Man gnetar på...

Lördag 29/12: Var uppe med tuppen på annandagen och tog ett joggingpass med stavarna i Törebodaspåren innan det ljusnade. Klockan var innan åtta och det var rätt mörkt. Trodde det skulle vara lite mer ledljus men det funkade om man höll sig på spåret (förutom en kullerbytta när jag skulle kolla klockan och lyckades prångla staven mellan benen...). Stannade på 17 minuter. Tänkte inte ivra iväg med benet. Det gjorde lite ont i toppen på vaden den sista biten.

Senare samma dag bar det av med familjen i bilen ner till Göteborg igen för ett par dagar ute på Styrsö. Planerade in en extra vilodag där men det blev ändå två 40-minuters promenader i förrgår. Benet är sådär.

Idag var det dags att kubba ut i skogen med stavarna igen här hemma i Mölnlycke. Det var enormt blött både i luften och på backen. Varje svacka var fylld med en knapp decimeter vatten och jag fegade och höll mig till det stora spåret. Inte för att skorna blev torrare på det sättet men det bar på något sätt emot att plaska fram. Bitvis tog jag dock de minsta stigarna ändå. Klockan stannade på 23 minuter. Då gjorde det faktiskt lite ont i toppen på vaden igen de sista 10 minutrarna. Kanske var det för att jag körde kuperad löpning på de minsta stigarna.

Benet är sådär. Det har inte blivit bättre den senaste veckan då jag börjat träna försiktigt igen. Åtminstone inte i toppen på vaden. Utsidan låret har funkat rätt bra. De två promenaderna på Styrse satte sig dock lite där men idag känns det ok igen. Så, om min teori om att "toppen på vaden"-skadan kommer sig av rehabiliteringsträningen för hamstringsfästet och inte blir värre av löpningen så kanske man skulle kunna hävda att det faktiskt blivit bättre...

Julaftonsjogg och tips på fint löpområde

Juldagen: Igår julafton tog jag en efterlängtad tur med stavarna i Haboskogen utanför Töreboda.

Detta motionsspårsområde är helt klart ett av mina topp tre löparområden. Rekommenderar alla med som har ärende till Töreboda att ta en tur här. Spårområdet är också stället jag sprang till mig min första eländiga skada som är själva upprinnelsen till denna bloggs existens. Tillbaka till brottsplatsen alltså.

Området är en sådan där luftig tallskog där det är glest mellan långa raka furor och marken är som ett mossklätt dansgolv. Inga tvärbranta backar utan mer långa böljande sluttningar. Spåren består av sågspån och naturlig sand täckta av ett tjockt barrlager. Riktigt mjukt att löpa på. Fast här behövs nästan inte spår. Det funkar fint att bara sätta av ut mellan tallarna om man är lagd åt det hållet.

Själv tog jag ett inledande varv på tvåkilometers elljusslingan. Det är nog den mest kuperade slingan men också den med mjukast underlag. Jagade på med stavarna i uppförsbackarna och joggade vid sidan av spåret nedför. Första varvet gick på knappt elva minuter så jag tog ett förkortat andra varv där jag uteslutande sprang i naturen bredvid spåret. Ungefär samma känsla som att springa på en skumgummimadrass. Får man någon gång permanenta problem med att springa på hårt underlag är det hit man ska flytta.Avslutade passet efter drygt knappt 21 minuter. Löparlyckan var total och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte fortsätta. Benet kändes rätt okej både under turen och efter. Måtte det nu ha vänt och att jag är på bättringsvägen ordentligt. Det vore den bästa av julklappar.

Mörker

Dagen före dopparedagen: Körde lite oinsperared styrka för överkroppen i torsdags och fredags. Mest för att hålla planen och disciplinen. Inga höjdarpass men ändå envetet.

Igår lördag var det resdag till julfirandet hos svärföräldrar och mitt efterlängtade första joggingpass efter de senaste två dagarnas vila fick vänta till skymmningen i Töreboda. DÅ det var grådis och midvintersolstånd var hela dagen en enda lång skymmning och kl 15.45 var det mer natt än dag. Skulle försöka ta en tur med mina stavar i den mjuka skogsterrängen. Det var mörkt kan man väl sammanfatta det som. Men eftersom farten var mycket försiktig och jag hade stavar till min hjälp fungerade det hyfsat. Bitvis gick det att ana små stigar och eftersom turen var kort och kringelkrokarna gick nära utgångspunkten var vilsegångsrisken aldrig stor ;-)

Det onda i låret känndes fint och "toppen på vaden nedanför knävecket" kändes lite, fast inte mer än innan. Hoppas att detta onda kommer att ge sig med tiden om jaag bara skiter i rehabträning för hamstring ett bra tag framöver. Vill intala mig att ett och annat smärtande steg under löpningen inte är någon fara...

Turen blev 17 minuter lång. Tänker mig något liknande imorgon på julafton. Då förhoppningsvis i dagsljus.

Det vanliga

Onsdag 19/12: Har kört ett par hyfsade styrkepass i måndags och tisdags på luncherna. Idag har jag vilat och siktar på att avsluta veckan med två lunchgympass på torsdag och fredag också.

Har testat att köra fem min jogg som uppvärmning på gympassen och det har fungerat. Toppen på vadmuskeln känns egentligen inte bättre efter dessa två viloveckor och pillerknaprande. Hoppas i alla fall kunna ta en 20 min jogg på julafton...

Har haft extremt körigt på jobbet med ständigt inflöde av felrapporter med mer eller mindre kluriga fel. Detta har direkt gett återverkningar på mitt ryggont. I skrivande stund känns det som att ryggskottet är nära. Måste försöka tagga ner inför jollovet.

Vila

3:e advent: Vilan är total. Körde ett oinspererat och kort gympass på lunchen i torsdags. Därefter har jag fortsatt att vila, knapra piller och smörja gel på toppen av vaden. Har kört Ibumetin en vecka men tycker inte att det ger någon vidare effekt. Påbörjat en andra kur med receptfri Voltaren idag. Tar några dagar med sådan så får jag fundera igen sedan.

Som den trogne läsaren märker så flyttar ständigt mina onda ställen på sig. Är det inte det ena så är det det andra... Jag verkar helt klart ha blivit känslig på senare tid.

Kanske skulle man försöka få en tid hos någon privatortoped. Fast jag vet inte vad de skulle kunna gör. Skriva ut starkare piller men jag tror inte det hjälper. Försöker intala mig själv att en lång vila behövs men det är svårt.

Eventuellt blir det lite armhävningar i eftermiddag för att göra någonting och hålla psyket i schack.

Tvivel

Onsdag 12/12: Har haft rejält med tvivel på min metod att komma tillbaka efter senaste skadan. Har kommit fram till att jag nog har två problem för tillfället. Dem verkar dela sig likt celler och inte försvinna med någon bestämd halveringstid...

Har senaste dagarna (eller egentligen senaste en och en halv veckan) haft ont på en punkt på utsidan/baksidan av vänster knäveck. Tror att den här smärtan kommer sig av att jag under höften kört för tuff excentrisk rehabträning för hamstring. Den tunga träningen gjorde ju gott för den ursprungliga skadan i fästet i rumpan. Därför förträngde jag nog att det gjorde mer och mer ont nedanför knät. Antar att andra änden fäster där...

Senaste dagarna har denna smärta varit det som oroar mig mest. Börjar luta åt följande plan:
Fortsätta på den egenhändigt preskriberade Ibuprofenkur och hoppas att smärtan försvinner. Vila ytterligare en tid (hur länge är frågan...) och sedan återuppta den ytterst försiktiga joggningen och varva med försiktigt rullskidande. Tror ländryggen håller för detta nu. Helt enkelt strunta i rehabträning för baksida av lår.

Det måste funka...

Körde som vanligt ett gympass på lunchen. Ska börja träna stakmusklerna lite mer.

Julpyssel för motionären

2:a advent: Har varit rätt bekummrad för mitt ben hela helgen. Tycker det är märkligt att det inte blir något bättre när jag ändå försöker ta hand om det efter konstens alla regler. Grubblade länge på om jag skulle skogsjogga eller pröva rullskidorna men fastnade slutligen för en mix. Jag skogsjoggade med skidstavarna... Tänkte att med ett par stavar i nävarna skulle kanske hjärtat få jobba lite mer.


Det var lerigt och blött och jag tog omväxlande de minsta stigarna och obanat terräng. Konceptet med stavarna verkade dock fungera bra. De drygt 19 minuter som joggen varade hade jag en medelpuls på 160 och toppade upp 183 i maximal puls under turen. Kändes fint. Försökte trycka på ordentligt med stavarna i framför allt uppförbackarna och det bet lite i armarna också. Känns helt klart att man gjort något när man skriver på tangentbordet.


Eller också beror det på att jag efter joggningen ägnade 20 min åt armhävningar i stång och vanliga armhävningar i carporten. Hoppas inga grannar såg mig...

Just nu känns benet inte sämmre än innan turen, snarare nästan bättre. Fast det konstiga är att det tycker jag nästan varje gång och sedan kommer den en reaktion till morgonen efter. Lite märkligt är det. Hoppas dock att dagens mjuka underlag ska göra skillnad.


Insåg dock att stavarna var lite för långa och därför har jag nyss ägnat 20 minuter åt julpyssel! Eftersom jag är snål och har lite för många gammla stavpar liggande letade jag fram de sämsta.



Sedan slet jag av handtagen, bågfilade av stavparet en dryg decimeter.


Hottade trugorna till en för skogslöpning bättre storlek med hjälp av en avbitare och satte slutligen tillbaka handtagen med en limklutt i varje.


Jag ser definitivt fram emot nästa skogstur om en vecka! Då med för ändamålet optimerad utrustning och ett ben på bättringsvägen...

Veckan som gått

Lördag 8/12: Körde lite styrkeövningar för benen i måndags. Var tämligen säker på att jag skrivit om detta här men tydligen inte...? Lite enbenta benböj på balansplatta, försiktiga rehabövningar och andra blandade benstärkare.

Tisdag var det vanligt gymmande för bröstmusklerna på lunchen och ett litet joggpass på kvällen. Tog minirundan runt garagen nere i Djupedalsäng. Drygt 3000 meter på drygt 16 minuter. Farten var alltså mycket måttlig.

Onsdag körde jag styrka för axlarna och armarna i 30 min på lunchen.

Torsdag var det återigen dags för min varannandagsjogg. Samma garagerunda som förra gången. Återigen drygt 16 minuter.

På fredagen körde jag rehabstyrka för låret.

Idag lördag var det tänkt att jag skulle ta ett joggpass igen men redan igår kändes joggingturerna klart i låret. Vet inte hur jag ska förhålla mig till smärtan som kommer. Det gör inte superont men det känns om man lägger vikten på vänsterbenet när man har det lite böjt. Min tanke var att det så småningom skulle ge med sig om jag var försiktig och att joggingturerna skulle tjäna som lite försiktig styrketräning för skadan.

Kanske skulle jag omvärdera joggningen och bara köra rehabstyrketräning. Hur ska man kunna veta... Nästan alla man pratar med tycker ju att det bästa verkar vara att försiktigt träna sig igenom skadeperioder. Ingen rekommenderar ju total vila.

Ska testa att utöka antalet dagar mellan joggingturerna. Kanske ngt i stil med jogg, vila, rehab, vila, jogg/alternativ, vila, rehab osv...

Dessutom håller jag på att få tandvärk....

Styrsöjogg

1:a advent: I torsdags fick jag till en 16-minutersjogg i mycket varligt tempo. Följde upp med lite situps och stretch i gymmet.

Igår lördag trotsade jag vädret (det hade faktiskt slutat regna) och tog min planerade kortjoggingtur. Trots att jag bara hade en drygt 15 minuter till mitt förfogande lufsade jag iväg upp mot toppen på Styrsö. Ville känna på vinden och se på utsikten. Det kändes fint men för att det skulle bli extra mjukt körde jag genom tärrengen och blev rejält blöt om fötterna.

Utsikten från toppen var rätt grå.

Eftersom jag inte tog vägen gick toppturen över slipprig mossa.

Väl tillbaka till huset efter knappt 19 minuter inklusive fotostopp och filosoferande utförde jag enligt sjukgymnastens instruktioner 3 gånger tio höga benspark för att tänja på den "gammla" lårskaden. Idag söndag känns den nya skadan lite mer. Tror jag skall styrketräna låret imorgon lite istället för jogg. Kan ta en ny kvart jogg på tisdag istället.

De höga sparkaran höll på att sluta i en dubbel baklängessalto i pikstil då det visade sig att trädäcket var rätt slipprigt... Hade varit något att tajma på bild!

Uj uj sicket mjäkigt alternativ

Tisdag 27/11: Igår måndag blev det ett 40-min pass i gymmet på lunchen. Bröst och biceps fick sig lite genomkörning.

Idag tisdag morgon var jag vid Lundbybadet vid öppningen kl 06.30 för att prova på wet-westlöpning. Det har man ju hört ska vara hälsosamt och bra. Kändes lite vilset innan man kommit i vattnet. 20 spänn extra för västen fick man betala så totalt 70 spänn sved i snåltarmen lite. Kändes lite vilset innan man kommit i vattnet. Fick bland annat leta efter badvakten som skulle plocka fram utrustningen.

Jag stod ut en halvtimme som också var min plan. Dumt att överdriva något nytt första gången tänkte jag klokt. Det visade sig att det var ohyggligt tråkigt, svårt att få någon snits på det och inte heller särskilt jobbigt. Åtminstone inte med min teknik... Drev också ständigt in i kanten av de strömmar som skapades av alla som simmade runt i bassängen. Kändes omöjligt att få någon puls att tala om.

När man väl klev upp så kändes benen emellertid stumma på ett angenämt sätt. Ungefär som att simma bröstsim en halvtimme. Typ. Skittråkigt alltså.

Tror att jag satsar på att köra lite vanlig vattengympa på egen hand nästa gång (om det blir någon). Då sparar man i alla fall 20 spänn och jag tror man kan uppnå i stort sätt samma träning utan. Körde lite olika övningar och benspark i 20 min när jag badade med ungarna i Kungsbacka senast. Tror att det skulle bli rätt bra skonsam träning om man jobbade på allt man hade i en dryg halvtimme. Inte för hjärtat kanske men för muskler som är trasiga och läker långsamt.

Imorgon får det bli lite skrotlyft på lunchen igen. Tänker mig att man kanske kunde få till en 15-minuters joggingrunda på torsdag som följs upp med en likadan på lördagen om det känns bra. Skall ut till Styrsö i helgen om vi håller oss friska och det vore ju inte fel med lite jogg ute på de västra utmarkerna ner mot Brännholmsviken. Man kunde ju ta cykeln dit för att minimera rundan och slippa springa på hårt underlag.

Söndagssummering och rehab

Söndag 25/11: Körde ett gympass i fredags och försökte mig på rehabpasset på friskis och svettis idag. Efter några dagar med Ibumetin gel har det mesta av det onda på sidan av låret lagt sig. Har sedan i fredags försökt köra lite cirkulationsträning för låren några gånger per dag och idag joggade jag sex minuter på bandet och cyklade fyra minuter. Dessutom har jag gått på skogspromenad. Humöret blir lite bättre när jag för tillfället inte har ont varje steg som i torsdags och fredags. Hoppet återvänder lite. Kanske ska det ordna sig trots allt...

Nog har jag gjort bort mig igen

Torsdag 22/11: Definitivt ett misstag att jogga så långt som jag gjorde igår. Har haft en lätt panikkänsla inombords sedan igår. Har mer ont än för fyra veckor sedan då jag fick den nya bristningen. Jag trode verkligen jag var på gång att få till något som inom den närmaste framtiden skulle likna regelbunden löpning igen. Nu känns det som att man har en tvåmånadersperiod av beklagan och rehabilietering framför sig. Fattar inte hur det kan bli på detta sätt när jag faktiskt släppt alla krav på mig själv att prestera på träning. Har inget annat i mindset än att komma tillbaka till regelbunden lätt löpning. Skit också.

No good

Onsdag 21/11: Joggade på lunchen med Magnus som skulle vila. Det kändes aldrig riktigt bra i benet under passet och nu på kvällen har den där förhatliga diffusa smärtan kommit tillbaka. Kasnke blev passet för långt drygt 7,5 km på 41.44. Farten borde ju i alla fall inte varit för hög.

Det är inte lite besvikelse man känner över sitt usla ben. Tycker ju ändå att det var åtskilligt med veckor sedan jag fick skadan och jag har verkligen ansträngt mig för att sköta den. Söndagens tur gick ju betydligt bättre... Kanske ger det med sig under natten?

Beställde ett ex av J Daniels löparbok igår under en stund av hopp och hybris. Får se om man kan ha någon nytta av den någongång...

Inspirerade lunchpass

Måndag 19/11 och tisdag 20/11: Har varit nere i gymmet på jobbet båda luncherna och kört rätt inspirerad styrketräning för överkroppen. Har också lagt in en benövning per dag. Dock försiktigt med excentriska tåhävningar. 3 gånger 8 istället för 3 gånger 15. Träningsvärken har lyst med sin frånvaro.

Passen har klarats av på 40 min styck inkl. cykling som uppvärmning.

Imorgon ser jag fram emot en joggingtur på lunchrasten!

Min onda rygg blir långsamt bättre. Att stå böjd över badkaret och skrubba smutsen av småglinen möter dock lite protester. Det brukar dock försvinna med lite vila.

Kickoff

Söndag 18/11: Idag var det kickoff för det nya löparlivet... Inte riktigt men Daniel och Magnus kom ut till Mölnlycke och vi tog tillsammans en försiktig runda runt Finnsjön. Det var härligt dimmig luft och knappt någon vind. Vi testade lite nya småstigar och deet var stundals lite irrande. Hade fått för mig att det skulle vara bra för låret med mjukt och ojämnt underlag för att hålla tempot nere. 8,6 kilometer blev turen och jag tror att den tog hela 49 minuter...

Benet känns i skrivande stund nu på kvällen rätt bra. Ett par dagars vila nu och sedan kanske man kan göra en liknande runda igen på onsdag lunch. Fast då blir det asfalt förstås.

Efter turen var det våffellunch och tv-tittande som gällde.

Utskriven från IFK-kliniken

Torsdag 15/11: Igår onsdag var jag på återbesök på IFK-kliniken igen. Har tidigare under veckan inte varit på något vidare humör på grund av en ohygglig träningsvärk i vaderna somjag ett tag trodde var något annat samt att jag nu inte har sprungit ordentligt på snart två och en halv vecka av rädla för att förvärra mitt nya onda på utsidan av vänster lår.

Fick dock en liten undersökning av sjukgymnasten och sedan lite uppmuntrande ord om att det nog bara var en mindre liten bristning som skulle var bra igen på 6-8 veckor. Jag kunde dock redan nu börja jogga och till och med springa på lite bara jag tog det försiktigt i nedförsbackar.

Min rygg var det som sjukgymnasten tyckte var det största orosmolnet för tillfället. Fast den blir ju långsamt bättre tycker jag.

Skadan jag kom dit ursprungligen för enades vi om att den var under kontrolll och jag kunde hantera den numera och springa rätt ordentligt. Alltså blev jag utskriven men fick löft att kunna ringa för lite telefonsupport om behov uppstod. Lustigt nog tittade jag på mitt frikort efter besöket och kunde konstatera att det var en dag kvar innan det skulle gå ut. Alltså precis ett år sedan mitt första läkarbesök ansåg vårdapparaten att jag var mogen att stå på egna ben. Sicket sammanträffande.

Nu ska jag alltså träna efter eget huvud. Är det något jag gjort under detta året så är det väl att tänka på hur jag skulle vilja träna. Skall återkomma med hur jag tänker mig den närmsta framtiden men helt klart kommer den gå ut på att hitta en stabil löpmängd i försiktigt tempo att laborera vidare från. Det kommer vara rätt svårt tror jag att hålla sig i skinnet och inte göra några dumma tokpass och hamna i en ny negativ spiral. Varje gång det händer får man sig dock en rejäl tankeställare. Kanske går det att lära gamla hundar att sitta.

Firade sjukgymnastens positiva prognos med att jogga 15 minuter idag. Knappt tre kilometer hann jag och löpkläderna kunde stoppas tillbaka i lådan utan att hängas på tork. Härligt mentalt dock att röra på sig och känna att jag kan lägga upp träningen tillbaka till utmattning på mitt eget sätt utan att vara styrd av önskemål och direktiv från sjukgymnaster och läkare. OBS ingen skugga över honom dock, det var ingen kritik utan bara ett konstaterande. Jag är supernöjd och tycker att jag haft fantastiskt fin utveckling där sedan starten i slutet av april. Både konditionsmässigt och att jag kunnat träna rätt bra och få goda råd vid behov.

I övrigt i veckan har jag kört ett par lunchpass i gymmet och rehabtränade försiktigt igår. På söndag blir det ett joggpass här i Mölnlycketrakten med Magnus och Daniel följt av våffellunch.

Flest fel vinner hette inte tävlingen...

Tisdag 13/11: Hmmm... De senaste fyra dagarna har präglats av en ohygglig träningsvärk i vaderna. I fredags fick jag för mig att köra tre gånger femton excentriska tåhävningar. Endast kroppen som vikt och båda fötterna upp och ena långsamt ner. Det kändes inte så farligt jobbigt och vem kunde tro att det skulle ge en sådan djävulusisk träningsvärk? Inte kan väl något gå sönder på det lilla? Eftersom jag fick ont i båda vaderna tror jag bara att det är träningsvärk. Fast jag börjar fundera lite på vänstervaden som fortfarande är rejält öm. Även för beröring. Högervadens smärta försvann under slutet av gårdagen. Börjar bli lite orolig.

Är också fortsatt bekymmrad för min nya ömhetpå utsidan av vänsterlåret. fredag för en och en halv vecka sedan testjoggade jag 10 minuter och fint ont till morgonen efter. Nu i fredags testjoggade jag 5 minuter. Det gick bra. Testjoggade 10 min på söndagen blev återigen lite sämre till måndag morgon. Inte roligt. Har kommit in i den ågren jag hade för mitt onda ben som jag hade för ett halvår sedan. Kan inte somna om på nätterna om man vaknar etc. Ligger bara och bekymmrar mig längtar efter att kunna träna mycket och länge igen.

Så, jag håller mig till lite kortare styrkepass för överkroppen nu och då. Alltid någonting.

Imorgon ska jag i alla fall till sjukgymnasten på IFK-kliniken. Får försöka få något svar till hur jag ska förhålla mig till allt som blivit dåligt på sista tiden. Ryggen tycker jag dock blir bättre sakta men säkert. Klarar numera hela jobbdagar utan att få ont. Att stå framåtböjd och pyssla med saker i golvnivå blir det emellertid sämre av. Kanske kan man rulla lite på rullskidorna så småningom.

Ryggen bättrar sig

Onsdag 7/11: Har hållt mig till försiktigt lunchgymmande av 30-minuterslängd de tre första dagarna denna vecka. Känns bra men inte får man någon tillfredsställelse av träningsbehovet inte.

Är lite orolig för mitt ben och funderar på varför det nuförtiden tar så lång tid för mina små åkommor att bli bra igen... När jag kan börja springa igen ska jag verkligen försöka hålla mig på mattan och satsa på att komma tillbaka till lite regelbundenhet i träningen istället för att maximera träningseffekten. Ska ta upp detta med sjukgymnasten nästa vecka. Detta liknar ju skit att hålla på på detta viset.

Klagomuren

Söndag 4/11: Eftersom det går så förbannat dåligt med min träning och återtåg till löpvärlden så har jag börjat måla om den här klagomuren veckovis istället. Det står bara elende här ändå.

Fick till två gympass i veckan som i och för sig var bra.

I fredags kände jag på mitt senaste låront med 20 min försiktig jogg. Det kändes fint när jag lufsade runt men på morgonen efter så fanns det onda där igen om man spände låret. Besvikelse och irritation präglade helgen.

Idag försökte jag mig på att köra ett rehabpass enligt den minimerade varianten som ska vara skonsamt mot ryggen. Har haft en favoritövning (hamstringscurl i maskin) som gett fin härlig träningsvärk på baksidan låren. Det har senaste månaden gjort lite ond i vänster vad när jag kört den. Så ock idag, fast jag la på minimal belastning. Struntade därför att köraklart den också. Kvar av rehabpasset är nu lite stretching... nästan i alla fall.

Skall till sjukgymnasten om en och en halv vecka. Måste höra om man kan lägga om taktiken helt. Kanske strunta i rehabträningen helt några månader och pröva sig fram i löpningen. Förutom misstaget att köra max på bandet för två veckor sedan har löpningen varit det som kännts bäst på alla sätt och vis senaste månaderna. Både för rygg och ben. Kanske kan det vara så att man kan treva sig fram till lite balanserad löpning kompletterat med cykling och eventuellt lite rullskidor i väntan på att ryggen läker så man kan köra vettig rehab igen. Just nu blir det ingenting av någonting.

/Mr Bister

Idel elende

Söndag 28/10: Det har varit en vecka med både bra och dåligt. Det bra var att jag sprang som aldrig förr på löpbandet i måndags och det dåliga var att jag fick ont på utsidan av vänster lår av det... (och att min rygg har varit rätt kass större delen av veckan).

Fick för mig att jag skulle testa vad man pallade på bandet på Friskis & Svettis i måndags. Värmde upp i två kilometer och körde sedan 1 km i 17 km/h, 2 km i 18,6 km/h och 2 km i 19,2 km/h följt av en kilometers nedjogg. Det kändes kanon under hela sträckan och just detta band gick inte att skruva upp i högre hastighet än 19,2 km/h. Hastigheten stämde nog hyfsat för min footpod till pulsklockan klockade följande kilometertider (3.30, 3,20, 3,20, 3,11 & 3,11). Kan också konstatera att det måste vara lättare att springa på löpband än ute. Har svårt att se mig själv hålla en sådan fantomfart utomhus.

På tisdag morgon kom emellertid bakslaget då jag hade en smärta på utsidan av vänster lår ner mot knät. Hmm... Denna höll i sig och jag kortade ner rundan på torsdagen till drygt 8 km i ca 4,30-fart. Under denna rundan kändes benet sämre ju längre löpningen pågick.

Eftersom också ryggen varit rätt dålig under första halvan av veckan bestämde jag mig efter torsdagsrundan att ta en liten timeout för att inte dra på mig någon ny långvarig åkomma.

Ska ta det vackert med både löpning och rehab närmaste veckorna.

Nu i skrivande stund känns dock både rygg och ben rätt ok. Dagens planerade löpning är dock inställd. Tänkte försöka mig på ett litet kort cykelpass följt av lätt styrketräning i morgon. Tror att benet kommer att fixa sig bara jag drar ner på löpningen ett tag och i fortsättningen hoppar över tokpass a la måndagens.

I övrigt i veckan kan jag notera tre halvtimmes lunchgympass.

Veckans träning

Torsdag 18/10 till söndag 21/10: Lunchgym på torsdagen 30 min.

Fredag blev det ett 12,6 km distanspass i Finnsjöterrängen. Kändes fint och farten pendlade mellan strax under 4 min/km till 4.30 min/km. Dessa pass på strax under en timme känns numera som veckans höjdpunkt. Denna gång förstörde dock en rätt risig kista löpupplevelsen något...

Idag söndag var det ett något bantat rehabprogram på F&S som gällde. Ryggen bättrar sig långsamt precis som benet.

Ovan var det tänkt att man skulle kunna se veckanss träning fint summerad i fyrfärg. Det verkar dock finnas vissa begränsningar när det gäller bildstorlekarna...

IFK-kliniken

Onsdag 17/10: Återbesök med rehabträning på IFK-kliniken idag. Vi kör på med ytterligare ett försiktigare pass för att skona ryggen. Ryggen känns bättre idag men det är bäst att spela med stora marginaler.

Vi bestämde att vi kör vidare med var tredjedagslöpningen tre veckor till (varannat pass distans upp till 60 min och varannat snabbdistans i 3.30-fart). Det var fortfarande ok att lägga in cykelpass om jag var aktsam om ryggen.

Förhörde mig också lite om skidåkning/rullskidor. Blir jag bara helt bra i ryggen så kunde man komplettera med det också. Det kunde nog snarare vara den typen av belastning på muskelfästet vi ville åt. Kanske kan man alltså få några skidmil i vinter...!

Frågade också lite om allmän styrketräning i gym för lår, vader etc. Han tyckte dock att detta var onödigt och kanske snarare skulle påverka löpningen negativt. Löpningen i sig gav tillräckligt med träning för benen.

Imorgon blir det vila. Kanske ett litet överkroppspass i gymmet.

Snabbdistans på bandet

Tisdag 16/10: Gick ner på lunchen och brände av ett av de snabba passen. Värmde upp i två kilometer och satte sedan bandhastigheten på 3.30 min/km. Gnetade på i konstant fart i fyra kilometer och joggade sedan ned. Totalt 30 minuter.

Tycker det går rätt bra att hålla fart på bandet. Det känns klart tyngre att köra motsvarande pass ute i det fria. Både ryggen och benet kändes bra under passet.

Tror att mina ryggbekummer har vänt. Tycker jag varit bättre både igår och idag än arbetsdagarna förra veckan. Hoppas det har vänt. Tänker att det kasnke är som ett skärsår på ett finger. Det går upp hela tiden varje gång man böjer på fingret. Men så plötsligt en dag så är det på gång att läkas...

Imorgon ska jag till IFK-kliniken igen (för benet). Rapport kommer.

Löpning är bra för ryggen

Lördag 13/10- måndag 15/10: I lördags tog jag en skön runda på diverse vägar öster om Mölnlycke åt Benarebyhållet. Tog först en sväng mot Långenäs, följde upp med att löpa genom alla vägar i det nya Nysäterområdet och avslutade med en tur bort mot Benareby och Abborrtjärnsvägen. Totalt loggade jag 13,92 kilometer på 59,53 min. Det var bara i de brantaste nedförsbackarna det gjorde lite ont. Humöret blev mycket bättre av turen. Skadan i benet känns efetr en sådan tur, helt klart. Fast nu ett par dagar efteråt känns det rätt ok igen.

Igår söndag körde jag en lightvariant av rehabpasset på F&S. Totalt 1.20.

Idag lunch spenderade jag en halvtimme i jobbets gym och fick lite träning för bröst och axlar.

Vad sa de på IFK-kliniken om ryggen?

Fredag 12/10: Har på min ordinarie sjukgymnasts inrådan vilat under veckan. Dock inte så mycket i liggande ställning på soffan som han förordade. Den allra mest intensiva smärtan som kom i lördags började klinga av ordentligt redan under tisdagen för att ersättas av en molande värk som växlar i intensitet. Mot efttermiddagarna och kvällarna är det stundtals riktigt påfrestande. På jobbet försöker man variera stå och sittställning så goot det går och tänka på hållningen. Bättre har det dock inte blivit de senaste dagarna, tyvärr.

Det var därför med visst hopp jag begav mig till IFK-kliniken och träffen med en sjukgymnast som hade lite mer ryggspecialitet. Han hörde sig nogsamt för om utvecklingen och kollade, klämde och bände. Kraftfulla bakåtböjningar följt av framåtböjningar och kontrollfrågor.

Resultatet blev att han nog trodde att det rörde sig om en smärta som är relaterad till en disk (eller flera?). Skulle försöka med bakåtböjningar på golvet var tredje timme samtidigt som frun pressade ner svanken uppifrån för att få tillräcklig kraft i bakåtböjningarna. Han ingöt också visst hopp genom att säga att de flesta åkommor av den här typen rättar till sig så småningom. Tyvärr är det inte alltför sällsynt med återfall...

I vilket fall var det ok att springa och köra rehabträning (med viss modifikation och försiktighet på vissa övningar). Imorgon blir det nog en löptur. Kanske kan jag av hänsyn till ryggen motivera att ta en av de härliga lagomfartsturerna istället för de kämpiga korta snabba i 3.30-fart...

Rapport från naprapaten

Tisdag 9/10: Naprapatbesök idag. Lyckligt nog så har den värsta ryggvärken avtagit under dagen idag. Även innan naprapatbesöket märkte jag en förbättring. Detta tyder väl på att det riktigt onda bara var ett vanligt ryggskott i alla fall.

Naprapaten trodde absolut inte att det rörde sig om ett diskbråck i alla fall. Känns ju lugnande. Han menade på att allt har sin rot i dålig hållning. Visade lite att jag stod ju med en alldeles för stor bakåtsvank och satt fel. Låter ju bra. Bara att ändra ett beteende och börja sitta och stå bättre så kommer det bli bra. Ok, låter ju bra i alla fall.

Han passade också på att knäcka ryggen både hit och dit samt massera lite. Kanske snabbar det på förbättringen. Nu på kvällen känns det rätt ok faktiskt. Inte bra men bättre. Det ska nog gå att komma tillrätta med detta. Förhoppningsvis kan man få lite mer specifika tips och stärkande övningar på fredag på IFK-kliniken.

Max oflyt!!!

Måndag 10/8: Jag skrev ju i fredags lite hoppfullt att mina ryggproblem tycktes ha blivit lite bättre. Ta i trä..., glömde jag. I lördags skulle jag ha en go vilodag i den strålande höstsolen och fixa lite lätt höstplock i trädgården. Satt på huk och pysslade med landet och plötsligt högg det till med en intensiv smärta precis där jag haft ont den senaste månaden. Bara det att denna gången var det tiofaldigt värre. Finns inte en rörelse sedan dess som inte gör ont. Varje steg jag tar gör ont. Har försökt med diverse ryggböjningar etc. men ont gör det hur man än bär sig åt. Att få på sig strumporna i morse var rent besvärligt.

Som ryggåkomman yttrar sig just nu finns inga planer på rehabiliteringsträning. Testade faktiskt att jogga 20 minuter på lunchen. Har ju en inbiten tro på att bristen på löpning är roten till mycket ont under senaste året. Det gick rätt bra faktiskt och jag sprang och funderade på att om jag skulle förflytta mig en viss sträcka i mitt nuvarande tillstånd så skulle löpandes vara det som orsakade den minsta totala smärtan.

På förmiddagen bokade jag också en tid imorgon hos den naprapat jag var till i våras. Tror inte att han kan göra något egentligen men nu är jag beredd att pröva det mesta för att kunna komma tillbaka till löpningen igen. Den som funkade så bra nyss.

På eftermiddagen fick jag tag på sjukgymnasten jag går hos på IFK-kliniken för lite rådgivning. Han trodde nog att mina besvär var diskrelaterade (eller vad han nu sa). Alltså de hade att göra med en rubbning eller skada på en av diskarna i ryggen. Kanske är det jag fick i lördags ett vanligt ryggskott. Någon form av skyddsmekanism i kroppen när musklerna krampar fattade jag det som. Kanske hade det att göra med min upptrappning av löpningen. Fast det vägrar jag att tro på själv. Åtminstone än så länge. Det känns som om jag ligger på sparlåga när det gäller löpträningen. Distanspassen skulle hur lätt som helst kunna ökas i längd eller fart utan att jag skulle behöva jobba ihjäl mig. Känns det som i stunder av lite hybris i alla fall...

I alla fall så tyckte han att det var bra jag gick till naprapaten. Det var inget som skadade i alla fall. Sedan var det vila för ryggen så mycket som möjligt i 7-10 dagar. Gärna liggande. Inte så lätt när man är på jobbet hela dagarna och har två småglin att ta hand om. Löpning och träning får vara under denna tiden.

Sedan bokade han in mig hos en av de andra sjukgymnasterna på kliniken som var mer rygginriktad för en genomgång. Det var ju riktigt bra faktiskt. Uppföljning på detta kommer givetvis här.

Hur är det möjligt att såpass mycket elende drabbar mig? Händer detta alla som fyllt 35 eller? Tycker faktiskt att jag skött om min kropp rätt varsamt senaste halvåret och inte gjort en enda fysisk dumdristighet.

Flitaga dagar samt möjlig bugg i Suunto T3 klockan?

Onsdag 3/10 - fredag 5/10: Onsdag dubblade jag. Ett kort bonuspass styrketräning för rygg och armar på lunchen. Totalt 30 minuter.

På onsdagskvällen fick jag till ett komprmerat rehabpass på Friskis & Svettis. Frun hade fika för sina kompisar och ansvaret för barnen låg helt och hållet på mig. Hade i planen att jag kanske skulle kunna få en timme efter att de somnat vid strax innan åtta.

Ilade ner till F&S och hann köra de viktigaste övningarna. En tidskrävande övning där man ligger med fötterna på en gymboll och axlarna i golvet har redan tillfälligt strukits ur programmet närmaste tiden på grund av mina ländryggsbekymmer (som för övrigt har blivit bättre senaste veckan även om de inte är bra). Sedan strök jag också de båda ävningarna för mage och rygg. Kvar blev tio minuter uppvärmning, tre övningar för benens baksida samt höga benspark och stretching. Klarade detta på precis den timme som fanns till förfogande.

På torsdag var kvällen redan bokad för födelsedagsfirande av min bror. Passade därför på att klara av veckans andra bonuspass i gymmet på jobbet. 30 minuter totalt för bröst och axlar samt den magövning som jag strök från rehabpasset kvällen innan.

Idag fredag var det äntligen dags för veckans höjdpunkt. Distanspass i lagom fart. Härlig höstkväll som visade sig bli lite för kall mot andra halvan av passet för mina känsliga ben. Gillar att ha varmt på mig när jag springer. Öppnade med ett pass runt Finnsjön och följde upp med ett varv ner runt Båtsmanstorpet-Centrum och Benarebyvägen hem. Det gick faktiskt lite småtungt. Hade träningsvärk sedan rehabpasset i onsdags och magknip på grund av pannkaksmellanmål med ungarna alltför tätt inpå.

Totalt blev rundan 55.09. TE 4.4.
Kilometertider: 4.36 (132), 4.28 (154), 4,14 (157), 4,25 (160), 4.14 (158), 4.22 (157), 4.15 (159), 4.19 (160), 4.15 (157), 4.19 (161), 4.07 (160), 4.13 (168), 3.21 (169). Totalt mätte jag ~12,8km med footpoden.

Kan just meddela en lustig notering beträffande min Suunto T3 pulsklocka. Hade på rundan idag autolap på. Vanligtvis om man kollar tillbaka i klockans logg över träningsrundor får man en display med totala distansen och flera displayer visade för varje varv. Idag blev det inte så av någon anledning. Kollar jag på dagens runda i klockans logg så finns ingen display för den totala sträckan och den totala medelhastigheten samt för varje varv saknas displayen för "Dist" och "Speed". Jag kan alltså ingenstans avläsa passets totala längd. Hmm, märkligt. Kan det ha att göra med att jag hela passet sprang med klockan i det läge som visar momentanhastighet och inte puls? Det osar bugg i programvaran...

Snabba fyra

Tisdag 2/10: Kanonväder ute men jag hade snöat in mentalt på att köra mitt snabbhetspass på bandet i jobbets gym. Ganska korkat men har man snöat in på något så gäller det att passa på medan andan faller på. Hade inte heller grejor för utomhusbruk med mig.

Värmde upp i tre kilometer i en allt högre fart från 5.30/km till 4.10/km. Ställde sedan bandhastigheten på 3.28-fart och brände iväg på den första kilometern av fyra. Kilometrarna blev enligt detta:
3.30 (puls 176), 3.26 (puls 178), 3.26 (puls 179), 3.11 (puls 181).
Avslutade sedan med 5 minuters nedjogg. Totalt 35 min och 4.0 på TE-skalan.

Nu på eftermiddagen känns det en del i benet faktiskt. Inte supermycket men det känns att det har ansträngts.

Passade också på att fortsätta mina experiment med foot-poden. Idag hade jag ett par andra skor än de jag kalibrerat med. Hursomhelst så visades momentanfarten ganska bra mot det som bandet visade om man löpte på ett tag så att den fick svänga in sig lite. +- ett par sekunder mot bandets visade hastighet. Åtminstone i de högre farterna. Fast det är ju inget som säger att bandet visar rätt...

Start i Lidingöloppet och en cykeltur

Lördag 29/9 och måndag 1/10: Tanken var ju att det skulle bli det första Lidingöloppet av åtta som publik. När vi skulle hämta nummerlappen på fredagen (tydligen hade jag anmält mig innan jag förstod att skadan skulle bli såpass långvarig som den blivit) kom Magnus på att jag skulle ju kunna uppleva starten från på banan i alla fall. Jag skulle ju ändå på något sätt klämma in ett löppass under dagen fast inte så långt. Lysande idé! Det gällde bara att lägga band på sig och inte ryckas med utan att kliva av i tid. Egentligen skulle jag ha sprungit 4 kilometer i 3.30-fart hade min sjukgymnast planerat.

Det fick nu bli lite si och så med den saken. Startkanonen small och jag gjorde sällskap med Magnus de första fem kilometrarna och satte sedan av så fort som trängseln tillät. Framme vid vätskestationen strax innan 10 kilometer gjorde jag mitt bryt och fick skjuts till målet och mitt torra ombyte. Väl ombytt hann jag sedan både dricka kaffe och ta mig en kilometer baklänges på banan för att hinna se täten och heja Magnus fram till hans i sju år efterlängtade silvermedalj! Det var kul för honom att äntligen komma med i klubben... Roligt för mig också att få lite av känslan med loppet i alla fall även om man saknar den ohyggliga trötthet som man kan se hos en och annan av löparna vid en kilometer kvar till mål.

Mina kilometertider blev enligt följande:
4.10, 4.16, 4.26, 4.20, 4.31, 4.01, 4.13, 3.45, 3.40, 3.48. Min mätning med footpoden slutade på 10.04 km vid den vätskestationen. Värt att notera beträffande denna var att första kilometern klockades till 1.28 km (startgrupp 1c). Sedan höll sig åtminstone mätningen av de 5 första kilomtrarna nästan exakt på de uppsatta markeringarna. När jag satte upp farten till max fick jag sluta hålla koll på klockan. Det krävdes lite koncentration att forcera framåt i den farten i stigkanterna...

Idag måndag tog jag ett 30 minuterspass på motionscykeln på jobbet. 3.7 i TE på Suuntoskalan.

Cykellunch

Torsdag 27/9: Var lite tveksam till att köra ett cykelpass på lunchen med tanke på ryggen. Den har oroat mig en del sista tiden. Tänkte att jag testar hur det känns i fem minuter. Känns det lite tveksamt så kör jag lite gymmande.

Det kändes emellertid rätt ok och jag löpte linan ut. Stretchade ordentligt efteråt och jag tror det gick bra. Totalt 30 min cykling.

Idag känns ryggen faktiskt bättre än på länge. Kanske vände det igår. Det känns nästan så. Får se hur morgondagens bilresa till Stockholm kommer att slå. Fast det lär bli stopp ofta. Magnus vätskeladdar väl som vanligt så längre än en timme i taget lär vi aldrig rulla. Lika bra det.

Får se hur det blir att stå vid sidan om då. Lite kul ska det bli men är ganska säker på att en känsla av att inte vara en i gänget kommer att komma över mig. Fast nästa år, då kommer jag starkt. Blir ryggen bara bra kommer jag inte att sakna motivation i alla fall...

Fin fin runda och besök på IFK-kliniken

Tisdag 25/9 och onsdag 26/9: Igår var det distanslöpning som gällde. Kom ut efter barnens läggning vid åtta-tiden. Regnet hade precis upphört och det kändes direkt att det skulle bli en fin runda. Typisk höstluft och man springer förbi ett och annat hus som eldar i braskaminen. Den där utspädda fuktmättade rökdoften. Man associerar fritt till hösthajker som barn... Det går lätt att löpa och jag kommer snabbt in i en sådan där go känsla när benen rulla på av sig själv och tankarna bara vandrar planlöst.

Bland annat tänkte jag på just det, att tankarna vandrar planlöst. Framtidens uppfinning för konditionsidrottare måste bli en "pod" som man kan koppla till pulsklockan som kan registrera valda tankar (eller alla) och redovisa detta på passets tidsaxel kopplat till hjärtfrekvens, hastighet, ansträngning etc. Skulle vara rätt intressant att följa upp tankebanorna efteråt...

Ryggen funkade fint hela passet. Lite känning kanske i de brantaste uppförs- och nerförsbackar. Enda störmomentet kanske var en lite smårisig kista.

Passade på att kontrollmäta ett par löpvarv runt Massetjärn med GPS:en för att jämföra med fot-poddens mätningar i lördags. Lite snopet var att GPS:en mätte varven till 0,95 respektiv 0,96 medan fot-podden gjorde mätserien 0,96, 0,98, 0,98, 0,98, 0,98. Där sjönk farten på mina snabba kilometrar i lördags...

Totalt 57,30 i 4.14-fart.

Idag onsdag var det dags att prata med sjukgymnasten igen. Han tyckte det lät fint med de löppass jag gjort. Bra fart på distanspassen.

Beträffande ryggen sa han inte jättemycket. Tyckte jag gjorde rätt som gjorde mina bakåtböjningar. Ska fortsätta med det. Sedan hoppar vi över en övning ett tag som belastar ländryggen statiskt. Vi gjorde också en liten koll på hur jag utförde ett par andra övningar och det visade sig att jag nog utvecklat en helt egen variant på en av dem. Rättning och bättring. Själv hoppas jag att detta kan ha påverkat ryggen negativt... Hoppas kan man ju alltid.

Nytt besök om tre veckor och jag ska fortsätta med samma schema som senaste två veckorna. Varannat snabbt och kort, varannat långt och lite långsammare. Minst två vilodagar emellan. Rehab mellan passen.

Det vanliga tack till lunch

Måndag 24/9: Körde ett vanligt bonuspass på lunchen. Fem min uppvärmning +25 min bröst och axlar (3 övningar a´3 set är vad man hinner).

Ryggen är som den är. Försöker jobba på med ryggböjningarna. Hittills dock resultatlöst. Styrketräningen gjorde inte saken sämre i alla fall.

Ser nu fram emot helgens Lidingölopp som åskådare. Något startnummer som behöver extra hejarop?

Vanlig rehab

Söndag 23/9: Stack ner och körde det vanliga rehabpasset på F&S. Avslutade med armhävningar i stång och två övningar för armarna som bonus.

Har verkligen ansträngt mig i helgen för att ta hand om min onda rygg. Tyvärr har det inte blivit bättre, fast inte sämre heller. Det kanske tar tid sådana där saker också...

Maxade ut och testade footpoden

Lördag 22/9: Idag var det då dags att köra max några kilometer. Hade försökt intala mig hela natten att det skulle bli roligt. Jo jag är lite skeptisk och inte helt entusiastisk till den typen av pass. Har åtminstone inte hittills varit min grej även om jag säkert har nytta av dem.

Värmde upp genom att jogga ner till Massetjärn i centrum, knappt 2 km dit. Tänkte mig sedan att jag skulle klara fyra varv som jag visste var knappt en km styck. 3.30-fart skulla jag åtminstone hålla. Körde en flygande start och försökte sätta fart.

Första varvet gick på 3.20 och mätte 0,96 km (3.29-fart enligt klockan), andra tog 3.18 och mätte 0,98 km (3,22-fart enligt klockan) och tredje varvet tog 3.21 och mätte 0,98km (3.25-fart). Det skulle ju bli fyra varv men någonstans halvvägs på tredje tog min mentala kraft slut och jag beslutatde mig för att tre varv dög. Fegt men ändå jobbigt...

Joggade sedan ner i två varv till för att testa att mäta sträckan i lägre fart. Båda varven klockades till 0,98 km och då var farten 4,21 respektive 4.33 min/km. (Promenerade en liten bit efter målgång för att hämta andan innan mätningen av dessa varv startade...).

Joggade sedan hem till Orrekullen på gångvägen från Mölnlycke gammla fabriker över Högadal.
Klockan stannade på 37,07 och 8,73 km.

Tja vad säger oss detta då. Distansmätningen på plan asfalt känns relativt stabil (varvet består av en cykelväg som löper runt en tjärn och höjdskillnaderna består i princip av två små broar över tillflöde och frånflöde). Varför första varvet mättes 20 m kortare än de fyra andra vet jag inte. Jag tror att jag kalibrerade footpoden mot en hastighet som låg på drygt 4 min per kilometer så jag har ju egentligen inte testat någon stor avvikelse i fart gentemot den kalibrerade men jag tycker ändå att det känns stabilt. Nästa gång jag är ute på långsamlöpning i Mölnlycke ska jag ta GPS-poden och mäta några varv runt densamma tjärn för att kolla vad den säger om sträckan.

Dessutom säger mig dagens träningspass att det är enormt jobbigt att springa fortare än 3.30 min/km. Fast det var ju ingen nyhet även om man blir lika förvånad varje gång man försöker...

PS. Borta vid Mölnlycke gammla fabriker tog jag den lilla stig som skär gräsplätten och sparade nog en 10-15 meters löpsträcka där, om nu någon vill veta exakt hur varvet gick.

Köpt rullar

Torsdag 20/9: Glömde handduken idag när jag åkte till jobbet. Upptäckte det på väg ner till gymmet och ställde in. Lite knappsu kanske att nobba möjligheten med pappershanddukar från toan men jag är ju förkyld och hade planerat rehabträning till kvällen...

På vägen hem stannade jag till hos en sjukgymnast och köpte två "MvKenzie"-rullar i olika storlekar ( http://www.scanergo.se ). Tydligen skall de hjälpa en att sitta riktigt med svanken. Inte så dumt tror jag. I alla fall värt att testa. Tänkte idag att det är ju själva f-n att problemen skall avlösa sig på detta sätt. Just när man känner att man kan försöka träna mer och mer så går man och får ryggvärk. Börjar lacka ur på det här.

Ikväll körde jag det vanliga rehabpasset på F&S. 1.25 tog det.

Motig cykling

Onsdag 19/9: Ryggen värkte under ett långt möte som sträckte sig över de flesta av förmiddagens timmar. Förkylningen vill inte ge med sig och jag kännde mig trött som ett djur.

Fick tvinga mig ner till källargymmet på jobbet för att försöka mig på en halvtimmes cykling. Har ju "tillstånd" från sjukgymnasten att träna extra med cykling. Ett pass i veckan borde man ju kunna få till som en liten bonus.

Det gick precis så motigt som jag förväntat mig (vad annars...). Lite upplyftande var dock att Helmut stod på bandet och kutade som en stolle så lite sällskapsprat blev det i alla fall.

Det kändes en del i ryggslutet under passet men jag försökte tänka på hållningen hela vägen. Det blev nog inte värre än innan i alla fall.

Totalt 30 min som gav 3.5 på Suuntos TE-skala.

Två bra saker!

Tisdag 18/9: Tog en rätt bra runda på lunchen. Som jag skrev senast så kändes det som om förkylningen inte tillåter att maxa ur i ett veritabelt Coopertest. Valde därför sjukgymnastens andra alternativ, ett distanspass på upp till 60 min.

Satte av inåt Hisingen lite planlöst. Solen sken och det var lite höstkrisp i luften. Ingen rolig bit den första kvarten upp över Wiselgrensplatsen. Trafiken gjorde att jag inte ens hörde autolap-tuten från klockan. Det kändes dock bra trots förkylningen och på släta asfalten var det inga större problem att hålla 4.20-fart.

Fortsatte så planlöst på okända vägar och tog mig bort mot Tuve och Eriksberg innan jag tog hamnkanten tillbaka till jobbet.

Tyvärr gjorde sig min onda rygg påmind lite försiktigt sista 20 minutrarna. Inte roligt alls faktiskt. Man kan ju bli stressad för mindre...

Rundan blev 13,5 km på 58.10. Rätt bra tycker jag.

Väl tillbaka vid skrivbordet och jag just slukat ett par mackor ringer en snubbe från våningen ovanför på jobbet och säger att städaren som tömde hans papperskorg just hittat mina två guldmedaljer från de senaste koncernmästerskapen i halvmaraton! Yes, de försvann i flytten då vår avdelning bytte kontorslandskap under semestern. Så fint! Nu pryder de återigen väggen vid mitt skrivbord. Det är väl ytterst tveksamt om man har en sportslig att ta ytterligare ett sådant guld nu till våren. Tävlar ju numera i veteranklassen H35 och där är konkurrensen inte nådig. Fast det är ju inte ens säkert att man kan ställa upp överhuvudtaget...

Steady state på ryggen

Måndag 17/9: Det blev ett bonuspass på lunchen. Styrka för bröst och axlar i 30 min inkl. uppvärmning.

Nu på kvällen blev det det vanliga rehabpasset på F&S. Ingen särskilt upplyftande historia med den häringa förkylningen man har i kroppen.

Mitt ryggont som kommit krypande de senaste veckorna vill inte ge med sig. Slarvade lite med bakåtböjningarna i helgen (slarvade med det mesta faktiskt...). Det kändes bra under större delen av dagen men framemot eftermiddagen på jobbet kom värken som ett brev på posten. Trots mina verkliga ansträngningar att sitta riktigt och "gymnastiken" på lunchrasten. Får ligga på mer med bakåtböjningarna.

Imorgon hoppas jag få till ett löppass på lunchen. Tror inte jag skall pressa på med maxfart utan ta ett längre pass (hoppas på 50-55 minuter) men i hyfsat låg fart. Om inte annat så är jag nyfiken på hur benet reagerar på sådana lite längre rundor. Förra gången gick det ju skitbra rent ut sagt och då pressade man ju på rätt bra också!

Förkylt!

Söndag 16/9: En rätt tung dag. Har till slut åkt på den dunderförkylning som resten av familjen lidit av tidigare under veckan. Gårdagens utskjutning bättrade ju inte på tillståndet precis. Hade en liten förhoppning om att köra ett rehabpass nu när seglingen blev inställd. Lade emellertid de planerna på is tidigt på dagen.

Det blir nog inga kilometrar i den föreskrivna 3.30-farten imorgon. Då lär man väl dö av hjärtinfarkt knall och fall. Funderar istället på ett bonuspass i gymmet på lunchen och sedan ett rehabpass på kvällen. Förkylningen får styra lite vad det blir.

Nada

15/9: Hade en fantastisk runda i torsdag! Hade fått lov att springa upp till 60 min. Magnus och Daniel ville hänga på på lunchen. Det blev en vilsen runda utåt Hisingens västkust på totalt 1.02. Mätningen skedde med de footpod jag fick i födelsedagspresent tidigare i veckan. Vi var alla tre eniga i att den visade lite för långsam hastighet. Kalibrering är nog rätt bra att göra...

På fredag kalibrerade jag den på Rambergsvallen. 750m mätte den på 800m. Totalt blev det nog 6 400-metersvarv. Testsprang ett 400-metersvarv efter kalibrering och det stämde precis på klockan. Härligt. Skall prova lite mer någongång om olika fart etc. påverkar mätningen.

Idag sket sig en planerad segel pga 15 m/s medelvind. Rejält med rödtjut hos Svante boy kompenserade för förlusten!

Guldet blev till sand och en framtid som femtonhundrameterslöpare

Tisdag 11/9 & Onsdag 12/9: Min 35:e födelsedag (igår) skulle firas med stafettlöpning på Lindholmen. "Ericsson Runners" hade toppat laget och jag skulle gå ut på förstasträckan. Det var vinna eller försvinna som gällde och vi gjorde vårt bästa för att hetsa upp nerverna. Det blir som mer spännande då... Nu anade vi dock oråd redan innan start då ett gäng bengetter från Sävedalen tog några uppvärmningsvarv.

Hursomhelst, startskottet gick och jag tyckte det gick rätt bra att ligga i tätklungan. I alla fall de första 200 metrarna. Sedan föll jag tillbaka något i fältet men gnetade på så gott jag förmådde. Första kilometern på 3.17. Trodde jag kroknade på andra halvan av det 2,5 km långa varvet men höll nog trots allt rätt bra fart in i mål. Min tid blev 8.52. Riktigt nöjd.

Vår andreman plockade tre placeringar och tredje gubben gick ut som tvåa! Nu var det ju aldrig tal om att matcha vinnarna som ledigt löpte minuten snabbare på varje varv, men en andraplacering hade smakat fint.

Tyvärr tröt krafterna för tredjemannen och han tappade en placering som inte ens Magnus kunde plocka in. Ingen skugga skall dock falla på tredjemannen som strax innan hade kutat in på en sjätteplats i det individuella loppet på 7,5 km.

Totalt fick vårt jämna lag strax över 36 minuter. Alla var mycket nöjda.

Idag onsdag var det dags för ny uppföljning med sjukgymnasten på IFK-kliniken. Jag presenterade senaste två veckornas träning som kan summeras enligt följande.

30/8: löpning 48.01, 12.08 km (3.58 min/km)
31/8: rehab
2/9 : löpning 44.32, 11.48 km (3.53 min/km)
3/9 : rehab
5/9 : löpning 44.47, 11.30 km (3.58 min/km)
6/9 : rehab
8/9 : löpning 43.24, 9.87 km (4.24 min/km)
10/9: rehab
11/9: löpning 8.52, 2.5 km (3.33 min/km)
(det var en som mätte stafettvarvet med GPS till 2.7 km vilket skulle ge mig 3.17 min/km)

Sjukgymnasten var mycket imponerad över de fina tiderna och då blir man ju lite mallig! Han tyckte det såg bra ut och sa att jag kanske skulle slå mig på 1500-meterslöpning på bana på äldre dar. Vem vet, kanske börjar jag fatat tycke för dessa egentligen rätt avskyvärda korta distanser.

Hursomhelst, de kommande två veckorna fram till nästa uppföljning skall jag fortsätta med min "var tredjedagslöpning". Varannan gång 45-60 minuterspass med fart mellan 4 och 4.30 per kilometer och varannan dag 2-4 kilometers löpning i ca 3.30 fart (!).

Tanken med de rätt snabba farterna även på de lite längre passen är att man ska "irritera" skadan lite. Sedan skulle vi testa lite om de korta men snabba passen gjorde mindre ont efteråt.

Om det behövs (rätt subjektivt....) så skulle jag lägga in extra vilodag mellan löppassen. Jag fick också "tillstånd" att ta extra cykelpass mellan löppassen om det kändes bra och jag ville träna extra.

Han höjde också vikten på en av mina rehabövningar ett snäpp.

Bonuspass, F&S samt laddning för guld.

Måndag 10/9: Det blev ett bonuspass på lunchen. Stack ner till gymmet och värmde upp på cykeln, körde lite försiktig bänkpress, hantelpress och ett par axelövningar. 27 min tatalt.

På kvällen körde jag rehab på F&S. Lördagens runda känns fortfarande. Hoppas dock rehabpasset skall göra gott inför starten i Lindholmsstafetten. Jag skall gå ut på förstasträckan och får försöka vara beredd på det mesta...

1.25 tog passet.

Ryggvärken har kommit och gått under dagen. Stundtals har det kännts väldigt väl att inte allt är som det ska. Kör dock på med ryggböjningar.

Lugnare runda

Lördag 8/9: Lyckades med mitt mål att lugna ner rundan. Benet kändes rätt bra igen innan starten. Gott tecken enligt sjukgymnasten. Hörde också igår att skigspromenader skulle vara bra mot diskrubbningar i ryggen. Tog därför rundan runt Finnsjön på sydsidan och sedan "gula" spåret bort till Finnsjöns dagis. Bitvis gick det bra och stundtals gick det tungt. Kändes emellertid härligt att ha slagit av på tempot och blåst av jakten på puls. Gula spåret är ju mer stig än spår och farten blir därefter.

Benet är inte lika slitet som efter de andra 45-minutersrundorna.

Ryggen känns bara bra när man springer. Den har väl varit totalt sett bättre än igår.

Passet summeras 9,87 km på 43.24. Snittpuls 159 och TE 4.1 på Suuntos skala.

Rehab på F&S samt begynannde elende

Torsdag 6/9: Har haft rejält ont i benet under dagen. Onsdagens runda slet styggt känns det som. Det måste bli ett mediokrare pass på lördagen.

Körde rehabprogrammet på kvällen. Benen kändes slitna men passet gjorde gott och manfår en välgörande avslappningseffekt i benen känns det som.

På minussidan av dagen kan väl läggas att jag nu inte längre kan förneka för mig själv att jag har fått något lindrigare problem med ryggen. Långt ner i ländryuggen på höger sida har jag sedan ett par veckor tillbaka haft en molande tilltagande värk. Har försökt förtränga detta faktum men det blir faktiskt värre... Hade ju något ischiasliknande i våras och gick till en kiropraktor. Den här gången har det inte kommit plötsligt och strålar inte ner i benet lika långt. Inte heller strålar smärtan om man spänner inre muskler som det gjorde förra gången. Smärtan kommer dock från samma ställe.

Fick den gången en broschyr om diskrubbning eller vad det nu kallades. Fattade det som att det skulle kunna vara något slags förstadium till diskbråck eller så. Enligt den skriften skulle man göre upprepade bakåtböjningar för att trycka disken framåt och på plats. Har börjat med det ikväll och skalll försöka fortsätta så ofta tillfälle ges. Kanske kan det hjälpa. Elendes...

Sedan jag fick min löpskada vet jag inte hur många gånger jag konstaterat att min kropp degenererar på alla tänkbara sätt. Tror att den regelbundna löpningen med allt vad blodcirkulation, utmattning och avslappning den för med sig är otroligt välgörande för åtminstone mig.

Eller kan det vara så att man har drabbats av någon allvarligare form av hypokondris eller rent av ålderdom?

Lunchlöpning i bra fart

Onsdag 5/9: Drog på tidig lunch redan 10.40. Planerade att ta samma runda som förra onsdagen men bara två varv istället för tre på det lilla elljusspåret i mitten.

Drog iväg i motvind bort mot Sannegårdshamnen. Det gick rätt tungt faktiskt och jag tror första kilometern gick på drygt 4.20-fart. Försökte pressa på lite mer men ändå inte chimma ut mig helt på ditvägen. Tog mina två varv som jag mätte till 0,78 km styck (vilket ger att förra veckans onsdagsrunda var 0,78 km längre än dagens...).

På tillbakavägen drog jag på så mycket jag förmådde. Vad jag inte kan förstå är att jag inte ens mot slutet lyckas pressa mig så pulsen ens kommer i närheten av maxpulsen.

Totalt blev det 11.3 km på 44.47. Hemvägens sista 4,9 kilometrar gick i 3.45-fart vilket jag känner mig nöjd med. TE blev 4,8.

Nu på kvällen känns det ordentligt i benet. Mer än efer de två föregående 45-minutersrundorna. Skall verkligen försöka ta det lite långsammare på den planerade rundan på lördag. Måste ju tänka på atta vara i fin form till Lindholmsstafetten på tisdag.

Lunchbonus

Tisdag 4/9: Tog ett 25 minuters gympass på lunchen idag med. Några lätta övningar för bröst och rygg blev det.

Imorgon blir det ett nytt 45-minuterspass. Skall nog ta det lite lugnare än senaste två gångerna.

Dubbling

Måndag 3/9: Tog ett bonuspass i gymmet på lunchen. Totalt knappt 30 min försiktig träning av armar och axlar.

På kvällen körde jag det vanliga rehabpasset på F&S-gymmet. Totalt knappt 1.30. Gick tungt på alla sätt.

Raska 44.30!

Söndag 2/9: Idag var det dags för ett nytt 45-minuterspass. Tänkte att Vällsjörundan plus ett extra varv runt Mssetjärn skulle bli lagom. Passade också på att testa autolapfunktionen. Har alltid tyckt det varit dumt att man inte kan få snitthastigheten för typ senaste 5 minutrarna visade på Suunton. Fick dock tips om autolapfunktionen och det visade sig fungera rätt bra. Då kunde man ha koll på tiden för senaste kilometern och det var precis vad jag ville ha.

Rundans kilometerklockningar såg ut enligt följande: 4,06, 4,02, 3,59, 3,50, 3,45, 3,55, 3,45, 3,44, 3,39 (extravarvet runt Massetjärn), 4,10 (uppför backen från Mölnlycke fabriker till Högadal), 3,52, 3,38 (farten på de sista 480 metrarna). Rätt nöjd! Kanske kan man kosta på sig att dra ner på tempot lite några av de kommande rundorna för att få ut mer njutning av passen.

Totalt blev passet 11,48 km på 44.32. Träningseffekt 4,9 på Suuntos skala.

Som avslutning kan väl noteras att benet känns riktigt bra nu på kvällen. Trodde att rundan skulle försämra tillståndet rätt omgående.

Kanonrunda!

Torsdag 30/8 och fredag 31/8: Torsdagslunchen gick åt till den rejälaste löprundan sedan jag fick skadan i oktober förra året. Vi stack i bra fart från början via Eriksberg bort till ett litet kort elljusspår (hade sällskap av den hårdtränande Magnus som numera är mig vida överlägsen...). Där blåste vi på tre snabba varv a tre minuter styck och sedan samma väg vi kom dit tilbaka. Jag får bromsa Magnus några gånger på hemvägen och vid Sannegårdshamnen är det bara att vika ner sig och släppa honom. Sista biten på Lindholmen går det riktigt tungt men så har vi också pressat på bra hela vägen från start.

Passet kan summeras 48 minuter med en snittpuls på 169. Träningseffekt 5.0 på Suuntoskalan! Ett kanonpass även i friskt tillstånd skulle jag tro. Tyvärr hade jag inte gps:en med så jag har ingen notering på sträckan. Skall kontrollmäta sträckan en annan gång.

Idag fredag slutade jag tidigt på jobbet och tog hemvägen via F&S för ett rehabpass. Körde det vanliga följt av ett par bonusövningar för bröstmusklerna och triceps. Totalt 1.43.

IFK-kliniken

Onsdag 29/8: Uppföljning av sommarens träning på IFK-kliniken idag. Sjukgymnasten tyckte trots allt att det såg bra ut. Trots att varannandagslöpningen lett till ökad smärta. Att det blir reaktion är inget konstigt. Det ska vara så. Det gäller att hitta sätt att leva med den och hålla den hanterbar. Tendinosvävnaden i senan är där den är och kommer inte att försvinna.

Han frågade också vad mitt mål var med träningen och vilken typ av löpning jag önskade hålla på med. Lidingöloppet var mitt självklara svar. Träningspass på två timmar skulle vara härligt...

Kommande två veckorna gör vi en ny förändring i löpschemat och kör en ny utvärdering därefter den 12 september. Nu skall jag springa 45 minuter var tredje dag (minst två dagar emellan passen). Det skall vara rejät tempo och jag skall se till att vara rejält slut vid passets slut. Skulle prova mig fram lite till vilka kilometertider jag klarar. Kanske 4.00 min/km skulle kunna vara lagom? Känns lite mer attraktivt för mig att sänka farten något och köra lite längre. I ärlighetens namn, det är rätt kämpigt med dessa 30 minuters maxpass. Fast, jag har ju lovat mig själv att inte klaga om jag kan springa igen...

Körde därefer det vanliga rehabpasset i gym. Ca 1.30 tog det.

Sammanfattning av senaste dagarna

Fredag 24:e, söndag 26:e, måndag 27:e och idag tisdag 28/8:

På fredagen bar det av ut till Styrsö. Det var min tur att vara fredagsledig med barnen och frun skulle vara bortrest hela helgen. Tänkte att det nog kunde bli fint att vara där en sista helg innan hösten sätter in ordentligt. En bidragande orsak var väl också att morsan fortfarande är där och man kunde få lite avlastning.

Vid halvsjutiden fick jag tillfälle att ge mig ut på en av de där löprundorna som bara blir helt fantastisk. Inte för att det gick fort men löpvädret var härligt och jag tog en sväng runt större delen av ön. Inklusive biten från Hallsvik till Pottan och strandängarna på utmarkerna. Solen stod lågt och allt belystes med varmt rött ljus. Överallt luktade det augusti och klippt gräs. Härligt!

Rundan tog precis 40 minuter i lugnt tempo men med bra flyt.

På söndag kväll sprang jag runt Finnsjön hemma i Mölnlycke för första gången sedan början på oktober förra året. Härligt. Också på denna runda innfann sig ett gott flyt och det kändes som man hade kunnat trycka på ordentligt utan ansträngning. Nu höll jag dock igen på farten. Tog en extrasväng runt kvarteret för att få ihop mina 40 minuter.

Förra veckan blev alltså en lite lugnare vecka.

Måndag: Rehabträning på lunchen. Sommarprogrammet. Totalt 55 minuter.

Idag tisdag: Körde 30 min maxtempo på den vanliga lunchrundan bort mot bockkranen. Gick vansinnigt tungt och jag orkade inte pressa på för att komma upp i puls som jag brukar på maxrundorna. Det gick bara inte. Kasnke tur att jag inte fått med mig GPS:en så jag sett hur fort/långsamt det gått. Snittade endast 169 i puls under de 30 minutrarna då jag pressade på. Brukar kunna komma upp i 174+ andra gånger. Klockans träningseffekt visade bara 4.1. Snopet.

Dessutom hade jag bara 50 minuter på mig totalt för att genomföra dagens träning. I snålaste laget men jag tänkte att om jag spurtade som Bekele och duschade som Gunde så skulle det kunna gå innan nästa möte drog igång. Mackorna kunde jag ju äta på mötet. Lite optimistiskt. Eftersvettningarna blev rätt svåra efter maxpasset i det lilla trånga mötesrummet...

Gymrehab + cykel

Onsdag 22/8 och torsdag 23/8: Igår blev det ett rehabpass på gymmet för första gången på 7 veckor tror jag. Gjorde gott. Rejäl träningsvärk på baksidan låren idag. 1.37 totalt inklusive lite styrkeövningar för bröstmusklerna.

Idag tog jag ett 35 min långt motionscykelpass på lunchen. Svettigt varmt och kvavt men det kändes fint!

Egentligen skulle jag ju haft långsamlöpning i 40 minuter igår. Har dock på eget bevåg bestämt mig för att detta blir en lite lugnare vecka löpmässigt än vad jag ordinerats. Tar joggingpasset imorgon eller på lördag.

Har fixat en uppföljningstid hos sjukgymnasten nästa vecka på onsdag. Skall bli bra att stämma av löpningen. Är det riktigt att springa om det blir såpass mycket värre efteråt?

Ont idag

Fredag 17, Lördag 18 och Måndag 20/8:
Fredag: Körde sommarstyrkepasset på lunchen. Benet kändes riktigt bra på fredag kväll, trots det tuffa torsdagspasset.

Lördag: Tog en 40 minuters joggingtur med frun. Då går det riktigt långsamt för mig. Fick springa lite fram och tillbaka för att hon inte skulle känna sig alltför stressad. Gjorde lite ont i benet hela tiden.

Måndag (idag): Dags för 30 minuter max fart igen. Det gick tungt mest hela vägen. Fick till en snittpuls på 175 och en snittfart på 3,48 min/km enligt gps:en. Fast då fick jag slita. Benet kändes hyfsat under springturen och på eftermiddagen. Nu på kvällen har jag dock bra rejält ont.

Tyvärr verkar hela dagen och kvällen chokad imorgon så det blir nog tyvärr inte utrymme för ett styrkepass. Dessa brukar annars göra underverk för smärtan i benet. Konstig nog. Jag har aldrig förstått hur det skulle kunna ligga till på det viset men så är det faktiskt ofta. Skall nog byta ut/senarelägga onsdagens 40-minuters joggingpass till förmån för ett styrkepass. Tror en lite lugnare vecka när det gäller löpningen skulle vara välbehövligt även om formen måste trimmas till stafetten den 11:e september... ;-)

Ny maxpuls!

Torsdag 16/8: Kunde inte hålla mig från att ta ett 30-min maxpass på bandet på lunchen. Behövde avreagera mig och fixa lite lugn inombords. Pressade på efter 5 minuters uppvärmning och lyckades få Sunnto-pulsklockan att trigga en maxpulshöjning från 188 till 191. Dessutom kom jag upp i träningseffekt 5.0 vilket är max på Suuntos skala. Det har jag aldrig lyckats med tidigare!
Under passets senare del var jag nere och nosade på kilometertider på runt 3.34 plus minus ett par sekunder (åtminstone enligt löpbandet).

Dessutom verkar jag inte fått mer ont i benet av passet heller.

Imorgon hoppas jag att kunna köra ett rehabpass på lunchen (sommarvarianten).

Tillbaka

Onsdag 15/8: Jaha, då var man tillbaka igen efter sex veckors semester... Som vanligt havererade alla planer på träning när den stora lättjan satte in. Rehabprogrammet och varannandagslöpningen har det gått åt pipan med större delen av sommaren. Den sista dryga veckan har jag lyckats pringa hyfsat regelbundet och kört sommarrehabprogrammet några gånger i alla fall.

Tyvärr har slarvet med styrketräningen gjort sig märkbart och det känns som om benet har försämrets rätt avsevärt senaste två veckorna. Kanske är det den i mitt tycke rätt intensiva löpträningen (med tanke på benets tillstånd då förstås...) i kombination med många veckors slarv som fått smärtan i benet att tillta. Känns olustigt i alla fall.

På glädjekontot står dock att jag under sommaren gjort flera 30-minutersrundor då jag kommit upp i just drygt 8 kilometer. Känns bra att det finns lite flås kvar i alla fall.

Nu med vardagsrutinerna kommer i alla fall motivationen och möjligheterna till riktig rehabträning på gymmet igen. Förhoppningsvis kan jag vända den negativa trenden på några veckor. Skall ta det lite försiktigare med löpningen också tills jag diskuterat saken med sjukgymnasten. Han hade semester till den 27/8 tror jag så tills dess får jag träna efter eget huvud.

Idag blev det också klart att vi får ihop ett stafettlag till Lindomestafetten den 11/9. 2,5 kilometer bör gå bra för min del och jag ser fram emot att tävla igen och göra någonting med löparpolarna igen.

Bloggsemester

Söndag 15/7: Inser att det inte kommer att bli många inlägg skrivna under semestern. Tar därför semester några veckor framöver från bloggandet. På återseende i augusti...

Sommarprogrammet testat

Söndag, måndag, tisdag och onsdag 1-4/7: Det blir lite sporadiskt med uppdateringarna nu på sommaren...

Söndag: Testar sommarprogrammet med den nyinköpta gym-bollen ute på Styrsö. Programmet tar ca en timme att köra igenom. Funkar bra tycker jag.

Måndag: Ger mig ut på en 40 minuters långsam runda ut över utmarkerna Styrsö. Får ta lie extrasvängar ner till Bratten för att få ihop alla minutrarna. Känns bra fast jag har en grym träningsvärk i sätesmusklerna. Vet inte om det är söndagens nya övning "utfallssteg" som orsakat detta. Om jag inte minns fel visade GPS-loggningen 7,75 km.

Tisdag: Hemma i Mölnlycke igen och kör det vanliga rehabprogrammet på F&S. Avslutar med et par bonusövningar för bröstmusklerna. Fick tyvärr lite känning av baksidan på min vänstra axel. Trots att jag tog det försiktigt.

Onsdag: Idag skulle jag ta en 30-minutersrunda i maxtempo. Har tyvärr fått ont i halsen. Det kom igår kväll men tror att det är en rätt lindrig förkylning. Slog på grund av detta ner på tempot en aning. Tyckte dock att det flöt på ganks bra och det var bra driv i stegen. Körde via Båtsmanstorpet, centrum, Massetjärn, Statoil och Benarebyvägen hem. Knappt 29 minuter + 5 min uppvärmning.

Nu blir det nog sparsamt med träning de närmaste dagarna. Skall till Medelpad och fiska med barndomskompisar. All fysisk aktivitet får ses som bonus. Det blir nog mer ohälsosamt än hälsosamt...

Finfin tid

Torsdag 28/6 och lördag 30/6: Torsdagen blev en 40 minutersrunda i fågelskådartempo. Tog motionsspåret bort över Finnsjögården, Pottebo och guls skogsstigen hem. Körde riktigt långsamt i regnet. Oroande var att höger hälsena värkte lite. Har kännt detta till och från i några veckor men förträngt det. Skall försöka gå i joggingskor för jämnan, det brukar bli bättre då.

Idag lördag stod 30 min maxtempo på programmet. Här ute på Styrsö tänkte jag att Donsö runt plus en utvikning på Styrsö innan målgång kunde vara lagom. Värmde upp bort till strax innan brofästet, klockade en mellantid och drog upp tempot. Försökte lägga mig så jag skulle hålla alla 30 minutrarna. Vid 20 var det dock rätt tungt och pulsen upp i 180+ efter bron påp tillbakavägen. Utvikningen bestod av en extrasväng runt kyrkan och sedan ner till Bratten igen varefter mellantid klockades igen. 600 meter nedjogg via Kallbadet hem igen.

30-minutersrunandan blev 8,08 km på 30,04!!! Snittfart på 3,43 enligt Suunton. Jag är själv imponerad och förbaskad nöjd över en sådan träningstid. Någon som studerat mina prövningar och kan gratulera mig och förklara hur det är möjligt efter detta miserabla träningsår. Februari tom. april var ju helt utan träning överhuvudtaget.

Rapport från IFK-kliniken

Onsdag 27/6: Återbesök på IFK-kliniken idag. Sjukgymnasten tyckte det var intressant att det var mer bekymmersamt att springa 40 min istället för 30 min. Inför sommaren ska vi testa att ändra lite på löpträningen igen. Jag skall springa varannan dag. Ena gången 30 min allt vad jag förmår och andra gången 40 min men ordentligt långsamt. Aktiv vila. Springa och titta på fåglarna typ. Tanken med detta är att jag både ska få påfrestning på fästet både av hårdare träning och av "tidseffekten" (att vara ute längre tid). Dock skall jag backa hem lite och ta extra vilodagar om det visar sig att smärtan inte hinner lägga sig mellan löppassen. Detta upplägg känns ju som rätt optimal semesterträning.

När det gäller rehabiliteringsträningen (styrkan) fick jag ett "sommarschema" att köra när jag inte kan ta mig till gymmet. Det bygger visserligen till stor del på tillgång till en medicinboll. Ska köpa en sådan och ta med där det är möjligt. Kanske man rent av skulle slå till på två för att ha en liggande i huset på Styrsö?

Ny tid för uppföljning igen blir tisdag 24/7 kl 11.00.

Körde sedan det vanliga rehabpasset på kliniken. Inga bonusövningar med andra ord.

Donsörunda

Midsommardagen och söndag 24/6: På midsommardagen var det löpdag och jag planerade Donsörundan. Värmde upp via Bratten bort till brofästet och drog upp farten upp över bron. Körde vidare bort mot Yngves livs, och ut över den grusade banan ute på de sydvästra klipporna. Sedan tillbaka via Donsös fotbollsplan och tillbaka över bron. Fick dryga ut rundan ett par extra minuter över Styrsö kallbad för att få ihop till de 40 planerade mnutrarna.

Totalt blev det 10,52 km. De sista 9,33 kilometrarna var efter uppvärmningen och avverkades på 38.23. Det blev alltså lite för snabbt, 4,07/km istället för planerade 4,20/km. Har upptäckt att Suunton inte är optimal på farthållning då medelfarten tydligen är den som gäller för rundan som helhet och inte för aktuellt varv endast.

Benet kändes rätt ont sista tio minutrarna av rundan och även dagen efter och till och med lite idag. Får se om jag springer imorgon tisdag som planerat eller om det blir en extra vilodag.

På söndagen var jag trött och sliten och det var första gången jag upplevt att det var motigt att köra rehabpasset. Det lossnade lite mot slutet dock och jag avslutade med 3x6 armhävningar i stång och två övningar för bröstmusklerna som bonus.

Jubileum!

Torsdag 21/6: Detta inlägg blir det etthundrade på min blogg. 100! Vem trodde denna sorgesaga skulle bli så långrandig? Nu är det i princip åtta månader sedan jag fördärvade mig. Först nu äntligen känns det som att man är på väg mot en bättring och möjlighet till att motionera på en anständig nivå. Även om jag inte skulle bli bättre än vad jag är just nu skulle det fungera någorlunda. Jag kan springa en mil två gånger i veckan och jag kan styrketräna även benen. Det är ju i alla fall tillräckligt för att ha en sportslig chans att hålla vikt och pumpen igång så man kan överleva dagens stillasittande samhälle rent fysiskt. Det skulle också räcka för att kunna göra vad man kan för att föra över tankar om vikten att röra på sig till sina barn. Man behöver inte stå bredvid planen, löpslingan eller orienteringsbanan och hänga. Man kan istället delta och motionera tillsammans med barnen. Det är i alla fall vad jag önskar.

Fortsätter min rehabiliteringskurva som nu kommer det dock bli mycket bättre än så. Kanske kan man fortsätta stå i första startled på Göteborgsvarvet och kanske kan man jobba vidare på sin samling av Lidingölopp...

Igår fick jag Leif Swärds åsikt om magnetröntgenbilderna. En irritation i muskelfästet. Han avrådde för närvarande från operation och ansåg sjukgymnastik vara vägen att gå. Kanske inte så oväntat med tanke på framstegen senaste månaderna.

Idag lyckades jag klämma in ett rehabpass på F&S genom att sluta jobbet redan vid sen lunch. Passet tog ca 1.40 inklusive två bonusövningar för armarn.

Imorgon är det vilodag och på lördag skall jag förhoppningsvis ha ork nog att köra ett 40-minuterspass ute på Styrsö.

Bra fart på lunchen

Onsdag 20/6: 11.00 stack jag och Daniel ut på den vanliga lunchrundan. Med tanke på hur lång tid den aningen förkortade rundan tog för en vecka sedan så tänkte jag att vi nog skulle hinna runt hela rundan på 40 min + uppvärmningen. Vi började med att småjogga 5-6 minuter och sedan drog vi på lite lätt. Daniel var fortfarande lite seg i benen sedan maran men jag kände mig stark!

Härliga varma sommarvindar hissade humörflaggan i topp och man började helt klart drömma om semestern som närmar sig med stormsteg. Jag tyckte att vi öste på bra hela vägen och kanske gick det aningen för fort den sista kilometern. Rundan stannade på totalt 43.50 (tror jag det var) inklusive uppvärmningen. Riktigt bra tid med tanke på tempot under uppvärmningen och att rundan är drygt 10 km. Blir jag bara tillräckligt bra för att träna som jag vill så finns det nog hopp om att komma tillbaka till bra form!

Rundan retade benet en del. Igår var jag i princip helt smärtfri men nu på kvällen idag känns det i muskelfästet. Särskilt att sitta och "rulla vikten över benkulan i rumpan" känns hen hel del. Hoppas dock att det ger med sig under morgondagen. Speciellt om jag lyckas få till ett rehabpass på F&S.

F&S

Tisdag 19/6: Körde det vanliga rehabpasset på F&S. Avslutade med 3x6 armhävningar i stång och två bröstövningar.

Benet känns nu prima. Så gott som fritt från smärta när man sitter på en stol och rullar öve sittknölen till och med! Det känns verkligen som att det är på rätt väg nu. Det gäller väl bara att ha tålamod nu och inte förivra sig.

Imorgon är det i alla fall ett lunchpass löpning med Daniel som gäller. Ser fram emot detta.

Förkortad Vällsjörunda

Lördag 16/6 och söndag 17/7: I lördags var det dags för min andra 40-minutersrunda. Gick och segdrog på den hela lördagen och lagom tills det var dags vid sjutiden på kvällen så kom ösregnet. Det var dock rätt ok att sticka ut ändå. Körde sex minuters uppvärmning och lade mig sedan i ett behagligt löptempo i gamla nötta spår. TÄnkte att Vällsjörundan skulle bli lagom om jag kortade den och tog genaste vägen genom Mölnlycke centrum (hoppar över svängen runt Massetjärn).

Löpsteget kändes fint och bitvis kände jag mig rätt spänstig! Väl hemma vid huset fattades det fyra minuter till de ordinerade 40 och det blev ett par extrasvängar runt kvarteret. Nöjd men blöt kunde man stretcha lite. (När jag lade mig för kvällen senare kändes benen som om jag tagit ett tvåmilspass...)

Igår söndag körde jag det vanliga rehabpasset på F&S. Avslutade med en ryggövning och en bicepsövning som bonus. Totalt 1.36.

Vanlig rehab

Torsdag 14/6: Benet har varit hyfsat idag. Gårdagens 40-minutersrunda gör sig helt klart påmind men inte så mycket att jag blir nervös av det. Tror att det kommer att ha lagt sig till imorgon precis som efter den första 30-minutaren. I alla fall hoppas jag det.

Var nyss nere på Friskis och Svettis och körde det vanliga rehabpasset. Faktum är att det känns som att det onda i benet dämpas aningen av själva träningspasset. Har upplevt detta flera gånger nu fast jag tycker det borde vara tvärt om.

Avslutade passet med att kämma in ett par övningar för bröstmusklerna och triceps.

Imorgon är det vila. Kanske skall man passa på att ta fram grillen till kvällen. Helgens kommande löprunda på lördag verkar få avverkas i regn...

Lunchpass som på den goda tiden

Onsdag 13/6: Idag var första passet då jag skulle testa att springa på rätt ordentligt men inte maxfart i 40 minuter. Då frun är i Oslo över dagen och det inte fanns möjlighet att komma ut på en tur här hemma fick det bli på lunchen. Fick till och med sällskap av Magnus som tyckte att mitt pass skulle kunna vara en lagom tur efter maran i lördags.

Värmde upp i fem-sex minuter med jogg och försökte sedan hålla rätt bra tempo i 40 minuter. Första halvan av den något förkortade banan gick det bra att prata men sedan blev det sparsamt med sällskapspratet. Fick ihop 39 minuter och 53 sekunder med en medelpuls på 165 och toppuls på 176.

Det var endast under de sista sex-sju minutrarna som benet gjorde sig påmint lite. Kanske var det längden i kombination med att det blev en liten tempoökning sista kilometern. Såhär på kvällen efteråt känns det lite sämre än under de tre senaste 30-minutersrundorna men bättre än efter den första 30-minutaren för drygt två veckor sedan. Skall bli intressant att se vad morgondagen har att erbjuda av "sittvärk".

Härligt var det i alla fall med ett "riktigt" träningspass. Hoppet har också återvänt senaste veckorna och jag och Magnus började återigen fundera på ett tvådagars fjällmaraton av något slag i en avlägsen framtid. Fantisera och drömma kan man ju alltid.

Hursomhelst, åtminstone innan dagens löppass var jag nog bättre än vad jag någonsin varit sedan skadan uppstod för knappt åtta månader sedan. Hoppas progressen fortsätter lika brant uppåt som den senaste månaden!

Nya testar på inrådan från sjukgymnasten

Söndag 10/6 och måndag 11/6: Skulle egentligen ha rehabtränat i lördags enligt planen men det exceptionellt goa vädret gjorde att beslut togs om att åka till svärföräldrarnas stuga med sjötomt. Trots uteblivet rehabpass känns det som ett helt riktigt beslut.

Ojade mig lite där jag låg i det 24-gradiga insjövattnet och sökte svalka över att det var tur i oturen att man inte skulle springa maran i Stockholm. Förhoppningsvis kommer fler tillfällen.

Igår söndag tog jag och försökte pressa mig på en 30-minuters runda i värmen. Det var olidligt hett. Värmde upp i 6 minuter och hade sedan inga andra tankar än på att få slänga mig i sjön efter turen. Kändes bra i benet och ett bad och ett par koppar kaffe med dopp senare så var nöjdhetskänslan total.

Idag måndag var det rehab och uppföljning på IFK-kliniken. Sjukgymnasten sa att det såg mycket bra ut och tyckte det var riktigt roligt att halvtimmesrundorna gått så bra. Vi ökade vikten på en av de centrala övningarna och tiden fram till nästa besök skall jag springa aningen långsammare men 40 minuter istället. Skall bli riktigt bra. 40 minuter i 4.20-fart är ju nästan det bästa man kan tänka sig...!

Morgonlöpning

Nationaldagen 6/6 och torsdag 7/6: Den lediga onsdagen öppnades med en morgonrunda i högsommarvärme. Dottern har hosta och hade dragit igång redan vid 05.30 så kl åtta var jag vaken nog att sticka ut (eller rättare sagt resten av familjen var tillräckligt vakna). Det gick tungt i värmen och var ingen direkt njutning denna gången. Mjölksyran kom i låren och det kändes inget vidare.

Väl hemma kunde jag konstatera att det gick ca 45 sek snabbare än samma runda på lördagen. Kändes ju bra. Enligt pulsklockan klarade jag att kuta 30 min med en snittfart på 4.06. Inte så dåligt med tanke på värme, morgon och kuperad bana.

Idag torsdag körde jag vanliga rehabträningen. Körde på i expressfart. Vädret lockar inte till vistelse inne i ett hett gym. det som normalt tar 1.30 tog 1.20.

Kortversion

Måndag 4/6: En fantastisk försommarkväll. Sitter och skriver på altanen och det är 20 grader varmt när klockan närmar sig 22. Synd att denna kvällen inte var planerad för ett löppass. Körde rehab i gymmet. Avslutade passet med ett par bröstövningar och lite bicepsträning.

Benet verkar nu bara bli bättre och bättre för varje dag som går! Kan det vara så att vändningen har kommit på riktigt och rehabträningen fungerar? Kan man våga hoppas på att springa på riktigt redan till sensaommaren? Kanske ta en och annan morgonrunda med efterföljande dopp någon solig morgon på semestern?

GPS-podden måste sitta på klockarmen

Lördag 2/6: Var på djurparken i Borås hela dagen med familjen och barnens kusiner. Väl hemma blev det körigt med middagen och grillandet och allt det andra så shemat tillät ingen vila innan det var dags för veckans andra löppass. Bener kändes bättre än på mycket mycket länge när jag gav mig ut. Värmde upp med 6 minuters jogg och försökte sedan dra upp farten enligt instruktionerna från sjukgymnasten. Blev en sväng bort runt Båtmanstorpet och sedan ner rill Finnsjön och den nydragna slingan i skogen.

Värmen och djurparksladdningen gjorde att det kändes tungt. Var inte lika taggad som förra gången helt enkelt. Var dock nöjd när jag avslutade det 30 min långa löppasset med andan i halsen utanför huset. Snittpulsen låg under passets löpfas på snitt 169 och toppade på 183.

Utförde också lite experiment med GPS-podden till min Suunto T3 som jag upplevt som dåligt fungerande när jag testat den på sistone. Trodde att det var dåliga batterier. Men efter utebliven förbättring efter byte testade jag andra saker. Tror att det helt enkelt är så att signalen är för svag för att passera genom kroppen om man har podden på motsatta armen som klockan. Dåligt kan tyckas men efter att jag flyttat pucken till klockarmen fungerade uppdateringen av distansen och momentanfarten mycket bättre. Kan rekommenderas.

Idag (söndag) har jag vilat. Benet kändes mycket bättre i morse än vad det gjorde efter den första 30-minutersrundan i tisdags. Nu på kvällen är det dock lite sämre igen. Fast jag tror att det beror på att jag suttit mycket på hårt underlag under dagen.

Kommande veckan planerar jag enligt följande:
Måndag: Rehab
Tisdag: Vila
Onsdag: Löpning 30 min
Torsdag: Rehab
Fredag: Vila
Lördag Rehab
Söndag: Löpning

Ok från sjukgymnasten, allt i sin ordning

Fredag 1/6: Igår torsdag kändes benet bättre igen men jag var ändå tveksam om jag hade fattat honom när han sa att jag skulle kuta på ordentligt och att det kunde göra ont efteråt. Jodå, så var det. Ta i rejält skulle jag och det var helt i sin ordning med en reaktion på detta. Dock skulle smärtan gå tillbaka på ett par dagar vilket den ju gjort. Det var så det var tänkt. Alltså är det väl bara att lita på honom och köra på ett halvtimmes löppass imorgon igen (hurra...!).

Idag körde jag det vanliga rehabpasset på Friskis & Svettis. Kompletterade med ett par försiktiga ryggövningar. Armhävningar i stång kändes inte bra så dessa skall jag nog ta det lugnt med.

Ont i benet men rehab ändå

Onsdag 30/5: Dagen efter gårdagens 30-minutersrunda kändes inte riktigt bra. Värken i benet var tillbaka med förnyad kraft och det var inte utan att jag funderade på om jag misstolkat sjukgymnasten när han sa att jag skulle ta i rejält. Känns som ett steg tillbaka det här.

Har också ringt GMC och kollat när man skulle kunna få kontakt med läkaren igen och höra vad han tror om magnetröntgenresultatet. Nu visade det sig att de inte hade fått skivan med bilderna förrän igår och att läkaren inte skulle vara på plats något mer än den 13 juni. Sedan fanns inget mer avtal dem emellan. Hmmm, vad göra nu?

Jag har ju haft skivan sedan drygt två veckor. Kanske kan man ringa till IFK-kliniken där han också håller till ibland och höra om man kan betala honom för att titta på bilderna innan den 13:e och sedan få träffa honom den 13:e på GMC. Fast jag tror inte att IFK-kliniken har något avtal med landstinget så då blir det väl finansierat ur egen ficka, fast det kanske man kan ta. Jag vill dock inte hamna "utanför systemet" och sätta hans möjlighet till vidare offentligt finansierade remisser ur spel. Jag vet inte hur det funkar det där...

På kvällen körde jag det vanliga rehab-programmet på Friskis & Svettis. Det kändes precis som vanligt. Inga känningar av tisdagens löptur när jag gjorde någon av övningarna.
Passade på att komplettera med ett par lätta övningar för överkroppen också. Måste försöka prova om jag inte kan köra lite försikt där igen. Trots att jag numera sedan flera månader tillbaka har en varierande smärta på baksidan av vänster axel (därav de ytterst sparsamma träningsanteckningarna här i bloggen rörande överkroppen).

Intressant test med tveksamt resultat

Måndag 28/5 och tisdag 29/5: Igår måndag var det rehabträning på IFK-kliniken. Det blev ett något längre besök än de vanliga 1.20 som träningen tar då vi hade en lite längre avstämmningsdiskussion med anledning av röntgenresultatet.

Vad jag förstod så kunde man inte säkert utifrån enbart röntgenläkarens tolkning säga om det rörde sig om tendinos eller om det fortfarande fanns en inflammation av någon anledning. Det troliga var dock att besvären kom av tendinos. Vidare pratade vi lite om att tendinos i hälsenor tex. var lättare att behandla då det var enklare att hitta övningar som "träffade" den fördärvade senan mitt i prick. Han sa också att det var ytterst sällsynt att tendinos försvann av sig själv. Lät ju inte så kul...

Mer glädjande var att han tyckte vi skulle göra ett experiment med att testa att löpa 30 min två gånger i veckan istället för 20 minuterspass. Dessutom löpa dessa rejält fort. Rejät trött skulle jag vara efteråt. Blev det sämre skulle jag backa tillbaka igen. Om det blev sämre i bara ett par dagar för att sedan vara bättre igen skulle jag köra på.

Idag körde jag första testlöpet. Stack ut på lunchen med pulsklockan på. Tyvärr öppnade sig himmlen och det regnade horisontelt just den halvtimmen jag var ute. Öppnade bort mot Götaälvbron, vände strax innan och körde sedan runt det nybyggda husen borta i Sannegårdshamnen. Tyvärr var batterierna i GPS-podden slut och jag fick nöja mig med puls.

Eftersom jag var glad att få prova att kuta på ordentligt så pressade jag mig. Ingen känsla av flyt precis efter det långa uppehållet. Flåsetslet i luftrören men
jag pressade på alla 30 minutrarna. Snittade 175 i puls och toppade 187 så det var lite kämpigt, men gött att flåsa ordentligt.

Under löpturen kändes det förvånansvärt bra. Nu på kvällen har dock smärtan ökat på och sittknölen är ömmare än på flera veckor och har man suttit en stund och börjar gå så stretar fästet en del. Får se vad som händer de närmaste dagarna. Skall gneta på med rehabträningen som vanligt imorgon onsdag och fredag och springa igen på lördag om benet känns ok.

Söndagsjogg

Söndag 27/5: Då det varit körigt den gångna veckan har bloggandet inte riktigt hunnits med. Veckan kan summeras som följande:

Måndag: Vila, tisdag: Rehabträning på Friskis & Svettis, onsdag: jogging i Umeå ( i härlig vårvarm eftermiddagssol), torsdag: Rehabträning i Umeå (det gick dock inte att köra alla övningar i gymmet jag hittade), fredag: vila, lördag: rehabträning F&S, söndag: jogg.

De två joggingturerna var på 20 resp. 21 minuter. Dagens jogg höll ett snitttempo på 4.59/km och en snittpuls på 149. Kan också konstatera att jag varit borta från löpningen ett långt tag. Vid Finnsjöstugan kunde jag idag testa en helt ny grusad slinga som de gjort under vintern. Riktigt fin och bra var den. Kan alltså konstatera att det var månadsvis sedan jag var därnere vid stugan och lufsade...

Som parentes kan nämnas att jag slog till på ett 6-månaderskort på Friskis & Svettis i tisdags.

Imorgon är det dags för rehab på IFK-kliniken igen. Skall ta med röntgensvaret så sjukgymnasten får ta en titt på det.

Veligt att välja gym

Söndag 20/5: Har ju nämnt att jag trodde gymmet i Pixbo skulle funka bra för min rehabiliteringsträning. Tyvärr fattades det ju en maskin där. Kollade in Friskis och Svettis idag och där saknades en annan istället. Inget helt optimalt alltså. Tror dock att Friskis ändå är attraktivast, trots högre pris och sämre öppettider. De hade den viktiga dragmaskinen och rejält mycket bättre kvalitet på medicinbollar och träningscyklar. Skall suga på karamellen ett tag till.

Körde rehabprogrammet på Friskis idag. 1.20 som vanligt.

Kommande veckans plan ser ut enligt följande:

Måndag: Vila
Tisdag: Rehabträning
Onsdag: Jogging i Umeå.
Torsdag: Rehabträning i Umeå (om jag hittar ett gym...)
Fredag: Vila
Lördag: Jogg
Söndag: Rehabträning

Årets första bad

Fredag 18/5: Öppnade starkt dagen med ett friskt morgondopp i sjön innan frukost. Mest för at det var tradition och för att sondera terrängen inför tvagningen efter den planerade joggingturen senare på dagen.

Tidig eftermiddag stack jag iväg på den andra av veckans två joggingpass. Tog den plana grusvägen bort mot Skackastugan. Det tog ganska precis tio minuter dit och några sekunder mindre på tillbakavägen. Totalt blev det 19.47. Hade inte ont alls under rundan. En svagare obehagskänsla noterades dock under den andra halvan. På det hela taget kändes det dock som ett lyckat pass.

Stugan här bjuder på rätt begränsade duschmöjligheter så det blev ett andra dop. Denna gång något längre för att bli ordentligt ren med tvål. Rejält frisks. Snudd på glasshuvudvärk när jag hoppade upp på bryggan igen. Tur man fortfarande hade värmen uppe på insidan.

Vattentemperaturenn uppmättes till 14 grader.

Rehabilitering

Torsdag 17/5: Stack till Pixbos gym för att köra ett av veckans tre rehabiliteringspass. Trodde jag hade kollat att alla prylarna som behövdes för programmet fanns. Tyvärr visade det sig att en av de viktiga maskinerna som behövdes var fördärvad. Körde fler övningar med medicinbollen. Det fick duga. Får nog trots allt kolla om Friskis och Svettisgymmet har komplett utrustning för att köra programmet.

Det tog totalt 1.20 som vanligt.

Sedan drog vi till svärföräldrarnas sommarstuga. Har nu lyckats använda en av de andra sommarstugornas oskyddade trådlösa nätverk för att skriva det här inlägget. Känner mig som en tonårshacker. Nästan lite småspännande...

Imorgon eller på lördag blir det jogg i området.

Utlåtande och en jogg

Tisdag 15/5: Alla joggande amatörläkare kan här få chansen att göra sitt nyckelarbete. På lunchen stack jag till Lundby sjukhus för att hämta resultatet från gårdagens plåtning. Det visade sig att läkarens utlåtande var klart även det. Det lyder enligt följande:
"
MRT av bäckenskelettet
Inga tecken till fraktur eller stressreaktion. Inom laterala delen av höger caput femoris ses ett litet högsignalerande område av oklar genes. Inga grövre förändringar i SI-lederna.

MRT av hamstringsfästena och proximala delen av lårbenens dorsala del
På vänster sida ses ett minimalt ödem i det gemensamma fästet för biceps och semitentinosussenorna. Det finns också ett mycket litet ödem i tuber ossis ischii i sin anslutning i anslutning till fästet. Fyndet torde representera diskret tendinos. Inga förändringar i glutealmuskuulaturen.
"

Nedan har jag lagt in ett skikt från fyra av de bildserier som togs. De är valda utan någon som helst kunskap om hur man analyserar sådana bilder. Jag letade efter nåt på vänster "sittknöl". Kolla det lilla fönstret nere till höger i varje bild för att se hur skiktet är taget. (För att kolla på bildserierna fick man med ett helt program på CD:n som gjorde att man kunde bläddra mellan skikten.)

Det låter ju inte så farligt om man läser utlåtandet. Hur svårt kan det vara att få bort den lilla retningen?

Ert nyckelarbete går ut på att tala om för mig vad jag lider av, vad jag skall göra för att bli bra och hur lång tid kommer det ta innan jag springer ett Lidingölopp igen?

Utslagsfrågan får bli följande:

Vad blir tiden på mitt första Göteborgsvarv efter friskförklaring?

Tog efter turen till Lundby sjukhus ett joggingpass på 17.26 minuter innan lunchmackorna intogs vid skrivbordet.

PS Som kommentar till mitt inlägg igår kan sägas att jag i förbifarten kollade med en person insatt i vården om varför inte alla motionärer med inbillade eller verkliga skador skickas till MRT per automatik. Som jag misstänkte var det kostnadsskäl. Det kan alltså vara värt att ställa frågan vid sitt första läkarbesök om en MRT skulle vara till hjälp för att ställa korrekt diagnos i ett tidigt skede. 3000 pix kan det vara värt. DS