lördag 31 mars 2007

Rapport från rosorna

Fredag 30/3 och Lördag 31/3: Det var firmafest som gällde på fredagskvällen. Körde därför passet efter arbetsdagens slut för att komma fräsch till partyt.

Det blev det vanliga. 3x25 armhävningar, mage, rygg och lite försiktig axelrehabträning. Sedan den vanliga stretchingen.

Kvällsaktiviteterna avlöpte väl och dagen idag har varit hanterbar.

Idag har de drygt 20 gammaldags rosbuskarna gallrats, putsats och ansats. Ett roligt men förbannat stickigt arbete. Nöjd med insatsen.

Benet kändes aningen bättre större delen av gårdagen men idag är det skit igen. Alltså, fredag blir en 5:a och idag lördag blir det en 6:a som numera känns som normaltillståndet.

torsdag 29 mars 2007

Lätt träning igen

Torsdag 29/3: Stack ner till gymmet i jobbkällaren för ett lynchpass igen. För första gången på en månad ungefär var det något som liknade styrketräning. Körde hela 3x25 armhävningar och en hel del mag- och ländryggsövningar. Stretchade sedan överkroppen. Det hela på totalt ca 45 min.

Benet fortsatt eländigt. Tänkte börja dagboksföra en skattning på en egenhändigt komponerad smärtskala för att kunna följa utvecklingen. Skall också försöka sätta ihop hela skadehistorian på en tidsaxel innan läkarbesöket den 11/4.

Tänkte mig en skala frå 0-10 enligt följande.
0=bekymmersfri
3=ont när jag böjer mig för att knyta skon
5=ont när jag pressar hälen i golvet när jag sitter på en stol.
6=lite ont varje steg när jag går
8=mycket ont varje steg när jag går
10=mycket ont hela tiden.

Dagens värde blir 6 (och så har den varit från i måndags).

tisdag 27 mars 2007

Smärtan blir bara värre...

Tisdag 27/3: Stadigt sämre trots vila. Vet inte om det var dagsresan till Tjockhult igår på den varmaste marsdagen sedan mitten på 1800-talet som gjorde benet illa. Det är dock riktigt dåligt idag. Inbillar mig att långa stillasittande pass gör det sämre. Försökte växla under dagen med att stundtals stå men det verkade inte hjälpa. Idag strålar smärtan rätt ordenligt utmed hela sidan av låret ner mot knät. Nästan runt på framsidan av låret till och med. Vad gör man för fel? Promenader till och från parkeringen etc. är ju rätt svårt att undvika. Idag har det också gjort lite ont när jag gått, varje steg. Inledde en kortare Ibumetinkur på eftermiddagen, har dock inte märkt någon bättring än. Är också rätt skeptisk till att knapra piller i tid och otid. Det känns inte särskilt bra...

Tog en ner till gymmet på lunchen. Körde lite armhävningar och triceps för första gången på länge. Sedan var det mage och stretching av överkroppen för resten. Totalt ca 50 min.

söndag 25 mars 2007

Förkyld trädgårdsblog och test av terasstvättmedel

Söndag 25/3: Jaha då kom våren äntligen ordentligt. Eftersom jag som bekant inte kan träna och utöva min primära hobby måste jag hitta alternativ. Bestämde mig förra veckan för att i år skulle altanen som vi byggde för fem år sedan verkligen utnyttjas. De 40 kvadraten trädäck har hittills brukats ytterst sparsamt. Året efter bygget skulle tomden göras iordning, därefter kom första barnet och strax därpå det andra. Sedan har plötsligt fem år trillat på. Varje ledig stund av egentid har fram till nu ägnats åt träning i en eller annan form (känns det som i alla fall). Med två småttingar födda inom ett och ett halvt år har den lediga tiden under de ljusa timmarna inte räckt till så mycket mer än löpningen.
Sagt och gjort, förra helgen inleddes bekämpningen av det gröna slem som växt till sig under den blöta och milda vintern. Tog ett span i förrådet och såg att hemmet var utrustat med två dunkar kemikalier som skulle kunna vara lämpliga för ändamålet. Fasadtvätt och Terasstvätt. Som service till andra altanägare kommer här en miniutvärdering.

Öppnade förra lördagen med att skura ca 20 kvadratmeter med rätt starkt blandat fasadtvätt. Drog på medlet på en liten yta i taget med en skurborste, lät verka en stund och gick sedan loss ordentligt med skrubbandet (det skall vara en skurborste av det slag med hårda hår). Resultatet blev faktiskt rätt bra. Tror också träningseffekten på armar och axlar kan jämföras med ett lättare gympass.

Här ser ni resultatet.






Gårdagen inleddes kl 09.00 med skurning av den resterande halvan. Skurmetoden och utrustningen var densamma men denna gång användes terasstvätt i stark blandning. När terasstvätten lades på så spreds en doft av klor vilket fick mig att hoppas på riktigt bra resultat.
Även denna gång blev det digert träningspass med skurborsten. Armarna orkade inte riktigt med de sista kvadratmetrarna.



Här bredvid ser ni mina medhjälpare innan jag börjar.






Vad blev då testresultatet? Nja, det var ingen enorm skillnad. Dock tycker jag nog att fasadtvätten car strået vassare. På bilden här bredvid ser man den fasadtvättade delen närmast kameran, gränsen mellan de två tvättomgångarna går vid dörren ungefär. Det gäller dock att ljusvinkeln är den rätta för att man skall kunna se någon skillnad.
Ok, nu har jag en altan att vila på men det känns ju lite beige att gå från hobbylöpning till altanhobby. Trädgården får bli kompromissen. Har ända sedan vi flyttade till villa för sex år sedan gillat att pula i trädgården. Gräva ner koskit, rensa ogräs och plantera är rätt kul faktiskt. Sedan sägs det ju att det skall vara hälsosamt också. Denna sommaren kanske jag har tid att rensa ännu noggrannare. Med lite otur kommer denna träningsdagbok utveklas till en trädgårdsdagbok. Men då skall jag nog ha riktigt otur...

torsdag 22 mars 2007

Lunchgym

Torsdag 22/3: Det blev en sväng till gymmet på lunchen. Körde mage och liggande hitlerhunden. Testade 2*15 armhävningar mest för känslans skull. Efter gårdagens inbillade ryggsmärta tar jag det vackert med upptrappningen. Därefter stretch av överkropp. Ånyo ett pass på totalt 40 minuter.

onsdag 21 mars 2007

Ibumetin funkar.

Onsadag 21/3: Efter att ha haft för bedrövligt ont sedan i fredags började jag på en egenordinerad medicinkur igår eftermiddag. Knaprar Ibumetin 400 milligramstabletter tre gånger dagligen och smörjer baksidan låret med Ibumetin gel morgon och kväll. Redan i förmiddags kändes det fantastiskt mycket bättre och när jag skriver detta kan jag sitta på en stol som är rätt hård. Sedan i fredags har jag suttit på en kudde som en nyförlöst under middagarna vid köksbordet och töttat fotsulorna med stående arbetsställning på jobbet.

Tror inte att det primärt är den smärtstillande effekten som står för bättringen utan att inflammationen vikit en aning.

Konstateras kan att för min del fungerar dessa piller avsevärt mycket bättre än de Voltaren som läkaren skrev ut för en tid sedan. Dessa käkade jag i en vecka efter värmlandsresan v 6 utan att det hände någonting. Det kanske inte är så listigt att hålla på och knapra piller i tid och otid men min plan är att just få den akuta inflammationen att gå tillbaka lite på några dagar och sedan sluta.

Skall passa på att glädja mig en kort minut åt detta lilla framsteg. Att bli påmind om benets risiga tillstånd varje minut och steg under dagens alla timmar är en riktig humörsänkare. Hoppas jag nu sluppit detta för sista gången.

På lunchen var det magträning i jobbets gym. Körde också ett fåtal armhävningar plus lite ryggdrag med riktigt lätta vikter. Tyckte mig dock känna en liten smärta på baksidan av axeln/ryggen och avbröd den manövern. Moget gjort... Avslutade med stretch för överkroppen. Fick ihop totalt 40 minuter inkl. stretch.

Idag kom mina beställda böcker. Skall se om jag kan hitta lite nya övningar att variera med i "Total stabilitet" till kommande pass.

måndag 19 mars 2007

Ont.

Måndag 19/3: Det har gjort fortsatt ont idag. Har också haft en pirrande känsla i tårna och framme på smalbenet. Med andra ord ingen bättring. På väg hem idag tänkte jag att efter träningsdummheterna i Mattila v.3 tog det tre dagar för det onda att gå tillbaka efter en skidtur på fyra och en halv mil. Nu blir benet inte ett dugg bättre på tre dagar efter en promenad på 30 minuter... Inga större framsteg precis med andra ord.

Tur att axeln och min bröstmuskel verkar repa sig i alla fall. Var nere i gymmet på lunchen och körde faktiskt 3x20 armhävningar, situps och träning för ländryggen under 30 minuter. Armhävningarna kändes som vanligt så kanske finns det hopp om att kunna gymma lite försiktigt i alla fall. Stretchade sedan överkroppen i drygt 10 minuter. Avrundat uppåt blev nog passet 45 minuter.

fredag 16 mars 2007

Idel bakslag!

Fredag 16/3: I onsdags skrev jag att det kändes bättre än de senaste veckorna och man tänkte att det kanske var på bättringsvägen. En dag hemma med barnen och försök att lära det äldsta av barnen att cykla fick mig att hoppa tillbaka två veckor i tiden.

Det kändes inget vidare igår kväll. Tog därför endast två(!) minuters cykling som uppvärmning till morgonens stretch och cirkulationspass.

På lunchen tog jag en 30 minuters promenad med den revbensskadade (dock inte så rask som sist). Kanske var detta ett misstag men sällskapet och vädret var lockande.

Har fått tillbringa större delen av dagen stående då sittfläsket fortfarande är tunnt (som tur är). Det värker och molar, särskilt när man sitter på hårt underlag. Skall det vara på detta sättet. Vecka 6 var vi i Värmland och det var då det riktiga elendet började. Tycker jag har vilat riktigt, riktigt ordentligt sedan dess och det blir såhär utan att jag gör något som är ansträngande. Vad blir nu alternativet? Skall överväga att inte göra någonting med benen fram till den 11/4 då jag skall träffa Leif Swärd. Inga promenader, inga tvåminuters pass på cykel, ingenting. Fast det känns för djäkligt det med. Bli riktigt deppig av detta elendet.

onsdag 14 mars 2007

Har det månne vänt?

Onsdag 14/3: Kom på mig själv med att tänka att det faktiskt kändes bättre i benet idag än de senaste veckorna.

Axeln repar sig också bra. Är i princip helt smärtfri, kanske var det bara en sträckning. Skall dock inte göra misstaget jag läst om att återgå till "idrott" när symptomen försvunnit.

Var nere i gymmet på lunchen idag, det fina vädret till trots. Egentligen hade en promenad passat bättre men jag ville köra axeln en gång i dragmaskinen för att få en ordentlig genomblödning. Passet öppnades med 5 min trappmaskin och 4 minuter cykling. Kändes ok. Sedan följde cirkulationsövningar för axeln, stretch av rygg och axlar samt situps. Det hela tog drygt 35 minuter.

Försöker i övrigt undvika häftiga hopp och stötar för benet. Idag var det inte helt lätt då timmen efter dagis ägnades åt cykelträning med sonen.

tisdag 13 mars 2007

Promenad

Tisdag 13/3: Det blev en 27 minuter lång och rask promenad på lunchen idag. Fick faktiskt sällskap av den revbensknäckte Boman. Trevligt. Faktiskt rätt skönt att komma utomhus som omväxling till det där fönsterlösa gymmet.

Än så länge har jag inte kännt av promenaden i mitt ben. Däremot har jag de senaste tre-fyra dagarna upplevt att det blir en diffus smärta av att sitta på hårda underlag. Det bekymmret har jag inte haft förut. Problemet känns dock hanterbart och det borde väl vara bra för benen att stå större delen av dagarna...

måndag 12 mars 2007

Stretch

Måndag 12/3: Gick ner på lunchen och körde lite cirkulationsträning för axeln och stretching för överkroppen. Värmde upp med två minuters lätt cykling och två och en halv minuts trappmaskin (jösses, är detta jag?)... Imorgon skall det bli en promenad på lunchen. Ingen vidare konditionsträning men man får ta hand om sig så gott det går.

söndag 11 mars 2007

Axeln bättrar sig

Söndag 11/3: Joho, man kanske får skriva en kort notis här i träningsdagboken trots att det inget tränas. Blir inte mycket till dagbok annars den kommande tiden...

Axeln blir faktiskt lite bättre för varje dag. Rörelser som i torsdags gjorde ont ganska omgående går nu att ta ut svängarna mer på. Var ensam med barnen hela fredagen och lördagen. Det blev en del oplanerade lyft och vridningar som inte kändes helt ok men jag tror inte att det påverkat negativt i någon större utsträckning. Till exempel inser man att det kommer bli en lite smärtsam promenad de tvåhundra metrarna från affären då man har en tung kasse i varje hand och två ungar på cyklar med stödhjul som är vana att få en hjälpknuff i uppförsbackarna med sig.

Att plucka ur tallrikarna ur diskmaskinen och ställa upp dem i överskåpen i köket var en annan grej som inte var så bra att göra med vänsterhanden av gammal vana. Dra åt ungarnas säkerhetsbälte på bilbarnstolarna kändes inte heller helt rätt. På den vägen är det.

Hursomhelst. Fredagförmiddagen innebar ett besök på lokala biblioteket och jag kom hem med en bok om stretching förutom de 15 bilderböckerna. Har fått en ide om att man en tid framåt kanske kan ägna sig åt rörlighetsträning istället för träning. Försiktig stretching skall ju även ingå som en komponent i rehabiliteringen av de trasiga delarna. Lite situps kanske man kan köra också.

torsdag 8 mars 2007

Utlåtandet

Torsdag 8/3: Idag kom utlåtandet från ultraljudsundersökningen med posten. Det lyder enligt följande:

"ULTRALJUD VÄNSTER LÅR

Det finns rester av en muskelbristning i fästet av bicepsmuskeln alldeles uppe vid tuber ischi där själva fästet är förtjockad och något ekofattigt och det finns också ett litet område med lokal ekofattighet i muskel där den går in i senan i proximala muskel cirka 2 cm nedom tuber ischi. Någon substansdefekt som i rupturkan inte påvisas. De mediala hamstringsmusklerna är utan anmärkning. Jämförelse har gjorts med höger bicepsmuskel som ser helt normal ut."

Så är det med den saken.

Hade ett telefonsamtal med sjukgymnasten jag besökt tidigare för att höra vad hon hade att säga om det. Hon meddelade att det var olyckligt att det är i senan/senfästet eftersom det är mycket mera svårläkt där. En bristning i muskeln kan tydligen läka lättare då det är ordentlig genomblödning. Senan är inte lika rolig... Jag förstod att hon inte kunde ge (eller ansåg att det var riktigt nödvändigt) något särskilt program jag kunde köra. Det hon menade var att man måste gå ytterst försikt fram och jobba med lättare cirkulationsträning och mycket försiktigt bygga styrka i muskeln och de kringliggande musklerna. Stretchingen som görs måste göras mycket, mycket försiktigt.

Hon tryckte även på att det tar lång tid innan man är bra igen. En egen skada av liknande karaktär på framsidan av låret hade tagit ett år för henne innan hon kände att hon kunde belasta den fullt ut.

Vidare rekommenderade hon boken "Total Stabilitetsträning" av Joanne Elphinston. Sådan träning tyckte hon definitivt jag skulle ägna mig åt för att vara beredd när jag var frisk igen. Skall köpa den snarast. Skall också köpa den ovan nämnda boken om idrottsskador. Den verkar behövas lättillgänglig.

Efter att ha läst på i ämnet en hel del i helgen (framför allt i "Motions- & Idrottsskador och deras Rehabilitering", Karlsson, Thomeé, Martinsson och Swärd) så tror jag mig ändå ha lite koll på vilken strategi man skall köra.

Axelskadan får bli ett praktikfall där jag skall göra rätt från början. Körde extremt lätt cirkulationsträning idag en gång per timme. Stod och flaxade som en fågel vid skrivbordet idag...

För benets räkning skall jag testa promenader. Öppnade med en 20-minuterspromenad idag.

onsdag 7 mars 2007

Nu ger jag upp...

Onsdag 3/7: Så var det dags igen. Jag har känt mig lite sliten de sista veckorna. Har därför dragit ner på styrketräningen. Tydligen inte tillräckligt.

Körde lite armar idag när jag kände hur det börjde göra ont påbaksidan av axeln. Avslutade passet lite tidigare. Dock inte tillräckligt tidigt. Efter det korta passet tilltog smärtan och spred sig även till muskeln under armhålan. Hela eftermiddagen har det sedan blivit värre.

Ok, skadan är skedd. Antagligen en muskelbristning. Denna gången skall jag dock ta det vackert och se till att inte förvärra situationen. Är rädd att den framtida skidåkningen annars går åt pepparn.

Det är inte utan att man blir lite bitter. Speciellt när jag faktiskt fösökt ta det lite försiktigt med styrketräningen senaste veckorna. Hur jag skall klara vilan vet jag inte. Känns riktigt jobbigt att inte ens kunna uppräthålla en viss träningsdisciplin. Redan såhär första kvällen blir man ju nipprig av att fundera på hur framtiden skall bli...

tisdag 6 mars 2007

Ny tid

Tisdag 6/3: Fick tag på ortopedens sekreterare och fick en liten dragning av vad han hade skrivit i journalen. Berättade också om vad han hade sagt om att jag skulle försöka få en tid hos Leif Swärd. Jag blev sedan något förvånad när hon erbjöd sig att skriva upp mig för en tid hos honom i första halvan av april. Att ha fått en tid hos honom måste väl innebära att man kommer vara på bättringsvägen redan innan man går dit. Jag menar, aldrig är man väl så frisk som när man äntligen kommer till läkaren.

Hursomhelst känns det bra att ha en tid där. Då känns det i alla fall som att man löper linan ut och kollar upp det hela så gott det går. Om man sedan blir frisk är väl en annan femma.

Fick inte heller tag på sjukgymnasten som jag hoppats men det är väl ingen panik med den saken. Det skulle dock kännas bra att få hennes syn på saken nu när man har lite mer att gå på om skadans art.

Vasaloppet som uteblev och förvirrat samtal med läkaren

Söndag 4/3 och Måndag 5/3: Hade planerat en heldag framför tv:n. Skulle följa Vasaloppet på distans och drömma lite om framtida äventyr. Tyvärr ville frun till stora varuhuset i Kållered och i ett förvirrat sa jag ja till att följa med. Tänkte att det kanske var bäst för husfriden och att det nog skulle gå att följa i radion.

Väl i bilen på väg ångrade jag mig rätt rejält och hela trippen blev rätt misslyckad. Extremt dålig mottagning inne i varuhuset och allt vi skulle ha var slut. Själv var jag bara butter och frånvarande. Lyckades i alla fall avstyra lunchen där och hade ett litet hopp om att hinna hem till tv:n till målgången. Tyvärr sket sig det också, Oskar vann över mig slutspurten med 50 meter.

Lyckades dock genomföra ett hyfsat 30-minuterspass senare på kvällen framför sportspegeln. Diverse rygg- och magövningar enligt sjukgymnastens program.

Idag måndag fördrev jag en 35 minuter i jobbets källargym. Lite axlar och mage blev det.

Gick och väntade hela dagen på att ortopeden skulle ringa och berätta vad de egentligen hade sett på ultraljudet. Naturligtvis ringde han när jag satt i bilen och var sen till dagis. Lappen med alla frågor jag hade skrivit ner gick inte att titta på och då min simultanförmåga är ytterst begränsad (det är ingen slump att det är löpning jag håller på med) så slutade det hela efter två och en halv minut och jag kommer inte ihåg någonting... Stannade bilen och gjorde några fruktlösa försök att få kontakt med honom igen.

Vad jag tror mig komma ihåg är att han bara kunde se en skada (jag har bestämt för mig att herren på Sahlgrenska sa två) och att han inte hade några bra råd att ge. Han tyckte att jag skulle försöka få en tid hos självaste Leif Swärd. Hmm, undrar vad väntetiden kan vara. Fast man vet ju aldrig, man kan ju ha tur och bli inklämd på en återbudstid om man redan har lilltån inne.

Skall i alla fall ta och försöka få tag på sekreteraren till han jag pratade med idag imorgon. Måste ju ta reda på vad jag skall säga till sjukgymnasten inom snar framtid. Att gå med benet som jag gör nu och inte veta varken ut eller in går inte för sig längre. Läkaren lovade också skicka resultaten av ultraljudsunderökningen med posten.

fredag 2 mars 2007

2 gånger morgongym

Onsdag 28/2 och Fredag 2/3: Satte klockan på 05.00 på onsdag för att vara på jobbet tidigt och hinna med ett litet pass i källaren. Det blev 45 minuter i mycket låg intensitet. Rätt förkyld och allmänt seg. Blev i alla fall lite bålträning och axlar.

Loggade in på jobbet 07.00 för att i princip bara hinna svara i telefonen när frugan meddelade att det var dags att komma hem och vabba...

Idag låg jag en halvtimme extra till 06.30 och körde ett 49-minuterspass innan inloggning. Samma låga intensitet. Känner fortfarande av min bröstmuskel och är fast besluten att inte träna sönder min överkropp helt också. Får väl köra på med denna låga träningsdos tills det är bra. Bättre än inget.

Benet är aningen bättre än i onsdgas i alla fall. Ett par veckor till så kanske man kan ta en fyraminuterstur på motionscykeln igen. Hurra.