Onsdag 14/5: Hade egentligen planerat ett litet cykelpass i gymmet på jobbet. Det blev externlunch istället med gamla kollegor från förr. Fick istället för mig att ta en löptur runt Finnsjön. Det där med rullskidspass jag tänkte tidigare i veckan glömde jag bort...
Första knappa fyra kilometrarna gick fint, sedan började känslan i vaden jag klagade på efter helgens två löppass göra sig påmind. Inget bra! Jag fattade dock ett rätt moget beslut och började genast promenera hemåt istället. Tyvärr var jag som allra längst bort, på andra sidan sjön och det blev drygt tre kilometers promenix hem. Vill inte påstå att det gjorde ont men det känndes heller inte bra. Man blir ju stressad av all skit som rammlar över en.
Får se det som en försiktigare vecka och kanske rulla ett litet pass i helgen för att spara vaden. Tror egentligen inte att det är någon större fara, bara det att man blir SÅ trött på att ständigt behöva varva in dessa viloperioder på 7-10 dagar på grund av småskavanker. Kan inte få in i min skalle att mina ben verkar vara så nedrans bräckliga. Tycker ändå jag joggat en del, helt otränad är jag ju inte.
Mönstret för när det går åt pipan verkar dock vara att jag börjar dra ner på vilodagarna mellan passen. Fast jag trodde att behovet inte skulle vara lika stort nu när jag kör lågintensiv träning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Skit och mög som vi säger i Skåne. Men kanske inte sååå konstigt med tanke på den relativt löpintensiva helgen.
Det löser sig säkert. Tänk på 10%-regeln vad gäller ökning av mängd/intensitet. Den får jag hela tiden påminna mig själv om och den är så lätt att glömma då det börjar kännas bättre.
Jo visst är det så. Jag bryter mot bättre vetande och egna idéer hela tiden. Det är så lätt att falla in i gamla mönster och eftersom man glömmer gammalt elende minns man bara att det aldrig var några problem med löpningen innan min skadeperiod. Som jag minns det om jag (om jag inte tänker allt för hårt) så gick det alltid bra att rusa på 4-5 mil i veckan. Två dagar i rad var inga problem, tre i följd var mindre bra.
Fast då var då och nu är nu och om om hade funnits hade kungen varit president...
Hoppas det går bra för dig på lördag med benet ;)
Fy fanken, jag lider med dig, är ju lite i samma sits själv... Alltid nåt smått, just nu är det foten och ryggen, aldrig får man vara ifred. Tror på alternativ träning i de situationerna; cykling, simning, rullskidor... alla de prylarna är bra grejer för själva systemet, man tränar rätt energiprocesser. Kolla på Lars Andén i Heleneholm, han drog maran på 2.30 och skadade sig senare, stressfraktur tror jag det var. Enligt Heleneholms löptränare så körde han sen cykling så in otta helvete i 12-13 månader, plus wet vest -löpning. Sen typ 5 veckor specifik löpträning och sen satte han maran på PB 2.29 i Tyskland i höstas.
Det är en elitkille, visst, men den bedriften har sporrat mig många gånger.
Tack för uppmuntran! Det ska nog ordna sig snart. Börjar vänja mig med två steg framåt och ett bakåt. Det ska nog vara så...
Har du fått ryggont också? Hade jag i höstas. Längst ner på höger sida. Rätt eländigt. Tror det var överdriven styrketräning för ryggslutet som gjorde det. Alla trodde att det berodde på dålig hållning och att man satt krokig framåt. Jag tror det var tvärtom. Hade fått starka men korta ryggslutsmuskler och jag stod ständigt med överdriven bakåtsvank. Hoppas set försvinner snart för dig.
Skicka en kommentar