Man gnetar på...

Lördag 29/12: Var uppe med tuppen på annandagen och tog ett joggingpass med stavarna i Törebodaspåren innan det ljusnade. Klockan var innan åtta och det var rätt mörkt. Trodde det skulle vara lite mer ledljus men det funkade om man höll sig på spåret (förutom en kullerbytta när jag skulle kolla klockan och lyckades prångla staven mellan benen...). Stannade på 17 minuter. Tänkte inte ivra iväg med benet. Det gjorde lite ont i toppen på vaden den sista biten.

Senare samma dag bar det av med familjen i bilen ner till Göteborg igen för ett par dagar ute på Styrsö. Planerade in en extra vilodag där men det blev ändå två 40-minuters promenader i förrgår. Benet är sådär.

Idag var det dags att kubba ut i skogen med stavarna igen här hemma i Mölnlycke. Det var enormt blött både i luften och på backen. Varje svacka var fylld med en knapp decimeter vatten och jag fegade och höll mig till det stora spåret. Inte för att skorna blev torrare på det sättet men det bar på något sätt emot att plaska fram. Bitvis tog jag dock de minsta stigarna ändå. Klockan stannade på 23 minuter. Då gjorde det faktiskt lite ont i toppen på vaden igen de sista 10 minutrarna. Kanske var det för att jag körde kuperad löpning på de minsta stigarna.

Benet är sådär. Det har inte blivit bättre den senaste veckan då jag börjat träna försiktigt igen. Åtminstone inte i toppen på vaden. Utsidan låret har funkat rätt bra. De två promenaderna på Styrse satte sig dock lite där men idag känns det ok igen. Så, om min teori om att "toppen på vaden"-skadan kommer sig av rehabiliteringsträningen för hamstringsfästet och inte blir värre av löpningen så kanske man skulle kunna hävda att det faktiskt blivit bättre...

Julaftonsjogg och tips på fint löpområde

Juldagen: Igår julafton tog jag en efterlängtad tur med stavarna i Haboskogen utanför Töreboda.

Detta motionsspårsområde är helt klart ett av mina topp tre löparområden. Rekommenderar alla med som har ärende till Töreboda att ta en tur här. Spårområdet är också stället jag sprang till mig min första eländiga skada som är själva upprinnelsen till denna bloggs existens. Tillbaka till brottsplatsen alltså.

Området är en sådan där luftig tallskog där det är glest mellan långa raka furor och marken är som ett mossklätt dansgolv. Inga tvärbranta backar utan mer långa böljande sluttningar. Spåren består av sågspån och naturlig sand täckta av ett tjockt barrlager. Riktigt mjukt att löpa på. Fast här behövs nästan inte spår. Det funkar fint att bara sätta av ut mellan tallarna om man är lagd åt det hållet.

Själv tog jag ett inledande varv på tvåkilometers elljusslingan. Det är nog den mest kuperade slingan men också den med mjukast underlag. Jagade på med stavarna i uppförsbackarna och joggade vid sidan av spåret nedför. Första varvet gick på knappt elva minuter så jag tog ett förkortat andra varv där jag uteslutande sprang i naturen bredvid spåret. Ungefär samma känsla som att springa på en skumgummimadrass. Får man någon gång permanenta problem med att springa på hårt underlag är det hit man ska flytta.Avslutade passet efter drygt knappt 21 minuter. Löparlyckan var total och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte fortsätta. Benet kändes rätt okej både under turen och efter. Måtte det nu ha vänt och att jag är på bättringsvägen ordentligt. Det vore den bästa av julklappar.

Mörker

Dagen före dopparedagen: Körde lite oinsperared styrka för överkroppen i torsdags och fredags. Mest för att hålla planen och disciplinen. Inga höjdarpass men ändå envetet.

Igår lördag var det resdag till julfirandet hos svärföräldrar och mitt efterlängtade första joggingpass efter de senaste två dagarnas vila fick vänta till skymmningen i Töreboda. DÅ det var grådis och midvintersolstånd var hela dagen en enda lång skymmning och kl 15.45 var det mer natt än dag. Skulle försöka ta en tur med mina stavar i den mjuka skogsterrängen. Det var mörkt kan man väl sammanfatta det som. Men eftersom farten var mycket försiktig och jag hade stavar till min hjälp fungerade det hyfsat. Bitvis gick det att ana små stigar och eftersom turen var kort och kringelkrokarna gick nära utgångspunkten var vilsegångsrisken aldrig stor ;-)

Det onda i låret känndes fint och "toppen på vaden nedanför knävecket" kändes lite, fast inte mer än innan. Hoppas att detta onda kommer att ge sig med tiden om jaag bara skiter i rehabträning för hamstring ett bra tag framöver. Vill intala mig att ett och annat smärtande steg under löpningen inte är någon fara...

Turen blev 17 minuter lång. Tänker mig något liknande imorgon på julafton. Då förhoppningsvis i dagsljus.

Det vanliga

Onsdag 19/12: Har kört ett par hyfsade styrkepass i måndags och tisdags på luncherna. Idag har jag vilat och siktar på att avsluta veckan med två lunchgympass på torsdag och fredag också.

Har testat att köra fem min jogg som uppvärmning på gympassen och det har fungerat. Toppen på vadmuskeln känns egentligen inte bättre efter dessa två viloveckor och pillerknaprande. Hoppas i alla fall kunna ta en 20 min jogg på julafton...

Har haft extremt körigt på jobbet med ständigt inflöde av felrapporter med mer eller mindre kluriga fel. Detta har direkt gett återverkningar på mitt ryggont. I skrivande stund känns det som att ryggskottet är nära. Måste försöka tagga ner inför jollovet.

Vila

3:e advent: Vilan är total. Körde ett oinspererat och kort gympass på lunchen i torsdags. Därefter har jag fortsatt att vila, knapra piller och smörja gel på toppen av vaden. Har kört Ibumetin en vecka men tycker inte att det ger någon vidare effekt. Påbörjat en andra kur med receptfri Voltaren idag. Tar några dagar med sådan så får jag fundera igen sedan.

Som den trogne läsaren märker så flyttar ständigt mina onda ställen på sig. Är det inte det ena så är det det andra... Jag verkar helt klart ha blivit känslig på senare tid.

Kanske skulle man försöka få en tid hos någon privatortoped. Fast jag vet inte vad de skulle kunna gör. Skriva ut starkare piller men jag tror inte det hjälper. Försöker intala mig själv att en lång vila behövs men det är svårt.

Eventuellt blir det lite armhävningar i eftermiddag för att göra någonting och hålla psyket i schack.

Tvivel

Onsdag 12/12: Har haft rejält med tvivel på min metod att komma tillbaka efter senaste skadan. Har kommit fram till att jag nog har två problem för tillfället. Dem verkar dela sig likt celler och inte försvinna med någon bestämd halveringstid...

Har senaste dagarna (eller egentligen senaste en och en halv veckan) haft ont på en punkt på utsidan/baksidan av vänster knäveck. Tror att den här smärtan kommer sig av att jag under höften kört för tuff excentrisk rehabträning för hamstring. Den tunga träningen gjorde ju gott för den ursprungliga skadan i fästet i rumpan. Därför förträngde jag nog att det gjorde mer och mer ont nedanför knät. Antar att andra änden fäster där...

Senaste dagarna har denna smärta varit det som oroar mig mest. Börjar luta åt följande plan:
Fortsätta på den egenhändigt preskriberade Ibuprofenkur och hoppas att smärtan försvinner. Vila ytterligare en tid (hur länge är frågan...) och sedan återuppta den ytterst försiktiga joggningen och varva med försiktigt rullskidande. Tror ländryggen håller för detta nu. Helt enkelt strunta i rehabträning för baksida av lår.

Det måste funka...

Körde som vanligt ett gympass på lunchen. Ska börja träna stakmusklerna lite mer.

Julpyssel för motionären

2:a advent: Har varit rätt bekummrad för mitt ben hela helgen. Tycker det är märkligt att det inte blir något bättre när jag ändå försöker ta hand om det efter konstens alla regler. Grubblade länge på om jag skulle skogsjogga eller pröva rullskidorna men fastnade slutligen för en mix. Jag skogsjoggade med skidstavarna... Tänkte att med ett par stavar i nävarna skulle kanske hjärtat få jobba lite mer.


Det var lerigt och blött och jag tog omväxlande de minsta stigarna och obanat terräng. Konceptet med stavarna verkade dock fungera bra. De drygt 19 minuter som joggen varade hade jag en medelpuls på 160 och toppade upp 183 i maximal puls under turen. Kändes fint. Försökte trycka på ordentligt med stavarna i framför allt uppförbackarna och det bet lite i armarna också. Känns helt klart att man gjort något när man skriver på tangentbordet.


Eller också beror det på att jag efter joggningen ägnade 20 min åt armhävningar i stång och vanliga armhävningar i carporten. Hoppas inga grannar såg mig...

Just nu känns benet inte sämmre än innan turen, snarare nästan bättre. Fast det konstiga är att det tycker jag nästan varje gång och sedan kommer den en reaktion till morgonen efter. Lite märkligt är det. Hoppas dock att dagens mjuka underlag ska göra skillnad.


Insåg dock att stavarna var lite för långa och därför har jag nyss ägnat 20 minuter åt julpyssel! Eftersom jag är snål och har lite för många gammla stavpar liggande letade jag fram de sämsta.



Sedan slet jag av handtagen, bågfilade av stavparet en dryg decimeter.


Hottade trugorna till en för skogslöpning bättre storlek med hjälp av en avbitare och satte slutligen tillbaka handtagen med en limklutt i varje.


Jag ser definitivt fram emot nästa skogstur om en vecka! Då med för ändamålet optimerad utrustning och ett ben på bättringsvägen...

Veckan som gått

Lördag 8/12: Körde lite styrkeövningar för benen i måndags. Var tämligen säker på att jag skrivit om detta här men tydligen inte...? Lite enbenta benböj på balansplatta, försiktiga rehabövningar och andra blandade benstärkare.

Tisdag var det vanligt gymmande för bröstmusklerna på lunchen och ett litet joggpass på kvällen. Tog minirundan runt garagen nere i Djupedalsäng. Drygt 3000 meter på drygt 16 minuter. Farten var alltså mycket måttlig.

Onsdag körde jag styrka för axlarna och armarna i 30 min på lunchen.

Torsdag var det återigen dags för min varannandagsjogg. Samma garagerunda som förra gången. Återigen drygt 16 minuter.

På fredagen körde jag rehabstyrka för låret.

Idag lördag var det tänkt att jag skulle ta ett joggpass igen men redan igår kändes joggingturerna klart i låret. Vet inte hur jag ska förhålla mig till smärtan som kommer. Det gör inte superont men det känns om man lägger vikten på vänsterbenet när man har det lite böjt. Min tanke var att det så småningom skulle ge med sig om jag var försiktig och att joggingturerna skulle tjäna som lite försiktig styrketräning för skadan.

Kanske skulle jag omvärdera joggningen och bara köra rehabstyrketräning. Hur ska man kunna veta... Nästan alla man pratar med tycker ju att det bästa verkar vara att försiktigt träna sig igenom skadeperioder. Ingen rekommenderar ju total vila.

Ska testa att utöka antalet dagar mellan joggingturerna. Kanske ngt i stil med jogg, vila, rehab, vila, jogg/alternativ, vila, rehab osv...

Dessutom håller jag på att få tandvärk....

Styrsöjogg

1:a advent: I torsdags fick jag till en 16-minutersjogg i mycket varligt tempo. Följde upp med lite situps och stretch i gymmet.

Igår lördag trotsade jag vädret (det hade faktiskt slutat regna) och tog min planerade kortjoggingtur. Trots att jag bara hade en drygt 15 minuter till mitt förfogande lufsade jag iväg upp mot toppen på Styrsö. Ville känna på vinden och se på utsikten. Det kändes fint men för att det skulle bli extra mjukt körde jag genom tärrengen och blev rejält blöt om fötterna.

Utsikten från toppen var rätt grå.

Eftersom jag inte tog vägen gick toppturen över slipprig mossa.

Väl tillbaka till huset efter knappt 19 minuter inklusive fotostopp och filosoferande utförde jag enligt sjukgymnastens instruktioner 3 gånger tio höga benspark för att tänja på den "gammla" lårskaden. Idag söndag känns den nya skadan lite mer. Tror jag skall styrketräna låret imorgon lite istället för jogg. Kan ta en ny kvart jogg på tisdag istället.

De höga sparkaran höll på att sluta i en dubbel baklängessalto i pikstil då det visade sig att trädäcket var rätt slipprigt... Hade varit något att tajma på bild!