Söndag 28/9: Nu är det läge för gratulationer! Bärgade hem åttonde silvermedaljen på Lidingöloppet igår. Marginalerna var på min sida, 2.14.26. Mitt långsammaste LL av alla löpta men ett av de goaste segrarna. Faktiskt mycket förvånad själv att det var möjligt att göra detta så som mitt senaste halvår har sett ut (och det ett och ett halva året innan dess...). Visserligen har de sista sex veckornas träning funkat relativt bra och jag har fått ihop tre pass på två timmar och ytterligare tre pass på ca 1.45 under denna tiden. Utöver detta ett snabbare pass och kanske ett försiktigt kortpass i veckan.
Öppnade försiktigt och kände att allt faktiskt funkade. Mellan 5 och 15 km hade jag världens flyt och kilometrarna rasade undan riktigt snabbt utan större ansträngning. Vid 20 km kom jag ikapp min polare och tog rygg. Insåg att det faktiskt fanns en reell chans att plocka en silvermedalj så trots att det lite smått började strama i vänster baklår kunde jag inte hejda mig utan gnetade på, fast besluten att köra så länge det gick.
Aborrbacken togs med decimeterlånga steg och väl uppe började krafterna tryta ordentligt. Hade dock fortfarande kontakt med polarens rygg. Sista kilometrarna gick som vanligt på vilja. Det som skilde denna gången från de tidigare var att det inte var många sekundrar till godo om 2.15-gränsen skulle klaras.
Sista kilometern var jag så trött att jag faktiskt var beredd att ge upp. Tursamt nog dök det upp en främling bakifrån som måste anat mina tankar (eller möjligen syntes det på den kroknade löpstilen och de vinglande stegen ?). Han gav mig några stärkande uppmuntringar och sa att det inte var några problem att klara den sista biten och medaljen skulle vara säkrad bara jag knatade på. Han påminde mig ytterligare en gång om att sista kilometern är kort och att loppet inte alls var kört. Känslan när man gör vänstersvängen in på upploppet och hör speakern säga att nu får man spurta för det är en minut kvar innan silvermedaljen är körd var blandad. Totalt slut men samtidigt inser jag att det nog faktiskt skulle gå vägen.
Väl i mål, med silvret i näven är det inga svårigheter att konstatera att jag var tillbaka till utmattning. Skönt! Tre-fyra timmar senare i alla fall!
Enda smolket i bägaren skulle väl möjligen vara att jag har nya problem på gång med vänster baklår om jag inte spelar mina kort rätt de närmaste veckorna. Just nu känns det som att detta nog kommer gå bra. Come-backen i LL på den fina tiden var en fin boost för självkänslan och löparegot och det finns inget att bevisa för mig själv närmaste tiden. Vila några veckor och sedan lite rehabgymnastik innan jag prövar mig fram med jogg och rullskidor. Det kommer gå fint!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Tjusigt kutat, och kul att ses ute i skogen. Härligt att läsa att du har fått tillbaka flytet igen. Ta det nu soft och rehabba väl efter loppet!
Och tänk att du skulle slå självaste musse m med över tjugo minuter ;)
Jomen visst är man snabb... Fast du fattar ju vad jag menar, det var ju inte fantomen som lubbade om dig även om utstyrseln är lik.
Nästa år håller vi nog jämna steg.
Instämmer med Grobert. Vansinnigt snyggt sprunget! Helt sjukt imponerande med tanke på de problem du haft.
Får se om det blir nåt LL för mig i framtiden. Alla dessa loppskildringar gör mig riktigt sugen :)
Benet: Kul att du äntligen kom och grattade! Jo det var bra sprunget, till och med jag håller med...
Klart det blir LL för dig i framtiden. Jag tycker det är ett riktigt kul lopp och inte lika slitsamt som en mara. Fast man blir fullt tillräckligt trött om man tar i. Jag lovar.
Grattis, riktigt bra sprunget. Jag kör mycket intervaller nu och löper mellan 3-4 mil i veckan just nu. Kör en del styrka också. Ingen tävling förrän i feb 09. Ha det bra!
Det är en Maxi 77, och jag har hunnit ta upp den på land. Nu får man åter vänta 6-7 månader innan den ska i igen. Men skönt att ha något att se fram emot.
Jo det är kul när man väl fått i den igen. En Maxi 77:a har i mina ögon börjat se allt snyggare ut på sista tiden...
Inga rullskidor. Jo jag har förstått att det kan vara svårt. Så jag tror att jag köper ett par stavar och använder mina rolleblades istället=) Pisväder och halt som attans så jag får springa nu.
What the... har helt misat detta! Grattis! Du är grym! Det var du värd :)
Tack Askan! Jo, det var jag värd. Efter regn kommer sol.
Skicka en kommentar