torsdag 28 februari 2008

Cykeltur i källaren

Torsdag 28/2: Hade tänkt ett lätt rullskidspass idag men frun skulle med jobbet till Norge över dagen så kvällstillfället frös inne. Blir till att lägga barn och kolla på Bolibompa istället.

Körde därför ett cykelpass istället. Trampade på i 30 minuter och det känndes rätt ok. Lite bekymmrad bara över ett litet ömmande strax bakom höger fotknöl på utsidan åt hälsenan till. Har kännt det lite i slutet på de senaste timslånga passen jag provat på. Hade ont där under vårvintern 2006 minns jag. Då gick det över av sig själv och maran i stockholm den gången var helt besvärsfri.

Har planerat intervaller (mycket försiktiga sådana) på Rambergsvallen imorgon. Ska ta det mycket försiktigt och ha det hela under nogsam observation. Tror jag ska satsa på rullskidorna under nästa vecka. Endast köra ett eller två kortare löppass och se om det släpper. Sällan kan man vara helt nöjd...

onsdag 27 februari 2008

Gubbarna överraskar...

Onsdag 27/2: Tog ett pass på motionscykeln på lunchen i gymmet på jobbet. Det gick riktigt bra att trampa på och jag fick till ett rätt hyggligt pass.

Igår kväll var det så dags att ta en tisdagsjogg med gubbarna i Sjövalla. Det var den vanliga kärntruppen med de tre åldermännen som just såpass ligger runt pensionsåldern också jag. Jag hade väntat mig ett kort litet försiktigt pass med tanke på hur det sett ut senaste gångerna och att Arne ska köra vasaloppet i vanlig ordning nu på söndag. Blev dock överraskad när Jukka tog täten bort mot Mölnlycke gammla fabriker och ledde sällskapet vidare genom Wendelsbergsparken och bort mot Säteriet. Det gick inte fort och vi hade en hel del pauser. På hemvägen gjorde jag några småspurter i några lite längre uppförsbackar för att höja pulsen lite (och visa vem som var yngst...). Under turen lyckades de nästan övertyga mig om att prova på lite orientering när det blir lite ljusare på kvällarna. Tror jag är rätt lättövertalad...

Väl tillbaka vid stugan efter hela 58 minuter väntade en välförtjänt bastu. Jag var faktiskt rätt sliten trots att min Suuntopulsklocka bara visade träningseffekten 2.6 på den femgradiga skalan. Inte van att ta så många långa turer (i tid långa i alla fall). Hade ju förväntat mig en dryg halvtimme bara och laddat med en cykeltur dagen innan.

Ganska precis 10 km fick vi ihop på de 58 minutrarna. Fint.

Idag stack jag ner till gymmet på lunchen för ett vanligt litet gympass på 35 minuter.

lördag 23 februari 2008

En milsten på omvägen tillbaka till utmattning!

Lördag 23/1: Sitter och slökollar på Södergren i täten strax efter skidbytet i Falun. Känns behagligt i sinnet (och kroppen!) efter att äntligen sedan oktober någongång ha löptränat en timme i sträck. Dessutom är resten av familjen ute på vift och man har en av de där få stunderna för sig själv i huset.

I torsdags var jag ute på en 42-minutersrunda på lunchen i sällskap med Magnus. Då värkte toppen på vaden lite mest hela rundan. Hade därför planerat in vila i två dagar för att avsluta löparveckan imorgon. Idag var emellertid vårljuset alltför lockande för att hålla sig i skinnet. Har en längre tid nu varit sugen på att prova att stretcha löptiden lite längre för att testa hur benet känns. Någongång måste man ju våga prova och det blev inga eftersviter på torsdagens aningen oroande runda.

Öppnade med ett vänstervarv runt Finnsjön. Tog den lilla stigen som går precis utmed vattnet för att tvingas hålla lågt tempo. Det ingick i dagens plan, att hålla lågt tempo och köra så mycket terräng som möjligt. Borta vid Pottebo löper jag vidare en bit på asfaltsvägen för att sedan vika av på den gula stigen bort till Finnsjöns dagis. Allt känns riktigt bra och jag börjar tro på ett det faktiskt ska bli en timme idag. Ungefär här kommer jag dock på att lillebrorsan skulle komma med bussen för att hämta en erättningstelefon till sin trasiga... Vill dock inte sabba min timme och chansar på att han tagit en senare buss och ligger kvar på mitt långsamma tempo.

Väl hemma vid huset syns han inte till och det fattas en tio minuter till timmen. Tar lite kringelkrokar runt kvarteret för att få till det sista som fattas. Det blev en timme och 40 sekunder (11,9 km enligt GPS:en).

Känns som en bra vecka där jag nöjt mig med tre konditionspass varav ett riktigt försiktigt. Räknar veckan som en lite lugnare trots dagens långtest. Hoppas kunna stegra ansträngningsnivån något nästa vecka med ett kompletterande cykelpass och eventuellt ett första försiktigt intervallpass. Ser fram emot detta.

onsdag 20 februari 2008

Aktiv vila med gubbsen

Tisdag 20/2: Igår var det en vanlig liten sväng på lunchen till gymmet. Ovanan vid rullskidsåkningen kändes fortfarande på baksidan axlarna och det blev snarare lite gymnastik än gym. Fast det är bra det med på något vis.

På kvällen blev det till att ta en sällskapstur med Jukka och Arne och höra lite historier om förr i tiden. Det är sega gamla gubbar. Lite långsamma men det passar mig nuförtiden. Särskilt när jag planerat lite försiktigare vecka, åtminstone inledningsvis. Förra veckan körde den ena av dem 6 mil skidor om dagen under en semestervecka i Lövåsen. Det går inte fort men det går enligt honom själv. Fick också veta att man sover bra efter en sådan vecka. Ska tänka på det om det blir allvarliga problem med sömnen någon gång...

Vår lilla jogg som inkluderade ett par små promenadsträckorblev 6 km lång och 34 minuter.

Idag blev det ytterligare en sväng till gymmet på lunchen. Lite situps och stakmuskelträning kan väl inte skada.

Nu ska jag klämma några semlor innan det förhoppningsvis blir en tidig sänggång. Imorgon står lunchlöpning på schemat. Är lite sugen på att prova den gamla standardrundan bort mot Elfsborgsbron. Kanske till och med runda Semconhuset på slutet om det känns bra. Givetvis med måttlig fart, det var ju ett litet steg tillbaka som stod på schemat för återtåget tillbaka till utmattning denna veckan.

söndag 17 februari 2008

En bra vecka!

Söndag 17/2: Ett rullskidspass fick avsluta en klart godkänd träningsvecka. Ingen optimal dag för rullskidor men det går. Bort mot Pixbo var motvinden tung och man fick staka på ordentligt i nedförsbackarna till och med. Efter vändningen borta vid tennishallen utmed den annars rätt tröga biten utmed Vällsjön gick det emellertid desto bättre. I vanliga fall slinter stavarna i den släta och hårda gamla asfalten som är här. Idag flög man dock fram och det var så man fick associationer till att åka långfärdsskridskor i medvind. Nej, så väl var det inte men det gick i alla fall undan en bit.

Har kännt att toppen på vadenskadan har fått rätt mycket träning senaste dagarna och jag oroar mig lite för att jag kanske tagit i lite för mycket. Berömde därför mig själv för att jag bara tog ett enkelt varv på Vällsjörundan. Hade lite planer i bakhuvudet på att köra lite extra men lyckades övertala mig själv om att jag inte har något att vinna på att forcera för mycket. Har kommit på mig att jag numera känner en viss nöjdhet om jag inte kör för hårda pass. Förr i tiden var man nöjd när man kämpat till sig de sista milen i veckan. Numera känns det bra om jag klarat ännu en vecka utan att köra på för mycket så jag åkt på bakslag i läkningen. Var sak har sin tid...

Kanske känns denna vecka som ett gränsfall när det gäller bakslag. Planerar in att backa hem och ta extra försiktiga pass denna vecka för att få en återhämtningsvecka.

fredag 15 februari 2008

Cykling

Fredag 15/2: Kunde bara inte hålla mig från ett bonuspass på motionscykeln på lunchen. Kanske dumt att köra träning två dagar i rad nu när bättringskurvan pekar så fint uppåt. Planerar dock vila imorgon för att kanske ta ett rullskidspass på söndag. På så sätt skulle det ju passa in med en jogg och bastu med åldermännen i Sjövalla på tisdag kväll...

28 minuter blev passet. Hade planerat 30 min men en stelhet och lite ont i höger ljumske fick dock hypokondrikern att korta passet de sista minutrarna. Nu känns allt ok. Kanske var det bara klokt, det var ju ändå ett bonuspass idag...

torsdag 14 februari 2008

Rambergsvallen

Torsdag 14/2: Fick med mig MAgnus upp till Rambergsvallen. Visserligen knaprar han pencillin för ett inflammerat skavsår men han har svårt att stå emot några lockande intervaller på bana. Inte för att jag skulle springa intervaller utan hade istället tänkt att kalibrera footpoden till de nya skorna jag köpte för några veckor sedan.

Det var ju kanonväder så det gjorde ju inte ont precis att pipa iväg ut från jobbet på en tidig lunchrast. Vi lufsade över Ramberget upp till Rambergsvallen. Medan Magnus körde tvåtusenmetersintervaller i 3.30-fart lufsade jag runt och knappade på klockan. Efter kalibrering mot ca 4.30 testade jag vad som hände med distansmätningen om man skruvade upp tempot en bra bit genom att ta rygg på den halte från Anneberg i hans 3.30-tempo. Flåsade med i två 400-metersvarv och lämnade sedan walk over...

Klockan mätte då 790 meter istället för 800. Rätt bra tycker jag. Den mätte pulsen rätt bra också... Undrar hur mycket underlaget spelar roll för distansmätningen? Man skulle vilja hitta en grusbana eller exakt asfaltssträcka att kolla av mot.

Totalt blev turen drygt 43 minuter och en knapp mil.

tisdag 12 februari 2008

Fartlek

Tisdag 12/2: Det var dags för fyraårskontroll för dottern på BVC på förmiddagen. Dessutom är jag ensam med barnen några dagar vilket innebär både lämning och hämtning på dagis = korta dagar på jobbet. Provade därför att arbeta hemmifrån för första gången, bakåtsträvare och framstegsfientlig som man är. Det visade sig ju vara skitbra. Kändes som rena vilan att kunna sitta hemma i köket och pula med jobbet. Egentligen är det ju rätt roligt bara man får sitta ifred och lugn och ro! Nära till kaffebryggaren och kylskåp också.

Stolarna är emellertid inte lika bekväma som på arbetsplatsen så därför kändes ett löppasss på lunchrasten som ett riktigt bra avbrott.

Har tänkt mig att se om det går att få upp farten lite emellanåt framöver. Det känns som att man är på bättring tillräckligt mycket för att experimentera lite med längd och fart nu. Inga överilade saker, bara lite...

Upprepade fredagens fartlekspass. Efter ca 10 min jogg som uppvärmning kör jag lite korta tempoökningar i små uppförsbackar som verkar lämpliga. Därefter följer fyra längre tempoökningar, dryga 300 metrar styck, på plan asfalt. Blandade löpfarter däremellan, allt efter vad som känns bra. Totalt tog rundan 29 minuter inklusive några minuters nedjogg. En knapp minut snabbare än i fredags.

Lite ont gjorde det i toppen på vänstervaden de första kilometrarna men det försvann när jag blivit varm. Tror inte det var någon större fara, nu känns allt bra igen.

Känner mig nöjd med rundan och att benet verkar bli så mycket bättre för varje vecka. Hoppas verkligen jag inte åker på bakslag nu när årets bästa löpsäsong börjar! Solen börjar kunna värma på dagarna och skymmningen kommer allt senare samtidigt som fåglarna börjar sjunga vid femtiden på morgonen. Ska bli fint.

Fast lite sörjer jag att inte kunna springa hem från jobbet då och då. Att springa en bestämd runda vid en bestämd tid är ett härligt sätt att märka våren på. Ena veckan hinner man knappt starta innan det är svart och kallt, några veckor senare kan man springa hela vägen hem. Årstiderna blir så påtagliga när man samtidigt som man upplever dem kan fundera över dem och studera hur de ändras.

söndag 10 februari 2008

Vintersemester och februarisummering hittils

Söndag 10/2: Har varit i Långberget på vintersemester med familjen under första delen av veckan. Haft några riktigt härliga dagar med barnen i skidskola, snöhögarna och pulkaåkning. På lördag morgon för en vecka sedan, dagen för avfärd, vaknade jag tidigt och masade mig ut på ett med mina nuvarande mått mätt längre pass. En knapp mil. Lite ont i toppen på vaden de sista kilometrarna men det gick och inga men efteråt. Kändes som ett genmbrott att spinga mer än 40 min i sträck.


Efter en rätt kämpig resa upp i rejäl snöyra kändes det fint att installera sig i stugan och dra igång pulkaåkningen på stört. Det var nästan en meter snö. Minstingarna sjönk rejält när de gav sig ut i obanad terräng...

Dagarna gick dock snabbt och själv hann man som vanligt inte mer än ett milpass på skidorna om dagen. Fast det räckte rätt väl. Träningsvärken satt där den skulle redan efter första passet.

Sista dagen hade jag en hård duell mot en annan okänd åkare i de elupplysta kvällsspåret. Han var tyvärr dock bättre tränad och hängde av mig i en ruskig spurt de sista femhundra metrarna efteråt. Kommer dock lägga på minnet hans små visdomsord när vi stog och artighetspratade efter målgången och jag ursäktade mig med att jag var där med familjen och åkte några kortare turer på lediga stunder.

- Var sak har sin tid!

Klokt sagt. Jag kommer igen och tillbaka.



Väl hemma i Mölnlycke så har jag kört två fina löppass som stärkt mig lite. Ett halvtimmes fartlekspass och ett stavlöppass runt Finnsjön. Båda passen har kännts riktigt bra i mitt onda ben. Man är på G.