Fredag 8/8: Nu är evighetssemestern snart slut. Kom hem till huset i onsdags kväll och sov för första gången i egna sängen på fem veckor. Skönt men tråkigt att man inte kan fly för evigt. Det är inte utan att man blir lite vemodig när man plötsligt inser att sommaren i princip är slut. Det är som alltid att det tar ett par veckor att processa faktumet och börja se framåt mot mörkare septemberkvällar, klarare luft, första ordentliga äppelskörden, Lidingöloppet och kurande framför den nya brasan regniga novemberkvällar.

Träningsmässigt går det framåt även om det inte är problemfritt. Vaden trilskas konstigt nog lite grann fortfarande. Fast det verkar inte förvärras av löpningen i alla fall. Gjorde ett riktigt genombrott för en dryg vecka sedan med löpningen då jag joggade 20 km utan att dra på mig nya krämpor! Riktigt kul! (visserligen tog det 1.46, fast det var inte orken som var begränsningen utan min fasta beslutsamhet att vara försiktig...)

Har också smugit in ett par försiktiga intervall/fartlekspass. Var mycket nöjd i måndags till exempel då jag körde växelvis 1 km i 3.45-tempo med 1 km i ~5.00-tempo. Fyra sådana kombinationer blev det, plus uppvärmning och nedjogg. Kändes fint att jag i alla fall kan hålla tempo i enstaka kilometrar.

Rullandet har det varit lite försiktigare med de sista tre veckorna. Kände lite i en ryggmuskel efter två pass och har inte sett någon anledning att forcera på den fronten då löpningen har fungerat hyfsat. Nu känns det dock rätt att fasa in skidorna igen.

Så, just idag ser jag med visst hopp framåt mot Lidingöloppet. Mitt mål är ju bara att ta mig runt så det finns ingen anledning till att stressa. Känns också riktigt bra att ha Vasaloppet som en morot för att köra rullskidor och inte låta dessa ligga och skräpa i ett hörn av förrådet.

(Tänkte att jag skulle delat med mig av sommarens semesterträning med lite bilder men kamerasladden blev kvar i sommarhuset på Styrsö. Det kommer...)