Söndag 28/9: Nu är det läge för gratulationer! Bärgade hem åttonde silvermedaljen på Lidingöloppet igår. Marginalerna var på min sida, 2.14.26. Mitt långsammaste LL av alla löpta men ett av de goaste segrarna. Faktiskt mycket förvånad själv att det var möjligt att göra detta så som mitt senaste halvår har sett ut (och det ett och ett halva året innan dess...). Visserligen har de sista sex veckornas träning funkat relativt bra och jag har fått ihop tre pass på två timmar och ytterligare tre pass på ca 1.45 under denna tiden. Utöver detta ett snabbare pass och kanske ett försiktigt kortpass i veckan.
Öppnade försiktigt och kände att allt faktiskt funkade. Mellan 5 och 15 km hade jag världens flyt och kilometrarna rasade undan riktigt snabbt utan större ansträngning. Vid 20 km kom jag ikapp min polare och tog rygg. Insåg att det faktiskt fanns en reell chans att plocka en silvermedalj så trots att det lite smått började strama i vänster baklår kunde jag inte hejda mig utan gnetade på, fast besluten att köra så länge det gick.
Aborrbacken togs med decimeterlånga steg och väl uppe började krafterna tryta ordentligt. Hade dock fortfarande kontakt med polarens rygg. Sista kilometrarna gick som vanligt på vilja. Det som skilde denna gången från de tidigare var att det inte var många sekundrar till godo om 2.15-gränsen skulle klaras.
Sista kilometern var jag så trött att jag faktiskt var beredd att ge upp. Tursamt nog dök det upp en främling bakifrån som måste anat mina tankar (eller möjligen syntes det på den kroknade löpstilen och de vinglande stegen ?). Han gav mig några stärkande uppmuntringar och sa att det inte var några problem att klara den sista biten och medaljen skulle vara säkrad bara jag knatade på. Han påminde mig ytterligare en gång om att sista kilometern är kort och att loppet inte alls var kört. Känslan när man gör vänstersvängen in på upploppet och hör speakern säga att nu får man spurta för det är en minut kvar innan silvermedaljen är körd var blandad. Totalt slut men samtidigt inser jag att det nog faktiskt skulle gå vägen.
Väl i mål, med silvret i näven är det inga svårigheter att konstatera att jag var tillbaka till utmattning. Skönt! Tre-fyra timmar senare i alla fall!
Enda smolket i bägaren skulle väl möjligen vara att jag har nya problem på gång med vänster baklår om jag inte spelar mina kort rätt de närmaste veckorna. Just nu känns det som att detta nog kommer gå bra. Come-backen i LL på den fina tiden var en fin boost för självkänslan och löparegot och det finns inget att bevisa för mig själv närmaste tiden. Vila några veckor och sedan lite rehabgymnastik innan jag prövar mig fram med jogg och rullskidor. Det kommer gå fint!!!
söndag 28 september 2008
torsdag 21 augusti 2008
Jag lägger av...
Torsdag 21/8: Med bloggen alltså. Jag har helt enkelt tröttnat på att beklaga mig över ständiga motgångar och endast kunna rapportera långsamma framsteg och platta fall framåt. Min tanke när jag började med denna sida för snart två år sedan var att andra med en löparskada skulle kunna läsa om framgång och bakslag i rehabiliteringen fram till ett lopp eller träningsrunda som bekräftade att jag tagit mig tillbaka till min fornstora form.
Jag skulle helt enkelt kunna dela med mig av lite tips och erfarenheter som jag skaffade mig på vägen. Naturligtvis var tanken också att jag skulle kunna lipa ut min frustration och bekymmer ut i den svarta cyberrymden. Närmaste omgivningen skulle då kunna ta del av detta i mer självvalda portioner...
Jag hade i starten inte en tanke på att det skulle ta så lång tid att komma tillbaka och att motgångarna skulle vara så många och långa. Det blir inte mycket till framgångar att berätta om. Inspirationen har börjat ta slut och det går tomgång i rapporteringen här på sidan. Bloggen har utvecklats till att bli något som för mig själv förstorar upp mina bakslag och ständigt påminner om det som inte fungerar.
Det är finito för denna gången alltså.
Det har varit kul att få lite kommentarer till mina inlägg från några trogna motionärer det senaste halvåret. Riktigt kul. Era framgångar (och motgångar) kommer jag fortsätta läsa om och heja på. Mina får ni klara er utan, åtminstone inom överskådlig framtid.
Det känns lite tråkigt att sluta utan att ha gjort det där Lidingöloppet på silvermedaljtid igen eller i alla fall sprungit ett tremilspass och mått bra i kroppen efteråt. Lite som när Holm lovade att sluta om han tog guld också blev han bara (!) fyra. Vad gör han nu? Gnetar på en stund till kanske... Men hur länge orkar man?
För egen del ser jag dock med viss tillförsikt på motionsframtiden. Motivationen är verkligen på topp och blir bara starkare av att vara begränsad i hur mycket jag kan träna. Jag lär mig hela tiden lite av misstagen som leder till bakslag (även om förnuftet inte får råda alldeles allena...). Löparformen är nog trots allt på lite uppgång. Lite småskavanker som kommit och gått de senaste veckorna (vilka jag besparat er läsare). Just idag känns kroppen bra och jag ser fram emot några förhoppningsvis fina pass i helgen. Lidingöloppet närmar sig och det ska bli kul att starta utan några andra mål än att ta sig runt och ha kul på vägen. Om det går får vi se, hoppas gör jag i alla fall. Går det vägen kanske jag lägger upp en blänkare här så ni kan säga grattis.
Ha det bra och gneta på med storformen alla ni andra, det kommer jag göra. Kanske återupptar jag bloggandet om det kommer framgångar som är något att berätta om. Tills dess, tack och hej!
Jag skulle helt enkelt kunna dela med mig av lite tips och erfarenheter som jag skaffade mig på vägen. Naturligtvis var tanken också att jag skulle kunna lipa ut min frustration och bekymmer ut i den svarta cyberrymden. Närmaste omgivningen skulle då kunna ta del av detta i mer självvalda portioner...
Jag hade i starten inte en tanke på att det skulle ta så lång tid att komma tillbaka och att motgångarna skulle vara så många och långa. Det blir inte mycket till framgångar att berätta om. Inspirationen har börjat ta slut och det går tomgång i rapporteringen här på sidan. Bloggen har utvecklats till att bli något som för mig själv förstorar upp mina bakslag och ständigt påminner om det som inte fungerar.
Det är finito för denna gången alltså.
Det har varit kul att få lite kommentarer till mina inlägg från några trogna motionärer det senaste halvåret. Riktigt kul. Era framgångar (och motgångar) kommer jag fortsätta läsa om och heja på. Mina får ni klara er utan, åtminstone inom överskådlig framtid.
Det känns lite tråkigt att sluta utan att ha gjort det där Lidingöloppet på silvermedaljtid igen eller i alla fall sprungit ett tremilspass och mått bra i kroppen efteråt. Lite som när Holm lovade att sluta om han tog guld också blev han bara (!) fyra. Vad gör han nu? Gnetar på en stund till kanske... Men hur länge orkar man?
För egen del ser jag dock med viss tillförsikt på motionsframtiden. Motivationen är verkligen på topp och blir bara starkare av att vara begränsad i hur mycket jag kan träna. Jag lär mig hela tiden lite av misstagen som leder till bakslag (även om förnuftet inte får råda alldeles allena...). Löparformen är nog trots allt på lite uppgång. Lite småskavanker som kommit och gått de senaste veckorna (vilka jag besparat er läsare). Just idag känns kroppen bra och jag ser fram emot några förhoppningsvis fina pass i helgen. Lidingöloppet närmar sig och det ska bli kul att starta utan några andra mål än att ta sig runt och ha kul på vägen. Om det går får vi se, hoppas gör jag i alla fall. Går det vägen kanske jag lägger upp en blänkare här så ni kan säga grattis.
Ha det bra och gneta på med storformen alla ni andra, det kommer jag göra. Kanske återupptar jag bloggandet om det kommer framgångar som är något att berätta om. Tills dess, tack och hej!
söndag 10 augusti 2008
Lite sommarminnen...
Söndag 10/8: Här kommer lite bilder från mina favoritrundor på Styrsö under sommaren. Förhoppningsvis blir ni lite sugna att ge er ut en sväng. Det är inte många dagar sedan bilderna togs men den senaste veckans ruskväder har gjort att det känns som en evighet sedan.
"Ingången" till lövgrottan ut mot Brännholmsviken i väster.
Djungeln tar slut och man kommer ut på sydsidan av viken i väster (Brännholmsviken).
Sedan löper man norrut i strandkanten och över mjuka strandängar med betande får.
Efter lite klippigare passager kommer man fram till civilisationen igen. Bryggan i Hallsvik är ett fint ställe för kvällsbad om man känner för det.
Sedan följer löpning på hårt men omväxlande klippunderlag ut till...
... Saltskärsudde som är öns nordvästra spets.
En fin kväll kan man göra en liknande runda men istället för att följa strandlinjen till Hallsvik så viker man av på knixiga stigar upp över fantastiska ljunghedar till öns topp för att beskåda solnedgången innan man tar vägarna ner till Hallsvik. Hoppar också över klippturen ut till Saltskärsudde. Ingen kul väg i mörker...
fredag 8 augusti 2008
Fredag 8/8: Nu är evighetssemestern snart slut. Kom hem till huset i onsdags kväll och sov för första gången i egna sängen på fem veckor. Skönt men tråkigt att man inte kan fly för evigt. Det är inte utan att man blir lite vemodig när man plötsligt inser att sommaren i princip är slut. Det är som alltid att det tar ett par veckor att processa faktumet och börja se framåt mot mörkare septemberkvällar, klarare luft, första ordentliga äppelskörden, Lidingöloppet och kurande framför den nya brasan regniga novemberkvällar.
Träningsmässigt går det framåt även om det inte är problemfritt. Vaden trilskas konstigt nog lite grann fortfarande. Fast det verkar inte förvärras av löpningen i alla fall. Gjorde ett riktigt genombrott för en dryg vecka sedan med löpningen då jag joggade 20 km utan att dra på mig nya krämpor! Riktigt kul! (visserligen tog det 1.46, fast det var inte orken som var begränsningen utan min fasta beslutsamhet att vara försiktig...)
Har också smugit in ett par försiktiga intervall/fartlekspass. Var mycket nöjd i måndags till exempel då jag körde växelvis 1 km i 3.45-tempo med 1 km i ~5.00-tempo. Fyra sådana kombinationer blev det, plus uppvärmning och nedjogg. Kändes fint att jag i alla fall kan hålla tempo i enstaka kilometrar.
Rullandet har det varit lite försiktigare med de sista tre veckorna. Kände lite i en ryggmuskel efter två pass och har inte sett någon anledning att forcera på den fronten då löpningen har fungerat hyfsat. Nu känns det dock rätt att fasa in skidorna igen.
Så, just idag ser jag med visst hopp framåt mot Lidingöloppet. Mitt mål är ju bara att ta mig runt så det finns ingen anledning till att stressa. Känns också riktigt bra att ha Vasaloppet som en morot för att köra rullskidor och inte låta dessa ligga och skräpa i ett hörn av förrådet.
(Tänkte att jag skulle delat med mig av sommarens semesterträning med lite bilder men kamerasladden blev kvar i sommarhuset på Styrsö. Det kommer...)
Träningsmässigt går det framåt även om det inte är problemfritt. Vaden trilskas konstigt nog lite grann fortfarande. Fast det verkar inte förvärras av löpningen i alla fall. Gjorde ett riktigt genombrott för en dryg vecka sedan med löpningen då jag joggade 20 km utan att dra på mig nya krämpor! Riktigt kul! (visserligen tog det 1.46, fast det var inte orken som var begränsningen utan min fasta beslutsamhet att vara försiktig...)
Har också smugit in ett par försiktiga intervall/fartlekspass. Var mycket nöjd i måndags till exempel då jag körde växelvis 1 km i 3.45-tempo med 1 km i ~5.00-tempo. Fyra sådana kombinationer blev det, plus uppvärmning och nedjogg. Kändes fint att jag i alla fall kan hålla tempo i enstaka kilometrar.
Rullandet har det varit lite försiktigare med de sista tre veckorna. Kände lite i en ryggmuskel efter två pass och har inte sett någon anledning att forcera på den fronten då löpningen har fungerat hyfsat. Nu känns det dock rätt att fasa in skidorna igen.
Så, just idag ser jag med visst hopp framåt mot Lidingöloppet. Mitt mål är ju bara att ta mig runt så det finns ingen anledning till att stressa. Känns också riktigt bra att ha Vasaloppet som en morot för att köra rullskidor och inte låta dessa ligga och skräpa i ett hörn av förrådet.
(Tänkte att jag skulle delat med mig av sommarens semesterträning med lite bilder men kamerasladden blev kvar i sommarhuset på Styrsö. Det kommer...)
tisdag 15 juli 2008
Ett litet livstecken...
Tisdag 15/7: Huj vad semesterveckorna flyger... Har undvikit datorn i stort sett fullständigt under några veckor. Rätt skönt faktiskt.
Träningsmässigt har jag dock gnetat på så bra det gått. Har välan i princip hållt varannandagsträning trots att vaden protesterar lite under själva träningen. Det verkar inte bli värre i alla fall. Jag kör vidare med min egen förhållningsregel att inte köra samma motionsform två dagar i rad och aldrig träna mer än två dagar i sträck. Det verkar funka.
Det har varit en hel del fina rundor på klipporna på Styrsö där jag nu stationerat mig för sommaren. Jag har lovat mig själv att ta med kameran och dokumentera favoritslingorna på bloggen. Det är verkligen fantastiska turer.
Har faktiskt också släpat med rullskidorna hit ut i skärgården och hittat en slinga över till grannön Donsö utan allt för halsbrytande backar och livsfarliga korsningar (öarna sitter ihop med en bro...) . Rekade med joggingskorna på och testade av den en morgon kl 04.45 innan flakmopparna kommit igång (öarna är bilfria men fulla av trimmade mopeder och tysta smygande eldrivna "golfbilar"). Mig veterligen är jag den ende som prktiserar rullskidsåkning på dessa öar i juli.
Förra veckan var det segling. Magnus var med och naturligtvis hade han smugit med löparskorna. Han lyckades lura med mig på en fantastisk tur på en kuperad naturstig runt Dyrön. Eftersom jag inte planerat för träning utan snarare antiträning löptes rundan i ett par 9 år gamla remsandaler med kass kardborreknäppning iförd endas badbrallor. Man tager vad man haver. Rundan kommer nog i alla fall höra till en av sommarens roligaste löparupplevelser.
För övrigt bestämde jag mig igår också att överge min strikta Maffetoneträning. Jag längtar verkligen efter att kunna sträcka ut lite på stegen och praktisera det enkla löparlivet när man springer vad man känner för. Just nu känns det inte som den låga farten hållt mig skadefri så jag byter taktik ett tag för att hitta lite exta träningsglädje igen. Tror stenhårt på min egenuppsatta regel enligt ovan istället. Lite synd bara att jag inte kört några MAF-test så som jag föresatt mig.
Gårdagens pass blev därför exakt 10 km under stegrande tempo och ganska hård ansträngning. Ville på någotvis få en känsla för hur man står konditionsmässigt och få trycka på ordenligt. Vaden kändes stum hela tiden men den kändes bra både efter och idag. Hoppas det ger med sig under löpningen också. De 10 kilometrarna avverkades på 42.40. Jag hade nog innerst inne hoppats att jag skulle gjort det lite snabbare men det var å andra sidan ingen full satsning från start och en bit i mitten var riktigt kuperad.
Blir det sparsamt här på bloggen närmaste tiden så hoppas jag kunna rapportera desto mer från andra halvan av augusti och fram till dess Lidigöloppet är avklarat (skadefritt...)
Fortsatt god sommar!
Träningsmässigt har jag dock gnetat på så bra det gått. Har välan i princip hållt varannandagsträning trots att vaden protesterar lite under själva träningen. Det verkar inte bli värre i alla fall. Jag kör vidare med min egen förhållningsregel att inte köra samma motionsform två dagar i rad och aldrig träna mer än två dagar i sträck. Det verkar funka.
Det har varit en hel del fina rundor på klipporna på Styrsö där jag nu stationerat mig för sommaren. Jag har lovat mig själv att ta med kameran och dokumentera favoritslingorna på bloggen. Det är verkligen fantastiska turer.
Har faktiskt också släpat med rullskidorna hit ut i skärgården och hittat en slinga över till grannön Donsö utan allt för halsbrytande backar och livsfarliga korsningar (öarna sitter ihop med en bro...) . Rekade med joggingskorna på och testade av den en morgon kl 04.45 innan flakmopparna kommit igång (öarna är bilfria men fulla av trimmade mopeder och tysta smygande eldrivna "golfbilar"). Mig veterligen är jag den ende som prktiserar rullskidsåkning på dessa öar i juli.
Förra veckan var det segling. Magnus var med och naturligtvis hade han smugit med löparskorna. Han lyckades lura med mig på en fantastisk tur på en kuperad naturstig runt Dyrön. Eftersom jag inte planerat för träning utan snarare antiträning löptes rundan i ett par 9 år gamla remsandaler med kass kardborreknäppning iförd endas badbrallor. Man tager vad man haver. Rundan kommer nog i alla fall höra till en av sommarens roligaste löparupplevelser.
För övrigt bestämde jag mig igår också att överge min strikta Maffetoneträning. Jag längtar verkligen efter att kunna sträcka ut lite på stegen och praktisera det enkla löparlivet när man springer vad man känner för. Just nu känns det inte som den låga farten hållt mig skadefri så jag byter taktik ett tag för att hitta lite exta träningsglädje igen. Tror stenhårt på min egenuppsatta regel enligt ovan istället. Lite synd bara att jag inte kört några MAF-test så som jag föresatt mig.
Gårdagens pass blev därför exakt 10 km under stegrande tempo och ganska hård ansträngning. Ville på någotvis få en känsla för hur man står konditionsmässigt och få trycka på ordenligt. Vaden kändes stum hela tiden men den kändes bra både efter och idag. Hoppas det ger med sig under löpningen också. De 10 kilometrarna avverkades på 42.40. Jag hade nog innerst inne hoppats att jag skulle gjort det lite snabbare men det var å andra sidan ingen full satsning från start och en bit i mitten var riktigt kuperad.
Blir det sparsamt här på bloggen närmaste tiden så hoppas jag kunna rapportera desto mer från andra halvan av augusti och fram till dess Lidigöloppet är avklarat (skadefritt...)
Fortsatt god sommar!
torsdag 26 juni 2008
Orienteringspremiär
Torsdag 26/6: Stötte på en av sjövallagubbsen vid ICA idag. Torsdagar är ju träningsdag normalt sett för mina äldre löparvänner så jag fiskade lite efter om de fortfarande höll på. Stugan var visst uthyrd så han hade tänkt sig orienteringsträning bortåt Mölndal till. Jag fick gärna hänga på och läsa lite karta.
Lät perfekt! Har ju tänkt att jag skulle försöka mig på detta med orientering vad tiden lider. Sagt och gjort. Så fick det bli. Väl på plats köpte man sig en karta och ritade själv in kontrollerna. Sedan bar det av. Tempot var mycket måttligt och vi tog det extra lugnt för att jag skulle ha tid att snappa upp ett och annat trick. Det blev mycket krypande i snåren, klafsande över kärr och vadande i midjehögt gräs. Fick ett tag för mig att eventuella stiga medvetet undveks för att nybörjaren skulle få prova på på riktigt... Riktigt svårt att hänga med på kartan var det också.
Rätt kul var det i alla fall även om man kom hem med dyngsura skor och flertalet fästingar krypandes på kroppen. Långsamt gick det också men eftersom vi var ute hela 1 timme och 42 minuter så kändes det fint efteråt ändå! Snittpulsen låg på 117 så det var långt under MAF-puls men jag tror inte det gjorde så mycket. Nog bara bra för mina ben att ta det vackert.
(Som en parentes för intresserade av tekniska prylar kan jag nämna att min Suunto t3 värderade detta lågintensiva pass som 1.9 i träningseffekt på en 5-gradig skala. Det verkar somom man måste upp puls för att klockan ska ge någon utdelning över huvud taget.)
Igår hade jag också ett fint rullskidspass på 18,5 km. Nya vassa stavspetsar och solsken gjorde turen till ett riktigt nöje! Härligt flyt hela tiden.
Lät perfekt! Har ju tänkt att jag skulle försöka mig på detta med orientering vad tiden lider. Sagt och gjort. Så fick det bli. Väl på plats köpte man sig en karta och ritade själv in kontrollerna. Sedan bar det av. Tempot var mycket måttligt och vi tog det extra lugnt för att jag skulle ha tid att snappa upp ett och annat trick. Det blev mycket krypande i snåren, klafsande över kärr och vadande i midjehögt gräs. Fick ett tag för mig att eventuella stiga medvetet undveks för att nybörjaren skulle få prova på på riktigt... Riktigt svårt att hänga med på kartan var det också.
Rätt kul var det i alla fall även om man kom hem med dyngsura skor och flertalet fästingar krypandes på kroppen. Långsamt gick det också men eftersom vi var ute hela 1 timme och 42 minuter så kändes det fint efteråt ändå! Snittpulsen låg på 117 så det var långt under MAF-puls men jag tror inte det gjorde så mycket. Nog bara bra för mina ben att ta det vackert.
(Som en parentes för intresserade av tekniska prylar kan jag nämna att min Suunto t3 värderade detta lågintensiva pass som 1.9 i träningseffekt på en 5-gradig skala. Det verkar somom man måste upp puls för att klockan ska ge någon utdelning över huvud taget.)
Igår hade jag också ett fint rullskidspass på 18,5 km. Nya vassa stavspetsar och solsken gjorde turen till ett riktigt nöje! Härligt flyt hela tiden.
tisdag 24 juni 2008
Semestern börjar ansträngt
Tisdag 24/6: Midsommar blev inledningen på en åtta veckor lång sommarvila från arbetet. Ska bli skönt men de senaste dagarna har dock varit lite kämpiga. Frun jobbar ytterligare ett par veckor och barnen har hamnat i en stollig dålig spiral av kivandes och tråkning av varandra. Vet inte riktigt vad det är frågan om men någon harmoni hos dem har inte infunnit sig i frånvaron av dagis. De har någon vilsen föreställning om att lediga dagar innebär ständiga nya roligheter med sina föräldrar... Rimmar rätt dåligt med mitt eget uppdämda behov av att vila, ta det lugnt och ordna med praktiska göromål på hem och hushåll.
Inte heller min kropp ger mig någon riktig ro. Höger vad och baksida på låret känns spänd och "pirrig". Inte så att det gör ont eller känns inflammerat men känslan är att de är nära kramptillstånd dygnet runt. Fattar inte riktigt vad detta kan vara för något lurt. En trött och spänd känsla hela tiden.
Detta gör att jag inte riktigt vågar öka på längderna på löp- och rull-passen. Jag hade ju en liten önskan om att jag under sommaren skulle kunna ta en hel del lite längre MAF-pass, både på skidor och i skor. Skam den som ger sig dock.
Som en parentes kan nämnas att jag på midsommarafton skidade för att det skulle bli jämnvikt med löppasset på nyårsafton. Det gäller att förbereda sig för vad kommande klimatförändringar medför. Ny istid eller olivträd på gräsmattan, jag är förberedd på allt.
Passar också på att nämna att uppdateringsfrekvensen på bloggen nog kommer att vara aningen mer sporadisk. Kanske blir det rent av ett uppehåll under sommaren. Fast det kan också vara en tillfällg svacka och något post-jobb-fenomen som fullständigt tömt mig på mental ork de senaste dagarna. Det kanske går över...
Inte heller min kropp ger mig någon riktig ro. Höger vad och baksida på låret känns spänd och "pirrig". Inte så att det gör ont eller känns inflammerat men känslan är att de är nära kramptillstånd dygnet runt. Fattar inte riktigt vad detta kan vara för något lurt. En trött och spänd känsla hela tiden.
Detta gör att jag inte riktigt vågar öka på längderna på löp- och rull-passen. Jag hade ju en liten önskan om att jag under sommaren skulle kunna ta en hel del lite längre MAF-pass, både på skidor och i skor. Skam den som ger sig dock.
Som en parentes kan nämnas att jag på midsommarafton skidade för att det skulle bli jämnvikt med löppasset på nyårsafton. Det gäller att förbereda sig för vad kommande klimatförändringar medför. Ny istid eller olivträd på gräsmattan, jag är förberedd på allt.
Passar också på att nämna att uppdateringsfrekvensen på bloggen nog kommer att vara aningen mer sporadisk. Kanske blir det rent av ett uppehåll under sommaren. Fast det kan också vara en tillfällg svacka och något post-jobb-fenomen som fullständigt tömt mig på mental ork de senaste dagarna. Det kanske går över...
lördag 14 juni 2008
...?
Lördag 14/6: Planen var att köra ett ordentligt test. En timme om allt känndes bra. Vaden var dock sådär. Det gör inte ont men den känns trött och stum. Tog det dock varckert enligt plan. Lite mot slutet fegade jag dock ur och spelade safe. 55 minuter terränglöpning blev i alla fall dagens träning. Rätt nöjd ändå just nu. Vaden känns bra just nu och jag tror faran är över för denna gången...
fredag 13 juni 2008
Annorlunda jogg med åldermännen
Torsdag 12/6: Igår gjorde jag en riktigt trevlig löparutflykt med mina äldre kompisar i Sjövalla! Arnes snipo tog oss på en timslång tripp ut till Vrångö där vi rundade ön i löparskor på drygt 50 minuter i socialt tempo. Därefter följde bad från klipporna och korvmiddag ombord! Den turen satt som en smäck!
Skeppet!
Kompisarna.
Skeppet!
Kompisarna.
Spejandes ut mot Kungsö.
Sörskilt nöjd med denna bilden. Löpglädje!
Katenen själv.
onsdag 11 juni 2008
Tiden går
Onsdag 11/6:
Kommer inte ihåg...
Sommarträning i svärföräldrarnas stuga,
rullskidor mot Forsvik,
jättekort löpträning på het grusväg.
Staplat ved.
Supervarm skogsjogg,
ännu mera rullskidor?
Otroligt trevlig jogg med pensjonärs-
kompisarna i Sjövalla med bastu och
bad i sjön.
Staplat ved igen.
Badat med barnen.
Badat med barnen, igen.
Köpt nytt fiskespö.
Åkt rullskidor,
Morgonjoggat och käkat frukost på altanen.
Segeltur med familjen till Rävholmen,
testat nya spöt och fått makrill!
Övernattat med familjen i båten.
Sommarliv på Styrsö, utan båt.
Kvällsjoggat,
Rullat med skidorna i motvind och uppför i medvind.
Svindyr service på bilen idag...
Ser fram emot båttur och skärgårdsjogg med sjövallagubbarna imorgon.
Kommer inte ihåg...
Sommarträning i svärföräldrarnas stuga,
rullskidor mot Forsvik,
jättekort löpträning på het grusväg.
Staplat ved.
Supervarm skogsjogg,
ännu mera rullskidor?
Otroligt trevlig jogg med pensjonärs-
kompisarna i Sjövalla med bastu och
bad i sjön.
Staplat ved igen.
Badat med barnen.
Badat med barnen, igen.
Köpt nytt fiskespö.
Åkt rullskidor,
Morgonjoggat och käkat frukost på altanen.
Segeltur med familjen till Rävholmen,
testat nya spöt och fått makrill!
Övernattat med familjen i båten.
Sommarliv på Styrsö, utan båt.
Kvällsjoggat,
Rullat med skidorna i motvind och uppför i medvind.
Svindyr service på bilen idag...
Ser fram emot båttur och skärgårdsjogg med sjövallagubbarna imorgon.
tisdag 27 maj 2008
Larmig lunch...
Tisdag 27/5: Dagens plan var att hinna med en kort testjogg på lunchen innan det var dags för återbesök hos den hårknådande massören. SOS Larmcentral ringde dock just när löplunchen skulle inledas och meddelade att inbrottslarmet gått igång där hemma. Hmmm, lite stressad blev man ju och jag fann det bäst att trots allt avvakta med löpningen och ta bilen hem istället. Visserligen skulle det skickas en väktarbil dit för att kolla läget men jag tror inte jag hade fått någon ro i huvet på eftermiddagen ändå.
Väl hemma visade sig allt vara i sin ordning och alla dörrar låsta. Givetvis hann jag också före väktaren med god marginal. Den gubben tog faktiskt närmare en timme på sig. Ska nog klaga lite imorgon.
Pressade trots allt in en 27 minuters skogstur på hemmaplan innan jag mosade in en macka och stack tillbaka till stan för massage. Det gjorde rätt ont denna gången också fast jag känner mig nog inte riktigt lika stel och mörbultat som efter förra gången. Löpturen gick nog också bra. Ingen allvarligare känningar i vaden i alla fall.
Vila imorgon och förhoppningsvis en fin skadefri löptur med sjövallagubbsen på torsdag.
Väl hemma visade sig allt vara i sin ordning och alla dörrar låsta. Givetvis hann jag också före väktaren med god marginal. Den gubben tog faktiskt närmare en timme på sig. Ska nog klaga lite imorgon.
Pressade trots allt in en 27 minuters skogstur på hemmaplan innan jag mosade in en macka och stack tillbaka till stan för massage. Det gjorde rätt ont denna gången också fast jag känner mig nog inte riktigt lika stel och mörbultat som efter förra gången. Löpturen gick nog också bra. Ingen allvarligare känningar i vaden i alla fall.
Vila imorgon och förhoppningsvis en fin skadefri löptur med sjövallagubbsen på torsdag.
söndag 25 maj 2008
Söndagsutflykt till Hällsnäs
Söndag 25/5: Det blev ett rullskidspass i försommaren. Vaden känns ganska ok idag. Ömheten från massagen är så gott som borta. Tar det lite försiktigt och tar rullskidorna istället för att jogga.
Öppnar upp med ett par uppvärmningsvarv och stakar sedan så sakteliga iväg förbi Mölnlycke fabriker utefter Landvettersjön bort till Hällsnäs. Det känns verkligen som sommar. Bitvis består vägen av någon slags packat oljegrus. Slätt som ett dansgolv men perfekt fäste för stavarna. Vägbanan är varm och mjuk. En cykel som kör om mig gör tydliga spår på min dansbana.
Man får se upp med ett par järnvägsövergångar, särskilt den andra som ligger precis nedanför en utförsbacke. Där tar jag av mig skidorna och går ner. Inget vidare att bli liggande med brutna ben på en järnvägsövergång...
Tillbaka till Massetjärn tar jag ett extra varv innan jag varvar ner med två lugna varv till.
Lite kort för att kalla det för rullskidsutflykt men känslan var den jag tidigare i vår sett framför mig. Utflyktskänsla, att testa en ny väg och njuta av turen. Trodde då att jag skulle vara starkare och rustad för längre turer vid det här laget.
Totalt 50 min (27 inom zonen, 4 över och 18 under), 13 km.
Öppnar upp med ett par uppvärmningsvarv och stakar sedan så sakteliga iväg förbi Mölnlycke fabriker utefter Landvettersjön bort till Hällsnäs. Det känns verkligen som sommar. Bitvis består vägen av någon slags packat oljegrus. Slätt som ett dansgolv men perfekt fäste för stavarna. Vägbanan är varm och mjuk. En cykel som kör om mig gör tydliga spår på min dansbana.
Man får se upp med ett par järnvägsövergångar, särskilt den andra som ligger precis nedanför en utförsbacke. Där tar jag av mig skidorna och går ner. Inget vidare att bli liggande med brutna ben på en järnvägsövergång...
Tillbaka till Massetjärn tar jag ett extra varv innan jag varvar ner med två lugna varv till.
Lite kort för att kalla det för rullskidsutflykt men känslan var den jag tidigare i vår sett framför mig. Utflyktskänsla, att testa en ny väg och njuta av turen. Trodde då att jag skulle vara starkare och rustad för längre turer vid det här laget.
Totalt 50 min (27 inom zonen, 4 över och 18 under), 13 km.
lördag 24 maj 2008
Tvivel
Lördag 24/5: Igår var en dag av verkliga tvivel på detta med Maffetone-träning. Kände mig rätt bedrövad av att inte vara löpbar på grund av senaste lilla vadproblemet. Kan det vara någon särkild vits att träna på det viset om man ändå blir skadad? Har fått för mig att den låga intensiteten skulle innebära att man kunde träna mer mängd. Träna oftare helt enkelt. Har inte orkat följa upp hur mycket jag egentligen ökat på träningsmängden veckorna som föregick mitt senaste lilla bekymmer men jag tycker inte den var så farligt stor med tanke att jag har hållit på att trappa upp sedan mars nu.
Kanske bättre att bara springa på känsla och ändå vara noga med vila och återhämtning, hoppa över de värsta "dumpassen" som bryter mot sans och vett. Kan det vara så att mitt löpsteg inte passar mig när jag sänker farten till MAF-fart? Det bästa kanske trots allt är att bara springa så det känns naturligt och bra?
Samtidigt vore det ju kul att göra ett sådant här Maffetoneupplägg. Fast då skulle ju själva vitsen vara att det funkade att träna. I annat fall blir det ju inte särskilt roligt eller ens intressant...
Idag har tankarna emellertid varit aningen mer positiva allt eftersom ömheten efter torsdagens massage lagt sig och vaden börjar närma sig sitt normala. Massören var ju tvärsäker på att han skulle fixa problemet. Jag tvivlar nog fortfarande på att det kan gå så lätt men han har ju en gång till på sig på tisdag.
Kanske tar jag en liten skogsjogg eller rullar ett pass imorgon. Han sa ju att det gick att träna men att jag inte skulle dra på om det inte känndes bra. Får se hur det blir.
Hursomhelst har jag funderat ut en ny regel jag skall försöka följa. Åtminstone ett par månader...
- Träna aldrig samma motionsform två dagar i följd.
Kanske bättre att bara springa på känsla och ändå vara noga med vila och återhämtning, hoppa över de värsta "dumpassen" som bryter mot sans och vett. Kan det vara så att mitt löpsteg inte passar mig när jag sänker farten till MAF-fart? Det bästa kanske trots allt är att bara springa så det känns naturligt och bra?
Samtidigt vore det ju kul att göra ett sådant här Maffetoneupplägg. Fast då skulle ju själva vitsen vara att det funkade att träna. I annat fall blir det ju inte särskilt roligt eller ens intressant...
Idag har tankarna emellertid varit aningen mer positiva allt eftersom ömheten efter torsdagens massage lagt sig och vaden börjar närma sig sitt normala. Massören var ju tvärsäker på att han skulle fixa problemet. Jag tvivlar nog fortfarande på att det kan gå så lätt men han har ju en gång till på sig på tisdag.
Kanske tar jag en liten skogsjogg eller rullar ett pass imorgon. Han sa ju att det gick att träna men att jag inte skulle dra på om det inte känndes bra. Får se hur det blir.
Hursomhelst har jag funderat ut en ny regel jag skall försöka följa. Åtminstone ett par månader...
- Träna aldrig samma motionsform två dagar i följd.
torsdag 22 maj 2008
Massage
Torsdag 22/5: Igår var min vad sämre igen. Försämringen kom gradvis under dagen. Man blir ju klart stressad av allt elende. Förra onsdagen fick jag nummret till en massör av en sjövallagubbe när jag kom gående på min avbrutna runda. Honom skulle jag ringa...
Så gjorde jag igår och idag var det dags. Hade jag inte ont i benet innan så har jag det nu.... Han var duktigt stark i nyporna, det var så man kippade efter luft när han knådade. Han varnade mig innan att det kunde göra ont så jag härdade ut. Han verkade dock kunnig och förklarade någonting i stil med att en liten överbelastning lett till smärta som spände muskeln och blodtillförseln stoppades. Något spiralliknande som bara blev värre fattade jag det som. Han var dock säker på att kunna få bort det. Hmm, återstår att se... Ska dit en andra gång nästa onsdag. Den som gett sig in i leken får leken tåla och det är väl lika bra att löpa linan ut nu när man testar.
Just nu är vaden ordentligt öm. Ungefär som om man rappat till den med ett järnrör. Eller möjligen kan känslan liknas vid träningsvärken som blir om man alldeles ovan kör en ruskig massa excentriska tåhävningar.
Så gjorde jag igår och idag var det dags. Hade jag inte ont i benet innan så har jag det nu.... Han var duktigt stark i nyporna, det var så man kippade efter luft när han knådade. Han varnade mig innan att det kunde göra ont så jag härdade ut. Han verkade dock kunnig och förklarade någonting i stil med att en liten överbelastning lett till smärta som spände muskeln och blodtillförseln stoppades. Något spiralliknande som bara blev värre fattade jag det som. Han var dock säker på att kunna få bort det. Hmm, återstår att se... Ska dit en andra gång nästa onsdag. Den som gett sig in i leken får leken tåla och det är väl lika bra att löpa linan ut nu när man testar.
Just nu är vaden ordentligt öm. Ungefär som om man rappat till den med ett järnrör. Eller möjligen kan känslan liknas vid träningsvärken som blir om man alldeles ovan kör en ruskig massa excentriska tåhävningar.
tisdag 20 maj 2008
Laddat för snö
Tisdag 20/5: Sådär ja. Då var den på plats! Det var ju i julas jag började med pappslöjd en dag. Här kan man skåda verkligheten efter att prototypen skrotats.
Ser framför mig en riktig skidsäsong. Tidiga och gnistrande lördagmornar i tidig februari. 25 km skidor på Landvetter golfbana avverkade. Kommer hem och tar en förmiddagskaffe och tinar upp framför värmen från lågorna. Eller var det kanske efter 15 varv av stenhårt stakande på Ötjärns is en torsdagkväll?
För att fira det kommande gjorde jag idag en repris på söndagens försiktiga rullskidspass. Mina armar är väl lika sköra som mina ben så även här gäller nog att prioritera regelbundenhet och försiktighet framför intensitet och snabb träningsutdelning. Det är långt till Vasaloppet och det borde finnas alla förutsättningar att inte stressa och låta tiden göra jobbet.
43 minuter och 10,2 km totalt. 24 min i MAF-puls, 5 över och 14 under. Fortfarande hel i armar och ben tror jag.
söndag 18 maj 2008
Försiktigt rullande
Söndag 18/5: Tog och rullade med skidorna lite försiktigt runt Massetjärn nyss. Ville ta det extra försiktigt pga av vaden. (Dessutom hade jag lite känningar av tennisarmbåga efter valborgshelgen. Vet inte varför jag hade det då men jag misstänker lite husmålning och vedhuggning i kombination med ett par något längre rullskidsrundor. Hypokondriker som man verkar vara...).
Med vaden och det andra känns det just nu ok. Fint.
Totalt 10,5 km blev mitt tolfte rullskidspass för året. 47 minuter varav 27 i MAF-puls. 2 över och 8 under. Rätt nöjd just nu trots en elendig vecka rent träningsmässigt.
Med vaden och det andra känns det just nu ok. Fint.
Totalt 10,5 km blev mitt tolfte rullskidspass för året. 47 minuter varav 27 i MAF-puls. 2 över och 8 under. Rätt nöjd just nu trots en elendig vecka rent träningsmässigt.
onsdag 14 maj 2008
Obra...
Onsdag 14/5: Hade egentligen planerat ett litet cykelpass i gymmet på jobbet. Det blev externlunch istället med gamla kollegor från förr. Fick istället för mig att ta en löptur runt Finnsjön. Det där med rullskidspass jag tänkte tidigare i veckan glömde jag bort...
Första knappa fyra kilometrarna gick fint, sedan började känslan i vaden jag klagade på efter helgens två löppass göra sig påmind. Inget bra! Jag fattade dock ett rätt moget beslut och började genast promenera hemåt istället. Tyvärr var jag som allra längst bort, på andra sidan sjön och det blev drygt tre kilometers promenix hem. Vill inte påstå att det gjorde ont men det känndes heller inte bra. Man blir ju stressad av all skit som rammlar över en.
Får se det som en försiktigare vecka och kanske rulla ett litet pass i helgen för att spara vaden. Tror egentligen inte att det är någon större fara, bara det att man blir SÅ trött på att ständigt behöva varva in dessa viloperioder på 7-10 dagar på grund av småskavanker. Kan inte få in i min skalle att mina ben verkar vara så nedrans bräckliga. Tycker ändå jag joggat en del, helt otränad är jag ju inte.
Mönstret för när det går åt pipan verkar dock vara att jag börjar dra ner på vilodagarna mellan passen. Fast jag trodde att behovet inte skulle vara lika stort nu när jag kör lågintensiv träning.
Första knappa fyra kilometrarna gick fint, sedan började känslan i vaden jag klagade på efter helgens två löppass göra sig påmind. Inget bra! Jag fattade dock ett rätt moget beslut och började genast promenera hemåt istället. Tyvärr var jag som allra längst bort, på andra sidan sjön och det blev drygt tre kilometers promenix hem. Vill inte påstå att det gjorde ont men det känndes heller inte bra. Man blir ju stressad av all skit som rammlar över en.
Får se det som en försiktigare vecka och kanske rulla ett litet pass i helgen för att spara vaden. Tror egentligen inte att det är någon större fara, bara det att man blir SÅ trött på att ständigt behöva varva in dessa viloperioder på 7-10 dagar på grund av småskavanker. Kan inte få in i min skalle att mina ben verkar vara så nedrans bräckliga. Tycker ändå jag joggat en del, helt otränad är jag ju inte.
Mönstret för när det går åt pipan verkar dock vara att jag börjar dra ner på vilodagarna mellan passen. Fast jag trodde att behovet inte skulle vara lika stort nu när jag kör lågintensiv träning.
måndag 12 maj 2008
Sagolik helg i nya skor
Måndag 12/5: I torsdags skippade jag lunchgymmandet för att istället ta Älvsnabben bort till Rosenlund och en promenad till Löp & Skokliniken. Tyckte jag var värd ett par utprovade skor nu när jag löper lite regelbundet igen. Var säker på att jag skulle komma därifrån med ett par Adidas Adistar Cushion. Så blev det inte. De menade att ett par NB 1223 tog upp lite sidorörelser som jag inte trodde att jag hade. De satt gött på foten i alla fall och jag slog till. 1500 pix fattigare men nöjd käkade jag lunchmackorna tillbaka vid datorn.
Det var fruns tur att ha ledig fredag i fredags och jag passade på att ta cykeln tur och retur till jobbet. Lite kylslaget när jag trampade iväg strax efter fem på morgonen. Hemfärden var desto goare. En enkelresa visade sig vara 20 km med fredagens vägval. Ditresan tog 47 minuter (13 min i MAF-puls, 2 över och 30 under) och hemresan 56 minuter (30 min i MAF-puls, 7 över och 19 under). Ni kan nog gissa vilket håll det lutar...
På lördag morgon var ju vädret bara för gött! Hela familjen blev lite rastlös och mitt på dagen bestämde vi lite hastigt att åka och besöka svärföräldrar i deras stuga i närheten av Karlsborg. Det gäller att utnyttja vädret till bad och bryggsolande mens det finns. VÄl där hade jag två riktigt fina löpturer i mina nya skor. Sommarheta grusvägar, doften av solvarmt hygge och en cirklande rovfågel i blickfånget. Riktigt bra!
Lördagens runda blev 59 minuter varav själva träningspasset var 41 minuter (2 min av dessa över MAF-puls) och 8,26 km. Enligt klockan en snittfart på 4,58 min/km. Söndagens runda blev 1,02 varav själva passet 46,47 min (4 min över MAF-puls) och 9,21 km. Enligt klockan en snittfart på 5,05 min/km.
Såhär i efterhand kanske det kan tyckas lite väl djärvt att köra tre pass på raken... Längst upp på höger vad känns ungefär som om man kört excentriska tåhävningar. Intalar mig att det är de nya skorna som stoppade den där sidorörelsen med foten och gav lite träningsvärk. Ska passa på att ta det lite lugnt några dagar och kanske starta igen med ett rullskidspass. Det är svårt att stå emot lusten att träna när de yttre förhållande är så in i bänken på topp...
onsdag 7 maj 2008
Korkat pass
Onsdag 7/5: Igår skulle jag ta mig en runda på lunchen i försommarvärmen. Omgivningarna kring jobbet är rätt trista och för att få lite variation fick jag för mig att fortsätta västerut bortanför Älvsborgsbron. Vet inte vad jag egentligen tänkte på. Det stod Skandiahamnen på cykelvägsskyltarna och jag fick väl för mig att jag skulle komma ut till vattnet efter ett tag och någon form av hamnanläggning. Istället blev det en vändslinga kantad av oljecisternerer, diesellok och långtradare... Solen lyste och det gick snabbt att löpa så ingen större skada var skedd. Inte riktigt som jag tänkt mig bara.
Totalt blev rundan 1.11 inklusive uppvärmning och nedvarvning. 13,5 km.
Intressant att notera var att själva träningsdelen av passet mätte 59,13 min och 11,77 km vilket ger en snittfart på 5,02 min/km! Snittpulsen var 142. Jag tror visserligen att 5 min av de 59 hade puls över de 145 jag satt som max. Hursomhelst, 5,02 min/km. Tänk vad solen i ryggen kan göra!
Följde idag upp med en skogstur. Av dagens pass på 49,36 var 34,46 min själva träningspasset i maffe-fart. Snittpuls på 141. 6,18km ger en snittfart på 5,38 min/km. Har för mig att det var farten jag hade på mitt MAF-test på slät asfalt... Kan det vara möjligt? Dagens runda gick mestadels på smala skogsstigar.
De senaste två rundorna indikerar således att det kanske snart är dags för att göra ett nytt MAF-test. Tänk om man faktiskt har uppnått något?
Totalt blev rundan 1.11 inklusive uppvärmning och nedvarvning. 13,5 km.
Intressant att notera var att själva träningsdelen av passet mätte 59,13 min och 11,77 km vilket ger en snittfart på 5,02 min/km! Snittpulsen var 142. Jag tror visserligen att 5 min av de 59 hade puls över de 145 jag satt som max. Hursomhelst, 5,02 min/km. Tänk vad solen i ryggen kan göra!
Följde idag upp med en skogstur. Av dagens pass på 49,36 var 34,46 min själva träningspasset i maffe-fart. Snittpuls på 141. 6,18km ger en snittfart på 5,38 min/km. Har för mig att det var farten jag hade på mitt MAF-test på slät asfalt... Kan det vara möjligt? Dagens runda gick mestadels på smala skogsstigar.
De senaste två rundorna indikerar således att det kanske snart är dags för att göra ett nytt MAF-test. Tänk om man faktiskt har uppnått något?
måndag 5 maj 2008
Tiden flyger...
Måndag 5/5: Tjoho vad tiden flyger iväg... Våren är snart sommar och fastän kvällarna är ljusa och långa så blir det inte mycket tid över till att föra bok över träningen. Trädgård, båt, målning av hus, helgutflykter till föräldrarnas sommarhus och en hel del träning(!) har minimerat datorns driftstimmar.
Hade en riktigt fin träningsvecka förra veckan. Kan bland annat räkna in två rullskidspass, cykling till och från jobbet på valborg (5 mil t.o.r.) och två löppass. Löppassen gick visserligen långsamt men de var av det sällskapliga slaget. Ett med frun som slet ont med mig trippandes i bakhasorna och ett med lillebrorsan. Även det i behagligt prattempo långt under maffefart.
Särskilt glädjer jag mig åt passet med brorsan som jag utökade till hela 15 km efter att han vikt ner sig efter knappt 10 km. Avslutet gick ut till Styrsös västsida och de alldeles underbara strandängar som finns där och sedan upp över klippor och ljunghedar till toppen av utsiktsberget. 15 km får nog ses som rekordnotering sedan oktober eller så. Dessutom känns allt rätt så bra i kroppen! Inga illavarslande tecken på kommande elende, bara sug efter mer löpsightseeing!
Också mycket nöjd över två rätt ok rullskidspass. Särskilt som jag till familjens (läs fruns) stora tveksamhet om mina kompisars stora jubel hänger på till Vasaloppet nästa år. Anmäld och betald! Måste ju vara som gjort att kombinera maffetoneträning med vasaloppsstart.
Hade en riktigt fin träningsvecka förra veckan. Kan bland annat räkna in två rullskidspass, cykling till och från jobbet på valborg (5 mil t.o.r.) och två löppass. Löppassen gick visserligen långsamt men de var av det sällskapliga slaget. Ett med frun som slet ont med mig trippandes i bakhasorna och ett med lillebrorsan. Även det i behagligt prattempo långt under maffefart.
Särskilt glädjer jag mig åt passet med brorsan som jag utökade till hela 15 km efter att han vikt ner sig efter knappt 10 km. Avslutet gick ut till Styrsös västsida och de alldeles underbara strandängar som finns där och sedan upp över klippor och ljunghedar till toppen av utsiktsberget. 15 km får nog ses som rekordnotering sedan oktober eller så. Dessutom känns allt rätt så bra i kroppen! Inga illavarslande tecken på kommande elende, bara sug efter mer löpsightseeing!
Också mycket nöjd över två rätt ok rullskidspass. Särskilt som jag till familjens (läs fruns) stora tveksamhet om mina kompisars stora jubel hänger på till Vasaloppet nästa år. Anmäld och betald! Måste ju vara som gjort att kombinera maffetoneträning med vasaloppsstart.
måndag 28 april 2008
Reklam...!
Måndag 28/4: Måste bara passa på att såhär i offentlighet berömma Suuntos garantihantering. Min t3 har trilskats ett tag och i måndags för en vecka sedan reklamerade jag via deras webbsida. Det kom ett DHL-bud till jobbet och hämtade klockan och bröstbandet samma eftermiddag. Alla blanketter mm. fixades via webbsidan och DHL-budet hade emballage med sig.
Idag en vecka senare kom en sprillans t3 tillbaka till jobbet med DHL-bud! Rätt förnämligt om jag får säga det själv. Sådant blir man på bra humör av!
Dagens lust till rullskidande rann ut i vedhögen...
Idag en vecka senare kom en sprillans t3 tillbaka till jobbet med DHL-bud! Rätt förnämligt om jag får säga det själv. Sådant blir man på bra humör av!
Dagens lust till rullskidande rann ut i vedhögen...
söndag 27 april 2008
Det knallar på
Söndag 27/4: Det blir lite si och så med rapporteringen här på bloggen nu när våren är här märker jag. Riktigt svårt att hinna med allt som ska göras i trädgården, fixande av segelbåt, hugga all ved inför kommande skid- och brassäsong och amtidigt både träna och blogga. Blir lite sporadiskt och kortfattat en tid nu kanske...
I fredags på lunchen gjorde jag Magnus sällskap till Rambergsvallen. Han kör 400-ingar med sina nya spikskor och jag joggar runt runt i MAF-fart. Lite kontrast ska det vara. Många undrar kanske över nöjet i att jogga på en 400-metersbana... Det var rätt ok, mjukt och skönt och sällskap i en värmande sol. Lite intressant också attt kolla vad farten landade på. Det jag sprang på banan blev 31,19 min, 5,60 km vilket ger en fart på 5,36 min/km. Ungefär som mitt tidigare MAF-test alltså.
Totalt blev rundan 1 timme och 4 min. 11,3 km varav 49 min i pulsintervallet 135-145.
Kvällen viktes åt båtfix...
I fredags på lunchen gjorde jag Magnus sällskap till Rambergsvallen. Han kör 400-ingar med sina nya spikskor och jag joggar runt runt i MAF-fart. Lite kontrast ska det vara. Många undrar kanske över nöjet i att jogga på en 400-metersbana... Det var rätt ok, mjukt och skönt och sällskap i en värmande sol. Lite intressant också attt kolla vad farten landade på. Det jag sprang på banan blev 31,19 min, 5,60 km vilket ger en fart på 5,36 min/km. Ungefär som mitt tidigare MAF-test alltså.
Totalt blev rundan 1 timme och 4 min. 11,3 km varav 49 min i pulsintervallet 135-145.
Kvällen viktes åt båtfix...
Nyvaxad och lite underifrån i kvällsljus ser Stumpan rätt fin ut!
Idag söndag blev det en tur i skogen runt Finnsjön. Hade lite idéer om ett rullskidspass men jag sågade en hel del ved mitt på dagen så det blev löpning. Kanske tar jag ett rullpass imorgon. Jag har ju tidigare hädat att det är lite korkat att köra alternativträning på vilodagar men med den låga intesitet som blir i MAF-träning tror jag det är annorlunda. Återstår att se.
Rundan idag blev 1,03. På den tiden hann jag 10,6 km varav 43 minuter i pulsintervallet 135-145.
onsdag 23 april 2008
Försiktig ökning av längden
Onsdag 23/4: Igår blev det ännu en skogstur i vårkvällen. Försökte mig på en försiktig ökning av längden på passet. Fem minuters uppvärmning, följde hela 1 timme och 7 minuters jogg. Avslutade med knappt 10 min promenad. Av denna tid så låg jag inom MAF-pulssonen på 135-145 i 55 minuter och råkade ligga över i 7 minuter. Hade lite svårigheter hela passet att hålla pulsen stabil under 145. Fast det är klart på smala knixiga stigar med bitvis rätt långa och branta partier så blir det lite knepigt.
Totalt förflyttade jag mig 12,9 km varav ganska precis 12 löpandes.
Härligt nöjd med att ha ökat på längden i tid i alla fall.
Funderade på två vilodagar och ta ett ordentligt gympass imorgon istället för att springa. Egentligen skulle väl rullskidorna varit det perfekta valet men jag ska ut och träffa några gamla kollegor direkt efter jobbet så det blir lite knepigt att få till det.
Morgondagen får utvisa vad det blir.
Totalt förflyttade jag mig 12,9 km varav ganska precis 12 löpandes.
Härligt nöjd med att ha ökat på längden i tid i alla fall.
Funderade på två vilodagar och ta ett ordentligt gympass imorgon istället för att springa. Egentligen skulle väl rullskidorna varit det perfekta valet men jag ska ut och träffa några gamla kollegor direkt efter jobbet så det blir lite knepigt att få till det.
Morgondagen får utvisa vad det blir.
måndag 21 april 2008
Suunton på reparation
Måndag 21/4: Igår blev det en alldeles underbar skogstur på totalt 53 minuter. Nästan som att gå på bal... Hade tänkt att ta "gula stigen" bakvägen från Finnsjöns dagis och bort runt Finnsjön. Fick istället korn på vita markeringar som jag aldrig följt förut. Det blev en för mig ny väg och efter lite planändringar hamnade jag borta vid Pottebo och kunde ta gula stigen på tillbakavägen istället.
Vårvärmen har väl inte undgått någon. Knappt man kan sätta ord på hur nöjd man är att det funkar att springa igen, om än långsamt. Har ju kört konditionsträning varannan dag i stort sett hela april. Njuter varje runda och längtar alltid till nästa. Funderar på hur djärv man kan vara när det gäller att öka på mängden. Det känns som att det senaste halvåret i ungefär just det här läget ligger en ny skada på lur. Ska försöka passa mig... fast man vill ju så gärna komma upp i lite längd.
Idag skickade jag pulsklockan på garantireparation. Reklamationsrutinerna verkar rätt smidiga. MAn fyllde i lite formulär på internet och skrev ut en bunt färdiga papper. Sedan ringde man DHL och de kom och hämtade klockan på jobbet. Återstår att se om resten av det hela går lika smidigt. Sju dagar skulle en garantireparation ta. Om de nu hittar något fel. Kanske bara skit bakom spakarna...
Vårvärmen har väl inte undgått någon. Knappt man kan sätta ord på hur nöjd man är att det funkar att springa igen, om än långsamt. Har ju kört konditionsträning varannan dag i stort sett hela april. Njuter varje runda och längtar alltid till nästa. Funderar på hur djärv man kan vara när det gäller att öka på mängden. Det känns som att det senaste halvåret i ungefär just det här läget ligger en ny skada på lur. Ska försöka passa mig... fast man vill ju så gärna komma upp i lite längd.
Idag skickade jag pulsklockan på garantireparation. Reklamationsrutinerna verkar rätt smidiga. MAn fyllde i lite formulär på internet och skrev ut en bunt färdiga papper. Sedan ringde man DHL och de kom och hämtade klockan på jobbet. Återstår att se om resten av det hela går lika smidigt. Sju dagar skulle en garantireparation ta. Om de nu hittar något fel. Kanske bara skit bakom spakarna...
lördag 19 april 2008
MAF-test
Lördag 19/4: Igår fick jag äntligen till ett första MAF-test. Har varit i kontakt med Suunto för att reklamera pulsklockan. De bad mig skicka in bröstbandet för koll. Är ganska säker på att det är det som är felet för igår lånade jag fruns och det fungerade kanonbra. Reklamationen blir väl en historia för sig här...
Hursomhelst, värmde upp i knappt tre kilometer ner till Massetjärn via några smärre kringelkrokar. Körde sedan sju varv och försökte hålla pulsen mellan 140-145 och i möjligaste mån inte gå över 145. Alltså hålla mig i underkant på MAF-pulsen. Det var lite svårt men de sista varven kom jag in i en lunk som höll pulsen smått otroligt stabilt på 144-145. Det kräver lite koncentration. Att hålla pulsen blev lite som en sport i sig. Ungefär som att köra det gamla tv-spelet "månlandaren". Hemligheten verkar vara att synka andningen med stegen.
Varvtid Snittpuls Varvlängd enl. GPS Snittfart
5.24.6 142 0,98 5,31
5.26.3 142 0,97 5,36
5.25.0 143 1,02 5,19
5.38.3 143 0,98 5,45
5.34.6 143 0,98 5,41
5.38.1 144 0,98 5,45
5.41.7 144 0,96 5,56
Hmm, detta ger ju också en hint om hur noggrann GPS-en är. Lite intressant i sig.
Alltså, 6.87 km på 38.49 ger 5,39 min/km. Lite långsammare än vad jag hade trott att det skulle gå. Tycker mina tidigare pass har indikerat en något snabbare kilomtertid med MAF-puls. Fast då finns ju utrymme för förbättringar.
Totalt blev mitt pass 1 timme och 15 min. 12,8 km.
Av denna tiden låg jag 54 min på MAF-puls (135-145), 15 min under och 5 min över.
Hursomhelst, värmde upp i knappt tre kilometer ner till Massetjärn via några smärre kringelkrokar. Körde sedan sju varv och försökte hålla pulsen mellan 140-145 och i möjligaste mån inte gå över 145. Alltså hålla mig i underkant på MAF-pulsen. Det var lite svårt men de sista varven kom jag in i en lunk som höll pulsen smått otroligt stabilt på 144-145. Det kräver lite koncentration. Att hålla pulsen blev lite som en sport i sig. Ungefär som att köra det gamla tv-spelet "månlandaren". Hemligheten verkar vara att synka andningen med stegen.
Varvtid Snittpuls Varvlängd enl. GPS Snittfart
5.24.6 142 0,98 5,31
5.26.3 142 0,97 5,36
5.25.0 143 1,02 5,19
5.38.3 143 0,98 5,45
5.34.6 143 0,98 5,41
5.38.1 144 0,98 5,45
5.41.7 144 0,96 5,56
Hmm, detta ger ju också en hint om hur noggrann GPS-en är. Lite intressant i sig.
Alltså, 6.87 km på 38.49 ger 5,39 min/km. Lite långsammare än vad jag hade trott att det skulle gå. Tycker mina tidigare pass har indikerat en något snabbare kilomtertid med MAF-puls. Fast då finns ju utrymme för förbättringar.
Totalt blev mitt pass 1 timme och 15 min. 12,8 km.
Av denna tiden låg jag 54 min på MAF-puls (135-145), 15 min under och 5 min över.
onsdag 16 april 2008
Uppskjutet MAF-test men ett bra besked om rätt väg
Onsdag 16/4: Har kört två pass sedan sist. Vårvädret har gjort att inomhustiden på kvällarna har krympt lite och bloggrapporterandet fick stå tillbaka lite för några provsving med min nyinförskaffade Fiskars klyvyxa. Att klyva de allra fetaste kubbarna var lite som tricket att knäcka en blyertspenna över mellan fingrarna genom att slå näven mot knät. Fegar man så händer inget (fast man får ont i knogarna av pennan), tar man i för kung och fosterland så tjoffar det till och man har två delar.
I måndags i alla fall tog jag en alldeles underbar skogstur runt Finnsjön och gula spåret borta vid pottebo vid halvåttatiden. Massor med fågelsång, vindstilla och ett vårkvällsljus som var helt super. Hade tagit med kartan men insåg snart att det började skymma och det var riktigt svårt att orientera med en någorlunda jämn puls. (Ärligt talat är det skitsvårt att hitta något utan att göra allt för långa pauser!). Totalt blev måndagens pass 1.01 (9,3 km).
Idag onsdag hade jag ju planerat MAF-test. Frun är dock borta på tjänsteresa så jag är bunden till hemmets trygga vrå på kvällstid. Vill köra testet på banan runt Massetjärn som jag planerat för att få så likvärdiga test som möjligt från gång till gång. Det blev därför istället ett löppasss på lunchen. Mestadels på asfalt. Lite ängslig att något skulle gå åt pipan igen på det hårda underlaget men det verkar ha gått fint. Totalt knappt 57 minuter varav 5 minuters uppvärmning och ungefär lika lång promenad på slutet som nedvarvning. Totalt 10.05 km.
Tyvärr trilskas min pulsklocka, trots kontaktgel och allehanda trixande. Tro det eller ej men plötsligt efter 30 min ungefär så sjunker pulsen till 109 där den i princip fastnar enligt klockan. Omväxlande visar klockan -- eller en puls på antingen 109, 110 eller 111, vad jag än gör. Det var inte så länge sedan jag bytte batterier i både klocka och sändare. Rätt retligt det hela! Således inga bra siffror från dagens pass. Fast när jag insåg vad som hände så knäppte jag i alla fall en mellantid. Fick för de drygt 24 min uter som följde på uppvärmningen en snittpuls på 139 och en medelfart på 5,18 min/km. Pulssiffran bör nog vara lite högre eftersom klockan fastnade på 109 i några minuter på slutet...
Kanske kan jag prova att låna fruns pulsband om jag ska göra ett MAF-test i helgen... Sedan är det nog till att pröva garantin hos Suunto som gäller.
Igår kom också två nya Maffetone-böcker neddimpande i brevlådan. Känns kul och inspirerande igen att läsa om träning. Tror att jag trots lite problem på vägen håller på att jobba mig tillbaka till något som kan liknas vid regelbunden konditionsträning. Maffetones metod känns som någonting konkret att förhålla sig till och som i någon mening utgör en säkerhetsventil för att jobba upp för mycket intensitet i träningen. Visserligen bygger den nog på rätt mycket mängd i träningen och jag hoppas relativt snart kunna öka på detta genom att köra så mycket som möjligt i terräng och att aldrig springa fort.
söndag 13 april 2008
Hygglig kille!
Söndag 13/4: Idag stötte jag på en hygglig prick! Har tagit beslutet att skaffa kamin till kommande vintersäsong. Snål som man är och gillar att slita så har jag börjat leta ved överallt också. Det skulle bära emot att köpa i påse och jag tycker det är kanonkul att klyva med yxa! (Min själ har nog varit smålänning i sitt förra liv...)
Hursomhelt på en tomt som röjdes för ett tag sedan några hundra meter bort så har det legat högar med kubbar länge nu och frestat. Idag var där folk som förberedde sprängning och markberedde och jag tog modet till mig att fråga om inte de visste vems tomten var och om man skulle kunna köpa lite ved för en billig penning. Det visade sig att det var tomtägaren själv som var där och visst kunde jag ta så mycket ved jag ville. Det skulle ändå bara bli till flis. Kostade något gjorde det inte heller. Och hade jag släpvagn? Nähä, då kan du ju låna min som står här. Ös på bara!
Det blev ett par vändor med vagnen och svetten lackade under ett par timmar när jag kånkade kubbar från den sluttande tomten ner till vägen och bilen. Lite alternativ träning kan man kanske klassa det som...
Tog med en halvpanna konjak från gömmorna till den sista rundan som tack för lånet av kärran och kubbarna. Även han såg glad ut när jag vinkade adjö. Härligt med en go gubbe som oväntat gjorde min söndag! Nu behövs bara en riktig yxa.
(Vänsterknät känns bara bra idag med så imorgon blir det nog en skogslöpartur och sedan kan man kanske ta och göra ett MAF-test på onsdag.)
Hursomhelt på en tomt som röjdes för ett tag sedan några hundra meter bort så har det legat högar med kubbar länge nu och frestat. Idag var där folk som förberedde sprängning och markberedde och jag tog modet till mig att fråga om inte de visste vems tomten var och om man skulle kunna köpa lite ved för en billig penning. Det visade sig att det var tomtägaren själv som var där och visst kunde jag ta så mycket ved jag ville. Det skulle ändå bara bli till flis. Kostade något gjorde det inte heller. Och hade jag släpvagn? Nähä, då kan du ju låna min som står här. Ös på bara!
Det blev ett par vändor med vagnen och svetten lackade under ett par timmar när jag kånkade kubbar från den sluttande tomten ner till vägen och bilen. Lite alternativ träning kan man kanske klassa det som...
Tog med en halvpanna konjak från gömmorna till den sista rundan som tack för lånet av kärran och kubbarna. Även han såg glad ut när jag vinkade adjö. Härligt med en go gubbe som oväntat gjorde min söndag! Nu behövs bara en riktig yxa.
(Vänsterknät känns bara bra idag med så imorgon blir det nog en skogslöpartur och sedan kan man kanske ta och göra ett MAF-test på onsdag.)
lördag 12 april 2008
Blindorientering
Lördag 12/4: Skam den som ger sig! Var för ovanlighetens skull inte riktigt sugen på att ge mig ut nyss. Efter att ha skurat carportfasad inför senare målning på förmiddagen hade jag duschat och myst till det inomhus. Det såg klart ruggigt ut utomhus och helst hade jag velat ta en slummer.
Hursomhelst, idag skulle jag testa att löpa lite igen och jag tänkte göra det i skogen på mjukt underlag. Hade köpt några orienteringskartor i tisdags när jag var och bastade i Sjövallastugan. Gluttade lite på dem och funderade på om jag skulle ta med en och pova något nytt men hade ingen riktig gnista och kartan blev kvar hemma.
Kom mig i alla fall iväg och värmde upp en kilometer ner till Finnsjön. Tänkte ta en sväng bort mot Pottebo och sedan "gula" stigen bort till Finnsjöns dagis och hem. Naturligtvis var jag lite orolig för knät och sprang och kände efter en bra stund men allt känndes fint. När jag väl kommit igång med löpandet var det kanonfint att vara ute och löpa lite!
Borta på sfaltsvägen fick jag för mig att springa vid sidan om inne i skogen. Det känns ju som att springa på en skumgummimadrass ute i blåbärsriset och det bara inte kan vara skadligt för knät. Följde lite små knappt synliga stigar upptrampade av rådjur eller orienterare, vad vet jag. Rätt snabbt hade jag vikit av längre in i skogen bort från asfaltsvägen och kännd terräng. Plötsligt kommer jag upp på en större stig som jag följer. Den måste ju leda någonstans. Kommer fram till en lite tjärn och jag tror mig komma ihåg den från kartitten innan turen (Råtjärn visar en koll nu efter rundan).
Där tar stigen slut i en mosse och jag vet som inte vad jag ska ta mig till. Irrar runt en stund och sedan flyger en ny idé in i huvudet och jag löper rakt ut i kärret, tror att jag kommer komma till den gula stigen på andra sidan. Sjunker till halva smalbenen och jag börjar undra om det var en riktigt bra idé det här. Vattnet var dock rätt kallt och utan att ha en tanke på maffetonepuls och skadade knän var farten uppe i max och vips flög jag över till andra sidan där jag rätt nöjd kunde konstatera att jag hamnade rakt på den gula stigen som jag hoppats! Man är nog hittils i alla fall ingen riktig skogslöpare. Har aldrig riktigt sett tjusningen med detta att vada genom lerpölar och ha skummande dyngvatten mellan tårna. Fast, man är vaä kanske nte sämmre än att man kan ändra sig.
Resten av rundan var som en barnlek i jämförelse och jag drog mig inte längre för att klafsa genom småpölarna. Väl hemma varvade jag ner med en promenad runt kvarteret. Det kan nog bli rätt kul att ta med kartan och försöka hitta rundor framöver.
Totalt sett blev det 7,3 km på knappt 51 minuter (varav 15 min var uppvärmning/nedvarvning). 10 min över 145, 23 min 135-145, 17 min under 135.
Knät verkar fortfarande vara ok såhär ett par timmar efteråt!
Hursomhelst, idag skulle jag testa att löpa lite igen och jag tänkte göra det i skogen på mjukt underlag. Hade köpt några orienteringskartor i tisdags när jag var och bastade i Sjövallastugan. Gluttade lite på dem och funderade på om jag skulle ta med en och pova något nytt men hade ingen riktig gnista och kartan blev kvar hemma.
Kom mig i alla fall iväg och värmde upp en kilometer ner till Finnsjön. Tänkte ta en sväng bort mot Pottebo och sedan "gula" stigen bort till Finnsjöns dagis och hem. Naturligtvis var jag lite orolig för knät och sprang och kände efter en bra stund men allt känndes fint. När jag väl kommit igång med löpandet var det kanonfint att vara ute och löpa lite!
Borta på sfaltsvägen fick jag för mig att springa vid sidan om inne i skogen. Det känns ju som att springa på en skumgummimadrass ute i blåbärsriset och det bara inte kan vara skadligt för knät. Följde lite små knappt synliga stigar upptrampade av rådjur eller orienterare, vad vet jag. Rätt snabbt hade jag vikit av längre in i skogen bort från asfaltsvägen och kännd terräng. Plötsligt kommer jag upp på en större stig som jag följer. Den måste ju leda någonstans. Kommer fram till en lite tjärn och jag tror mig komma ihåg den från kartitten innan turen (Råtjärn visar en koll nu efter rundan).
Där tar stigen slut i en mosse och jag vet som inte vad jag ska ta mig till. Irrar runt en stund och sedan flyger en ny idé in i huvudet och jag löper rakt ut i kärret, tror att jag kommer komma till den gula stigen på andra sidan. Sjunker till halva smalbenen och jag börjar undra om det var en riktigt bra idé det här. Vattnet var dock rätt kallt och utan att ha en tanke på maffetonepuls och skadade knän var farten uppe i max och vips flög jag över till andra sidan där jag rätt nöjd kunde konstatera att jag hamnade rakt på den gula stigen som jag hoppats! Man är nog hittils i alla fall ingen riktig skogslöpare. Har aldrig riktigt sett tjusningen med detta att vada genom lerpölar och ha skummande dyngvatten mellan tårna. Fast, man är vaä kanske nte sämmre än att man kan ändra sig.
Resten av rundan var som en barnlek i jämförelse och jag drog mig inte längre för att klafsa genom småpölarna. Väl hemma varvade jag ner med en promenad runt kvarteret. Det kan nog bli rätt kul att ta med kartan och försöka hitta rundor framöver.
Totalt sett blev det 7,3 km på knappt 51 minuter (varav 15 min var uppvärmning/nedvarvning). 10 min över 145, 23 min 135-145, 17 min under 135.
Knät verkar fortfarande vara ok såhär ett par timmar efteråt!
fredag 11 april 2008
Rullskidor Vällsjön runt
Torsdag 10/4: Rullade runt Vällsjön i maklig fart och tog en lite promenad efteråt. Ansträngningsmässigt känndes det ungefär som det låter. Måttligt. Fast det är skönt att göra något i alla fall. Kände mig också duktig när jag motstod impulserna att ta några extra varv runt Massetjärn när denna passerades. Kanske inte så myckat av rädsla för att få tillbaka knäproblemet som för att få något skit i armarna. Det är ju ändå dessa som gör det största jobbet i denna försiktiga fart. Man har blivit en försiktig general...
Drömde under rundan om fina ljumma långrunder på rullskidorna i längre fram i vår och sommar. Kan man klara backarna från Benareby ner mot Mölnlycke borde man kanske kunna hitta rundor bort mot Landvetter och Hällesåker. Längtar efter längre pass av alla former, börjar få abstinens.
10,5 km på 43 minuter. Snittpuls 139 (13 min över 145, 20 min med maffepuls och 10 min under 135). Inga problem med knät!
Drömde under rundan om fina ljumma långrunder på rullskidorna i längre fram i vår och sommar. Kan man klara backarna från Benareby ner mot Mölnlycke borde man kanske kunna hitta rundor bort mot Landvetter och Hällesåker. Längtar efter längre pass av alla former, börjar få abstinens.
10,5 km på 43 minuter. Snittpuls 139 (13 min över 145, 20 min med maffepuls och 10 min under 135). Inga problem med knät!
onsdag 9 april 2008
Stakåkning i vårsolen
Tisdag 8/4: Det var ju joggdags med pensinärskompisarna i Sjövalla. Ville gärna hänga på dem i Finnsjötärrengen i den alldeles stilla soliga vårkvällen men vågade inte fresta knät ännu. Bättre att vänta. Istället blev det några varv stakåkning på rullskidorna runt Massetjärn istället. Gångvägen runt tjärnen är i princip helt plan och ganska precis en knapp kilometer lång. (Det är här jag planerar att göra mina maffetest när jag vågar löpa igen.)
Det visade sig vara lite lurigt att hålla Maffetonepulsen på max 145 när man rullade skidor. Borde gått rätt bra egentligen tycker jag att hålla en jämn belastning eftersom det gick fint att staka hela vägen runt med bara armkraft utan större ansträngning. Lite lurigt förstås att kolla klockan hela tiden när armarna är upptagna.
Gav mig efter försiktiga 35 minuter. Snittpuls 135, max 159. (8 min under maffepuls, 17 med rätt puls och 8 min över tänkta maxpulsen).
Tycker min pulsklocka har trilskats lite senaste tiden. Ibland vill inte pulsen uppdateras ordentligt. Det är som om den fastnar på en för låg eller för hög puls under flera minuter ibland. Särskilt i början av ett pass innan börjar svettas lite. Ändå blöter jag givaren... Surfade lite på Suuntos diskussionsforum och det verkar vara fler som har liknande problem ibland.
Ringde apoteket och de hade faktiskt en tub kvar av någon slags kontaktgel. Inhandlade den på hemvägen. Ska bli intressant att se om den kan fixa pålitliga pulsvärden ända från början av passet... När man gör så korta rundor som man gör vill man ju att de ska vara riktigt mätta från början. Kanske visar sig min maffefart vara helt felaktigt mätt (fast jag tror inte det).
lördag 5 april 2008
Hoppet återvänder (lite i alla fall)
Lördag 5/4: Vaknade klockan två i natt av att det gjorde ont när jag böjde benet. Liggande alltså, ingen belastning. Sedan kunde ju inte jag somna igen på en timme. Upp och knapra Ibumetin och smörja på knät en extra gång. I morse gjorde det fortfarande ont när jag gick, särskilt upp och ner för trappan. Har knaprat vidare på Ibumetinen under dagen och smörjt knät med dito kräm. Under eftermiddagen har jag faktiskt varit bra i knät. Om man inte klämmer på en av benknotorna där det onda sitter eller provar att ta några joggingsteg.
Kanske blir det inte värre än det där konstiga som jag fick i höften för några veckor sedan. Det blev ju faktiskt bra på ett par veckor. Antagligen har jag blivit vek i senor och ligament så att två lite längre men långsamma rundor var för mycket. Fast det är ju rätt svårt att förstå, jobbigt var det ju inte. Hade i mitt stilla sinne tänkt att skadorna skulle hålla sig borta om jag körde långsamt enligt Maffetones principer. Verkar inte vara så enkelt.
Min plan för helgen var att köra ett första Maffetonetest imorgon söndag. Skulle varit kul att få till ett i början av april och sedan köra Maffetoneprojektet till och med juli. Nu känns det som att jag tvingas skjuta på testet ett par veckor. Tänker mig en veckas vila och sedan testa lite med rullskidorna efter det. Inte samma stötvisa belastning på knäregionen. Kanske kan man köra maffetestet om drygt två veckor istället.
Fortsätter elendet på detta sättet kommer jag snart att ruttna ur ordentligt!
Hursomhelst, gårdagens runda:
drygt 5 min uppvärmning med snittpuls 106 (0,9 km, 5,47 min/km), sedan följde 53 minuter då jag försökte hålla mtt maffetonepulsintervall på 135-145 (9,1 km, 5,15 min/km, snittpuls 140), slutligen 7 minuters nedvarvning (0,8 km, 9,13 min/km, snittpuls 111).
Totalt sett tydligen för tufft alltså med onsdagens liknande runda i bagaget.
Kanske blir det inte värre än det där konstiga som jag fick i höften för några veckor sedan. Det blev ju faktiskt bra på ett par veckor. Antagligen har jag blivit vek i senor och ligament så att två lite längre men långsamma rundor var för mycket. Fast det är ju rätt svårt att förstå, jobbigt var det ju inte. Hade i mitt stilla sinne tänkt att skadorna skulle hålla sig borta om jag körde långsamt enligt Maffetones principer. Verkar inte vara så enkelt.
Min plan för helgen var att köra ett första Maffetonetest imorgon söndag. Skulle varit kul att få till ett i början av april och sedan köra Maffetoneprojektet till och med juli. Nu känns det som att jag tvingas skjuta på testet ett par veckor. Tänker mig en veckas vila och sedan testa lite med rullskidorna efter det. Inte samma stötvisa belastning på knäregionen. Kanske kan man köra maffetestet om drygt två veckor istället.
Fortsätter elendet på detta sättet kommer jag snart att ruttna ur ordentligt!
Hursomhelst, gårdagens runda:
drygt 5 min uppvärmning med snittpuls 106 (0,9 km, 5,47 min/km), sedan följde 53 minuter då jag försökte hålla mtt maffetonepulsintervall på 135-145 (9,1 km, 5,15 min/km, snittpuls 140), slutligen 7 minuters nedvarvning (0,8 km, 9,13 min/km, snittpuls 111).
Totalt sett tydligen för tufft alltså med onsdagens liknande runda i bagaget.
fredag 4 april 2008
Parodin urartar...
Fredag 4/4: Vad gör man om man två timmar efter en långsam runda på 1 timme inklusive 15 minuters uppvärmning/nedvarvning i promenadtakt får en distinkt smärta på utsidan, nedanför vänster knä?
Lägger av?
Åker rullskidor i övermorgon och låtsas att det regnar?
Lägger av?
Åker rullskidor i övermorgon och låtsas att det regnar?
onsdag 2 april 2008
Tillbaka från semestern
Onsdag 2/4: Jaha, det var det det. En nio-tio dagar i en 18-mijonersstad blir en rätt rejäl urblåsare av huvudet i alla fall. Mycket intryck och ett ständigt stadsbrus gjorde att tankar på vardag, jobb och vardagsstress var helt frånvarande. Rätt bra faktiskt. Semestervistelsen gick fort men känndes ändå lång på något vis när man ser tillbaka på den.
Resan har som helhet gått kanonbra. Turistandet har dock rätt mycket styrts av barnen och vad de orkat med. Tyvärr orkar de lite mindre än vad man ibland hoppas på och önskar. Tur de hade tillgång till lägenhet och en farmor som steker pannkakor och rullar köttbullar!
Såg inte en endaste baklängeslöpare denna gången. För sex år sedan såg jag flera stycken. Antingen var det en övergående trend eller också har jag rört mig för lite i parker där det går att utöva motion. Fast förra gången såg jag faktiskt en som kutade baklänges på en gata. Fast kanske har den gubben strukit med under de år som gått... Projektet verkade rätt riskfyllt!
Träningen har det också blivit lite si och så med. Turistandet tog på krafterna. Nu är det i alla fall tänkt att maffetoneträningen ska köras på riktigt. Tog mitt första riktiga pass idag. Totalt en dryg timme varav ca 45 minuter i mitten låg inom pulszonen på 135-145 slag i minuten. Det var faktiskt inte alls lätt att hålla pulsen där. Minsta uppförsbacke så ville den pipa iväg lite högt och sluttade det utför fick man dra upp farten en hel del för att inte trilla utanför i underkant. Känner mig mycket nöjd med att det blev en hel timme (inkl uppvärmning och nedvarvning) och att allt känns bra nu efteråt. Läste ut min Maffetonebok under semestern och Mr Maffetone hävdade att stretching inte var något självklart. Han menade snarare att en ordentlig nedvarvning var nog så bra. Jag tänkte testa detta också, att dra ner på stretchandet till ett minimum. Tycker att stretchandet bara lett till elende sista tiden.
Träningen har det också blivit lite si och så med. Turistandet tog på krafterna. Nu är det i alla fall tänkt att maffetoneträningen ska köras på riktigt. Tog mitt första riktiga pass idag. Totalt en dryg timme varav ca 45 minuter i mitten låg inom pulszonen på 135-145 slag i minuten. Det var faktiskt inte alls lätt att hålla pulsen där. Minsta uppförsbacke så ville den pipa iväg lite högt och sluttade det utför fick man dra upp farten en hel del för att inte trilla utanför i underkant. Känner mig mycket nöjd med att det blev en hel timme (inkl uppvärmning och nedvarvning) och att allt känns bra nu efteråt. Läste ut min Maffetonebok under semestern och Mr Maffetone hävdade att stretching inte var något självklart. Han menade snarare att en ordentlig nedvarvning var nog så bra. Jag tänkte testa detta också, att dra ner på stretchandet till ett minimum. Tycker att stretchandet bara lett till elende sista tiden.
Fast ska man köra Maffetoneträning så kommer det nog ta mycket tid i anspråk. Eftersom det inte känns särskilt ansträngande så antar jag att man får lägga många timmar på löpningen om det ska bli något. Vi får väl se hur det går.
Hoppas det går riktigt bra för nu är jag anmäld till Lidingö...
torsdag 20 mars 2008
Det vanliga
Skärtorsdag: Var nere en sväng och gymnastiserade lite försiktigt på lunchen. En 35 minuter blev det väl ungefär. Om jag inte kommer ihåg fel var detta det andra gympasset denna vecka.
Gårdagens lilla testjogg verkar inte ha gjort höften och ljumsken sämre. Nu har det vänt uppåt för sista gången. Det ska jag ge mig tusan på. Långsamhetens lov ska gälla och jag kommer vara en jäkel på att springa långt när semestern närmar sig!
Just nu bekymmrar jag mig lite för att den utlovade snöstormen ska krångla till det för familjen tripp till Kina imorgon. Har ingen vidare lust att bli sittande med två barn och en fru på Landvetter och missa bytet i Helsinki osv... Om man nu tar sig till flygplatsen över huvud taget. SMHI verkar ju ha slagit på stora trumman.
Hade en liten idé om att ta en morgonjogg imorgon men det blir nog till att testa löpbandet i källaren i parantesernas hus på plats istället. Benen kan behövas skakas loss lite efter flygturen.
Gårdagens lilla testjogg verkar inte ha gjort höften och ljumsken sämre. Nu har det vänt uppåt för sista gången. Det ska jag ge mig tusan på. Långsamhetens lov ska gälla och jag kommer vara en jäkel på att springa långt när semestern närmar sig!
Just nu bekymmrar jag mig lite för att den utlovade snöstormen ska krångla till det för familjen tripp till Kina imorgon. Har ingen vidare lust att bli sittande med två barn och en fru på Landvetter och missa bytet i Helsinki osv... Om man nu tar sig till flygplatsen över huvud taget. SMHI verkar ju ha slagit på stora trumman.
Hade en liten idé om att ta en morgonjogg imorgon men det blir nog till att testa löpbandet i källaren i parantesernas hus på plats istället. Benen kan behövas skakas loss lite efter flygturen.
onsdag 19 mars 2008
Testjogg
Onsdag 19/3: Har haft riktigt kämpiga dagar på jobbet senaste tiden. Känns inte riktigt komfortabelt att man dragits in i ett riktigt ekorrhjul. Känndes därför extra bra att ta en liten kort testtur i solen och snösmältan på lunchen. Känns rätt osäkert hur långt man ska våga prova. Kommer fram till att 20 minuter kan vara en lagom start. Problemet med mina skador har ju ofta varit att jag inte kännt av dem förrän ett antal timmar efter passet. Alltså rätt svårt ibland att begränsa sig under själva turen.
Eftersom jag tänkt mig en lång återtågsperiod från skadeträsket enligt Maffetones träningsprinciper så har jag stt pulsklockans övre larmgräns på 180-35=145 slag per minut. Kan konstatera att den farten känns riktigt trivsam att springa i. Inte särskilt jobbigt i 20 minuter i alla fall. Inser dock att om det skall ge något får man köra rejäla rundor...
Men, eftersom jag har tiden med mig och inte har någon press att komma i form snabbt så ska jag än en gång satsa på rätt så försiktig upptrappning. Har ju läst en del olika riktlinjer om 10 procent i veckan men också 10-15 procent per treveckorsperiod. Hmm, procent från vadå? Ska jag börja på 30 minuter varannan dag kanske? Eller öka lite snabbare första veckorna här för att sedan tillämpa 15 procent per treveckorsperiod. Blir nog bäst att gå på känsla och kroppens signaler och se Maffetonefarten som en liten "säkring" mot onödiga skador. Senaste året känns det som att i alla fall två av mina problem varit relaterade till pass med hög fart.
Dagens runda 22 minuter, snittpuls 136, topp 147, 4,4 km.
Det ger ju faktiskt en snittfart på 5 min/km. Rätt acceptabelt och helt ok tempo att förflytta sig framåt med. Fast å andra sidan saknade rundan helt och hållet backar.
Nu är jag riktigt sugen att komma igång igen och Maffetoneboken låg i brevlådan idag! Blir fin läsning på planet till Shanghai på fredag. Får se om det blir tillfälle att rapportera något om baklängeslöpning under nästa vecka...
Eftersom jag tänkt mig en lång återtågsperiod från skadeträsket enligt Maffetones träningsprinciper så har jag stt pulsklockans övre larmgräns på 180-35=145 slag per minut. Kan konstatera att den farten känns riktigt trivsam att springa i. Inte särskilt jobbigt i 20 minuter i alla fall. Inser dock att om det skall ge något får man köra rejäla rundor...
Men, eftersom jag har tiden med mig och inte har någon press att komma i form snabbt så ska jag än en gång satsa på rätt så försiktig upptrappning. Har ju läst en del olika riktlinjer om 10 procent i veckan men också 10-15 procent per treveckorsperiod. Hmm, procent från vadå? Ska jag börja på 30 minuter varannan dag kanske? Eller öka lite snabbare första veckorna här för att sedan tillämpa 15 procent per treveckorsperiod. Blir nog bäst att gå på känsla och kroppens signaler och se Maffetonefarten som en liten "säkring" mot onödiga skador. Senaste året känns det som att i alla fall två av mina problem varit relaterade till pass med hög fart.
Dagens runda 22 minuter, snittpuls 136, topp 147, 4,4 km.
Det ger ju faktiskt en snittfart på 5 min/km. Rätt acceptabelt och helt ok tempo att förflytta sig framåt med. Fast å andra sidan saknade rundan helt och hållet backar.
Nu är jag riktigt sugen att komma igång igen och Maffetoneboken låg i brevlådan idag! Blir fin läsning på planet till Shanghai på fredag. Får se om det blir tillfälle att rapportera något om baklängeslöpning under nästa vecka...
fredag 14 mars 2008
BK
Fredag 14/3: Hade tänkt köra ett gympass på lunchen men gamla bekanta hörde av sig och det blev till att byta ut träning och mackor mot burgarkungens pommes. Gott.
Har ikväll drabbats av en ordentlig släng av löpabstinens och surfat Maffetone hela kvällen.
http://www.rrca.org/resources/articles/slowdown.html
http://www.dietist.se/fraagor/forbattra-amnesomsattningen-och-fettforbranningen-med-maffetone-metoden/
http://formationflier.spaces.live.com/
Kunde inte heller hålla mig från att beställa en svensk version av en Maffetone-bok. Kanske skulle man valt det engelskspråkiga orginalet men jag somnar snabbt nog som det är på kvällarna (när jag har lite tid att läsa...).
Undrar hur länge jag kan hålla mig från att börja löpa igen?
Har ikväll drabbats av en ordentlig släng av löpabstinens och surfat Maffetone hela kvällen.
http://www.rrca.org/resources/articles/slowdown.html
http://www.dietist.se/fraagor/forbattra-amnesomsattningen-och-fettforbranningen-med-maffetone-metoden/
http://formationflier.spaces.live.com/
Kunde inte heller hålla mig från att beställa en svensk version av en Maffetone-bok. Kanske skulle man valt det engelskspråkiga orginalet men jag somnar snabbt nog som det är på kvällarna (när jag har lite tid att läsa...).
Undrar hur länge jag kan hålla mig från att börja löpa igen?
onsdag 12 mars 2008
Två gånger gym
Onsdag 12/3: Det har varit vila sedan i söndags. Bara ett par försiktiga lunchgympass i måndags och idag.
Inledde en Ibumetin-kur i söndags. Piller och kräm tre ggr dagligen och vila för benen. Smärtan har succesivt lagt sig i vänsterhöften under gårdagen och idag. Nu kan jag gå utan att det gör ont. Vissa vridande obetänkta rörelser med belastning på benet gör fortfarande ont. Lustigt hur kroppen fungerar. De senaste dagarna har min onda högerljumske inte alls kännts. Det onda har liksom dränkts i känslorna i vänsterhöften. Idag var de emellertid tillbaka.
Tänker mig att det blir vila i alla fall någon vecka till, sedan kanske man kan börja jogga lite. Egentligen hade jag velat ta en liten tur med gubbarna i Sjövalla på tisdag. Får se hur det blir.
Långfredagen sedan drar jag med familjen till Shanghai så då blir det väl lite si och så med löptillfällena. Det finns löpband i källaren i huset där vi ska bo så det är ju inte helkört om benen är bra. Man kanske skulle prova på baklängeslöpning när man är där. Jag var där för ganska precis sex år sedan och då såg jag flera exempel på människor som var ute och joggade, baklänges! Fattar inte riktigt hur det funkar i den trafiksituationen. Såg i alla fall lite lustigt ut.
Inledde en Ibumetin-kur i söndags. Piller och kräm tre ggr dagligen och vila för benen. Smärtan har succesivt lagt sig i vänsterhöften under gårdagen och idag. Nu kan jag gå utan att det gör ont. Vissa vridande obetänkta rörelser med belastning på benet gör fortfarande ont. Lustigt hur kroppen fungerar. De senaste dagarna har min onda högerljumske inte alls kännts. Det onda har liksom dränkts i känslorna i vänsterhöften. Idag var de emellertid tillbaka.
Tänker mig att det blir vila i alla fall någon vecka till, sedan kanske man kan börja jogga lite. Egentligen hade jag velat ta en liten tur med gubbarna i Sjövalla på tisdag. Får se hur det blir.
Långfredagen sedan drar jag med familjen till Shanghai så då blir det väl lite si och så med löptillfällena. Det finns löpband i källaren i huset där vi ska bo så det är ju inte helkört om benen är bra. Man kanske skulle prova på baklängeslöpning när man är där. Jag var där för ganska precis sex år sedan och då såg jag flera exempel på människor som var ute och joggade, baklänges! Fattar inte riktigt hur det funkar i den trafiksituationen. Såg i alla fall lite lustigt ut.
söndag 9 mars 2008
Maffetone
Söndag 9/3: Bara jag blir bra så ska jag.... Hur många gånger har jag inte tänkt det? Rätt många!
Har nu fått en ny idé tack vare Benet . Maffetone! Det låter ju som någonting enkelt och rättfram att följa. Att springa långsamt måste ju rimma bra med att minska belastning på senor och muskler och kanske leda till mindre skador.
Jag var ju helt klart på gång att komma tillbaka ännu en gång i ordningen för bara någon vecka sedan. För mycket och för fort fällde mig dock återigen när klockan ringde för sista varvet.
Tänker mig att jag vilar ett tag nu tills det onda i ljumskar/höfter lagt sig. Sedan blir det upptrappning i Maffetone-fart. Se här. Kanske ska jag köra hela kitet med kontrollturer på mätta sträckor och uppföljning. Möjligen blir det intressantare och kanske lättare att hålla sig från att rusa på så fort det känns bra.
Pulsen borde alltså ligga under 180-35-5=140 slag/min. Det är inte mycket det men rätt bekvämt skulle jag tro. Lite fundersam på om jag ska dra bort de där sista fem slagen. Jag har ju varit skadad så enligt formen borde jag ju det. Ska fundera på det, man kanske kan ta ett par rundor och känna på det? 140 borde ju innebära att man så gott som stannar om det lutar lite uppför...
Har nu fått en ny idé tack vare Benet . Maffetone! Det låter ju som någonting enkelt och rättfram att följa. Att springa långsamt måste ju rimma bra med att minska belastning på senor och muskler och kanske leda till mindre skador.
Jag var ju helt klart på gång att komma tillbaka ännu en gång i ordningen för bara någon vecka sedan. För mycket och för fort fällde mig dock återigen när klockan ringde för sista varvet.
Tänker mig att jag vilar ett tag nu tills det onda i ljumskar/höfter lagt sig. Sedan blir det upptrappning i Maffetone-fart. Se här. Kanske ska jag köra hela kitet med kontrollturer på mätta sträckor och uppföljning. Möjligen blir det intressantare och kanske lättare att hålla sig från att rusa på så fort det känns bra.
Pulsen borde alltså ligga under 180-35-5=140 slag/min. Det är inte mycket det men rätt bekvämt skulle jag tro. Lite fundersam på om jag ska dra bort de där sista fem slagen. Jag har ju varit skadad så enligt formen borde jag ju det. Ska fundera på det, man kanske kan ta ett par rundor och känna på det? 140 borde ju innebära att man så gott som stannar om det lutar lite uppför...
Långsamt och lite
Söndag 9/3: Jag har skrivit tidigare om hur min motivation saknar gränser. Fast när jag vaknade kl sex och regnet hammrade på rutorna fegade jag faktiskt ur och vände på kudden och slummrade en timme till. Fast efter detta tog jag faktiskt en kort, långsam och blöt tur. Höger ljumske känndes sådär men jag tror det gick bra.
Något som däremot irriterar mig är att det nu gör ont på vänster sida också, fast lite mer på utsidan. Man skulle kunna tro att jag inbillar mig och känner efter för mycket. Fast jag tror inte det. Kanske bara något som hoppat snett och legat och gnagit lite mot någon benknöl under de 26 minutrarna som turen varade. Jo så måste det förstås vara. Säkerligen som bortblåst imorgon...
Har fattat ett beslut idag om att låta dumdristigheter som intervallpass och snabbdistans vara för överskådlig tid framåt. Det blir bara elende om farten skruvas upp. Även om det känns aldrig så bra under själva passet. Årets två mål har ju ingenting med fart att göra så varför skulle jag pressa mina små och sköra leder med tempoökningar? Kanske lite lättare fartlek någon gång ibland när sommaren närmar sig..
Något som däremot irriterar mig är att det nu gör ont på vänster sida också, fast lite mer på utsidan. Man skulle kunna tro att jag inbillar mig och känner efter för mycket. Fast jag tror inte det. Kanske bara något som hoppat snett och legat och gnagit lite mot någon benknöl under de 26 minutrarna som turen varade. Jo så måste det förstås vara. Säkerligen som bortblåst imorgon...
Har fattat ett beslut idag om att låta dumdristigheter som intervallpass och snabbdistans vara för överskådlig tid framåt. Det blir bara elende om farten skruvas upp. Även om det känns aldrig så bra under själva passet. Årets två mål har ju ingenting med fart att göra så varför skulle jag pressa mina små och sköra leder med tempoökningar? Kanske lite lättare fartlek någon gång ibland när sommaren närmar sig..
fredag 7 mars 2008
Aldrig får man vara nöjd...
Fredag 7/3: Tro det eller ej men tamejsjutton om jag inte fått ont på ett nytt ställe... Höger ljumske. Kände i slutet på måndagen att det gjorde ont när jag gick. Inte super men fullt tillräckligt för att ana oråd. Försöker dra mig till minnes vad det kan bero på. Förra torsdagens intervall pass gjorde ju lite ont där och kanske slant jag bakåt med rullskidan i det lilla slasklagret i söndags morse men det onda var inget jag tänkte på i söndags i alla fall.
Det skulle ju också kunna vara en följd av alltför snabb upptrappning och ett konditionspass för mycket förra veckan. Lördag för två veckor sedan tog jag ju mitt första timslånga pass på länge. Därefter följde cykling på måndag, ett nytt pass på knappt en timme långsam löpning på tisdagen, snabba intervaller och totalt en timmes löpning på torsdagen. Nytt cykelpass på fredagen och ett avslutande rullskidspass på söndagen. Kanske lite i överkant men man vill ju så mycket.
Har därför tagit det lugnt denna veckan. Lunchgympass på tisdag och torsdag. Igår tog jag också en liten testjogg på 27 minuter. Väldigt långsamt, knappt pulsen steg under de 5,2 kilometer som passet varade. Ljumsken kändes men inte jättemycket. Tror inte den blivit värre till idag i alla fall.
Mycket funderingar just nu på hur jag ska tackla detta. Tycker ju inte att man kan kalla det en skada ännu. Det lutar åt att jag drar ner på träningen ett tag och ser vartåt det bär. Tänker mig 20-30 minuters jogg varannan-vartredje dag. Givetvis vara vaksam på om det blir värre.
Är extremt less på denna eviga kedja av elende. Läste på Benets blog om Miffasola eller vad en snubbe nu hette. Man skullebara löpa lågintensivt i månadsvis och farten skulle komma på köpet. Efter ett tag skulle lite intervaller läggas in. Upplägget lät tilltalande men jag tror att jag skulle få svårt att inte frestas att öka farten när det känns bra.
Det jag emellertid dragit som slutsats de senaste dagarna är att det är alltför lätt att åka på skador om man hoppar över vilodagar eller kör alternativ träning istället för vila. Måste lära mig detta...
Det skulle ju också kunna vara en följd av alltför snabb upptrappning och ett konditionspass för mycket förra veckan. Lördag för två veckor sedan tog jag ju mitt första timslånga pass på länge. Därefter följde cykling på måndag, ett nytt pass på knappt en timme långsam löpning på tisdagen, snabba intervaller och totalt en timmes löpning på torsdagen. Nytt cykelpass på fredagen och ett avslutande rullskidspass på söndagen. Kanske lite i överkant men man vill ju så mycket.
Har därför tagit det lugnt denna veckan. Lunchgympass på tisdag och torsdag. Igår tog jag också en liten testjogg på 27 minuter. Väldigt långsamt, knappt pulsen steg under de 5,2 kilometer som passet varade. Ljumsken kändes men inte jättemycket. Tror inte den blivit värre till idag i alla fall.
Mycket funderingar just nu på hur jag ska tackla detta. Tycker ju inte att man kan kalla det en skada ännu. Det lutar åt att jag drar ner på träningen ett tag och ser vartåt det bär. Tänker mig 20-30 minuters jogg varannan-vartredje dag. Givetvis vara vaksam på om det blir värre.
Är extremt less på denna eviga kedja av elende. Läste på Benets blog om Miffasola eller vad en snubbe nu hette. Man skullebara löpa lågintensivt i månadsvis och farten skulle komma på köpet. Efter ett tag skulle lite intervaller läggas in. Upplägget lät tilltalande men jag tror att jag skulle få svårt att inte frestas att öka farten när det känns bra.
Det jag emellertid dragit som slutsats de senaste dagarna är att det är alltför lätt att åka på skador om man hoppar över vilodagar eller kör alternativ träning istället för vila. Måste lära mig detta...
måndag 3 mars 2008
Rullskidor i snöfall
Måndag 3/3: Det blir en dag försent med träningsrapporten. Vaknade igår söndag kl 06.00, rätt trött men masade mig trots allt upp innan resten av huset vaknade. Hade bestämt mig för att köra rullskidor någon gång under dagen och det var på något vis bäst att bränna av passset innan det kom något annat i mellan. Fick också för mig att vasaloppet skulle göra sig bra med passet avklarat.
Det var nästan mörkt när jag bytte om och under de tio minutrarna det tog runt halv sju så föll termometern en och en halv grad till drygt nollan bara. Dessutom började det regna. Rullskidor i regn är obra... Satte ett par femliters plastpåsar över pjäxorna för att undvika den mesta sörjan. Det blir ohyggligt geggigt och blött att rulla på blöta vägar. Inte roligt alls.
Väl utanför dörren hade regnet övergått till snö och jag tvekade en aning. Det funkar inget vidare om snön lägger sig på backen. Bakhalt och allmänt sladdigt och rent livsfarligt. Stakade i alla fall iväg. Kände mig trots allt rätt full i jävlar anamma. Tog Vällsjörundan i ett makligt tempo.
Det var bara de sista trehundra metrarna ungefär som vädret orsakade problem. Slasken började lägga sig på asfalten när jag kom upp på höjden nästan hemma. Högerskidan släppte helt bakåt nästan varje kick. Antagligen var det snön eller också har den börjat ge sig. Kanske dags att försöka serva den lite. De sköts rätt dåligt av mig...
Rundan tog totalt drygt 40 minuter och det var rätt blöt och kall jag kom in efter lite stretch. En skvätt mikrad kaffe från lördagskvällen satt som en smäck efter duschen till startskottet!
Idag måndag har det blivit vila från lunchgymmet på grund av vabbande. Hoppas kunna ta ett litet gymnastikpass imorgon lunch och eventuellt jogga med sjövallagubbarna på kvällen.
Det var nästan mörkt när jag bytte om och under de tio minutrarna det tog runt halv sju så föll termometern en och en halv grad till drygt nollan bara. Dessutom började det regna. Rullskidor i regn är obra... Satte ett par femliters plastpåsar över pjäxorna för att undvika den mesta sörjan. Det blir ohyggligt geggigt och blött att rulla på blöta vägar. Inte roligt alls.
Väl utanför dörren hade regnet övergått till snö och jag tvekade en aning. Det funkar inget vidare om snön lägger sig på backen. Bakhalt och allmänt sladdigt och rent livsfarligt. Stakade i alla fall iväg. Kände mig trots allt rätt full i jävlar anamma. Tog Vällsjörundan i ett makligt tempo.
Det var bara de sista trehundra metrarna ungefär som vädret orsakade problem. Slasken började lägga sig på asfalten när jag kom upp på höjden nästan hemma. Högerskidan släppte helt bakåt nästan varje kick. Antagligen var det snön eller också har den börjat ge sig. Kanske dags att försöka serva den lite. De sköts rätt dåligt av mig...
Rundan tog totalt drygt 40 minuter och det var rätt blöt och kall jag kom in efter lite stretch. En skvätt mikrad kaffe från lördagskvällen satt som en smäck efter duschen till startskottet!
Idag måndag har det blivit vila från lunchgymmet på grund av vabbande. Hoppas kunna ta ett litet gymnastikpass imorgon lunch och eventuellt jogga med sjövallagubbarna på kvällen.
lördag 1 mars 2008
Ny milsten
Lördag 1/3: Igår fredag blev det i alla fall en tur på lunchen med Magnus till Rambergsvallen för mitt första intervallpass på ca ett och ett halvt år. I somras körde jag visserligen en hel del tempopass men eftersom jag var styrd av sjukgymnastens direktiv blev det aldrig några intervaller. Igår var det emellertid dags, trots att jag var lite orolig för lite ont runt höger utsidas fotknöl.
Vi värmde med jogg dit vilket tog oss knappt en kvart. Därefter föresatte jag mig att köra fem åttahundringar. Tempot fick bli vad det ville och jag körde 90 sekunders gåvila emellan. Det visade sig bli överraskande bra, 2.51, 2.45, 2.43, 2.44, 2.45. Efter femte intervallen gick det inte att motivera sig att göra fler. Det var ju fem jag tänkt mig och fem jag gjorde.
Försökte ta rygg på Magnus som körde tusenmetersintervaller i samma fart som jag körde mina. Det gick inget vidare och jag lade ner tempoträningen för dagen och joggade runt lite medan han körde klart sina. Högerfotens vrist och hälsena känndes bara bra på det mjuka plana underlaget och jag var nöjd med min insats.
Väl tillbaka vid jobbet kunde jag summera 12,4 km på 1,03. Super att inte hälen/vristen verkar ha farit illa av det hela heller. Den senaste skadan i raden "toppen-på-vaden-skadan" känns som att jag kan avskriva som läkt. De senaste rundorna har inte gjort den värre. Ska visserligen fortsätta att trappa upp försiktigt för att vara på säkra sidan och verkligen försöka undvika nytt skit. Tycker mig fått min beskärda del nu. Tror mig dock vara på gång igen.
Kommande veckan tänkte jag försöka prioritera rullskidor och cykling. Något eller ett par försiktigare löppass bara.
Vi värmde med jogg dit vilket tog oss knappt en kvart. Därefter föresatte jag mig att köra fem åttahundringar. Tempot fick bli vad det ville och jag körde 90 sekunders gåvila emellan. Det visade sig bli överraskande bra, 2.51, 2.45, 2.43, 2.44, 2.45. Efter femte intervallen gick det inte att motivera sig att göra fler. Det var ju fem jag tänkt mig och fem jag gjorde.
Försökte ta rygg på Magnus som körde tusenmetersintervaller i samma fart som jag körde mina. Det gick inget vidare och jag lade ner tempoträningen för dagen och joggade runt lite medan han körde klart sina. Högerfotens vrist och hälsena känndes bara bra på det mjuka plana underlaget och jag var nöjd med min insats.
Väl tillbaka vid jobbet kunde jag summera 12,4 km på 1,03. Super att inte hälen/vristen verkar ha farit illa av det hela heller. Den senaste skadan i raden "toppen-på-vaden-skadan" känns som att jag kan avskriva som läkt. De senaste rundorna har inte gjort den värre. Ska visserligen fortsätta att trappa upp försiktigt för att vara på säkra sidan och verkligen försöka undvika nytt skit. Tycker mig fått min beskärda del nu. Tror mig dock vara på gång igen.
Kommande veckan tänkte jag försöka prioritera rullskidor och cykling. Något eller ett par försiktigare löppass bara.
torsdag 28 februari 2008
Cykeltur i källaren
Torsdag 28/2: Hade tänkt ett lätt rullskidspass idag men frun skulle med jobbet till Norge över dagen så kvällstillfället frös inne. Blir till att lägga barn och kolla på Bolibompa istället.
Körde därför ett cykelpass istället. Trampade på i 30 minuter och det känndes rätt ok. Lite bekymmrad bara över ett litet ömmande strax bakom höger fotknöl på utsidan åt hälsenan till. Har kännt det lite i slutet på de senaste timslånga passen jag provat på. Hade ont där under vårvintern 2006 minns jag. Då gick det över av sig själv och maran i stockholm den gången var helt besvärsfri.
Har planerat intervaller (mycket försiktiga sådana) på Rambergsvallen imorgon. Ska ta det mycket försiktigt och ha det hela under nogsam observation. Tror jag ska satsa på rullskidorna under nästa vecka. Endast köra ett eller två kortare löppass och se om det släpper. Sällan kan man vara helt nöjd...
Körde därför ett cykelpass istället. Trampade på i 30 minuter och det känndes rätt ok. Lite bekymmrad bara över ett litet ömmande strax bakom höger fotknöl på utsidan åt hälsenan till. Har kännt det lite i slutet på de senaste timslånga passen jag provat på. Hade ont där under vårvintern 2006 minns jag. Då gick det över av sig själv och maran i stockholm den gången var helt besvärsfri.
Har planerat intervaller (mycket försiktiga sådana) på Rambergsvallen imorgon. Ska ta det mycket försiktigt och ha det hela under nogsam observation. Tror jag ska satsa på rullskidorna under nästa vecka. Endast köra ett eller två kortare löppass och se om det släpper. Sällan kan man vara helt nöjd...
onsdag 27 februari 2008
Gubbarna överraskar...
Onsdag 27/2: Tog ett pass på motionscykeln på lunchen i gymmet på jobbet. Det gick riktigt bra att trampa på och jag fick till ett rätt hyggligt pass.
Igår kväll var det så dags att ta en tisdagsjogg med gubbarna i Sjövalla. Det var den vanliga kärntruppen med de tre åldermännen som just såpass ligger runt pensionsåldern också jag. Jag hade väntat mig ett kort litet försiktigt pass med tanke på hur det sett ut senaste gångerna och att Arne ska köra vasaloppet i vanlig ordning nu på söndag. Blev dock överraskad när Jukka tog täten bort mot Mölnlycke gammla fabriker och ledde sällskapet vidare genom Wendelsbergsparken och bort mot Säteriet. Det gick inte fort och vi hade en hel del pauser. På hemvägen gjorde jag några småspurter i några lite längre uppförsbackar för att höja pulsen lite (och visa vem som var yngst...). Under turen lyckades de nästan övertyga mig om att prova på lite orientering när det blir lite ljusare på kvällarna. Tror jag är rätt lättövertalad...
Väl tillbaka vid stugan efter hela 58 minuter väntade en välförtjänt bastu. Jag var faktiskt rätt sliten trots att min Suuntopulsklocka bara visade träningseffekten 2.6 på den femgradiga skalan. Inte van att ta så många långa turer (i tid långa i alla fall). Hade ju förväntat mig en dryg halvtimme bara och laddat med en cykeltur dagen innan.
Ganska precis 10 km fick vi ihop på de 58 minutrarna. Fint.
Idag stack jag ner till gymmet på lunchen för ett vanligt litet gympass på 35 minuter.
Igår kväll var det så dags att ta en tisdagsjogg med gubbarna i Sjövalla. Det var den vanliga kärntruppen med de tre åldermännen som just såpass ligger runt pensionsåldern också jag. Jag hade väntat mig ett kort litet försiktigt pass med tanke på hur det sett ut senaste gångerna och att Arne ska köra vasaloppet i vanlig ordning nu på söndag. Blev dock överraskad när Jukka tog täten bort mot Mölnlycke gammla fabriker och ledde sällskapet vidare genom Wendelsbergsparken och bort mot Säteriet. Det gick inte fort och vi hade en hel del pauser. På hemvägen gjorde jag några småspurter i några lite längre uppförsbackar för att höja pulsen lite (och visa vem som var yngst...). Under turen lyckades de nästan övertyga mig om att prova på lite orientering när det blir lite ljusare på kvällarna. Tror jag är rätt lättövertalad...
Väl tillbaka vid stugan efter hela 58 minuter väntade en välförtjänt bastu. Jag var faktiskt rätt sliten trots att min Suuntopulsklocka bara visade träningseffekten 2.6 på den femgradiga skalan. Inte van att ta så många långa turer (i tid långa i alla fall). Hade ju förväntat mig en dryg halvtimme bara och laddat med en cykeltur dagen innan.
Ganska precis 10 km fick vi ihop på de 58 minutrarna. Fint.
Idag stack jag ner till gymmet på lunchen för ett vanligt litet gympass på 35 minuter.
lördag 23 februari 2008
En milsten på omvägen tillbaka till utmattning!
Lördag 23/1: Sitter och slökollar på Södergren i täten strax efter skidbytet i Falun. Känns behagligt i sinnet (och kroppen!) efter att äntligen sedan oktober någongång ha löptränat en timme i sträck. Dessutom är resten av familjen ute på vift och man har en av de där få stunderna för sig själv i huset.
I torsdags var jag ute på en 42-minutersrunda på lunchen i sällskap med Magnus. Då värkte toppen på vaden lite mest hela rundan. Hade därför planerat in vila i två dagar för att avsluta löparveckan imorgon. Idag var emellertid vårljuset alltför lockande för att hålla sig i skinnet. Har en längre tid nu varit sugen på att prova att stretcha löptiden lite längre för att testa hur benet känns. Någongång måste man ju våga prova och det blev inga eftersviter på torsdagens aningen oroande runda.
Öppnade med ett vänstervarv runt Finnsjön. Tog den lilla stigen som går precis utmed vattnet för att tvingas hålla lågt tempo. Det ingick i dagens plan, att hålla lågt tempo och köra så mycket terräng som möjligt. Borta vid Pottebo löper jag vidare en bit på asfaltsvägen för att sedan vika av på den gula stigen bort till Finnsjöns dagis. Allt känns riktigt bra och jag börjar tro på ett det faktiskt ska bli en timme idag. Ungefär här kommer jag dock på att lillebrorsan skulle komma med bussen för att hämta en erättningstelefon till sin trasiga... Vill dock inte sabba min timme och chansar på att han tagit en senare buss och ligger kvar på mitt långsamma tempo.
Väl hemma vid huset syns han inte till och det fattas en tio minuter till timmen. Tar lite kringelkrokar runt kvarteret för att få till det sista som fattas. Det blev en timme och 40 sekunder (11,9 km enligt GPS:en).
Känns som en bra vecka där jag nöjt mig med tre konditionspass varav ett riktigt försiktigt. Räknar veckan som en lite lugnare trots dagens långtest. Hoppas kunna stegra ansträngningsnivån något nästa vecka med ett kompletterande cykelpass och eventuellt ett första försiktigt intervallpass. Ser fram emot detta.
I torsdags var jag ute på en 42-minutersrunda på lunchen i sällskap med Magnus. Då värkte toppen på vaden lite mest hela rundan. Hade därför planerat in vila i två dagar för att avsluta löparveckan imorgon. Idag var emellertid vårljuset alltför lockande för att hålla sig i skinnet. Har en längre tid nu varit sugen på att prova att stretcha löptiden lite längre för att testa hur benet känns. Någongång måste man ju våga prova och det blev inga eftersviter på torsdagens aningen oroande runda.
Öppnade med ett vänstervarv runt Finnsjön. Tog den lilla stigen som går precis utmed vattnet för att tvingas hålla lågt tempo. Det ingick i dagens plan, att hålla lågt tempo och köra så mycket terräng som möjligt. Borta vid Pottebo löper jag vidare en bit på asfaltsvägen för att sedan vika av på den gula stigen bort till Finnsjöns dagis. Allt känns riktigt bra och jag börjar tro på ett det faktiskt ska bli en timme idag. Ungefär här kommer jag dock på att lillebrorsan skulle komma med bussen för att hämta en erättningstelefon till sin trasiga... Vill dock inte sabba min timme och chansar på att han tagit en senare buss och ligger kvar på mitt långsamma tempo.
Väl hemma vid huset syns han inte till och det fattas en tio minuter till timmen. Tar lite kringelkrokar runt kvarteret för att få till det sista som fattas. Det blev en timme och 40 sekunder (11,9 km enligt GPS:en).
Känns som en bra vecka där jag nöjt mig med tre konditionspass varav ett riktigt försiktigt. Räknar veckan som en lite lugnare trots dagens långtest. Hoppas kunna stegra ansträngningsnivån något nästa vecka med ett kompletterande cykelpass och eventuellt ett första försiktigt intervallpass. Ser fram emot detta.
onsdag 20 februari 2008
Aktiv vila med gubbsen
Tisdag 20/2: Igår var det en vanlig liten sväng på lunchen till gymmet. Ovanan vid rullskidsåkningen kändes fortfarande på baksidan axlarna och det blev snarare lite gymnastik än gym. Fast det är bra det med på något vis.
På kvällen blev det till att ta en sällskapstur med Jukka och Arne och höra lite historier om förr i tiden. Det är sega gamla gubbar. Lite långsamma men det passar mig nuförtiden. Särskilt när jag planerat lite försiktigare vecka, åtminstone inledningsvis. Förra veckan körde den ena av dem 6 mil skidor om dagen under en semestervecka i Lövåsen. Det går inte fort men det går enligt honom själv. Fick också veta att man sover bra efter en sådan vecka. Ska tänka på det om det blir allvarliga problem med sömnen någon gång...
Vår lilla jogg som inkluderade ett par små promenadsträckorblev 6 km lång och 34 minuter.
Idag blev det ytterligare en sväng till gymmet på lunchen. Lite situps och stakmuskelträning kan väl inte skada.
Nu ska jag klämma några semlor innan det förhoppningsvis blir en tidig sänggång. Imorgon står lunchlöpning på schemat. Är lite sugen på att prova den gamla standardrundan bort mot Elfsborgsbron. Kanske till och med runda Semconhuset på slutet om det känns bra. Givetvis med måttlig fart, det var ju ett litet steg tillbaka som stod på schemat för återtåget tillbaka till utmattning denna veckan.
På kvällen blev det till att ta en sällskapstur med Jukka och Arne och höra lite historier om förr i tiden. Det är sega gamla gubbar. Lite långsamma men det passar mig nuförtiden. Särskilt när jag planerat lite försiktigare vecka, åtminstone inledningsvis. Förra veckan körde den ena av dem 6 mil skidor om dagen under en semestervecka i Lövåsen. Det går inte fort men det går enligt honom själv. Fick också veta att man sover bra efter en sådan vecka. Ska tänka på det om det blir allvarliga problem med sömnen någon gång...
Vår lilla jogg som inkluderade ett par små promenadsträckorblev 6 km lång och 34 minuter.
Idag blev det ytterligare en sväng till gymmet på lunchen. Lite situps och stakmuskelträning kan väl inte skada.
Nu ska jag klämma några semlor innan det förhoppningsvis blir en tidig sänggång. Imorgon står lunchlöpning på schemat. Är lite sugen på att prova den gamla standardrundan bort mot Elfsborgsbron. Kanske till och med runda Semconhuset på slutet om det känns bra. Givetvis med måttlig fart, det var ju ett litet steg tillbaka som stod på schemat för återtåget tillbaka till utmattning denna veckan.
söndag 17 februari 2008
En bra vecka!
Söndag 17/2: Ett rullskidspass fick avsluta en klart godkänd träningsvecka. Ingen optimal dag för rullskidor men det går. Bort mot Pixbo var motvinden tung och man fick staka på ordentligt i nedförsbackarna till och med. Efter vändningen borta vid tennishallen utmed den annars rätt tröga biten utmed Vällsjön gick det emellertid desto bättre. I vanliga fall slinter stavarna i den släta och hårda gamla asfalten som är här. Idag flög man dock fram och det var så man fick associationer till att åka långfärdsskridskor i medvind. Nej, så väl var det inte men det gick i alla fall undan en bit.
Har kännt att toppen på vadenskadan har fått rätt mycket träning senaste dagarna och jag oroar mig lite för att jag kanske tagit i lite för mycket. Berömde därför mig själv för att jag bara tog ett enkelt varv på Vällsjörundan. Hade lite planer i bakhuvudet på att köra lite extra men lyckades övertala mig själv om att jag inte har något att vinna på att forcera för mycket. Har kommit på mig att jag numera känner en viss nöjdhet om jag inte kör för hårda pass. Förr i tiden var man nöjd när man kämpat till sig de sista milen i veckan. Numera känns det bra om jag klarat ännu en vecka utan att köra på för mycket så jag åkt på bakslag i läkningen. Var sak har sin tid...
Kanske känns denna vecka som ett gränsfall när det gäller bakslag. Planerar in att backa hem och ta extra försiktiga pass denna vecka för att få en återhämtningsvecka.
Har kännt att toppen på vadenskadan har fått rätt mycket träning senaste dagarna och jag oroar mig lite för att jag kanske tagit i lite för mycket. Berömde därför mig själv för att jag bara tog ett enkelt varv på Vällsjörundan. Hade lite planer i bakhuvudet på att köra lite extra men lyckades övertala mig själv om att jag inte har något att vinna på att forcera för mycket. Har kommit på mig att jag numera känner en viss nöjdhet om jag inte kör för hårda pass. Förr i tiden var man nöjd när man kämpat till sig de sista milen i veckan. Numera känns det bra om jag klarat ännu en vecka utan att köra på för mycket så jag åkt på bakslag i läkningen. Var sak har sin tid...
Kanske känns denna vecka som ett gränsfall när det gäller bakslag. Planerar in att backa hem och ta extra försiktiga pass denna vecka för att få en återhämtningsvecka.
fredag 15 februari 2008
Cykling
Fredag 15/2: Kunde bara inte hålla mig från ett bonuspass på motionscykeln på lunchen. Kanske dumt att köra träning två dagar i rad nu när bättringskurvan pekar så fint uppåt. Planerar dock vila imorgon för att kanske ta ett rullskidspass på söndag. På så sätt skulle det ju passa in med en jogg och bastu med åldermännen i Sjövalla på tisdag kväll...
28 minuter blev passet. Hade planerat 30 min men en stelhet och lite ont i höger ljumske fick dock hypokondrikern att korta passet de sista minutrarna. Nu känns allt ok. Kanske var det bara klokt, det var ju ändå ett bonuspass idag...
28 minuter blev passet. Hade planerat 30 min men en stelhet och lite ont i höger ljumske fick dock hypokondrikern att korta passet de sista minutrarna. Nu känns allt ok. Kanske var det bara klokt, det var ju ändå ett bonuspass idag...
torsdag 14 februari 2008
Rambergsvallen
Torsdag 14/2: Fick med mig MAgnus upp till Rambergsvallen. Visserligen knaprar han pencillin för ett inflammerat skavsår men han har svårt att stå emot några lockande intervaller på bana. Inte för att jag skulle springa intervaller utan hade istället tänkt att kalibrera footpoden till de nya skorna jag köpte för några veckor sedan.
Det var ju kanonväder så det gjorde ju inte ont precis att pipa iväg ut från jobbet på en tidig lunchrast. Vi lufsade över Ramberget upp till Rambergsvallen. Medan Magnus körde tvåtusenmetersintervaller i 3.30-fart lufsade jag runt och knappade på klockan. Efter kalibrering mot ca 4.30 testade jag vad som hände med distansmätningen om man skruvade upp tempot en bra bit genom att ta rygg på den halte från Anneberg i hans 3.30-tempo. Flåsade med i två 400-metersvarv och lämnade sedan walk over...
Klockan mätte då 790 meter istället för 800. Rätt bra tycker jag. Den mätte pulsen rätt bra också... Undrar hur mycket underlaget spelar roll för distansmätningen? Man skulle vilja hitta en grusbana eller exakt asfaltssträcka att kolla av mot.
Totalt blev turen drygt 43 minuter och en knapp mil.
Det var ju kanonväder så det gjorde ju inte ont precis att pipa iväg ut från jobbet på en tidig lunchrast. Vi lufsade över Ramberget upp till Rambergsvallen. Medan Magnus körde tvåtusenmetersintervaller i 3.30-fart lufsade jag runt och knappade på klockan. Efter kalibrering mot ca 4.30 testade jag vad som hände med distansmätningen om man skruvade upp tempot en bra bit genom att ta rygg på den halte från Anneberg i hans 3.30-tempo. Flåsade med i två 400-metersvarv och lämnade sedan walk over...
Klockan mätte då 790 meter istället för 800. Rätt bra tycker jag. Den mätte pulsen rätt bra också... Undrar hur mycket underlaget spelar roll för distansmätningen? Man skulle vilja hitta en grusbana eller exakt asfaltssträcka att kolla av mot.
Totalt blev turen drygt 43 minuter och en knapp mil.
tisdag 12 februari 2008
Fartlek
Tisdag 12/2: Det var dags för fyraårskontroll för dottern på BVC på förmiddagen. Dessutom är jag ensam med barnen några dagar vilket innebär både lämning och hämtning på dagis = korta dagar på jobbet. Provade därför att arbeta hemmifrån för första gången, bakåtsträvare och framstegsfientlig som man är. Det visade sig ju vara skitbra. Kändes som rena vilan att kunna sitta hemma i köket och pula med jobbet. Egentligen är det ju rätt roligt bara man får sitta ifred och lugn och ro! Nära till kaffebryggaren och kylskåp också.
Stolarna är emellertid inte lika bekväma som på arbetsplatsen så därför kändes ett löppasss på lunchrasten som ett riktigt bra avbrott.
Har tänkt mig att se om det går att få upp farten lite emellanåt framöver. Det känns som att man är på bättring tillräckligt mycket för att experimentera lite med längd och fart nu. Inga överilade saker, bara lite...
Upprepade fredagens fartlekspass. Efter ca 10 min jogg som uppvärmning kör jag lite korta tempoökningar i små uppförsbackar som verkar lämpliga. Därefter följer fyra längre tempoökningar, dryga 300 metrar styck, på plan asfalt. Blandade löpfarter däremellan, allt efter vad som känns bra. Totalt tog rundan 29 minuter inklusive några minuters nedjogg. En knapp minut snabbare än i fredags.
Lite ont gjorde det i toppen på vänstervaden de första kilometrarna men det försvann när jag blivit varm. Tror inte det var någon större fara, nu känns allt bra igen.
Känner mig nöjd med rundan och att benet verkar bli så mycket bättre för varje vecka. Hoppas verkligen jag inte åker på bakslag nu när årets bästa löpsäsong börjar! Solen börjar kunna värma på dagarna och skymmningen kommer allt senare samtidigt som fåglarna börjar sjunga vid femtiden på morgonen. Ska bli fint.
Fast lite sörjer jag att inte kunna springa hem från jobbet då och då. Att springa en bestämd runda vid en bestämd tid är ett härligt sätt att märka våren på. Ena veckan hinner man knappt starta innan det är svart och kallt, några veckor senare kan man springa hela vägen hem. Årstiderna blir så påtagliga när man samtidigt som man upplever dem kan fundera över dem och studera hur de ändras.
Stolarna är emellertid inte lika bekväma som på arbetsplatsen så därför kändes ett löppasss på lunchrasten som ett riktigt bra avbrott.
Har tänkt mig att se om det går att få upp farten lite emellanåt framöver. Det känns som att man är på bättring tillräckligt mycket för att experimentera lite med längd och fart nu. Inga överilade saker, bara lite...
Upprepade fredagens fartlekspass. Efter ca 10 min jogg som uppvärmning kör jag lite korta tempoökningar i små uppförsbackar som verkar lämpliga. Därefter följer fyra längre tempoökningar, dryga 300 metrar styck, på plan asfalt. Blandade löpfarter däremellan, allt efter vad som känns bra. Totalt tog rundan 29 minuter inklusive några minuters nedjogg. En knapp minut snabbare än i fredags.
Lite ont gjorde det i toppen på vänstervaden de första kilometrarna men det försvann när jag blivit varm. Tror inte det var någon större fara, nu känns allt bra igen.
Känner mig nöjd med rundan och att benet verkar bli så mycket bättre för varje vecka. Hoppas verkligen jag inte åker på bakslag nu när årets bästa löpsäsong börjar! Solen börjar kunna värma på dagarna och skymmningen kommer allt senare samtidigt som fåglarna börjar sjunga vid femtiden på morgonen. Ska bli fint.
Fast lite sörjer jag att inte kunna springa hem från jobbet då och då. Att springa en bestämd runda vid en bestämd tid är ett härligt sätt att märka våren på. Ena veckan hinner man knappt starta innan det är svart och kallt, några veckor senare kan man springa hela vägen hem. Årstiderna blir så påtagliga när man samtidigt som man upplever dem kan fundera över dem och studera hur de ändras.
söndag 10 februari 2008
Vintersemester och februarisummering hittils
Söndag 10/2: Har varit i Långberget på vintersemester med familjen under första delen av veckan. Haft några riktigt härliga dagar med barnen i skidskola, snöhögarna och pulkaåkning. På lördag morgon för en vecka sedan, dagen för avfärd, vaknade jag tidigt och masade mig ut på ett med mina nuvarande mått mätt längre pass. En knapp mil. Lite ont i toppen på vaden de sista kilometrarna men det gick och inga men efteråt. Kändes som ett genmbrott att spinga mer än 40 min i sträck.
Efter en rätt kämpig resa upp i rejäl snöyra kändes det fint att installera sig i stugan och dra igång pulkaåkningen på stört. Det var nästan en meter snö. Minstingarna sjönk rejält när de gav sig ut i obanad terräng...
Dagarna gick dock snabbt och själv hann man som vanligt inte mer än ett milpass på skidorna om dagen. Fast det räckte rätt väl. Träningsvärken satt där den skulle redan efter första passet.
Sista dagen hade jag en hård duell mot en annan okänd åkare i de elupplysta kvällsspåret. Han var tyvärr dock bättre tränad och hängde 
av mig i en ruskig spurt de sista femhundra metrarna efteråt. Kommer dock lägga på minnet hans små visdomsord när vi stog och artighetspratade efter målgången och jag ursäktade mig med att jag var där med familjen och åkte några kortare turer på lediga stunder.
av mig i en ruskig spurt de sista femhundra metrarna efteråt. Kommer dock lägga på minnet hans små visdomsord när vi stog och artighetspratade efter målgången och jag ursäktade mig med att jag var där med familjen och åkte några kortare turer på lediga stunder.- Var sak har sin tid!
Klokt sagt. Jag kommer igen och tillbaka.
Väl hemma i Mölnlycke så har jag kört två fina löppass som stärkt mig lite. Ett halvtimmes fartlekspass och ett stavlöppass runt Finnsjön. Båda passen har kännts riktigt bra i mitt onda ben. Man är på G.
onsdag 30 januari 2008
Jogg med åldermännen
Onsdag 30/1: Igår var i alla fall kärntruppen i sjövallastugan för att basta. Det var en liten och stukad skara som hade kommit dit. En med förkylning och en med knäont. Så det blev bara jag och Arne som tog en joggingtur. Långsamt tempo i 37 minuter. Precis lagom för mig. Arne hade slitit av hälsenan i sommras och gått gipsad i 8 veckor. Han är 64 bast. Hmmm, känns lite bistert att man drar jämnt i sådant sällskap... Fast eftersom jag hade tagit ett bonuspass på cykel i måndags så gjorde det nog bara gott att farten var extra måttlig.
Idag blev det en halvtimme i gymmet på lunchen. Försiktig bänkpress, situps och lite vadträning. Har haft lite småont i vänster axel sedan senaste rullskidsturen och nästa vecka bär det av med familjen till Långberget för lite vintersemester. Vill inte dra på mig något onödigt skit så de små snöturer jag hoppas på går om intet. Kul med snö ska det bli i alla fall.
Idag blev det en halvtimme i gymmet på lunchen. Försiktig bänkpress, situps och lite vadträning. Har haft lite småont i vänster axel sedan senaste rullskidsturen och nästa vecka bär det av med familjen till Långberget för lite vintersemester. Vill inte dra på mig något onödigt skit så de små snöturer jag hoppas på går om intet. Kul med snö ska det bli i alla fall.
måndag 28 januari 2008
Avsteg från planen och inspiration till bokhyllan
Måndag 28/1: Det skulle ju bli en extra vilodag idag men jag fick ett sådant sug efter att jobba lite så jag kunde inte hålla mig på lunchen. Satte mig på motionscykeln och tänkte köra en förlängd uppvärmning. Det kändes bättre i vänsterbenet än på mycket länge och minutrarna flöt på. Jag stoppar vid 20 tänkte jag. Vid 20 minuter var allt fortfarande bra och svetten flöt. Det blev 30 minuter till slut. Lite oroande känsla i "toppen på vaden"-ontet de sista tre minutrarna men allt har kännts toppen efter passet så det oroar mig. Inte idag i alla fall...
På vägen till dagis passade jag på att hämta ut mina senaste beställningar till bokhyllan. Vet inte riktigt vad det var men förhoppningsvis ska två av dem ge inspiration när jag kan träna lite mer och den tredje tänkte jag läsa på direkten.
"Chi Running" tänkte jag kunde passa nu på direkten, även i mitt något skadeskjutna tillstånd. Den verkar lite amerikansk och hallelujig av sig det lilla jag bläddrat i den men kan kanske kan vara något ändå. Det var väl framförallt det där med skadefrihet som baksidan nämner som lockade. Sedan var jag sugen på att läsa om träning men ändå inte bli så vansinnigt motiverad så jag gör något överilat av ren övermotiviation... I dagsläget får kämpa varje dag för att hålla emot träningsimpulserna, även utan extra inspiration.
På vägen till dagis passade jag på att hämta ut mina senaste beställningar till bokhyllan. Vet inte riktigt vad det var men förhoppningsvis ska två av dem ge inspiration när jag kan träna lite mer och den tredje tänkte jag läsa på direkten.
"Chi Running" tänkte jag kunde passa nu på direkten, även i mitt något skadeskjutna tillstånd. Den verkar lite amerikansk och hallelujig av sig det lilla jag bläddrat i den men kan kanske kan vara något ändå. Det var väl framförallt det där med skadefrihet som baksidan nämner som lockade. Sedan var jag sugen på att läsa om träning men ändå inte bli så vansinnigt motiverad så jag gör något överilat av ren övermotiviation... I dagsläget får kämpa varje dag för att hålla emot träningsimpulserna, även utan extra inspiration.
söndag 27 januari 2008
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli
Söndag 27/1: Igår var det dags för en joggingtur igen. Hela dagen gick innan det blev tillfälle att ge sig ut. Fördelen med detta var att regnet hade slutat men dagsljuset var ett minne blott.
När jag skulle ge mig ut så ville absolut dottern med och springa. Så på uppvärmningen fick jag sällskap. Hon kämpade på toppenduktigt. Det blev en hel kilometer utan paus på tio minuter. Den tjejen vet i alla fall vad prattempo är. Det snattrades precis hela vägen...
Väl hemma igen stack jag ut på min egen lilla tur. Kändes fint om än lite nära inpå den nyss ätna middagen. Lade mig på beskedliga fem minuter per kilometer. Lite bekymmersamt är att det även denna gång började kännas lite på utsidan av låret efter drygt 20 minuter. Det gör ju inte direkt ont men man blir lite orolig över att det är något som håller på att bli sämre igen. Jag trodde att jag var helt bra i den skadan. Idag söndag känns det bra igen så kanske ska man inte lägga för mycket vikt vid det utan bara vara lite extra observant framöver.
I alla fall så fick mig dessa känningar att ta raka spåret hem igen. Inte heller denna gång blev det alltså en 40-minutersrunda som jag önskat. Istället stannade klockan på 33.32 och 6,5 km.
Nu blir det en extra vilodag innan jag på tisdag ska göra ett nytt försök att köra ett pass med gubbarna i Sjövalla.
När jag skulle ge mig ut så ville absolut dottern med och springa. Så på uppvärmningen fick jag sällskap. Hon kämpade på toppenduktigt. Det blev en hel kilometer utan paus på tio minuter. Den tjejen vet i alla fall vad prattempo är. Det snattrades precis hela vägen...
Väl hemma igen stack jag ut på min egen lilla tur. Kändes fint om än lite nära inpå den nyss ätna middagen. Lade mig på beskedliga fem minuter per kilometer. Lite bekymmersamt är att det även denna gång började kännas lite på utsidan av låret efter drygt 20 minuter. Det gör ju inte direkt ont men man blir lite orolig över att det är något som håller på att bli sämre igen. Jag trodde att jag var helt bra i den skadan. Idag söndag känns det bra igen så kanske ska man inte lägga för mycket vikt vid det utan bara vara lite extra observant framöver.
I alla fall så fick mig dessa känningar att ta raka spåret hem igen. Inte heller denna gång blev det alltså en 40-minutersrunda som jag önskat. Istället stannade klockan på 33.32 och 6,5 km.
Nu blir det en extra vilodag innan jag på tisdag ska göra ett nytt försök att köra ett pass med gubbarna i Sjövalla.
fredag 25 januari 2008
Löpningen funkar allt bättre
Fredag 25/1: Igår körde tog jag en fin runda på lunchen. Hade tänkt mig en runda på 40 minuter ungefär. Löpningen flöt på och alltför många andra lunchjoggare var ute på cykelbanorna runt Lindholmen för att jag skulle kunna hålla mig från att släppa upp farten något. Den nykalibrerade footpoden verkar numera i alla fall inte visa så mycket glädjesiffror. Tyckte jag sprang på bra men farten blev ändå inte högre än runt 4,50 per kilometer.
Hursomhelst, just som jag skulle till att inleda upploppet runt Semconhuset så fick jag lite ont på utsidan låret. Kanske bara inbillning men jag såg ingen anledning att dra ut på rundan. Tog det försiktigt raka vägen till duschen istället. Ingen skada skedd tror jag. Idag känns det finemang.
Toppen på vadenskadan känns också bättre för var dag. Hurra!
Totalt blev rundan 37 minuter istället för de tänkta 40. Inget att sörja över. På den tiden hann jag 7,8 km.
Hursomhelst, just som jag skulle till att inleda upploppet runt Semconhuset så fick jag lite ont på utsidan låret. Kanske bara inbillning men jag såg ingen anledning att dra ut på rundan. Tog det försiktigt raka vägen till duschen istället. Ingen skada skedd tror jag. Idag känns det finemang.
Toppen på vadenskadan känns också bättre för var dag. Hurra!
Totalt blev rundan 37 minuter istället för de tänkta 40. Inget att sörja över. På den tiden hann jag 7,8 km.
onsdag 23 januari 2008
Excentrisk vadträning i gymmet
Onsdag 23/1: Mest för att hålla på träningsdisciplinen gick jag ner i gymmet på lunchen. Det blir en liten stund av avslappning och kaffet smakar godare efteråt.
Efter rullpasset igår kan jag känna lite svagt obehag i vänsteraxeln. Man ska väl kanske inte känna efter så mycket men jag bestämde mig för att strunta i viktlyftandet. Körde istället lite excentriska tåhävningar följt av situps. Vis av ett enstakapass av excentriska tåhävningar i höstas som följdes av en djävulsk träningsvärk som satt i en vecka så drog jag ner på antalet. Trots detta känner jag redan nu ikväll hur träningsvärken kommer krypande. Bra i och för sig men märkligt att fenomenet är så tydligt.
I övrigt känns benen rätt ok efter gårdagens pass. Det känns som att min strategi med varannandagslöpning och ytterst försiktig ökning är rätta vägen tillbaka till utmattning. Det verkar dock vara en rätt lång väg. Kanske krokig också. Ser verkligen fram mot ett löppass imorgon. Helst på lunchrasten.
Efter rullpasset igår kan jag känna lite svagt obehag i vänsteraxeln. Man ska väl kanske inte känna efter så mycket men jag bestämde mig för att strunta i viktlyftandet. Körde istället lite excentriska tåhävningar följt av situps. Vis av ett enstakapass av excentriska tåhävningar i höstas som följdes av en djävulsk träningsvärk som satt i en vecka så drog jag ner på antalet. Trots detta känner jag redan nu ikväll hur träningsvärken kommer krypande. Bra i och för sig men märkligt att fenomenet är så tydligt.
I övrigt känns benen rätt ok efter gårdagens pass. Det känns som att min strategi med varannandagslöpning och ytterst försiktig ökning är rätta vägen tillbaka till utmattning. Det verkar dock vara en rätt lång väg. Kanske krokig också. Ser verkligen fram mot ett löppass imorgon. Helst på lunchrasten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
