvärmning med snittpuls 106 (0,9 km, 5,47 min/km), sedan följde 53 minuter då jag försökte hålla mtt maffetonepulsintervall på 135-145 (9,1 km, 5,15 min/km, snittpuls 140), slutligen 7 minuters nedvarvning (0,8 km, 9,13 min/km, snittpuls 111).

Totalt sett tydligen för tufft alltså med onsdagens liknande runda i bagaget.

Parodin urartar...

Fredag 4/4: Vad gör man om man två timmar efter en långsam runda på 1 timme inklusive 15 minuters uppvärmning/nedvarvning i promenadtakt får en distinkt smärta på utsidan, nedanför vänster knä?

Lägger av?

Åker rullskidor i övermorgon och låtsas att det regnar?

Tillbaka från semestern

Onsdag 2/4: Jaha, det var det det. En nio-tio dagar i en 18-mijonersstad blir en rätt rejäl urblåsare av huvudet i alla fall. Mycket intryck och ett ständigt stadsbrus gjorde att tankar på vardag, jobb och vardagsstress var helt frånvarande. Rätt bra faktiskt. Semestervistelsen gick fort men känndes ändå lång på något vis när man ser tillbaka på den.

Resan har som helhet gått kanonbra. Turistandet har dock rätt mycket styrts av barnen och vad de orkat med. Tyvärr orkar de lite mindre än vad man ibland hoppas på och önskar. Tur de hade tillgång till lägenhet och en farmor som steker pannkakor och rullar köttbullar!

Såg inte en endaste baklängeslöpare denna gången. För sex år sedan såg jag flera stycken. Antingen var det en övergående trend eller också har jag rört mig för lite i parker där det går att utöva motion. Fast förra gången såg jag faktiskt en som kutade baklänges på en gata. Fast kanske har den gubben strukit med under de år som gått... Projektet verkade rätt riskfyllt!

Träningen har det också blivit lite si och så med. Turistandet tog på krafterna. Nu är det i alla fall tänkt att maffetoneträningen ska köras på riktigt. Tog mitt första riktiga pass idag. Totalt en dryg timme varav ca 45 minuter i mitten låg inom pulszonen på 135-145 slag i minuten. Det var faktiskt inte alls lätt att hålla pulsen där. Minsta uppförsbacke så ville den pipa iväg lite högt och sluttade det utför fick man dra upp farten en hel del för att inte trilla utanför i underkant. Känner mig mycket nöjd med att det blev en hel timme (inkl uppvärmning och nedvarvning) och att allt känns bra nu efteråt. Läste ut min Maffetonebok under semestern och Mr Maffetone hävdade att stretching inte var något självklart. Han menade snarare att en ordentlig nedvarvning var nog så bra. Jag tänkte testa detta också, att dra ner på stretchandet till ett minimum. Tycker att stretchandet bara lett till elende sista tiden.

Fast ska man köra Maffetoneträning så kommer det nog ta mycket tid i anspråk. Eftersom det inte känns särskilt ansträngande så antar jag att man får lägga många timmar på löpningen om det ska bli något. Vi får väl se hur det går.

Hoppas det går riktigt bra för nu är jag anmäld till Lidingö...