Mattila

Torsdag 18/1 - Söndag 21/1: Jag bestämde mig för att åka med på träningslägret till Mattila trots allt. Tänkte försöka stålsätta mig och hålla träningen på ett minimum och mest bjuta av lite ledigt från familjen och ha gott om tid till ryggläge och deckarläsning.

Vi åkte upp på torsdag kväll. Det var lite oroligt i bilen efter Torsby då snön lyste med sin frånvaro. De sista milen upp till Mattila ordande den saken dock till sig.

Fredagsmorgonen lovade gott då man redan innan solen gått upp kunde konstatera att det skulle bli en fin dag om man tittade upp mot himlen. Jag och Magnus var först i vallaboden och kletade på samma färg som himlen i fästzonen.

Det var kanonfint att vara bland de första i spåren och skida fram i måttlig takt då solen fortfarande stod riktigt lågt och lyste med ett rödorange ljus mellan stammarna på snön. Vi utforskade spårsystemet i rätt lugn takt. Efter en timme hade vi tydligen valt den backiga vägen. Långa långa diagonalbackar. Kände att det möjligen gjorde lite ondare i låret och nöjde mig hemma vid stugan igen. Det var ju trots allt första dagen av tre. Var dock mycket nöjd med denna tur och kände att den allena skulle vara värd hela resan. Det blev 16,8 km på 1 timme och 24 minuter.

Packade sedan kaffetermos och lunch i ryggsäcken, hämtade varma kläder och skidade mycket långsamt och försiktigt ut i spåret för att äta lunch i solen som faktiskt värmde lite.

På lördagen låg Magnus för döden (trodde han i alla fall) i feber. Ingen skidåkning för honom idag. Själv gav jag mig ut och tänkte ta en tur motsvarande fredagens. Himlen var mulen men temperaturen var fortfarande perfekta -7 grader. Samma valla som gårdagen. Öppnade med 18 km i hyfsat tempo på den lättaste av de spårade skogsvägarna. Allt kändes riktigt bra och jag beslutade mig för att ta en liten bonussväng. Hittade dock en ny spårad skogsväg som jag inte åkt på fredagen. Måste provas... Tog ett par vändor på den och var sedan döslut. Tänkte att det nog blivit lite väl bra och stapplade hem till stugan för lunch. Turen blev 33 km lång, 2 timmar och 24 minuter.

Benet kändes dock jättebra. Efter lunchen flög dock träningsjäveln i mig och utan att jag visste ordet av var jag ute och åkte igen. Orken var dock begränsad och efter 13 km på 1.01 så gav jag upp åkandet till förmån för bingen. Benet kändes inte helt bra men okej. Insåg dock att det nog var för mycket träning för det egentligen. För stunden kändes dock allt prima.

På söndagen ställde jag in åkningen. Benet var nu inte särskilt bra. Det blev ryggläge och deckare ända fram till lunch då avfärd hemåt skulle ske.

Bilresan var inte heller hälsosam för benet. Det drog och krampade rätt bra i "sätet" efter ett antal timmar.

Nu är det vila som gäller. Jag och Magnus skall till Långberget med familjerna helgen v.6. Skall verkligen anstränga mig för att inte göra dumheter igen.